Om konsten att välja namn på sina barn
På den lilla Kurreduttaön så känner alla varann verkar det som, och om de inte är gamla skolkamrater eller grannar så är de släkt. Eller en fin mix av båda.
Så man presenteras för en oändlig ström av människor varje dag. Att gå till affären och handla mat känns som ett veckoprojekt eftersom det ska stås och pratas i oädlighet med alla man känner i affären.
Men jag kan inte låta bli att fascineras över namnen här . På många sätt så är de helt fantasilösa, för halva manliga befolkningen kallas för Pa, eller Junior. Väldigt lätt att komma ihåg. Men så har vi de andra....
De med helt galna namn. Som jag kan gå runt och mysa över.
Igår när vi var på Island Night så kom det fram en herre med Clooneygrått rastahår ner till midjan, han måste väl ha varit mellan 60 och 70. Antingen hade han en väldigt söt after shave eller så var det en auro av ganja som kom med honom. Eller en mix. "Hello, I m Chief" presenterade han sig glatt som.
Han såg ut att var en som heter Chief Jag har också stött på:
Travel
Retire
Spaceman
Man Short
Papa Slow
Jag samlar och hoppas att jag ska få återkomma i ärendet, denna underbara mångfald av å ena sidan totalt fantasilösa namn, men de med å andra sidan helt galna namn.
Och i Sverige ska man söka tillstånd för att få heta Noa Månfare. Eller Pilsner. Nä. Fram för mångfalden!
Så man presenteras för en oändlig ström av människor varje dag. Att gå till affären och handla mat känns som ett veckoprojekt eftersom det ska stås och pratas i oädlighet med alla man känner i affären.
Men jag kan inte låta bli att fascineras över namnen här . På många sätt så är de helt fantasilösa, för halva manliga befolkningen kallas för Pa, eller Junior. Väldigt lätt att komma ihåg. Men så har vi de andra....
De med helt galna namn. Som jag kan gå runt och mysa över.
Igår när vi var på Island Night så kom det fram en herre med Clooneygrått rastahår ner till midjan, han måste väl ha varit mellan 60 och 70. Antingen hade han en väldigt söt after shave eller så var det en auro av ganja som kom med honom. Eller en mix. "Hello, I m Chief" presenterade han sig glatt som.
Han såg ut att var en som heter Chief Jag har också stött på:
Travel
Retire
Spaceman
Man Short
Papa Slow
Jag samlar och hoppas att jag ska få återkomma i ärendet, denna underbara mångfald av å ena sidan totalt fantasilösa namn, men de med å andra sidan helt galna namn.
Och i Sverige ska man söka tillstånd för att få heta Noa Månfare. Eller Pilsner. Nä. Fram för mångfalden!
Tillbaka till framtiden
Jag har stora problem med att jag nu är tolv timmar efter er. I Sydney var jag ju tio timmar före er, det kändes mycket bättre, lättare och överlägsnare.
Nu har jag förvandlats till en liten loser i dåtiden. Vet allt sist. Ligger efter med allt. Vojne, vojne.
Men just IDAG känns det utmärkt. Fick första mailet av min chef redan FÖRE er midnatt, och jag föreslog genast at Företagsbotox skulle införas som en personalförmån fr o m när ens ålder börjar med en fyra. Fick dock ingen reaktion på det, kan bero på att han genast började förhandla med styrelsen om detta. Om karlarna på vårt jobb inte är intresserade av Botox så får de föra egna förhandlingar om FöretagsViagra för sig själva från fyrtio och uppåt.
Så när jag insåg att jag får fylla år i 36 timmar idag, så firade jag med att på lunchen gå mina femton sekunder ner till den idag solfyllda stranden och den därmed klarblåa lagunen och tog mitt första dopp sedan jag anlände till Rarotonga. Vilket toppenfirande! Sedan gick jag hem och firade med att lyssna på "En liten bit av Annika" med Rallygänget. Utmärkt text.
Ikväll ska jag fira med Island night inne i Avarua. Jag ska dock gömma mig i ett hörn så ingen krigare ska ha upp mig och dansa på scenen i slutet av deras dansshow.
Och i morgon. Eller igår, vilket ni föredrar. Då ska jag lyssna på "Just idag är jag stark" med Kenta och ta ett TILL dopp i lagunen. Och dricka vitt vin med färsk iduttad passionsfrukt och Carambole från trädgården. Och sedan ska jag ut på flådig middag och vara glad men måttlig. Och ta ett par måttliga drinkar på lokal efter. För på lördag morgon måste jag upp tidigt och in till Avarua och köra upp för lokalt körtkort. Då kan jag ju inte stinka sprit!
Tack mamma och pappa för det ekonomiska bidraget till mitt stora firande! Det ska bli mitt ett synnerligt trevlig nöje att göra av med en del av bidraget de närmsta 36 timmarna!
Nu har jag förvandlats till en liten loser i dåtiden. Vet allt sist. Ligger efter med allt. Vojne, vojne.
Men just IDAG känns det utmärkt. Fick första mailet av min chef redan FÖRE er midnatt, och jag föreslog genast at Företagsbotox skulle införas som en personalförmån fr o m när ens ålder börjar med en fyra. Fick dock ingen reaktion på det, kan bero på att han genast började förhandla med styrelsen om detta. Om karlarna på vårt jobb inte är intresserade av Botox så får de föra egna förhandlingar om FöretagsViagra för sig själva från fyrtio och uppåt.
Så när jag insåg att jag får fylla år i 36 timmar idag, så firade jag med att på lunchen gå mina femton sekunder ner till den idag solfyllda stranden och den därmed klarblåa lagunen och tog mitt första dopp sedan jag anlände till Rarotonga. Vilket toppenfirande! Sedan gick jag hem och firade med att lyssna på "En liten bit av Annika" med Rallygänget. Utmärkt text.
Ikväll ska jag fira med Island night inne i Avarua. Jag ska dock gömma mig i ett hörn så ingen krigare ska ha upp mig och dansa på scenen i slutet av deras dansshow.
Och i morgon. Eller igår, vilket ni föredrar. Då ska jag lyssna på "Just idag är jag stark" med Kenta och ta ett TILL dopp i lagunen. Och dricka vitt vin med färsk iduttad passionsfrukt och Carambole från trädgården. Och sedan ska jag ut på flådig middag och vara glad men måttlig. Och ta ett par måttliga drinkar på lokal efter. För på lördag morgon måste jag upp tidigt och in till Avarua och köra upp för lokalt körtkort. Då kan jag ju inte stinka sprit!
Tack mamma och pappa för det ekonomiska bidraget till mitt stora firande! Det ska bli mitt ett synnerligt trevlig nöje att göra av med en del av bidraget de närmsta 36 timmarna!
Spontanitet är nyckelordet
Jag var lite besviken att jag inte hann se Mamma Mia innan jag lämnade Sverige. Glädjen var därför total när jag passerade Avaruas lilla biograf, och det på kortsidan hängde tre ståtliga bioaffischer, varav en var Mamma Mia.
Mamma Mia hände längst till vänster. I mitten hängde något annat, men en liten rubrik "Coming soon" över. Längst till höger hängde ett tredje alternativ med "Tonight" över.
Jag frågade glatt Grottmannen vad det innebar för affischen längst tlll vänster. Han hade inte en aning. Ingen verkade ha en aning. Ingen verkade faktiskt bry sig,
Förutom planerarkvinnan från Sverige.
Eftersom det, som tidigare nämnt, aldrig står i någon tidning vad som ev. ska visas på bio, så var ju enda alternativet att åka in til Avarua varje dag och spana på affischerna. Sagt och gjort. Efter ett par dagar hade till min glädje Mamma Mia affischen flyttas till mitten. Tjoho! "Coming soon" ståtade det lite snett över den. Ah, så glad jag blev!
Då snaran nu drogs åt, så var jag ju verkligen på G att få se Mamma Mia. "Coming soon" på Cook kan innebära alltifrån imorgon till om ett år. Så jag åkte in till Avarua varje dag och kontrollerade mina affischer.
En dag var den helt plötsligt borta. Dagen innan hängde den på "Coming soon", och dagen efter hängde den inte på någon av de tre postionerna. Jag blev inte ett dugg förvånad, men stod ändå inte ut.
Så dagen efter bestämde jag mig för att försöka reda ut detta. Jag ville ju verkligen se filmen, Så jag stegade in på biografen och hittade en karl som förklarade att de inte hade öppnat ännu.
"Nej , jag vet, men jag hade bara en liten fråga?"
"Ah. Affischen som händgr för "Tonight" är inte det som visas ikväll"
Ah, så förvånad jag blir, tänkte jag snipigt
"Men det är inte därför är här. Jag undrar vad som hände med Mamma Mia?"
"Oh...... Nej, vi väntar på den från Nya Zeeland"
"JA MEN VARFÖR SÄTTER NI UPP EN HIMLA AFFISCH OCH FLYTTAR DEN HIT OCH DIT I EN MÅNAD NÄR NI INTE ENS HAR EN ANING OM NÄR NI SKA FÅ IN FILMEN DÅ PUCKHUVUDEN!!!????" tänkte jag tyst för mig själv. Men sade uppfostrat "Tack då" och steg ut.
Jag har gett upp tanken på Mamma Mia nu.
Mamma Mia hände längst till vänster. I mitten hängde något annat, men en liten rubrik "Coming soon" över. Längst till höger hängde ett tredje alternativ med "Tonight" över.
Jag frågade glatt Grottmannen vad det innebar för affischen längst tlll vänster. Han hade inte en aning. Ingen verkade ha en aning. Ingen verkade faktiskt bry sig,
Förutom planerarkvinnan från Sverige.
Eftersom det, som tidigare nämnt, aldrig står i någon tidning vad som ev. ska visas på bio, så var ju enda alternativet att åka in til Avarua varje dag och spana på affischerna. Sagt och gjort. Efter ett par dagar hade till min glädje Mamma Mia affischen flyttas till mitten. Tjoho! "Coming soon" ståtade det lite snett över den. Ah, så glad jag blev!
Då snaran nu drogs åt, så var jag ju verkligen på G att få se Mamma Mia. "Coming soon" på Cook kan innebära alltifrån imorgon till om ett år. Så jag åkte in till Avarua varje dag och kontrollerade mina affischer.
En dag var den helt plötsligt borta. Dagen innan hängde den på "Coming soon", och dagen efter hängde den inte på någon av de tre postionerna. Jag blev inte ett dugg förvånad, men stod ändå inte ut.
Så dagen efter bestämde jag mig för att försöka reda ut detta. Jag ville ju verkligen se filmen, Så jag stegade in på biografen och hittade en karl som förklarade att de inte hade öppnat ännu.
"Nej , jag vet, men jag hade bara en liten fråga?"
"Ah. Affischen som händgr för "Tonight" är inte det som visas ikväll"
Ah, så förvånad jag blir, tänkte jag snipigt
"Men det är inte därför är här. Jag undrar vad som hände med Mamma Mia?"
"Oh...... Nej, vi väntar på den från Nya Zeeland"
"JA MEN VARFÖR SÄTTER NI UPP EN HIMLA AFFISCH OCH FLYTTAR DEN HIT OCH DIT I EN MÅNAD NÄR NI INTE ENS HAR EN ANING OM NÄR NI SKA FÅ IN FILMEN DÅ PUCKHUVUDEN!!!????" tänkte jag tyst för mig själv. Men sade uppfostrat "Tack då" och steg ut.
Jag har gett upp tanken på Mamma Mia nu.
Veckans snackis
..är ju utan tvekan Denguefebern.
Vår lilla lokaltidning ståtar med karta över ön där det står i vilka byar de 16 personer som hittils diagnostiserats bor. Inte min by, och i helgen har det blåst storm, och vinden har blåst motvind för myggorna från det hållet, så jag hoppas de inte har orkat flyga över till min sida av ön.
Ön skriker efter vatten. En hel del folk är utan dricksvatten pga den torra vinter. Så vi är lite kluvna. Å ena sidan är vi ju jätteglada att det varit storm i helgen och det öst ner en del regn. Å andra sidan blir den lilla Denguemyggan ännu mer glad, då den älskar att kläcka ägg i vattenpölar.
I tidningen står informativa instruktioner hur man ska förebygga äggkläckning på sin tomt, det står vilka symptom man har om man har fått Denguen. De hänger även gärna ut personer. Min stackars f d chef på Island Hopper kom hem från Samoa för två veckor, helt oinformerad om att ett Dengueutbrott pågick för fullt på Samoa.. Varpå han blev smittad, och nu har onda ögat på sig för att han ev bidrog till att ta hit smittan. Han har gjort avbön i tidningen dock!
Myndigheterna passar också på att tvångsspraya ut massa gifter (antaligen DDT eller liknande) för att döda myggor och ägg, utan minsta tanke på hur giftigt detta ev kan vara även för människor. I tidningen i helgen hade två miljökämpar här fått myndigheterna till att iallafall suga på karamellen till om man inte kunde hitta något alternativ till detta gift. Hmm..dö av Denguefeber eller DDT döden? Svårt val!
I lördags var det annars löpsedel om två fiskare som blivit osams i lagunen i Aitutaki. En var ute med en liten båt med en turist i i lagunen, den andra fiskade. Den med turisten kom för nära fiskaren, och skrämde i väg hans fiskar. Fiskaren blev jättearg och kastade en fiskepinne i huvufet på den andra båtens kapten, och frågade , med lyft harpun, om kaptenen ville dö nu på en gång eller senare? Även turisten fick sig en känga hot. Polisen ville förhöra turisten, men det har försenats pga att turisten var ute på en ny laguntur.
Ah, vilken ilska. Man får betänka att det bara är 200 år sedade var kannibaler eller så, och ta det lugnt med att reta upp de lokala.
Vår lilla lokaltidning ståtar med karta över ön där det står i vilka byar de 16 personer som hittils diagnostiserats bor. Inte min by, och i helgen har det blåst storm, och vinden har blåst motvind för myggorna från det hållet, så jag hoppas de inte har orkat flyga över till min sida av ön.
Ön skriker efter vatten. En hel del folk är utan dricksvatten pga den torra vinter. Så vi är lite kluvna. Å ena sidan är vi ju jätteglada att det varit storm i helgen och det öst ner en del regn. Å andra sidan blir den lilla Denguemyggan ännu mer glad, då den älskar att kläcka ägg i vattenpölar.
I tidningen står informativa instruktioner hur man ska förebygga äggkläckning på sin tomt, det står vilka symptom man har om man har fått Denguen. De hänger även gärna ut personer. Min stackars f d chef på Island Hopper kom hem från Samoa för två veckor, helt oinformerad om att ett Dengueutbrott pågick för fullt på Samoa.. Varpå han blev smittad, och nu har onda ögat på sig för att han ev bidrog till att ta hit smittan. Han har gjort avbön i tidningen dock!
Myndigheterna passar också på att tvångsspraya ut massa gifter (antaligen DDT eller liknande) för att döda myggor och ägg, utan minsta tanke på hur giftigt detta ev kan vara även för människor. I tidningen i helgen hade två miljökämpar här fått myndigheterna till att iallafall suga på karamellen till om man inte kunde hitta något alternativ till detta gift. Hmm..dö av Denguefeber eller DDT döden? Svårt val!
I lördags var det annars löpsedel om två fiskare som blivit osams i lagunen i Aitutaki. En var ute med en liten båt med en turist i i lagunen, den andra fiskade. Den med turisten kom för nära fiskaren, och skrämde i väg hans fiskar. Fiskaren blev jättearg och kastade en fiskepinne i huvufet på den andra båtens kapten, och frågade , med lyft harpun, om kaptenen ville dö nu på en gång eller senare? Även turisten fick sig en känga hot. Polisen ville förhöra turisten, men det har försenats pga att turisten var ute på en ny laguntur.
Ah, vilken ilska. Man får betänka att det bara är 200 år sedade var kannibaler eller så, och ta det lugnt med att reta upp de lokala.
Apan Osvald
När jag var liten hade jag en bok som jag läste som hette Apan Osvald.
Jag minns faktist inte hela innebörden, jag tror att det kan ha varit en apelsin inblandad, och jag minns inte om det var Osvald eller någon annan apa som blev mer och mer frustrerad och på slutet av sagan blev så galen så han skrek:
NEEEEEEEJ!
Och hela djungeln blev jätterädd. Och jag med tyckte att det var lite läskigt när han blev så arg i boken.
Men nu börjar jag känna mig som han som skrek i boken. Sedan jag kom hit har det varit en oändlig ström av motgångar, stora som små. Jag försöker ha en käck, positiv inställning till det, men till slut svämmar det över och man känner att en enda pyttliten motgång till och jag skriker högre än apan i boken.
De senaste tolv dagarna har vi varit 9 dagar på sjukhuset Jag står inte ut en sekund till. Så när jag äntligen blev friskförklarad så var jag jätteglad i tisdags, och tänkte att TJOHO aldrig mer en smutsig brits på Rarotonga sjukhus, med gamla ingnodda hårstrån på britsen, och suspekta fläckar på kuddörngottet man förväntas vila huvudet på.
Så blir Grottmannen sjuk istället. Upp till sjukhuset igår igen, och så blir det operation inom kort.
Igår vad ju dock jag frisk och kunde med en gladare attityd inspektera en vanlig dag på Rarotonga sjukhus akutmottaningsrum.
En ström av människor kommer och går hela tiden. Det står en bunt plaststolar utställda i en liten grupp mitt på golvet framför TVn, som visar OS hela tiden. Alla känner alla, så så fort någon ny sjuklilng kommer in måste han eller hon kindpussas med hälften av alla som sitter och väntar. Very Östermalm. Också ett praktiskt sätt att snabbt sprida den åkomma man har.
Igår kom en man in glatt spelande på en Ukulelegitarr. Han tog med den in i omplåstringsrummet, kom ut efter en kvart, fortfarande glatt spelande på sin ukulele. Jag tyckte det var toppen och insåg att jag verkligen måste köpa mig en ukulelegitarr och ta lektioner, om man blir så där glad och frisk av det!
När det sedan var Grottmannens tur att äntligen få träffa en läkare, efter ett par timmars väntan, så hängde jag med till korridoren utanför läkarens rum. Sekretessen kändes lite ostabil här. Jag hörde samtliga samtal från de tre närmsta behandlingsrummen.
Trauma rum nr 1:
Doktorn: "VA??? Har du KÖRT hit? Menar du att du fortfarande har ett körkort och kör bil?"
Den gamla herren, som snirklade in i snigelfart med hjälp av en rullator som det gnisslade om, och som påminde mer om en rostig skördeträska än en rullator: "Ja, jag körde hit"
Doktorn: "INGET MER KÖRANDE! Ditt körkort måste dras in omgående. Du kan INTE köra bil!"
Trauma rum nr 2:
Sköterskan: "Har du vägt mer än 150 kil nu igen? Vi har ju sagt att det inte är bra för din hälsa att väga mer än 150 kg"
Krigaren: "Hrmpff..."
Trauma rum nr 3:
Doktorn: "Jaha, vad är det för fel på dig då?"
Grottmannen (tvingad till sjukhuset under tvång, då han hotades med att annars skulle den ryska maffian komma och konfiskera honom): "Jag mår så bra så"
G ´Day Mate (nu forcerandes den stängda dörren, och bryter sig in i Trauma rum nr 3): "Tro inte på honom. Han mår verkligen jättedåligt. Och medans han ändå är här kan jag berätta att han röker ett paket cigaretter om dagen, minst, och har en galen rökhosta, kanske ni kan ta och kika på hans lungor medans ni ändå är på G?"
Grottmannen: "Ut ur rummet!"
Ah, jag står inte ut med tillvaron. Den här veckan fick vi de tre första fallen av Denguefebern till sjukhuset också. Dagen efter fyra nya fall. Idag vill jag inte ens läsa i tidningen hur många nya det är.
Med den enorma medvind jag haft hittills är det bara en tidsfråga tills jag har ett stycket Denguefeber på min livsmeritlista.
Men det blir något att prata om på hemmet när jag blir gammal!
Den lokala tidningen på Cook öarna
Här händer ju inte så mycket för de lokala jourmalisterna att skriva om. Dagstidningen består vanligtvis av 8 sidor. Men då är inte varken TV program eller bioannonser eller likande med. Jag har fortfarande inte förstått hur folk vet vad som visas på TV och bio, jag har har inte sett det i tryck någonstans.
Men å andra sidan så blir nästan inget som planerat här, så varför trycka en TV tablå, när den antagligen ändras spontant under dagen av någon TV gubbe.
Hur som helst så brukar det vara två sidor med lokala nyheter, sedan ev en sida med nyheter från den här sidan av världen, dvs Australien. Nya Zeeland och övriga Söderhavet. Sedan är resten insändare, annonser och lite information om när det är fullmåne igen, vilken tid på dygnet ev ankommande flyg landar och annan totalt oviktig fakta.
Min favoritdel är "For sale" och "Wanted to buy". Där har figurerat notiser som "One fat cow", "Pig, will not be eaten". Idag stod följande fina annons under "Wanted to buy"
"My name is Claudia. I am nine. Mum says my baby chick can´t live in the washing machine for long. She will try to build a chicken coop, but she is not good at building, so if anyone has an old coop they don´t need, please call us on 22143"
Vad är en chicken coop? Vem ska bygga den? Mamman eller kycklingen? Hur kom kycklingen i tvättmaskinen?
Ah, mystiken tätnar.
Men å andra sidan så blir nästan inget som planerat här, så varför trycka en TV tablå, när den antagligen ändras spontant under dagen av någon TV gubbe.
Hur som helst så brukar det vara två sidor med lokala nyheter, sedan ev en sida med nyheter från den här sidan av världen, dvs Australien. Nya Zeeland och övriga Söderhavet. Sedan är resten insändare, annonser och lite information om när det är fullmåne igen, vilken tid på dygnet ev ankommande flyg landar och annan totalt oviktig fakta.
Min favoritdel är "For sale" och "Wanted to buy". Där har figurerat notiser som "One fat cow", "Pig, will not be eaten". Idag stod följande fina annons under "Wanted to buy"
"My name is Claudia. I am nine. Mum says my baby chick can´t live in the washing machine for long. She will try to build a chicken coop, but she is not good at building, so if anyone has an old coop they don´t need, please call us on 22143"
Vad är en chicken coop? Vem ska bygga den? Mamman eller kycklingen? Hur kom kycklingen i tvättmaskinen?
Ah, mystiken tätnar.
Äntligen fes faster!
Det är ett fint, väl användbart uttryck som ofta har tillämpats i min familj. Jag vet inte om faster någonsin fes, och i såfall vilken faster, det råder lite mystik över det hela. Men innebörden ska vara att ÄNTLIGEN inträffar något som man väntat på länge.
Och gudarna ska veta att jag väntat på ett internet i mitt hem i tre veckor och en dag. Och otaliga besök och telefonsamtal till Telecom, den underbara lokala leverantören av telefoni och internet.
När man kommer till Cook öarna ska man slappna av. Slänga klockan. Relaxa. Tagga ner. Inte stressa. Det är toppen, jag håller med på samtliga punkter. Men det är en väldig skillnad på att ta det lugnt, och på att vara arbetsskygg och dum i huvudet. Ja, där satt den. Men man får hjärtattackskänningar när man tjatar på dem VARJE dag, och får olika bud och svar och besked och kostnader VARJE dag.
Men nu ÄNTLIGEN fungerar det! Så nu ska det bloggas. Jag har massor av ointressanta saker att skriva om. När man bor på Rarotonga får man lära sig att uppskatta det lilla. Jag ligger i hårdträning på det. Samtidigt som jag har alterantiv träning som försöker lära mig att inte bli rabiat av allt som inte fungerar, allt som inte finns, och allt som inte sker när det ska här.
Lugn och fin.
Och gudarna ska veta att jag väntat på ett internet i mitt hem i tre veckor och en dag. Och otaliga besök och telefonsamtal till Telecom, den underbara lokala leverantören av telefoni och internet.
När man kommer till Cook öarna ska man slappna av. Slänga klockan. Relaxa. Tagga ner. Inte stressa. Det är toppen, jag håller med på samtliga punkter. Men det är en väldig skillnad på att ta det lugnt, och på att vara arbetsskygg och dum i huvudet. Ja, där satt den. Men man får hjärtattackskänningar när man tjatar på dem VARJE dag, och får olika bud och svar och besked och kostnader VARJE dag.
Men nu ÄNTLIGEN fungerar det! Så nu ska det bloggas. Jag har massor av ointressanta saker att skriva om. När man bor på Rarotonga får man lära sig att uppskatta det lilla. Jag ligger i hårdträning på det. Samtidigt som jag har alterantiv träning som försöker lära mig att inte bli rabiat av allt som inte fungerar, allt som inte finns, och allt som inte sker när det ska här.
Lugn och fin.
Kia Orana från Kurreduttaland!
I morse fick jag en sådan där flash. När man liksom kan se på sig själv utifrån på något sätt, så när jag skumpade fram i sakta mak på den lilla motorcykeln. omgiven av susande palmer, klarblått hav, och gröna dimhöljda berg så tänkte jag att HOLY SMOKE, är jag HÄR? Och det är jag ju tydligen.
Efter en lång oändlig resa. Åtta härliga timmars väntan i London, med alldeles för mycket handbagage som vanligt. Kokhett som alltid på den vidriga flygplatsen. Elva timmar senare landade jag mör i USA, för att tvingas gå igenom passkontroll och tull, även fast jag bara är i transit. Vansinne! Släpade runt på två Nya Zeeländska små ungdomar som var helt vilsna i den amerikanska byråkratin, så de fick en svensk guidning genom passkontroll (med sedvanligt varmt, käckt och glatt bemötande. NOT! Snipgubben sa inte ett ord tills han helt plötsligt sa i nazistisk ton:
"LEFT!"
"Left vaddå?" frågade jag glatt.
Han, lika snipig, gav mig fingret och vevade och menade på att jag skulle smyga in mitt vänstra pekfinger i hans fingeravtrycksmaskin. Följt av lika glatt "RIGHT" och sedan "Now photo". Härlig kille.
Sedan ut med mina små skyddslingar till bagagebandet, sedan tull, sedan lämna väskorna igen, sedan ut i ankomsthallen, mött av Halleluljah människor som ville bussa på mig något (Händer ALLTID när jag är på LAX) , sedan uppför trappan till avresehallen, sedan säkerhetskontroll med laptop ur, vätskor ur, bälte av, skor av, och sedan ÄNTLIGEN en stol att relaxa i tills nästa flyg avgick mot Rarotonga. Allt detta bara för att byta ett flyg! HEJ DÅ!
På nästa flyg satt jag inte bredvid mina Nya Zeeländska små vilsna människor, utan en otroligt pratglad amerikanska, som frågade en miljon frågor, knappt lyssnade på svaret, men alltid kisade med ögonen, nickade och sa "Interesting" till allt jag sade. Jag stod inte ut.
Efter tre timmare malande sade jag åt henne att jag nog måste sova lite. Så då var hon iallafall tyst.
Men döm om hon min förvåning när vi vaknade till frukosten, och hon började ställa EXAKT samma frågor IGEN. Följt av "Interesting" , sedan föjt av hennes eget livs historia som hon ju just berättat för mig innan hon somnade. Människan måste ha varit drogad.
När vi väl landade arla morgonstund på lilla Rarotonga, stod Jake och välkomnade med sin skönsång i ankomsthallen som vanligt. Jag tror jag har flygit in hit 7 internationella ankomster eller så. Och varje gång står Jake där på sin lilla scen i ett hörn, men sin ukulelegitarr, sin stråhatt med lite blommor på, sin hawaiiskjorta, och sjunder väkomnande ukulelebitar så den rätta Söerhavskänslan infinner sig på en gång. Veckans pojkvän måste utan tvekan bli Jake!
Och väl genom passkontroll så möttes jag av dubbla underbart doftande blomsterkransar runt halsen och åkte raka vägen till en väntande säng och sov, sov, sov. Äntigen framme!
Efter en lång oändlig resa. Åtta härliga timmars väntan i London, med alldeles för mycket handbagage som vanligt. Kokhett som alltid på den vidriga flygplatsen. Elva timmar senare landade jag mör i USA, för att tvingas gå igenom passkontroll och tull, även fast jag bara är i transit. Vansinne! Släpade runt på två Nya Zeeländska små ungdomar som var helt vilsna i den amerikanska byråkratin, så de fick en svensk guidning genom passkontroll (med sedvanligt varmt, käckt och glatt bemötande. NOT! Snipgubben sa inte ett ord tills han helt plötsligt sa i nazistisk ton:
"LEFT!"
"Left vaddå?" frågade jag glatt.
Han, lika snipig, gav mig fingret och vevade och menade på att jag skulle smyga in mitt vänstra pekfinger i hans fingeravtrycksmaskin. Följt av lika glatt "RIGHT" och sedan "Now photo". Härlig kille.
Sedan ut med mina små skyddslingar till bagagebandet, sedan tull, sedan lämna väskorna igen, sedan ut i ankomsthallen, mött av Halleluljah människor som ville bussa på mig något (Händer ALLTID när jag är på LAX) , sedan uppför trappan till avresehallen, sedan säkerhetskontroll med laptop ur, vätskor ur, bälte av, skor av, och sedan ÄNTLIGEN en stol att relaxa i tills nästa flyg avgick mot Rarotonga. Allt detta bara för att byta ett flyg! HEJ DÅ!
På nästa flyg satt jag inte bredvid mina Nya Zeeländska små vilsna människor, utan en otroligt pratglad amerikanska, som frågade en miljon frågor, knappt lyssnade på svaret, men alltid kisade med ögonen, nickade och sa "Interesting" till allt jag sade. Jag stod inte ut.
Efter tre timmare malande sade jag åt henne att jag nog måste sova lite. Så då var hon iallafall tyst.
Men döm om hon min förvåning när vi vaknade till frukosten, och hon började ställa EXAKT samma frågor IGEN. Följt av "Interesting" , sedan föjt av hennes eget livs historia som hon ju just berättat för mig innan hon somnade. Människan måste ha varit drogad.
När vi väl landade arla morgonstund på lilla Rarotonga, stod Jake och välkomnade med sin skönsång i ankomsthallen som vanligt. Jag tror jag har flygit in hit 7 internationella ankomster eller så. Och varje gång står Jake där på sin lilla scen i ett hörn, men sin ukulelegitarr, sin stråhatt med lite blommor på, sin hawaiiskjorta, och sjunder väkomnande ukulelebitar så den rätta Söerhavskänslan infinner sig på en gång. Veckans pojkvän måste utan tvekan bli Jake!
Och väl genom passkontroll så möttes jag av dubbla underbart doftande blomsterkransar runt halsen och åkte raka vägen till en väntande säng och sov, sov, sov. Äntigen framme!
