En avslappnad attityd till att resa
Finns det någon undre gräns för hur ung en som får Alzeimer kan vara? Jag tror att jag kan ha haft det sedan jag var tre eller så.
Vimsig är ett modest begrepp på mig. Oftast kan jag stå ut med det, men när jag har lite bråttom så driver det mig till vansinne. Husnycklarna som är borta varje morgon. Cykelnyckeln som lyckas försvinna ett par gånger i veckan. Var är plånboken? Var är mobilen? Ständigt kaos.
Nu ska jag ju som bekant till Bali på fredag. Mina båda väninnor har redan packningen klar idag. Jag kaospackar på torsdag eller fredag. Ibland får jag med allt jag vill, ibland saknar jag massor av saker jag hade tänkt ta med mig.
Men av en slump fick jag idag syn på mitt pass. I min troslåda. Jag förstår inte hur det har hamnat där. Och vilken himla tur att jag rafsade runt där just idag, så att jag stötte på det.! För när jag hade börjat leta efter det fem minuter innan flygbussen går på fredag, hade jag ALDRIG letat bland trosorna.
En annan gång när jag skulle till Toronto var det också kaosborta. Jag vände upp och ner på hela lägenheten.
Jag hittade det i tvättkorgen.
Fiffigt!
Vimsig är ett modest begrepp på mig. Oftast kan jag stå ut med det, men när jag har lite bråttom så driver det mig till vansinne. Husnycklarna som är borta varje morgon. Cykelnyckeln som lyckas försvinna ett par gånger i veckan. Var är plånboken? Var är mobilen? Ständigt kaos.
Nu ska jag ju som bekant till Bali på fredag. Mina båda väninnor har redan packningen klar idag. Jag kaospackar på torsdag eller fredag. Ibland får jag med allt jag vill, ibland saknar jag massor av saker jag hade tänkt ta med mig.
Men av en slump fick jag idag syn på mitt pass. I min troslåda. Jag förstår inte hur det har hamnat där. Och vilken himla tur att jag rafsade runt där just idag, så att jag stötte på det.! För när jag hade börjat leta efter det fem minuter innan flygbussen går på fredag, hade jag ALDRIG letat bland trosorna.
En annan gång när jag skulle till Toronto var det också kaosborta. Jag vände upp och ner på hela lägenheten.
Jag hittade det i tvättkorgen.
Fiffigt!
Disaster nummer 2
Idag har jag ätit och ätit och ätit. Under parollen "Jag har ju 13 kilo att ta igen". Så det bestämdes att det skulle tas en lunch badminton på tomten, och allvarligt talat var mitt spel i världsklass, (min nivå världsklass that is).
Jag spelade som en Gudinna. Nästan.
Tills jag skulle slå iväg en av mina utklassande servar och ser en STOR och faktiskt VIDRIG råtta komma gående i sakta mak bakom Grottmannen. På vår tomt. Och han var inte ens folkskygg. FUL var han också. Min vana trogen gallskrek jag och hoppade upp på parkbänken som står i trädgården.
Grottmannen försökte schasa i väg den FULA råttan, men till råga på allt var det en mingelråtta, som det var något fel på, för han sprang inte alls iväg, och var inte alls rädd. Han ville sitta och kolla på badminton. Under mycket schas gick han i sakta mak iväg. Svansen var säkert åtta meter lång, och jag var mer bitter än någonsin och ylade att jag ska ha vinterstövlar på mig ända tills jag flyttar hem. (Det ångrar jag lite, det kommer bli kokhett när det är 30 grader).
Men jag står verkligen inte ut.
Jag spelade som en Gudinna. Nästan.
Tills jag skulle slå iväg en av mina utklassande servar och ser en STOR och faktiskt VIDRIG råtta komma gående i sakta mak bakom Grottmannen. På vår tomt. Och han var inte ens folkskygg. FUL var han också. Min vana trogen gallskrek jag och hoppade upp på parkbänken som står i trädgården.
Grottmannen försökte schasa i väg den FULA råttan, men till råga på allt var det en mingelråtta, som det var något fel på, för han sprang inte alls iväg, och var inte alls rädd. Han ville sitta och kolla på badminton. Under mycket schas gick han i sakta mak iväg. Svansen var säkert åtta meter lång, och jag var mer bitter än någonsin och ylade att jag ska ha vinterstövlar på mig ända tills jag flyttar hem. (Det ångrar jag lite, det kommer bli kokhett när det är 30 grader).
Men jag står verkligen inte ut.
Camp Mate + bikini Bali08 = disaster
Som bekant påbörjades ju träningslägret för bikni 08 för ett par veckor sedan. Nu vet ni ju alla hur slapp och slö jag är, så träning för mig har inneburit halvtimmes powerwalks kanske fyra dagar i veckan och 15 armhävningar per dag. Det skulle förvandla mig till Kate Moss eller så över ett par veckor hade jag tänkt.
Så igår var vi på The Royal Easter show. Det är ett veckolångt spektakel som anordnas i Sydney varje påsk. Hela området som bygges upp för OS i Sydney, Olympic Park, förvandlas till ett jätteområde med utställningshallar, med djur och bilar och tråkiga motorcyklar, det är shower i alla de stora arenorna ( Jag stod två meter från Danger Man, som sade G´Day till mig och sedan åkte ut med sin motorcykel på en liten lina spänd över hela stadion så åkte han fram och tillbaka i luften i någon sorts Batmankostym i tio minuter. Vilken Lassie. Man kunde köpa Danger Mans t-shirt utanför i en liten bod också. Och jag är G´Day med honom!) och ett stort nöjesfält, massor av försäljning av allt ifrån fula cowboyhattar och oljerockar till billiga Asien souvenirer, och det köps Showbagar, fulla med godis, tidningar, och annat egentligen skräp (men ALLA köper dem till vansinne) , det är uppträdanden från halvkända band (mitt första år spelade Russel Crowe och hans band där) och det är årets stora happening för alla familjer.
Hur som helst, så är kan man ju såklart vinna saker genom att kasta små bollar på clowner och andra tvivelaktiga lekar. Grottmannen fastnade för en pojkspoling som stod och malde på i mikrofon om att man kunde vinna saker om han gissade fel på ens vikt med mer än 2 kg. Men fick då välja vad som helst av det skräp han hade bakom sig i korgar.
Så den unga dumskallen började syna mig. Jag frågade modest om han måste skrika ut min vikt i mikrofonen över hela Olympic Park, det verkade han inte vilja lyssna på. Hur som helst, jag tänkte att med fyra veckors Camp Mate kommer han väl gissa på 48 kg eller så. Spolingen synade mig uppifrån och ner och säger:
67 kg
Jag stod faktiskt inte ut. Och nu menar jag verkligen inte att det är fel att väga 67 kg. Jag tycker att det är oerhört vackert att väga 67 kg om man är proportionerlig och det är så ens kropp är byggd. Men då jag är en pinne med en stor klump på mitten (mitt reservfettlager. Detta lager verkar inte ha förstått att det är klimatförändringar på G och vi går mot varmare tider. Mitten av mig lagrar fett som om det vore en ny istid antågande). Och med tanke på att jag alltid vägt 52 kg och ny tycker att jag verkligen har puffat till mig när jag väger 54 kg, så känder faktiskt 67 kg som en katastrof. Hur kan man gissa 13 kg fel? Trinny och Susannah skulle nog tycka att jag gör helt fel klädval för min kropp.
Som en liten tröst ville han ju hetsa mig till att välja en av hans tråkiga priser. Jag vägrade. Jag var sur. Och Grottmannnen prickade han in med 1 kilos skillnad.
Otack är världens lön.
Och till råga på allt har rugbysäsongen börjat igen. Jag har tappat hela min fingertoppskänsla. Förut vann jag ju tio dollar per match med min träffsäkerhet. Min taktik fungerar inte alls i år.
Dragons - Tigers. Klart en drake som sprutar eld vinner över en tiger tänkte jag. Nej då. Tigrarna vann. 10 AUD fattigare.
Rabbits - Roosters. Här har jag inget val. Jag har bestämt mig för att Rabbits ska vara mitt lag, för det ägs av Russel Crowe. Och de har snygga kepsar som han har delat ut till alla Hollywwod kändisar. Och dessutom borde ju även en kanin tackla en tupp hur lätt som helst. Nej då. Kaninerna förlorade och jag tappade 10AUD till.
Påskhelgen börjar bittert.
Undrar om det kommer att killa i njurarna?
I förrgår när jag dammsög blev det katastrof!
Jag har inte sett en kackerlacka inomhus i lägenheten på ett halvår här. Men igår låg det en död kackis under min säng. Polissiren, polissiren, alarm och SOS. Jag gallskrek och började skrika att jag behövde ett glas rödvin. Grottmannen tog lugnt över dammsugandet, och när han lyfter på tvättkorgen låg det EN TILL där. Då var måttet rågat och jag var i hel extas. Minst två glas rödvin var det enda jag kunde tänka.
Så när jag vaknade i går morse hade jag en stor, öm, kliande böld på miin rygg. Jag har nu i ett dygn försökt övertyga Grottmannen att det måste vara en Redback spindel som har bitit mig när jag sov, och nu kommer jag antingen:
1. Dö snart, för giftet håller sakta på och sprider sig.
2. Ha nykläckta spindelägg inne i hela min kropp snart. Det har man ju läst om hur bananspindlar lägger ägg i bananer som kommer till Sverige och kläcks och så är hela Sverige snart fullt av bananspindlar. Undrar hur det kommer att kännas när äggen kläcks i min rygg? Kittligt? Så öppnar jag munnen så kommer det bara att välla ut spindlar ur min mun, som en mumie i en Indiana Jones film. Urk. Undar hur lång tid det tar innan spindelägg kläcks?
Jag vill ha vinter och minus femton där inga hemska insekter trivs så man kan få lite kroppsharmoni.
Men Glad påsk då alla ni andra lyckliga som får äta massa gott godis och inte ha spindelägg kläckandes i er.
Jag har inte sett en kackerlacka inomhus i lägenheten på ett halvår här. Men igår låg det en död kackis under min säng. Polissiren, polissiren, alarm och SOS. Jag gallskrek och började skrika att jag behövde ett glas rödvin. Grottmannen tog lugnt över dammsugandet, och när han lyfter på tvättkorgen låg det EN TILL där. Då var måttet rågat och jag var i hel extas. Minst två glas rödvin var det enda jag kunde tänka.
Så när jag vaknade i går morse hade jag en stor, öm, kliande böld på miin rygg. Jag har nu i ett dygn försökt övertyga Grottmannen att det måste vara en Redback spindel som har bitit mig när jag sov, och nu kommer jag antingen:
1. Dö snart, för giftet håller sakta på och sprider sig.
2. Ha nykläckta spindelägg inne i hela min kropp snart. Det har man ju läst om hur bananspindlar lägger ägg i bananer som kommer till Sverige och kläcks och så är hela Sverige snart fullt av bananspindlar. Undrar hur det kommer att kännas när äggen kläcks i min rygg? Kittligt? Så öppnar jag munnen så kommer det bara att välla ut spindlar ur min mun, som en mumie i en Indiana Jones film. Urk. Undar hur lång tid det tar innan spindelägg kläcks?
Jag vill ha vinter och minus femton där inga hemska insekter trivs så man kan få lite kroppsharmoni.
Men Glad påsk då alla ni andra lyckliga som får äta massa gott godis och inte ha spindelägg kläckandes i er.
Ozzy + Arne Hägerfors = Sant
I veckan är Ozzy Osbourne och hela hans turbulenta familj här i Sydney på turné. Igår intrevjuade de Ozzy och Sharon på min morgonradio och Ozzy fick självklart frågan vad han tyckte om Australien, om han gillade det.
(Jag har aldrig förstått varför journalister alltid frågar kändisar vad de tycker om det land det hälsar på. Vem skulle svara att det är ett ökenställe och en DDR stat, när man är där för att promota en film, sälja skivor eller få folk att gå på ens show??? Klart alla säger att de ÄLSKAR landet och allvarligt funderar på att köpa ett hus där)
Hur som helst. Den nyvakna sluddrande Ozzy körde inte med något sådant suck up snack. Nej, han svarade lite avmätt:
"It´s good. It s a lot of Aussies (läs Ozzies....) här"
Jag stod inte ut. Så torftigt!
(Jag har aldrig förstått varför journalister alltid frågar kändisar vad de tycker om det land det hälsar på. Vem skulle svara att det är ett ökenställe och en DDR stat, när man är där för att promota en film, sälja skivor eller få folk att gå på ens show??? Klart alla säger att de ÄLSKAR landet och allvarligt funderar på att köpa ett hus där)
Hur som helst. Den nyvakna sluddrande Ozzy körde inte med något sådant suck up snack. Nej, han svarade lite avmätt:
"It´s good. It s a lot of Aussies (läs Ozzies....) här"
Jag stod inte ut. Så torftigt!
En svettig Guinness
Igår var det St Patricks day. Och OJ vad många irländare jag inser att det finns i Sydney!
Självklart hade vi St Patricks parad genom stan och jag var ju tvungen att åka och titta. Det var KOKHETT och jag fick en plats mitt i solen, utan en vindpust. Samtidigt som jag såklart blev tvungen att gråta en skvätt för att det är ju så rörande med alla som har klätt upp sig och är så stolta över sitt land, så verkligen rann det svett nerför mina ben.
Och jag hade ändå en sval känning på mig. Jag kunde inte låta bli att tycka synd om de som hade peruker och massor av kostymer på sig, och MEST synd tyckte jag faktiskt om de två Guinness som kom gående nerför gatan. De såg faktiskt inte så kalla och läskande ut, jag fick en väldig svettattack bara av att titta på dem.
Men kanske de hade inbyggd kylare.
Självklart hade vi St Patricks parad genom stan och jag var ju tvungen att åka och titta. Det var KOKHETT och jag fick en plats mitt i solen, utan en vindpust. Samtidigt som jag såklart blev tvungen att gråta en skvätt för att det är ju så rörande med alla som har klätt upp sig och är så stolta över sitt land, så verkligen rann det svett nerför mina ben.
Och jag hade ändå en sval känning på mig. Jag kunde inte låta bli att tycka synd om de som hade peruker och massor av kostymer på sig, och MEST synd tyckte jag faktiskt om de två Guinness som kom gående nerför gatan. De såg faktiskt inte så kalla och läskande ut, jag fick en väldig svettattack bara av att titta på dem.
Men kanske de hade inbyggd kylare.
Don´t fight it
JAAAAA! Det är dags för veckans fina Aussie bit igen. Förstår att ni har varit spända och att veckan har känts oändligt lååååång i väntan på veckans fina melodi.
Idag frestar jag med Perthbandet The Panics och en TOPPEN bit!
Idag frestar jag med Perthbandet The Panics och en TOPPEN bit!
En vanlig söndagmorgon i Sydney
Idag vaknade jag kl 7 av att det var ljust ute och fåglarna kvittrade för fullt och jag flög upp och tänkte att PERKELÄ, jag har försovit mig, och började vimsa runt.
Tills min hjärna insåg att det var söndag.
Men då var det ju försent, jag var ju redan klarvaken. Så jag slog igång datorn och kollade tidningarna online och inser att ni har Melodifestival därhemma. Så in på SVT och började kolla live, Tanken slog mig vilken skillnad det är nu när jag bor i Sydney, mot när jag bodde på Cooköarna. Där var jag helt isolerad ifrån hemma. Ingen Skype. Inget internet. Inget IKEA med svensk mat. I Sydney är det ju ibland nästan som om man bor hemma. Sitter och lyssnar på P3 när jag jobbar, IKEA runt hörnet med svensk mat, och SVT live när jag känner för det. Världen har krympt!
Hur som helst har jag följande viktiga inlägg att göra i er Melodifestivalhets:
1. Jag är nu kär i Björn Gustafsson
2. Jag är bitter över att Charlotte Perelli har en så snygg och vältränad kropp, fast hon fött två barn. Jag har mer greppbara lovehandles någonstans över mina hängandes skinkor än vad hon har, och jag har inte fött barn. Fast jag börjar tror att jag kanske har det men glömt bort det. Är det inte så att kroppen glömmer allt som är obehagligt?
3. Å andra sidan tycker jag att hon var misstänkt lik Christer Lindarw där på scen. Kanske det var han?
4. Den där slutgrupperingen får jag lite rysningar av. Det är väldigt mycket Israel över det hela. Det har satt skräckminnen i mig när jag tänker på Israels alla schlagerbidrag från 70-talet när de jämt rörde sig som en klunga (minns "Här kommer de stora barnen" på nytt) A bane bi. Hallelujah. Det var alltid en grupp som satt ihop som en klunga. Nu är Charlotte/Christer likadan. Jag står inte ut.
Nej, nu är det dags för en svenska knäckemacka med Kalles kaviar på. En alldeles vanlig söndagmorgon i Sydney.
Snart Bali
Snart är det påsk och sedan är det äntligen dags att åka till mitt favvo Bali!
Jag har inte varit där på flera år nu och på något sätt nischar jag alltid in Bali i före och efter bomben. Precis som Berlin, före och efter muren föll. Ska bli spännande att se om allt är sig likt.
Hoppas att Pallisen och Sappe kommer att tycka lika mycket om det som jag gör. Det känns som om jag är Baliansvarig bara för att jag varit där ett par gånger, och de inte. Så jag har tränat i soffan på "Kast med liten bomb" kast, ifall någon vill bomba oss så är jag nu JÄTTEbra på att kasta mig omkull över mina vänninor och täcka dem. Vilken tur för dem!
Pallis och Sara - jag är Madame Roach så jag tar med min kackisspray. Tar de den i säkerhetskontrollen tänker jag inte åka. Kanske jag får lov att checka in den för säkerhets skull, Men tänk om den blir så där galen och börjar spreja av sig själv så hela min packning luktar radar när jag kommer till Bali? Svårt fall.
Och så tar vi den lilla ordlistan till mina reskamrater. Balineser är utmärkta personer och toppen människor. Deras engelska är dock inte alltid som brittisk engelska om jag säger så. Ett par viktiga exempel:
Piptypive - femtiofem. De säger inte F. De säger P.
E kiss me - de vill inte kyssas. De säger Excuse me. På sitt sätt. Kanske vill de kyssas också. Ni får känna av stämningen lite där.
Om vi åker till Lembongan och någon väser "Mushroom" i örat på er varje morgon ska ni inte nödvändigtvis bli sura och tro att det är en knarklangare, som jag blev när jag var där. Det finns en jättefin strand där som heter Mushroom beach som de vill att man köper båtturer till. När vi efter flera dagars surhet över de påhoppandes knarklangarna väl föstod detta och åkte dit så kom det en gäng barn och kastade sten på oss. Så kanske ni inte ska nappa på erbjudandet ändå.
Så, nu vet ni allt ni behöver veta! Toppen. Ses om två veckor då!
Jag har inte varit där på flera år nu och på något sätt nischar jag alltid in Bali i före och efter bomben. Precis som Berlin, före och efter muren föll. Ska bli spännande att se om allt är sig likt.
Hoppas att Pallisen och Sappe kommer att tycka lika mycket om det som jag gör. Det känns som om jag är Baliansvarig bara för att jag varit där ett par gånger, och de inte. Så jag har tränat i soffan på "Kast med liten bomb" kast, ifall någon vill bomba oss så är jag nu JÄTTEbra på att kasta mig omkull över mina vänninor och täcka dem. Vilken tur för dem!
Pallis och Sara - jag är Madame Roach så jag tar med min kackisspray. Tar de den i säkerhetskontrollen tänker jag inte åka. Kanske jag får lov att checka in den för säkerhets skull, Men tänk om den blir så där galen och börjar spreja av sig själv så hela min packning luktar radar när jag kommer till Bali? Svårt fall.
Och så tar vi den lilla ordlistan till mina reskamrater. Balineser är utmärkta personer och toppen människor. Deras engelska är dock inte alltid som brittisk engelska om jag säger så. Ett par viktiga exempel:
Piptypive - femtiofem. De säger inte F. De säger P.
E kiss me - de vill inte kyssas. De säger Excuse me. På sitt sätt. Kanske vill de kyssas också. Ni får känna av stämningen lite där.
Om vi åker till Lembongan och någon väser "Mushroom" i örat på er varje morgon ska ni inte nödvändigtvis bli sura och tro att det är en knarklangare, som jag blev när jag var där. Det finns en jättefin strand där som heter Mushroom beach som de vill att man köper båtturer till. När vi efter flera dagars surhet över de påhoppandes knarklangarna väl föstod detta och åkte dit så kom det en gäng barn och kastade sten på oss. Så kanske ni inte ska nappa på erbjudandet ändå.
Så, nu vet ni allt ni behöver veta! Toppen. Ses om två veckor då!
Jan Lindblad junior
I lördags hade jag massor med visioner som vanligt på allt jag skulle göra. Jag hann ändra mig arton gånger och när jag väl bestämt mig så visade det sig att det var banarbeten åt det hållet jag skulle till med tåget (det är det ALLTID här i Sydney, ständigt avstängt och bussar som lovas ska gå istället som inte går), så till slut bestämde jag mig för att göra Sydneys botaniska trädgård istället.
Det var så harmoniskt. Solen sken och det var kokhett, det var så vackert allting, och folk var ute och strosade och joggade och jag tänkte att TÄNK om jag ändå hade strosat här när Matthew Mc Connaughey kom joggande här och livet var på topp!
Efter en stunds stros satte jag mig på en soffa för att läsa min braiga tidning, dricka min White chocolate mocca från Starbucks (med grädde högst upp, jag är HELT beroende) och en Coconut bread (beroende nummer två från dem) i ett avskilt hörn i solen och bara mysa. Sagt och gjort. Jag trodde ingen skulle hitta mig i mitt lilla avskilda hörn och jag var helt inne i min tidning. Tills jag hör ett jättefågelkrax precis bredvid mig!
Näää. ett helg gäng med Gettokakaduor hade smygit sig upp och var jättesugna på mitt Coconutbread. Jag trodde faktiskt att en av dem skulle äta upp mina tår, han såg så hungrig ut så jag fick lyfta benen så högt jag kunde ( Expressen hade nog kallat incidenten för "Troschock", då jag hade kort kjol och antagligen visade trosorna för halva parken. Iallafall för kakaduorna).
Så jag fick älga iväg på nya upptäcktsfärder i den vackra parken, gick in i ett snårigt område med någon exotisk botanisk beteckning och YEEEESS, det är inte bara i MIN trädgård de bor, det här måste vara huvudkvarteret! Det hängde spindlar i vartenda träd, och varenda skylt. Jag stod verkligen inte ut och powerwalken har nu fått ett ansikte i Sydney för jag jag tog verkligen sjumilakliv ut genom trädgården.
Vilket motionspass. Nu förstår jag varför Matthew sprang så snabbt genom Botansika parken!
Det var så harmoniskt. Solen sken och det var kokhett, det var så vackert allting, och folk var ute och strosade och joggade och jag tänkte att TÄNK om jag ändå hade strosat här när Matthew Mc Connaughey kom joggande här och livet var på topp!
Efter en stunds stros satte jag mig på en soffa för att läsa min braiga tidning, dricka min White chocolate mocca från Starbucks (med grädde högst upp, jag är HELT beroende) och en Coconut bread (beroende nummer två från dem) i ett avskilt hörn i solen och bara mysa. Sagt och gjort. Jag trodde ingen skulle hitta mig i mitt lilla avskilda hörn och jag var helt inne i min tidning. Tills jag hör ett jättefågelkrax precis bredvid mig!
Näää. ett helg gäng med Gettokakaduor hade smygit sig upp och var jättesugna på mitt Coconutbread. Jag trodde faktiskt att en av dem skulle äta upp mina tår, han såg så hungrig ut så jag fick lyfta benen så högt jag kunde ( Expressen hade nog kallat incidenten för "Troschock", då jag hade kort kjol och antagligen visade trosorna för halva parken. Iallafall för kakaduorna).
Så jag fick älga iväg på nya upptäcktsfärder i den vackra parken, gick in i ett snårigt område med någon exotisk botanisk beteckning och YEEEESS, det är inte bara i MIN trädgård de bor, det här måste vara huvudkvarteret! Det hängde spindlar i vartenda träd, och varenda skylt. Jag stod verkligen inte ut och powerwalken har nu fått ett ansikte i Sydney för jag jag tog verkligen sjumilakliv ut genom trädgården.
Vilket motionspass. Nu förstår jag varför Matthew sprang så snabbt genom Botansika parken!
Holy grail
I den populära serien "Åh vilka fina Aussie bitar det finns" har vi nu kommit fram till del 2, och plockar fram en fantastisk gammal goding från 1992. Hatten av för Hunters and Collectors!
Fast i clear eye träsket
Lite bloggtorka eller hur? Egentligen har jag massor med små funderingar jag vill skriva om, men jag har inte ro att sätta mig framför datorn just nu efter en lång arbetsdag.
Jag kan dock informera er som inte redan är upplysta om guds gåva till den rödögda - clear eye. Jag har inte använt det förut, men inför ett party i helgen ville jag se lite mindre döende ut redan före utgång och investerade i ett paket clear eye, och jag är redan helt beroende! Nä vilka vita ögonvitor!
Så jag ber att få återkomma i bloggandet. Kanske i morgon. Eller ikväll. Vem vet. Måste gå och ta lite clear eye först.
Jag kan dock informera er som inte redan är upplysta om guds gåva till den rödögda - clear eye. Jag har inte använt det förut, men inför ett party i helgen ville jag se lite mindre döende ut redan före utgång och investerade i ett paket clear eye, och jag är redan helt beroende! Nä vilka vita ögonvitor!
Så jag ber att få återkomma i bloggandet. Kanske i morgon. Eller ikväll. Vem vet. Måste gå och ta lite clear eye först.
New kids on the block
Här kommer veckans viktiga djurrapport, så att ni kan luta er tillbaka i era kliniskt rena hem därhemma med ett glas rödvin i handen, och tänka att åååååååhhhh så skönt det är att inte ha massor spindlar och kackerlackor hemma.
Jag tror att alla aussiedjurs små barn de fick i våras nu är stora och ska börja skolan. I allafall kakaduornas.
Kakaduan är ett väldigt skränigt djur. Innan jag åkte hem i julas var det alltid ett par stycken i palmerna på tomten som satt och skrek till varann. Jag sprang ut och skrek tillbaka "Säg G´Day Mate", men det sa de aldrig. Grottmannen satt inne och skämdes.
Men sedan jag kom tillbaka har det varit ganska tyst i träden. Tills igår. När en bautaskock på mellan 50-100 gamla kakaduetonåringar kom flygande i en stor skock. In da hood. Verkligen.
De skränade och skrek men med lite mer målbrottsröster än deras föräldrar och ett helt gäng satte sig i ett träd hos grannen och försökte vara lite tuffa och burra upp mohikanen. Men de hade bara minimohikan, och de tuffaste såg ungefär som AceofBace Uffe när han var som tuffast. Stackars kakaduorna.
Och alla spindlar är i toppform. Alla mina grannar verkar tycka att det är helt ok att ha galna spindlar och spindelnät över hela trädgårdrarna, jag står inte ut, det är överallt. Jag höll på att svimma när jag drog undan köksgardinen häromdagen och hittade ett bautanät i gardinen. Då vet man ju att någon av de härliga spindlarna har flyttat in!
Igår kom storspindelns fru gående precis utanför mitt fönster med, jag stod inte ut, och sprang och gömde mig. Min livvakt förflyttade henne till en annan del av trädgården. Efter den dagliga matchen badminton ute på tomten, och ex antal bollar i rabatten, så känns det alltid som om man har spindelnät i hela huvudet, och jag känner mig som en gammal vindsklenod.
Och Cat har förvandlats till en Tiger. Ofta klättrar hon upp på hustaket och jagar stackars fåglar, när hon borde jaga kackerlackor och spindlar i stället. Så har hon fått en pojkvän som står och ylar och är patetisk i vår trädgård var och varanna kväll också. En natt vaknade jag av att han stod där och sjöng sin fula sång så jag lackade ur och sprang ut och ryade på honom.
Slut på den viktigt djurrapporten ifrån Sydney minizoo. Med önskan om en trevlig helg!
Jag tror att alla aussiedjurs små barn de fick i våras nu är stora och ska börja skolan. I allafall kakaduornas.
Kakaduan är ett väldigt skränigt djur. Innan jag åkte hem i julas var det alltid ett par stycken i palmerna på tomten som satt och skrek till varann. Jag sprang ut och skrek tillbaka "Säg G´Day Mate", men det sa de aldrig. Grottmannen satt inne och skämdes.
Men sedan jag kom tillbaka har det varit ganska tyst i träden. Tills igår. När en bautaskock på mellan 50-100 gamla kakaduetonåringar kom flygande i en stor skock. In da hood. Verkligen.
De skränade och skrek men med lite mer målbrottsröster än deras föräldrar och ett helt gäng satte sig i ett träd hos grannen och försökte vara lite tuffa och burra upp mohikanen. Men de hade bara minimohikan, och de tuffaste såg ungefär som AceofBace Uffe när han var som tuffast. Stackars kakaduorna.
Och alla spindlar är i toppform. Alla mina grannar verkar tycka att det är helt ok att ha galna spindlar och spindelnät över hela trädgårdrarna, jag står inte ut, det är överallt. Jag höll på att svimma när jag drog undan köksgardinen häromdagen och hittade ett bautanät i gardinen. Då vet man ju att någon av de härliga spindlarna har flyttat in!
Igår kom storspindelns fru gående precis utanför mitt fönster med, jag stod inte ut, och sprang och gömde mig. Min livvakt förflyttade henne till en annan del av trädgården. Efter den dagliga matchen badminton ute på tomten, och ex antal bollar i rabatten, så känns det alltid som om man har spindelnät i hela huvudet, och jag känner mig som en gammal vindsklenod.
Och Cat har förvandlats till en Tiger. Ofta klättrar hon upp på hustaket och jagar stackars fåglar, när hon borde jaga kackerlackor och spindlar i stället. Så har hon fått en pojkvän som står och ylar och är patetisk i vår trädgård var och varanna kväll också. En natt vaknade jag av att han stod där och sjöng sin fula sång så jag lackade ur och sprang ut och ryade på honom.
Slut på den viktigt djurrapporten ifrån Sydney minizoo. Med önskan om en trevlig helg!
Ordning på torpet
Idag googlade jag order manodpepressiv.
Och jag känner mig lite bitter. (Märk väl, Inte manodepressiv)
Så här stod det:
Och jag känner mig lite bitter. (Märk väl, Inte manodepressiv)
Så här stod det:
De maniska perioderna kännetecknas av extrem eller ovanlig upprymdhet, de depressiva perioderna i stället av nedstämdhet. Båda tillstånden kan uppkomma oberoende av yttre orsaker, men både depressiva och maniska perioder kan utlösas av yttre stress.
Om man nu är deppig blir man ju ännu mer deppig av att klassas som manodepressiv. Det låter ju som om man är en walking partykiller.
Och om man nu är så upprymd och extas när man är manisk, varför kan man då inte döpa om hela sjudomen till Manopositiv istället?
Man blir ju JÄTTEGLAD bara av att säga att man har läkarintyg på att man är manopositiv!
Call 911
Om man misstänker att någon är en fara för sig själv, ska man inte slå larm då?
Idag stod det följande rubrik i Expressen om Michael, Latoya och Janet Jackson:
"Nu har syskonen Jackson samma näsa"
Kan någon genast ringa larmcentralen, jag misstänker att två av tre kommer att avlida inom kort om de alla ska samsas om samma näsa.
Idag stod det följande rubrik i Expressen om Michael, Latoya och Janet Jackson:
"Nu har syskonen Jackson samma näsa"
Kan någon genast ringa larmcentralen, jag misstänker att två av tre kommer att avlida inom kort om de alla ska samsas om samma näsa.
Ring ut det gamla, ring in det nya
Vissa saker minns man med liksom ett rosa skimmer.
Som t ex mina Ung och Kär och Starlet tidningar jag läste när jag var liten. Jag kan till och med minnas vissa torftiga serier ur dem, de måste ha gjort ett oanat intryck på mig, då jag har glömt bort all gramatik och matematik jag lärde mig i skolan men minns novellserien "Du ska bli farsa Roy" (där det var en bild på Roy lite bakåtvänd kisandes in i kameran, med blond Bobby Ewing frisyr) och "Lilla grå råttan" om en supersnygg tjej som var mobbad av alla, men så började hon få anonyma lappar av en kille som hon inte visste vem det var, men så var hon kär i sin kompis Bebbens supersnygga kille, och på slutet höll hon på att ge upp och det är en dramtisk tecknad bild där hon kastar sig ner i sanden på en strand, så kommer Bebbens kille fram och säger att han är den anonyma killen och han är jättekär i Lilla grå råttan, som såklart inte längre känner sig som en liten grå råtta längre då. Varför minns jag sådant, och inte sådant som är viktigt?
Jag mindes också Nord och Syd som en fantastiskt bra serie. Och familjen Macahan var det bästa som fanns, och alla var supersnygga. Inklusive Josh.
Så ser man det tjugo år senare och det är PINSAMT.
Jag står inte ut.
Nu har Krigets vindar kommit ut på DVD.. Och jag blir jättesugen på att köpa den, för det var ju så BRA när det gick på tv. Men tänk om även det bara är pinsamt och dumt nu?
Jag känner mig lurad på hela min barndom.
Som t ex mina Ung och Kär och Starlet tidningar jag läste när jag var liten. Jag kan till och med minnas vissa torftiga serier ur dem, de måste ha gjort ett oanat intryck på mig, då jag har glömt bort all gramatik och matematik jag lärde mig i skolan men minns novellserien "Du ska bli farsa Roy" (där det var en bild på Roy lite bakåtvänd kisandes in i kameran, med blond Bobby Ewing frisyr) och "Lilla grå råttan" om en supersnygg tjej som var mobbad av alla, men så började hon få anonyma lappar av en kille som hon inte visste vem det var, men så var hon kär i sin kompis Bebbens supersnygga kille, och på slutet höll hon på att ge upp och det är en dramtisk tecknad bild där hon kastar sig ner i sanden på en strand, så kommer Bebbens kille fram och säger att han är den anonyma killen och han är jättekär i Lilla grå råttan, som såklart inte längre känner sig som en liten grå råtta längre då. Varför minns jag sådant, och inte sådant som är viktigt?
Jag mindes också Nord och Syd som en fantastiskt bra serie. Och familjen Macahan var det bästa som fanns, och alla var supersnygga. Inklusive Josh.
Så ser man det tjugo år senare och det är PINSAMT.
Jag står inte ut.
Nu har Krigets vindar kommit ut på DVD.. Och jag blir jättesugen på att köpa den, för det var ju så BRA när det gick på tv. Men tänk om även det bara är pinsamt och dumt nu?
Jag känner mig lurad på hela min barndom.
Crocodile Dunda
Vissa människor har mer spännande liv än andra.
Igår läste jag i tidningen om en kvinna som överlevt en krokodilattack för flera år sedan i Kakadu national park utanför Darwin. Hon hade varit ute och paddlat kanot och fågelskådat och för att se extra bra hade hon klättrat upp i en trädgren som hängde över vattnet. Där fick en krodkodil syn på henne och hoppade upp och fångade henne och bet henne lite här och där och brottades lite, men hon överlevde.
Då kan man ju tycka att man har haft sin del av äventyr.
Men nu i veckan blev hon biten av en giftig orm och dog.
Jag får en känsla av att hon gillade att utmana ödet. Men å andra sidan känns det lite coolare att dö av ett giftromsbett än att tyna bort på långvården med fotsvamp och urinvägsinfektion.
Igår läste jag i tidningen om en kvinna som överlevt en krokodilattack för flera år sedan i Kakadu national park utanför Darwin. Hon hade varit ute och paddlat kanot och fågelskådat och för att se extra bra hade hon klättrat upp i en trädgren som hängde över vattnet. Där fick en krodkodil syn på henne och hoppade upp och fångade henne och bet henne lite här och där och brottades lite, men hon överlevde.
Då kan man ju tycka att man har haft sin del av äventyr.
Men nu i veckan blev hon biten av en giftig orm och dog.
Jag får en känsla av att hon gillade att utmana ödet. Men å andra sidan känns det lite coolare att dö av ett giftromsbett än att tyna bort på långvården med fotsvamp och urinvägsinfektion.
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Det kommer jag nog att fundera på ändå tills jag står där vid ättestupan. Men tur är väl det, att man får drömma lite.
Fast det är mycket lättare att komma på vad man INTE vill göra med sitt liv, än VAD man vill göra.
Jag känner starkt att jag skulle kunna bli en sådan som döper saker, t ex flygplatser. Sverige har mycket att jobba på där. Landvetter. Sturup. Arlanda. Hur spännande låter det? Nej, tacka vet jag flygplatser som Mauritius, där namnet på flygplatsen är så långt så de nästan måste bygga ut terminalen för att få plats med namnet på väggen.
Jag känner också att jag skulle kunna tänka mig att bli världskänd krukdrejare. Det verkar så harmoniskt att sitta och dreja krukor. (Ja, okej då, kanske det finns en liten stilla förhoppning att Patric Swayze helt plötsligt ska dyka upp och hjälpa till lite också).
Jag skulle kunna tänka mig att bli färjekapten i Sydneys hamn på båtarna mellan city och Manly. Så ska jag översätta hela "Den gamla Nordsjön" till engelska "The old Pacific ocean" så ska jag och min besättning glatt sjunga den hela dagarna. Men hur översätter man "Och så svävar han ut i ett krafigt HURRA!" till en bra engelsk mening? En utmaning för framtiden.
Deckarförfattare - c´est moi. Men mina deckare är mest baserade på att jag ser ett spännande namn någonstans. T ex Kenneth Malone. Döps man till Kenneth Malone så är ju ens väg utstakad. Kan man bli annat än deckare med det namnet? Så mina deckare kommer så långt som att t ex Kenneth tänder en cigarett. Kylan smyger sin in under trenchcoaten, han drar upp kragen tajtare runt halsen. Helt plötsligt hörs ett skrik i den kalla vinternatten!
Sedan kommer jag inte längre. Jag känner att jag måste jobba lite mer på intrigen innan jag blir deckarförfattare på heltid.
Fotograf skulle också vara kul att bli. Men då jag redan haft två avancerade kameror i mitt liv, svindyra och säkert jättebra, men aldrig kommit längre än till autoknappen på dem, så känner jag att det nog måste läggas ner lite mer jobb mellan mig och bruksanvisningen innan det blir mitt heltidsjobb.
Sedan, med allt tid jag får över, då jag kan pensionera mig ung och stenrik efter en kort intensiv karriär som något av ovanstående, så ska jag lära mig:
Spanska
Förstå mig på vin
Fotografera bättre (Om det är så att jag blir sjökapten istället för fotograf)
Dreja (se ovan)
Vad trevligt det låter som mitt liv ska bli!
Fast det är mycket lättare att komma på vad man INTE vill göra med sitt liv, än VAD man vill göra.
Jag känner starkt att jag skulle kunna bli en sådan som döper saker, t ex flygplatser. Sverige har mycket att jobba på där. Landvetter. Sturup. Arlanda. Hur spännande låter det? Nej, tacka vet jag flygplatser som Mauritius, där namnet på flygplatsen är så långt så de nästan måste bygga ut terminalen för att få plats med namnet på väggen.
SIR SEEWOOSAGUR RAMGOOLAM INTERNATIONAL AIRPORT - I like, verkligen.
Jag känner också att jag skulle kunna tänka mig att bli världskänd krukdrejare. Det verkar så harmoniskt att sitta och dreja krukor. (Ja, okej då, kanske det finns en liten stilla förhoppning att Patric Swayze helt plötsligt ska dyka upp och hjälpa till lite också).
Jag skulle kunna tänka mig att bli färjekapten i Sydneys hamn på båtarna mellan city och Manly. Så ska jag översätta hela "Den gamla Nordsjön" till engelska "The old Pacific ocean" så ska jag och min besättning glatt sjunga den hela dagarna. Men hur översätter man "Och så svävar han ut i ett krafigt HURRA!" till en bra engelsk mening? En utmaning för framtiden.
Deckarförfattare - c´est moi. Men mina deckare är mest baserade på att jag ser ett spännande namn någonstans. T ex Kenneth Malone. Döps man till Kenneth Malone så är ju ens väg utstakad. Kan man bli annat än deckare med det namnet? Så mina deckare kommer så långt som att t ex Kenneth tänder en cigarett. Kylan smyger sin in under trenchcoaten, han drar upp kragen tajtare runt halsen. Helt plötsligt hörs ett skrik i den kalla vinternatten!
Sedan kommer jag inte längre. Jag känner att jag måste jobba lite mer på intrigen innan jag blir deckarförfattare på heltid.
Fotograf skulle också vara kul att bli. Men då jag redan haft två avancerade kameror i mitt liv, svindyra och säkert jättebra, men aldrig kommit längre än till autoknappen på dem, så känner jag att det nog måste läggas ner lite mer jobb mellan mig och bruksanvisningen innan det blir mitt heltidsjobb.
Sedan, med allt tid jag får över, då jag kan pensionera mig ung och stenrik efter en kort intensiv karriär som något av ovanstående, så ska jag lära mig:
Spanska
Förstå mig på vin
Fotografera bättre (Om det är så att jag blir sjökapten istället för fotograf)
Dreja (se ovan)
Vad trevligt det låter som mitt liv ska bli!
Someday, someday
Australien har så otroligt mycket bra musik! Och mycket av den hör man oförskämt lite av hemma i Europa. Så nu startar jag en liten Aussie kampanj bland mina vänner och bjuder er lite då och då på fina bitar från förr och nu från lite blandade Aussie band.
Först ut är Thirsty Merc. Som grädden på moset kan jag stoltsera med att jag har stått bakom sångaren i varmkorv kön på Coogee Beach.
Vilken Lassie.
Först ut är Thirsty Merc. Som grädden på moset kan jag stoltsera med att jag har stått bakom sångaren i varmkorv kön på Coogee Beach.
Vilken Lassie.
NEJ!
Man kunde ju tro och hoppas att när det har regnat så mycket så ska alla djur gå i ide och ligga där och sova tills jag åker tillbaka till Sverige.
Men nej.
Tvärtom så står det i tidningen nästan varje dag hur mycket alls små insekterna och djuren trivs extra bra nu med all fukt, och förökar sig extra mycket. Idag varnade de för att man har stor risk att snubbla över nedanstående härliga ödla i trädgården. Jag kommer inte att stå ut om en sådan springer runt i min trädgård, det känns som om det nästan bara är en sådan, förutom en vidrig orm, en krokodil och en vithaj, som saknas i min trädgårdskollektion.
Denna käcka artikel stod att läsa i min Daily Telegraph idag
EVERY day this month at least one blue tongue lizard was killed or maimed by the family pet or lawn mower.
Men nej.
Tvärtom så står det i tidningen nästan varje dag hur mycket alls små insekterna och djuren trivs extra bra nu med all fukt, och förökar sig extra mycket. Idag varnade de för att man har stor risk att snubbla över nedanstående härliga ödla i trädgården. Jag kommer inte att stå ut om en sådan springer runt i min trädgård, det känns som om det nästan bara är en sådan, förutom en vidrig orm, en krokodil och en vithaj, som saknas i min trädgårdskollektion.
Denna käcka artikel stod att läsa i min Daily Telegraph idag
EVERY day this month at least one blue tongue lizard was killed or maimed by the family pet or lawn mower.
The native reptiles of the startling tongues breed in summer.
By mid-February, baby blue tongues appear in Sydney backyards.
But they're up against some fierce competition in their fight for survival.
Lawnmowers, whipper snippers, cats, dogs, and snail bait are all threats.
"They're quite robust-looking, but they're actually quite delicate," according to Foundation for National Parks & Wildlife spokeswoman Carmen Welss.
