På andra sidan jorden

Eller vad ska jag skylla på? Jag har haft besök i en vecka och det har varit underbart roligt, men väldigt intensivt. Min väninna är lika förvirrad som jag är och då uppstår TOTALKAOS: En blind leder en döv.

När jag skulle möta henne på flygplatsen var jag ute i gooood tid tyckte jag. Men på något sätt blir det alltid hets ändå. Sprang runt som en galning i lägenheten och sprang till bussen med håret blött och fick sedan gå med Lennart Swahn frisyr resten av dagen. Bussen sen. Såklart. Sydney har välrdens sämsta system för kollektivtraffik. Det är en av de stora snackisarna här. Tåg och bussar alltid sena. Efter tjugo minuter kommer bussen, och sedan är det rush hour och så blir det så klart krock mellan två bilar  och blockering av två filer och totalstopp. Sprang in som en skadeskjuten älg på flygplatsen, men stod i tio min innan mitt besök gjorde entre. Hurra!

Sedan har vi tappat bort kameror och shoppingbagar, bokat hotell och sedan glömt notera vilket hotell det var och irrat runt i Darling Harbour och gått på kvinnlig intuition vilket hotell det kunde ha varit. Lyckades på första försöket! Imponerad av mig själv drog jag till med samma världsvana intuition när vi skulle på "Priscilla - queen of the desert" musicalen på kvällen. Vi gick och vi gick och var alldeles för sena och kom fram där jag trodde att det var. Det var inte där. Vi sprang och vi sprang och åkte sedan tåg och älgade i vanlig älgentre på Star City en kvart före ridån gick up. Akademisk kvart har just tillämpats på Sydney.

Jag tyckte vi hade en toppenehelg tills jag i tisdags fick läsa i tidningen att Matthew Mc Connaughey spontant hade gått upp på en scen och spelat bongotrummor på en jazzklubb i lördags här i stan. Och i söndags var han ute och joggade utanför Operahuset. Jag hade svimmat på riktigt om jag hade träffat honom. Nu är jag bara bitter för att vi INTE var på den jazzklubben. och INTE var vid Operahuset när han kom susande förbi. Jag tycker att inte nog med att han är snygg, en karl som blir arresterad av polisen för att han spelar Bongotrummor naken mitt i natten måste man ge kardan till. Detta var inte i Sydney, hand hade kläder på sig på jazzklubben här.

Sedan har vi gått vilse ett par gånger och hittat nya ställen på köpet , druckit drinkar på Shangri Las skybar och levt loppan. Så i morse var det dags att gå till bussen igen, denna gång för avsked.. Igår förklarade jag att jag väcker henne 0545 så går vi 0615 till bussen. Senast. Min vännina gled runt i relaxad mak (hon och Matthew skulle nog gå bra ihop) och gick 0607 in i duschen. 0615 var hon kvar där. Jag stod och steppade utanför och ylade att vi måste gå NU. Vi SPRANG till bussen 0622 och hann precis och det var harmoni, hon ringde sedan ifrån flygplatsen och allt var bra. Tills jag nu ikväll öppnar min garderob. Och hittar nästan alla hennes kläder där. Jag står inte ut! Hur kan man glömma packa alla kläder? Så nu har jag fått en helt ny garderob. Det kommer kosta en förmögenhet att posta den till Europa.

På lördag åker jag till Cooköarna - Kia Orana! Det ska bli SÅ trevligt även fast det tar en hel evighet att komma dit via Brisbane och Auckland. På vägen dit är jag ombedd att frakta ett tält och två tältstolar. På vägen hem är jag ombedd att - håll i er nu - ta med så många kokosnötter det går i handbagaget. Jag står inte ut.

Jag måste härmed be om ursäkt. När jag flyttade hit till Sydney och Skypade med min Gudson bland de första gångerna, så började han prata om urinvånarna här. Auberginerna.

Jag förklarade snipigt att de heter inte Auberginer, det är en grönsak.

Men nu har jag ändrat mig och vill be honom om ursäkt. Kan de kalla sina kålrötter för Swedes kan vi kalla urinvånarna här för Auberginer.

För samtidigt som  jag hittade min eventuella rotselleri (se förra viktiga inlägg), så bredvid den låg det en hög bleka torftiga grönsaker, och ovanför dem stod det en skylt "Swedes". Näääääää, tänkte jag och log ett invärtesleende. Så festligt och humoristiskt och crazy det vore att krypa upp i fosterställning och lägga sig bland de bleka rotfrukterna under parollen "Swedes". Men efter en snabb överblick av lokalen och dess publik, så kändes de inte som om de skulle förstå hur rolig jag var, utan snipigt kalla på någon polis med korta shorts och strumpor uppdragna till knäna och rak keps utan böjning på skärmen. 

Men ur detta fruktlösa (kul sagt då jag var i en frukt och grönsaksaffär) irrande i Grönsaksdjungeln stiger nu följande två viktigt reflektioner fram:

1.Presentera dig aldrig med "G´Day Mate, I m a Swede" ("Hej jag är en kålrot) Den kan verka både uppstötande  och frånstötande.

2. Nu undrar jag VEM är döpt efter VEM? Vem var först, svensken eller kålroten? Och varför fick de samma namn? Ser framför mig hur de första vikingarna kom till Birka eller likande, såg de bleka smutsiga, toppiga svenskarna och nickade förstående till varann "Swedes". Om vikingarna var engelska såklart.  Eller så var det en svensk som upptäckte den viktiga upptäckten kålroten och därför bestämde sig för att uppkalla den efter svensken.

Hur det kan bli långt borta på andra sidan jorden. Men när min kompis från Perth var och hälsade på mig hemma i Sverige för något år sedan blev det ännu värre. Vi var på HM och han och hans flickvän kom storögt väsande fram till mig och frågade diskret var det stod stora skyltar om SLUT SALE i taket. Jag stod inte ut.

Alla som känner mig vet ju som bekant hur bra jag är på att laga mat. (Också hur ironisk jag är). Igår skulle jag brottas lite med min kompis gasugnen och försöka få till en lasagne.

Jag kan inte improvisera recept. Jag måste följa dem slaviskt. Saknas någon ingrediens i affären kan jag inte spontant tänka ut att "Ah, det var slut på apelsiner, varför inte ta en mandarin istället", för då blir det fel. Jag kan heller t ex inte krydda spontant. Jag blir upprörd över recept där det står "Tillsätt salt och peppar". AAAAH - hur mycket av varje, vilken färg på pepparen, etc etc. Lite viktig bakgrundsinfo till varför det gick snett i min grönsaksaffär igår, och jag nu känner att jag måste införskaffa peruk och mörka solglasögon till nästa gång jag ska dit.

I mitt lasagnerecept står det att man ska ha en rotselleri. Jag vet hur de ser ut. I Sverige. Var in i min ICA Burwood (som fortfarande inte är ICA såklart, men ni förstår inte om jag skriver att jag var in på Coles). Ingenting som såg ut som min svenska rotselleri. Går då såklart till den stora grönsaksaffären. Vimsar runt bland alla konstiga frukter och grönsaker och hittar inget som ser ut exakt som min rotselleri hemma, men något som liknar det lite. Och luktar lite lika. Så stod det något konstigt ord på skylten bredvid, men det hjälpte ju inte mig. Men jag kände mig nöjd och vågad och ställde mig i kön, med min potentiella australiensiska rotselleri. Låååång kö.

Så kommer jag längst fram och lägger fram min ev. rotselleri. Varpå den unga extrajobbande snipan förvånat och bedjande om hjälp tittar på mig:

Hon: "What is this?"
Jag: "I dont know"
Hon - en gång till, lite högre, hela kön glor nu på den dumma människan som inte vet vad hon köper: "You dont know?"
Jag: "No"

Hit med den ev. rotsellerin och see you in court kände jag. Med värdighet tog jag min rotselleri och gick hem till internet och började slå runt på alla mina lexikon till armsvetten förångats lite, och kom fram till att jag hade inhandlat en parnsip - en palsternacka.

Så nu har jag gjort världens första lasagne med palsternacka i. Toppen.

Inte kroppsligen såklart. Även fast det antagligen vore jättebra motion. "Jaha, jag har intagit Partärposition. Ska jag ta och köra en halvNelson på mig själv nu?" Eller vad nu man använder för fina brottartermer.

Nej, det är mer mental brottning. Där jag tycker dubbelt. Där jag inte kan bestämma mig för vad som är rätt eller fel. För jag tycker både ock. Mina två mest brinnande ämnen jag grubblar på den här veckan är:

- Ska man ge gratis sprutor till narkomaner? Ja, för att det förhindrar spridning av otäcka sjukdomar etc etc. Nej, för det är olagligt att knarka och det är ju att acceptera knarkandet.

- Ska man dela ut gratis kondomer till prostituerade? Ja, för att det förhindrar spridning av otäcka sjukdomar etc etc. Nej, för att det är olagligt med prositution och det är ju att acceptera prostitution.

Svårt. I en perfekt värld hade man inte behövt fundera på det alls.

Åh, vad trevligt det vore med en perfekt värld.

Eller inte alls. Det står att jag bor i Mount Colah, Australia. Det gör jag inte

PS Tack Sissi för pedagogiskt stöd i teknikdjungeln DS

Nä, jag tycker båda två verkligen klarar sig med grace. Något att titta på tråkiga, gråa dagar, eller om man vill lära sig lite nya moves till nästa partyafton!

http://www.youtube.com/watch?v=0WW8flwpH-Q - originalet

http://www.youtube.com/watch?v=vqC0jb4_sec - kopian

Vilken fin melodi och vilka värdiga dansare! En klassiker!

Vår kille Sylvester Stallones smuggelcase rättegång startade idag.

I tulldeklarationen man fyller i på planet innan man landar:  "Are you carrying prohibited goods such as steroids?
Vår kille Sylvester : " Hmmm,, undrar vad man ska skriva här då? Hmm.. yes, no, yes ,no ,ole dole kinke lane.... Äh det får bli No"

Tråkigt att de hittade fem kartonger med 48 burkar  Jintropin, någon sorts steroider, i hans väska när han slank igenom tullen.

Jintropin ska enligt tillverkaren i Kina öka muskelmassan, ta bort rynkor (det kanske beror på att muskelmassan blir så stor så huden spänns ut?) samt öka sexlusten. Tre i en. Svårt att motstå för Sylvester.

Han borde hitta något som ökar antalet hjärnceller istället.

Och gå till en talpedagog och lära sig artikulera lite bättre.

Min 4 åriga brorsdotter Hanna är kär. I Andreas Johnson. När jag Skype:ade med henne häromdagen med webkameran stod hon i full riddarutstyrsel som hon nog snott av brorsan, hjälmen var tre nummer för stor och åkte ner över ögonen hela tden, men så viftade hon med sitt fina kärleksbrev hon gjort till honom.
Hon hade ritat ett hjärta på ett papper.
Om Andreas tjej bara visste skulle hon bli jätteorolig. Han skulle falla pladask om han såg Hanna Riddare.

Ah. Även om han inte vet vem hon är så verkade hon ganska nöjd ändå.

Annat är det när man blir äldre. På mitt vanliga radioprogram så slog de till igen i går morse. En stackars tjej hade kontaktat dem för hon trodde att hennes man hade en affär vid sidan om. Hon hade själv gett upp allt och flyttat ifrån Queensland till Sydney för hans skull och de planerade för bröllop. Hon har inte ens bott här i ett år. Så helt plötsllgt börjar han jobba över massor och börjar bete sig konstigt. Så till slut står hon inte ut, så hon ringer radiostationen som skuggar gubben och filmar hans lilla fredagskväll när han officiellt jobbade. På filmen var han ute och åt middag på restaurang med en liten snärta, och sedan gick de och höll om varann till hennes lägenhet där han följde med in och var där i två timmar. Tills han hade jobbat klart. Not!

Klart att hon som ringde in började stortjura, men hon tog sig i kragen ganska fint, när de föreslog att de skulle ringa upp den ont anande mannen och höra vad han hade gjort i fredags. Han var så puckad så han fortsatte neka fast hon hade det på film. Han körde vidare med massa lögner, men blev lite harklig och försökte föreslå att de inte behövde prata om det här på en av Sydneys största morgonshower på radio. Under parollen "Det här talar vi om när jag kommer hem"
Ah så uppyftande det var att han fick så han teg. Mina vänner Kyle och Jackie O gav gråtande tjejen ett val:

- Antingen betalar de hennes psykolog, flytt hem etc, eller vad hon nu kan behöva för en ny start.
- Eller så betalar de parterapi om hon vill lappa ihop det med sin härliga kille.

Svårt val.

PS Lyssna på det hela här DS

I trädgården finns det massor av mangoträd och därmed massor av mangofrukt. Jag har plockat mango varje dag och ätit så det sprutar ut ur öronen, men nu är det slut med det.

I vår populära serie "Vad är det som rör sig i trädgården" har vi ju redan klarat av de handstora spindlarna, de vidriga gigantiska flygande kackerlackorna och alla ödlorna. Igår när jag stod under mangoträdet och plockade mig en frukt var det något som rörde sig ovanpå en frukt lite högre upp. Åh, vad härligt, en STOR EXTRA VIDRIG råtta satt och mumsade på en mango. 

Jag ska nu inhandla stora lårhöga fiskegummistövlar som jag ska ha så ingen råtta klättrar upp för benen, och en gigantisk brittisk hatt som jag ska sätta myggnät runt när jag kommer hem sent på kvällarna då alla vidriga spindlar passat på att spinna nät över hela gången till dörren, så man blir fångad och får dem i huvudet om man inte ser upp.

Välkommen till Sydney Zoo!

Ah, vad jag inte står ut med klisterlappar som är dittryckta på allt man handlar. Speciellt frukt. Varför ska det sitta en klisterlapp på ens apelsin? Värst är sådana som går i småbitar när man försöker pilla bort dem. Och på en vanlig CD skiva kan det sitta minst tre olika vidriga klisterlappar. Jag betalar gärna en guldpeng extra bara jag slipper klisterlapparna.

Just ägghyllan har jag väldigt svårt att ta beslut vid. Man kan välja mellan vanliga, antagligen miljöfarliga ägg, frigående hönors ägg, organiska ägg, ekologiska ägg. Vilket är bäst för miljön, vilket är bäst för hönorna, vilket är bäst för äggen? Kan man ha en kombination av alla (förutom de miljöfarliga såklart)? På mina ägg som jag lyckades ta ett beslut att jag skulle inhandla till slut, är det påstämplade smileysar på. Jag tror de var organiska. Undrar om stämplen var organisk också. Vilket jobb, att vara äggstämplare!

Jag vet att jag lider av en obestridlig dubbelmoral. Guilty. Men jag hatar light-produkter. Antaligen skulle jag falla handlöst i ett blindtest, det är rent psykiskt. Men jag kan leta ihjäl mig i affären efter en youghurt som inte är light, fatfree eller  hjärtvänlig. Jag vill ha en flottig, gräddig, ohälsosam youghurt. Gärna ekologosk, organisk och frigående dock.
Samma sak med grädde, Coca-cola och allt annat som kan vara onyttigt. Hellre dö medelålders av god mat än leva fem år extra och äta otäcka lightprodukter hela livet.

Och samtidigt vill jag gå ner i vikt. - ekvationen går antagligen inte ihop. Men jag arbetar friskt vidare med min gång och löpteknik - igår älgade jag ut klockan åtta på morgonen på ett minimalt löppass, och döm om min förvåning när jag idag har träningsvärk - i ARMARNA! Jag måste ha sett som jag skulle lyfta när som helst om jag vevade så med armarna när jag sprang så att jag fick träningsvärk i dem istället för benen, vilket vore lämpligare.

Jag har nog omvänd motorik.

Syster Mate arbetar på i sitt vanliga hårda tempo. Plikten framför allt. Aj, gör lite ont i nacken av detta hårda arbete. Hon stretchar lite på nacken, för att mildra värken.

Plötsligt fryser hon till is. Det ligger en livlös kropp under bordet. Vad ska hon ta sig till? Inga återupplivningsförsök är aktuella. Kroppen ser helt livlös ut. Hon skäms över sin dubbemoral. Hon brinner för att rädda liv, men gör skillnad på folk och folk. Hon fortsätter arbeta som om ingenting har hänt.

Tillbaka efter lunchpausen. Kroppen har inte flyttas en milimeter. Hon måste ut den till soptunnan. Hjärtat börjar slå febrilt. Svettdroppar börjar forma sig på pannan. Hon MÅSTE vara modig, hon SKA fixa det här.  Hon går resolut ut och hämtar lite toalettapper att linda in kroppen i så hon slipper röra den. Hon försöker rucka lite på torson på golvet, AAAAAAH -benen rör på sig. It´s alive!

Syster Mate får nästan en hjärtattack - här gäller döda eller dödas. Hon bestämmer sig för det senare. Hon hämtar sopkvasten och försöker sopa till kroppen. Benen fortsätter röra på sig. Syster Mate springer nu och hämtar sina skor och lägger sopskyffeln ovanpå kroppen och låtsas som om hon aldrig sett den. Huvudet i sanden principen fungerar alltid.

Hon har en plan. Enligt beräkningarna ska det finnas minst 35 glas vin kvar i vitvinsdunken. Hon ställer in den på kylning i kylskåpet, och hoppas att modet ska infinna sig senare ikväll, att frakta bort kroppen. Hjärtat bultar hårdare och hårdare. Måste fokusera på jobbet nu.

Jag hatar kackerlackor. Men bättre en halvdöd kackelacka på golvet än en levande på benet.

Vad trött jag kan bli. Att vi männsiskor alltid ska nischa in varvann i olika kategorier.  På så många idiotiska sätt och vis. Jaha, du är en kvinna, då ger vi dig lägre lön för du är en idiot. Jaha, du har ett utländsklingande namn, då får du inte jobb hos oss. Jag har aldrig drabbats av något av dessa exempel, men då jag börjar uppnå en ålder då jag börjar bli riktigt livserfaren, så reflekterar jag mer och mer över hur folk dömer en efter ålder.

Jag har haft fd kollegor, toppenkollegor som jag hade rekommenderat med varm hand till vilket jobb som helst, som blir bortsållade i jobbansökan efter jobbansökan för att de anses för gamla. Hur kan man bestämma hur en människa är till sättet genom att bara titta på ett födelsetal?

Häromdagen hörde jag på min radiokanal om en kvinna, 30-35 år, som var ute och blinddate:ade och desperat ylade på radion om att hon främst ville träffa yngre män för hon var så ungdomlig, och hon partajade som en tjugoåring. Varför måste man beskriva sig som om man agerar en viss ålder? Jag tycker att jag agerar ALLA åldrar. Vissa dagar är jag barnsligare än mina yngsta syskonbarn och totalt omogen, andra dagar kan jag känna mig gammal och sliten, andra dagar gammal och vis, andra dagar som om jag har levt ungefär halva min livstid.

Men det börjar störa mig, ju mer jag tänker på det, hur inskränkta vi är med vårt ålderstänkande. Du kan knappt läsa en artikel i en tidning utan att de skriver in ådern efter namnet. "Kermit Grohnknopf, 45, såg en vit älg i skogen" eller "Anna-Lisa Fisk, 59, blev påkörd av en buss vid övergångsstället".  

Att jag började haka upp mig så totalt den här veckan beror dels på att jag har varit grinigare än tio grinollar tillsammans hela veckan, OCH att jag passerade ett soppkök för uteliggare en kväll i Sydney och tänkte att DÄR vill jag hjälpa till. Göra något bra för folk som kan behöva det. Hem och kolla på Internet, och hittar en organisation som håller på med detta i Sydney, men som har en övre åldersgräns för att få hjälpa till. Gör det någon skillnad om en hemlös person får soppa av en kvinna på 70 eller en kvinna på 25? Jag stod inte ut.

Eftersom jag har varit så sur har jag varit rekordsur i affären. Min ICA affär (inte ICA såklart, men ICA Sydney) är proppfull av personal. Ändå lyckas det alltid vara slut i alla hyllor.  När de ska fylla på i hyllorna kastar de glatt ut storpack av kartonger som blockerar alla gångarna, som redan är blockerade av slöa hemmadamer som inte rör sig ur fläcken utan verkar stå och glo på samma pastaburk i tio minuter. Jag skulle behöva en pansarvagn för att ta mig fram mellan hyllorna. Eller alternativt tagga ner lite, slappna av som alla andra istället för att springa runt, och köra lite mer på No Worries Mate mottot. Hur som helst var jag så sur så när jag gick för att handla till spagetti och köttfärssås  att jag lyckades  komma hem utan köttfärs. Hur är det möjligt när det enda man ska inhandla är en burk färdig pastasås, en låda spagetti och köttfärs???? Har även hunnit tappa bort min handväska två gånger i söndags. Först lämnade jag den på ett cafe, servitrisen kom käckt springande ikapp mig, sedan i en affär, expediten kom käckt springade ikapp mig. Hello Mate, anybody hooooome?  

I veckan har vi firat minnet av Australiens första officiella listetta från forntiden, och jag står inte ut med den texten. Eller titeln. Läs och le "A pub with no beer"

Only in Australia.

Med önskan om en trevlig helg, själv ska jag på Sydney Mardi Gras i morgon -tjoho!