På andra sidan jorden

På söndagar brukar svärfar komma körande på sin fräsiga motorcykel och ta en snabbfika hos mig, så ock idag. Idag var han dock lite sen, klockan var nog så sent som runt 9 när han stod utanför och steppade. Han har dykt upp 730 söndag morgnar med, och då har jag varit färdig att strypa karln.

 

Jaha, jag gjorde en kopp kaffe, sedan satte vi oss och pratade lite om smått och gott. Veckans snackis på det kristliga Cook öarna är ju att Nya Zeeland nu har antagit ny lag att homosexuella har rätt att gifta sig. Vojne, vojne, så oerhört hemskt. Det har stått massor i tidningen om det, och alla öns helgalna präster har sänt in insändare med viktiga citat ur bibeln där det är yada, yada, yada om att Gud skapade mannen och kvinnan och bla, bla, bla, och över vår döda kropp att det ska bli tillåtet på Cooköarna. Själv förstår jag inte hur folk kan bli så upprörda över kärlek. När det finns så mycket hat därute vi borde bli upprörda över istället.

 

Jaja. Svärfar sa att, ja annars är väl veckan samtalsämne det här med homoäktenskap.

 

Jag: "Ja, vad tycker du om det då"

 

Svärfar ryckte lite på axlarna, viftade bort det med handen, log lite och sa I dont know eller liknande. I en liten håla är man ju också rädd att sticka ut, och inte tycka som alla andra. Så började han skratta för sig själv.

 

Svärfar: "När jag var ung och hade köpt min första motorcykel, så satt jag till alla, att den kvinna som åker med mig på motorcykeln, hon är min, henne ska jag ha. Så var jag ute och åkte en dag och det stod en oerhört vacker kvinna vid vägkanten. Hon hade hatt på sig. Jag stannade till, och hon bara hoppade upp på motorcykeln och åkte med. Jag tog henne till mitt "schack" (något sorts ruckel han bodde i på den tiden), och hon hoppade av motorcykeln, och utan att fråga tog hon tag i mig och kysste mig så hårt så att tungan nästan höll på att åka ut"

 

Host, host, där satte jag kaffet i vrångstrupen, kände jag.

 

Det stoppade inte svärfar, han fortsatte glatt: "Ja, och så kom vi in, och jag tänkte att nu ska vi få till det, men hon sa att det gick inte idag, för hon hade mens"

 

Jag kände att nej, det här börjar verkligen bli alldeles för mycket information.

 

"Jaha", sa svärfar "dagen därpå kom min kompis över och frågade om det var min nya flickvän". Så sa han, vet du att det inte är en kvinna, det är en man"

 

Vid det här laget skrattade svärfar så han höll på att storkna i soffan mittemot mig. "Tänk att en av mina bästa kyssar var med en karl, ha, ha ha"

 

Holy smoke. Jag försökte knyta ihop säcken lite genom att fråga igen "Jaha, så det innebär att du är för homoäktenskap då?"

 

Jag fick inget svar. Svärfar skrattade för mycket.

 

Vilken rivstart på dagen.

 

 

 

 

 

I lördags var det biodags igen! Kvällarna har nu börjat bli svala, i säkert två veckor jag nu sovit med ett lakan över mig delar av natten. Då förstår ni hur kallt det är! Och när det skulle bära av in till Avarua kvällstid på John Silver fick jag dra på mig ett par jeans, och det har jag inte haft på mig sedan jag flög hit i januari!

 

Vi började kvällen med en Fish and Chips på Fishing Club. Storbildsrugby på TV också, vilken romantisk start på vår afton, jo man tackar!

 

Vi var tidiga till vår Iron Man 3 . Den har bara gått två dagar, så Cookianerna köade upp för att gå och se ny film. Utanför biografen hade någon som vanligt spänt upp ett partytält där de stod och sålde hemlagad mat. Mat är oerhört viktigt här. De sålde även Cocosnötter, så jag inhandlade en kokosnöt (heter "Nu" på Cook maori) , med tillhörande sugrör, att dricka till mina biopopcorn. På Cook har man inte så väldigt bra ljudisolering, så när det är stora viktiga actionscener på duken, så hörs de ut på gatan. DUNS! BRAK! WAVAZOOM! Jag frågade GM om det åskade, men nej sa han, det är inifrån biografen.

 

Jaha, så var första visningen slut. Ut stormade det massor av Cookianska barnfamiljer, med hela barnskaran. 11 års åldergräns verkar inte aktuellt här, många skräckslakna, och oskräckslagna småttingar i 4-5 års åldern  kom utgåendes från biografen med mamma och pappa. Inget konstigt alls.

 

Jaha, som vanligt var det paus efter halva filmen. Då de aldrig säger till när den är över, och GM alltid röker så länge, brukar vi ju alltid missa en del av filmen då den alltid börjat när vi väl kommer in igen, så den här gången satt vi kvar. Pausmusik i salongen var "Hello" med Lionel Richie. Vi stod inte ut, och GM ville minnas att han hört den förr här som pausmusik. Min kokosnöt var nu slut, och jag tänkte för mig själv, att VAR gör man av sin tomma kokosnöt. På bio hemma i Sverige slänger ju folk skräp och burkar på golvet hit och dit, eller så finns det små fina hållare för läskburkarna. Här fanns inga kokosnötshållare. Man fick sitta och hålla i sin kokosnöt i två timmar. Eftersom den är rund rullar den ju också. Jag undrade för mig själv hur många tomma kokosnötter städpersonalen måste plocka upp från golvet efter en filmvisning på Cooköarna. Alla andra sprang ut i pausen och köpte kulglass. Jag tror det är det pausen är till för, mer mat, mer försäljning.

 

Efter bion gick vi och tog oss en stänkare på Whatever Bar, och sedan bar det av hem. Vilken helafton!

 

 

Som vanligt, jag beklagar att jag inte skrivit på länge. Egentligen finns det ju alltid massor av ointressant att skriva om, men tiden springer iväg, och jag har på något sätt fullt upp av att göra just ingenting.

 

Runt påsk hade Svärmor äntligen en bokning på sitt hus, vårt förra hem, som hon kickade ut oss ur för att bli miljonär på turister a 1000 sek natten. Det har bara varit uthyrt en gång på ett år, och nu var det dags för nummer två då. Gästerna skulle ankomma en torsdag.

 

Torsdag morgon kl 0800 ringer telefon när jag sitter och jobbar.

 

Ring ring!

 

Jag: Ja, hallå ja!

Svärmor: Hellooooooo! (Extas!) Har du min sons telefonnummer i Sydney?

(Hur kan man inte själv ha telefonnummer till ett enda av sina barn som bor utomlands?)

Jag: Ja, vänta så ska jag ta fram det.

Svärmor: Nej det behövs inte, men kan du ringa honom och tala om att han blivit farfar!

(Svärmor skulle ju aldrig kosta på ett rikssamtal till  Australien för kanske 25 spänn för att berätta för sin son att han blivit farfar. Hans egen son, Slaven, som de snodde fån Sydney, och fostrade som sin egen på Raro, antagligen för att de behövde en ny slav, har lyckats göra sin flickvän gravid. Med tvillingar. FAST svärmor har pratat med honom a la katolska kyrkan att "din kropp är ditt tempel". Konstigt att det inte hjälpte! Jaja, Svärmor har redan förkunnat att det är inte hennes problem, det är den gravida flickans familjs problem enbart. Praktiskt!)

Sedan fortsatte hon och ylade "Har gästerna kommit i huset "(vi bor ju granne med vårt gamla hus)?

Jag: Jag har ingen aning.

Svärmor: Kan du tala om för dem att de ska vara försiktiga och hålla fönstren stängda när de lämnar huset eller sover, så att de inte får inbrott? Have a goood daaaay! (Det tror jag aldrig hon någonsin sagt till mig förr, men nu var hon nog lite kuttrig när hon inväntade klirr i kassan)

 

Herregud.

 

Jaja. Jag ringde självklart inte hennes son i Sydney, och i huset bredvid såg det fortfarande väldigt tomt ut.

 

Jaja. Dagen fick och det blev kväller och vi gick och la oss och sov.

 

Kl 0230. Ja ni läste rätt. 0230.

 

Ring ring. Ring ring, Ring ring. Tusen ggr innan vi vaknade och fattade att telefonen ringde. GM fick tag i luren, lyssnade lite och sedan kom en lång jättearg harang på maori. Jag tänkte att oj vad arg han var, måste vara någon som ringt fel han läxade upp så ordentligt: Så hoppade han i säng igen, vi var ju dock klarvakna nu, och pep ur sig att det var svärmor.

 

Jag. Du skämtar??? Klockan är 0230?

GM: Nej, tyvärr inte. Hon ville att jag skulle gå och kolla så att  ytterbelysningen vid huset bredvid lös, för gästerna var på intågande med ett nattflyg.

 

När GM läste lusen av henne hade hon försvarat sig med att hon hade ju själv blivit väckt av transferföretaget som skulle hämta upp gästerna på flygplatsen. Jaaa, men då är det ju helt ok att ringa och väcka hela ön, om man själv blivit väckt.

 

Vi stod verkligen inte ut. Det tog 2 timmar att somna om. Nästa gång svärmor ska ha gäster ska vi dra ut jacket.

 

 

 

 

Dagen efter den "The big night out for Auntie" på partybussen, så hade vi ju bestämt att vi skulle ta oss upp i tid, så att vi skulle hinna med lördagsmarknaden i den lilla staden, men sedan skulle vi bara slappa och ligga i den blå lagunen hela eftermiddagen och ta det lugnt. En fin plan efter en stor partynatt.

 

Jaha. Vi tog oss runt på marknaden, kokhett, och i lite coma, men vi gjorde det. Det inhandlades en del, vi tittade på svarta pärlor åt Paulina, och var faktiskt riktigt aktiva. På marknaden är det uppträdanden varje lördag, antingen av lokala dansgrupper, eller lokala artister, uppträdandena är gratis, men tycker man att det varit givande får man gärna donera en slant, då t ex dansgrupperna samlar pengar för att kunna ut och resa och uppträda. Kulturen är oerhört viktig, och man lär sig dansa redan innan man kan gå tror jag. Ett levande bevis på det är nedanstående lilla dansös, som Paulina filmade. Hennes rumpskak är helt oemotståndligt:

 

 

Efter ett par timmar i hettan i staden, och med bara ett par timmars sömn under natten var vi väldigt nöjda när det var dags att åka hem, och såg fram emot vår lugna eftermiddag plaskandes i lagunen. Auntie var trött. Vi gasade hem på John Silver, och när vi kom hem var det ingen hemma. GM har ju en vana att försvinna utan att säga vart han ska eller när han tänker dyka upp, så det var inget konstigt med det. På dörren satt dock ett dubbelvikt kort inkilat, men något sorts foto på framsidan. Auntie hade inga glasögon på sig, så jag tog det under armen, gick in och packade upp våra varor och tog sedan en titt på det. Med så pass stora bokstäver så att jag kunde se det utan glasögon stod det "Invitation to wedding".

 

Jag: "Paulina, vad kul, vi är bjudna på bröllop!"

 

Jag famlade efter glasögonen och fick på dem.

 

Paulina: "Vad kul, när då?"

 

Läsa.. läsa. läsa. Que?

 

Jag: "Idag! Om tre timmar"

 

Jag stod verkligen inte ut. GM s ngn sorts halvbror till råga på köpet. Hur gick det här till? Varför hade ingen sagt något förrän nu? Vad hände med min sköna eftermiddag i lagunen? Var var GM?

 

Inget konstigt alls på Cooköarna.

 

Gaaah! Jag stod verkligen inte ut.

 

1530 skulle bröllopet vara. GM kom välhemsläntrande vid 14 snåret och ylade, innan jag hann öppna múnnen och berätta om bröllopet: "Vi måste gå på en välgörenhetstillställning ikväll på den lokala rugbyklubben. Jag har redan tre biljetter"

 

Gaaah, gaaah, gaaah. Auntie kom i säng kl 4 i morse, och skulle ha en lugn dag i dag. Nu var hela dagen uppbokad med galenheter. Jag informerade GM om att hans halvbror skulle gifta sig, och inte för att det var GM s fel, men jag nämnde också att det vore toppen om folk här hade lite mer framförhållning ( men jag är inte helt säker på att de vet vad det ordet ens innebär. Överskattat och onödigt ord i deras värld)

 

Jaha. Då vi bara hade en motorcykel att åka på fick vi rusa iväg till närmsta motorcykeluthyrning och hyra en till för att ta oss till bröllopet, och sagt och gjort, klockan 1530 satt vi på plats i den kokheta kyrkan bland andra galanta Söderhavsdamer och väntade på brudparet. Och väntade. Och väntade. Det rann svett över hela kroppen. Och väntade. Och svettades. Här tror jag inte brudgummen blir det minsta nervös om bruden inte dyker upp på en timme eller så, han stod lugnt och tålmodigt och väntade ( och svettades) längst fram i kyrkan. Hemma måste man ge en stor förklaring till varför man är sen som brudpar till ett  bröllop ( ah, chauffören hittade inte till kyrkan, klänningen sprack, brudbuketten levererades inte i tid etc etc), sådant är överskattat här. Bruden dyker upp när hon är klar helt enkelt. Jaha, så fram emot 1630 tror jag hon dök upp, och det var dags för bröllop. Bruden var höggravid, och skulle värpa om en vecka, och hon var gigantisk, kunde knappt gå, och svettades ännu mer än vad vi gjorde. Stackars människor. Men det vore ju syndigt att föda barn utan att vara gift, så det är bäst att hinna gifta sig innan födelsen. Och varför inte vänta till sista veckan.

 

 

Ah. Efteråt var det bjudning, men då GM ju redan köpt biljetter till ännu en tillställning på kvällen så bestämde vi efter mycket velande att vi struntar i den himla bjudningen. Ingen skulle ju sakna de två vita kvinnorna i alla fall, och GM som var den som borde vara där, verkade inte så sugen han heller. Så vi åkte hem, bytte om, och åkte till tillställningen på rugbyklubben. Jaha, där tog vi ett par stänkare och, minsann, dök inte Grusgänget upp och försökte sin vanliga strandraggarstil på min brorsdotter. Det var fel person att försöka med.

 

Ena Brorsan Grus (van att få som han vill): Kan du gå och köpa en öl till mig?

Paulina: Det kan du göra själv.

 

Haha. Jaha, rätt var det var sprack en av min eller min brorsdotters kjol, så vi fick lov att åka hem och byta om, och sedan åkte vi tillbaka, sedan åkte vi in till staden för en  timmes nattsudd, och just den här dagen var det extra toppen att man anser det syndigt att partaja på söndagar, och att allt nattliv därför måste tystna vid midnatt på lördagar.

 

Auntie var mycket, mycket nöjd med att åka hem, efter en lång dag, och hoppa i säng, den kvällen.