På andra sidan jorden

GM: When do  you finish work today?
Jag: Five. Or actually five past five faktiskt, cause I got some washing on the line, it took me five minutes  during my working hours.
GM (förvånat): Why did you say "Fuck this"?

Ah, Ibland bara smyger sig svenska ord in i huvudet och vill mixa ihop sig lite med de tjusiga engelska. Och just faktiskt blir ju så tokigt. när det vill mingla ihop sig.

Kulturkrock.

I fredags skulle jag och min vännina ha pubcrawl här. Vi började utanför den lilla staden och arbetade oss inåt. När vi närmade oss staden tittade jag av någon sorts lam vana upp på bioaffischerna, även fast jag gett upp. Och vad FASIKEN?  "Tonight,  Mamma Mia".

Här har jag gått och väntat i tre månader och bönat och bett om lite Mamma Mia, och den enda kväll jag ska ha riktig pubrunda så går filmen helt plötsligt. Hur bitter kan man bli?

Fram på nattkröken gick turen förbi biograden igen, på vägen hem från pubrundan. Och då hade han satt upp affisch att den skulle gå söndag kväll igen! Tjoho! Det innebär förvisso inte på detta ställe att den verkligen kommer att gå söndag kväll, men iallafall en lite potential!

Söndag kväll var det dags. Jag hade aldrig varit på den lokala biografen, så jag var faktiskt i lite extas. När man kom stod det ett gäng damer i ett hörn och serverade mat, lite som en skolmatsal. Där kunde man köpa sig en tallrik med lokal mat och ta med in i salongen. Det gick också att köpa popcorn, och så glassstrutar med limeglass.

På vägen in till sjäva salongen stötte vi på ägaren, en gammal skolkamrat till GM. Jag fick då inside info att ägaren var retad i skolan för att han hade så ljus hy. Nu snackar vi verkligen inte Michael Jackson hy, hans hy var bra mycket mörkare än de flesta svenskars, men tillräckligt vit för att bli lite retad. Verkligen bak och fram värld här.

Salongen var över förväntan. Stolarna var riktigta biostolar, men mer som biostolar på 70 talet hemma kanske. Hela familjer gick, bredvid mig hade jag en familj med tre ungar, den minsta kunde knappt stå själv, men hon satt snällt och tittade på hela Mamma Mia. Eller halva till att börja med. För mitt i filmen knäpptes den helt plötstligt av, och allt ljus på. Vi fattade ingenting, och GM började fråga runt bland de lokala. De tyckte vi var helt insnöade som inte förstod att det var paus. Så alla gick ut och köpte mer mat. Och  rökte lite, Och köpte lite glass. Sedan fortsatte filmen.

Ah, ÄNTLIGEN har jag sett Mamma Mia. Ett halvår efter resten av världen.

Jag har alltid haft mina enorma tillgångar hos en och samma bank hemma. ( Märk väl, jag tillhör den ironiska generationen)

Då jag inte har några lån, och just inga tillgångar, så har jag aldrig sett någon anledning till att hålla på och byta, jag har aldrig något med min bank att göra, och deras årsavgift på VISA orkar jag verkligen inte hålla på och jämföra med andra bankers.

Men förra månaden var de i toppform! MIn lön kommer in den 25:e varje månad. Då Cook öarna ligger ett halvt dygn efter er hemma i Sverige, så tog jag därmed ut en summa pengar på kvällen den 24:e här, dvs lokal tid i Sverige 0900 på morgonen den 25:e. Jag hade även kontrollerat via internetbanken innan så att lönen verkligen kommit in.

Döm om min förvåning när jag för någon vecka sedan kontrollerade mitt konto, och får se att jag fått en övertrasseringsavgift + ränta på det. Jag kontrollerade mitt konto, och det har aldrig varit på minus. Det trodde jag var utgångspunkten för en övertrasseringsavgift, att kontot varit på minus?

Jag sände ett modest mail till min härliga bank och bara undrade varför de debiterat mig en avgift för något som aldrig varit övertrasserat? Jag fick ett snipigt svar att de tittar alltid på bokföringsdatum. Och mitt uttag var 24 september, och mina pengar kom in 25 september. Ja hallå ja? Pengarna var ju INNE på kontot när jag gjorde uttaget? Hört talas om tidzoner i världen? Snipigt svar igen att för den här gången, då övertrasseringen (som aldrig varit....) bara varit i ett halvt dygn, så skulle de betala tillbaka summan. För den här gången.

Jag fick dock inte den enorma räntan tillbaka. Och jag är fortfarande sur över deras puckologik. Hur kan man ta ut en avgift för övertrassering på ett konto som aldrig varit övertrasserat?

Och hur hade det varit om jag istället bott kvar i Sydney, och tagit ut pengar den 25:e där, när det är 24:e i Sverige, och lönen ännu ej hade kommit in? Hade det varit ok, då det hade varit "rätt bokföringsdatum" för banken?

HEEEJ DÅ!

Jag glömde ju att skriva om kvällspromenaderna på stranden.

Vid nio snåret går vi ibland ner till stranden med en bautaficklampa, för att se vad alla lagunens varelser har för sig nattetid. Så gjorde vi även igår. Igår bestämde vi oss för att gå åt vänster, där det är mer rev nära stranden, istället för höger.

Efter bara fem minter så utbrister Sir Attenborough (alias Grottmannen) väsande "Schsss, titta där" så hukade han sig försiktigt , precis som Sir Attenborough gör när han spanar på lejon för BBC. Jag hukade mig smidigt som en ladugårdsdörr bredvid GM, och där han lyste simmade en alldeles för lång vidrig blå sak som såg ut som en orm förbi oss invid strandkanten. Sir Attenborough förkunnade att det minsann inte var en orm, utan en ål. Lika vidrig ändå. Jag var ganska extas och hängde väl inte riktigt med i svängarna där i mörkret, för helt plötsligt reste sig Attenborough (som nu f ö även tagit upp sin rugbyträning, vilket måste göra att hans axlar är extra breda) för det sa KLONK när han reste sig upp och dängde sin axel i min haka.

G´Day Mate:"Åh, fasen, jag tror jag bet av halva tungan"
Sir Attenborough: "Schyss, se så spännande ålen är!"
G´Day Mate "Men det smakar blod i hela munnen"

Bitter, och med blodsmak  i munnen smög vi vidare med ficklampan. När man går på stranden kvällstid så har jag kommit fram till att alla krabbor måste ha Raveparty. För de är ÖVERALLT, framför fötterna har man ständigt minst fem krabbor som springer zick zack runt fötterna på en. Attenborough går ju lugnt på som om allt är som vanligt, medans jag kör fotrörelser som skulle få Michael Jacksons storhetstids danssteg att blekna. Vi  spanade in två till lika vidriga ormar/ålar, lite sovande fiskar, en fisk som Attenboróugh sade hette något som påminde om Taxi, och sedan helt plötsligt i ett nytt spännande ficklampsmoment.

Knakeliknak.

Oh no.

"G´Day Mate: "Attenborough...jag tror jag ställde mig på en krabba och dödade den"
Attenborough (snipigt och surt): "Bara DU kan lyckas med allt detta"

Nä. Två mosade ödlor och en mosad krabba på en vecka. Jag som är djurvän. Attenborough ryade att om jag bara går NORMALT så kan krabborna parera så fint, men när man gör Michael Jackson moves har de inte en chans att veta var man ska sätta ner foten.

Men va fasen, de springer ju ÖVER mina fötter, det står jag inte ut med. Då måste jag ju steppa lite. Jag är en asfaltsblomma. Jag är inte van vid saker som spriinger över mina fötter.

Vi vandrade vidare, jag med krabbångest, och lyckades ändå spana in en ÄNNU vidrigare runt metern lång sak som jagade mat bland reven.



Jag känner att jag ALRDIG kommer att ta ett nattbad i lagunen.

Jag var helt slut när jag kom hem och kröp i säng. Men kunde tyvärr ändå inte sova för min svullna tunga låg och blockerade halva munnen kändes det som.

Jag stod inte ut.
 
I kväll blir det ingen kvällspromenad. Jag får hålla mig still inomhus, annars kommer jag förinta hela öns fauna om jag fortsätter mosa djur i den här farten

Det finns stunder när jag känner att jag står inte ut en SEKUND till här. Men så finns det helger som denna, när jag verkligen står ut.

Nu är sommaren verkligen här, och helgen har varit kokhet. Vinden verkar som bortblåst och jag har tillbringat mestadels av det sista dygnet i lagunen.

När jag vaknade i går morse gick jag ut en lång promenad på två och en halv timme på stranden. Tidigt på morgonen är knappt en själ nere på stranden, och jag kan strosa i evigheter och leta snäckor. Jag tror att jag har släpat hem minst tvåhundra snäckor den sista månaden bara, de är överallt i hela huset, i olika kompositioner. Nu börjar jag bli lite luttrad, så de snäckor jag blev extas över i början fnyser jag åt nu, nu är endast det bästa gott nog.

Förra veckan när jag gick ner till stranden efter jobbet för att se på solnedgången och gick längs med stranden så helt plötsligt bara låg den där i vattenbrynet - den perfekta snäckan! Många av dem blir förstörda av vågorna innan de nått land, och är de inte förstörda och man hittar en jättefin, så bor det oftast en krabba i den. Krabborna är oerhört kräsna i sina val, så alla fina snäckor bor det krabbor i. Men den där kvällen låg den perfekta snäckan där och väntade på mig. Den var helt oförstörd, rundad, och blank och fin. Ingen bodde i den. Den var så snygg så jag tror fortfarande att det måste vara ett skämt. Någon som har köpt den i en affär och lagt ut på stranden.

När jag kom hem från promenaden igår morse ringde svärmor och hade bestämt sig för att laga umu. Umu innebär att man värmer massa stenar så de är koheta, sedan gräver man ner dem tillsammans med matpaket i marken, tills maten är färdiglagad. Så när hon varit i kyrkan var hennes mat klar, och hon bestämde sig för att komma åkande med allt till oss. Det packades upp alla möjliga lokala varianter, och jag var duktig och smakade på allt. Något som såg ut som ostron, i vackra snäckor, som hon varit ner till havet och sköljt i saltvatten, någon sorts spenat, deras lokala potatis, sallader och det ena med det andra. Svärmor tycker nog att jag är oerhört spinkig, hon ser alltid väldigt belåten ut när jag äter. Så ner till lagunen igen, vi var kokheta efter maten, så slängde vi oss alla i vattnet. Svärmor med alla kläderna på såklart, de lokala damerna skulle inte drömma om att bada i baddräkt eller bikini.

I morse gick jag upp och jobbade i en timme. Kokhett. Grottmannen gick ner till stranden och kom hem och sade att det var lågvatten, så nu var det dags att sticka ut på revet. Så ner med kanoten till stranden, och på med gympadojorna, så paddlade vi ut hela vägen ut till revet. Där klev vi av och promenderade runt på revet ett bra tag. Massor av spännande fiskar, vackra blåa stjärnfiskar, randiga fiskar, gula fiskar, blåa fiskar, bäckfiskar, moränor, och så alla dessa koraller. Samtidigt som jag var livrädd att havet skulle vända, för tio meter bort slog vågorna flera meter högt upp mot revet, och jag var övertygad om att det skulle komma en jättevåg när som helst och dra ut mig till Tahiti.

Sedan hem och jobba igen. Jobbade extra sent då jag ju tog en timmes paus i morse. Kokhet slängde jag mig ner i lagunen igen efter jobbet vid sex snåret. Sedan gick jag en lång promenad i solnedgången, tills krigaren kom paddlande och hämtade upp mig på kanoten,. så paddlade vi ut och kanotade över reven igen och spanade in alla exotiska fiskar tills det var mörkt ute.

Jag kommer verkligen att skrumpna av all tid jag spenderar i vattnet just nu.  Men dagar som dessa så kan man stå ut lite till.

Verkligen.

Ångest.

Ångest, Ångest. Ångest.

Ingmar Bergman skulle anlita mig på en gång.

Igår när jag skulle stänga ytterdörren innan läggdags så var den så trög. Det har den varit förr. Så jag tog i extra. Tröööögt.

Mos. Mos. Mos. Följt av splash. Ner på golvet, just bredvid min axel, trillade något stort och mosigt ner.

Det var fruktansvärt! Jag hade just mosat en storödla som satt och spänt väntade på fina insekter att äta i dörrkarmen. Jag gillar verkligen mina ödlor, det är inte som kackisarna som jag glatt dödar utan ångest. Och här kände jag verkligen hur jag mosade stackaren, så låg han där i dörröppningen halvdöd och splattrade. Jag gallskrek, och stackars GM fick komma älgande och döda den, förmanandes att jag måste alltid komma ihåg att titta i dörrkarmarna innan jag stänger dörrar.

Ja, hallå ja? Jag är från Sverige. Det BOR inga djur i våra dörrkarmar.

Usch, vilken ångest jag har av känslan när jag mosade storödlan. Jag kan inte berätta för svärmor, hon skulle nog tolka det som något som har med de onda andarna att göra.

Urk

Ah, så var det stopp på motorvägen igen. Det går ej att komma in till mitt lilla fjärrkontor, antagligen en jättekrock på E18,  kommer in på alla andra sidor men inte till oss. Eller så har jag blivit avskedad.

Men hur som helst ger det ju mig en chans att skriva ett viktigt inlägg om förra veckan.

Grottmannen blir aldrig riktigt frisk. Jag tror det skulle hjälpa om han slutade röka, men det går inte att diskutera så det nämner jag inte igen. Men i torsdags så stack han iväg på ett ärende på morgonen, och kom hem flera timmar senare med något saligt uttryck i ansiktet.

Han hade varit till den lokala häxdoktorn.

Alla vet var hon bor, så han fick direktiv av någon människa han börjat prata med på bensinstationen, så åkte han dit.
De satte sig ner tillsammans och började småprata först. Häxdoktorn ville veta när han var född.
Sedan tog hon fram sin bibel (såklart, den verkar kunna lösa mycket här), gjorde några fiffiga små uträkningar med hjälp av hans födelsedata, och kunde därmed hitta något speciellt kapitel i någon speciell del av Bibeln hon kunde tillämpa på just GM. Hon förklarade att hans sjukdomar berodde på att han glömt bort Gud. Han hade jobbat på söndagar, fast det är vilodagen. Aja, baja! Så passade hon också på att berätta att hon kunde utläsa att han är en envis man (det har jag vetat om och berättat för honom LÄNGE) och att han har blivit väldigt utnyttjad av sin familj. (Även detta är ingen nyhet, alla föräldrar här använder sina barn som slavar, oavsett om de är 5 år eller 40).

Sedan, efter det lyckade snacket, så fick han dricka sin medicin, som hon snickrat ihop med hjälp av lite kokosnötter. Av den skulle han få diarre, rena kroppen, och få igång blodcirkulationen. Ingen blodcirkulation och arbete på söndagar = sjukdom.

Detta resulterade såklart i att GM kom hem och:

1. Helt plötsligt skulle gå i kyrkan på söndagen, vilket han inte gjort på 15 år eller så
2. Hatade sin familj ännu mer, och jag känner att jag verkligen skulle behöva Carl Bildt här på allvar nu. Glöm Nigeria, här finns en en hel såpoera av familjemedlemmar som inte kan kommunicera med varann att lösa konflikter mellan.
3. Fick diarre.

På lördagen hade han återbesök. Då skulle han få massage av Häxdoktorns man. Jag tyckte det hela verkade fantastiskt intressant, så jag insisterade på att följa med, så länge ingen började tjata på mig om Bibeln. Jag skojade med GM kvällen innan och berättade att jag sett på Robinson för ett par år sedan hur de lokala masserade någon deltagares intimare organ, kanske det var det som skulle ske nu? Han bara fnös.

Vid ankomst satt Häxdoktorn och rökte i ett hörn. Jag bestämde mig för att försöka vara openminded, jag är ju lite skeptisk till vissa av de lokala medicinerna. Hon började mala på för mig om sina kunskaper, och om hur dåligt sjukhuset var. (Det kan jag ju verkligen hålla med om!). Så berättade hon att sist hon var där för att föda sitt femte barn försökte de t o m säga åt henne att hon inte fick röka! Där lade hon ribban för min respekt för henne, jag harklade mig lite diskret och kände att NEEEJ!

Dags för massage. Jag hängde med GM in ett litet rum i något som såg ut som ett fallfärdigt förråd. Han skulle ligga naken på mage, med endast en liten sarong runt sig. In kom en STOR krigare i 150 kilos klassen (Häxdoktorns man). Och började massera Grottmannens prostata! I tio minuter! Samtidigt som han ville vara väldigt informativ och förklara både på Maori och engelska (till mig) hur viktigt det var att massera den. Jag stod inte ut. Och för GM var dessa lokala Medicinmän uppe på piedestaler, så det var verkligen inget att skratta åt, eller skämta om. Jag bubblade inombords!
Sedan gick han vidare till någon sorts tarmmassage (endast i klockans riktning, annars vrider man tarmarna åt fel håll), sedan knäckte han till hans axlar, och hans rygg ( bra för ryggskott informerade han glatt) och masserade lungorna (för att få bort rökhostan, som de diagnostiserade som lunginflamation).

Holy smoke! Jag var helt slut när vi kom ut därifrån. Och GM trodde fortfarande benhårt på hela konceptet.

Dagen därpå var det dags att gå i kyrkan. Jag var snäll och sade att jag kan följa med EN gång. Det är ändå fantastisk sång i kyrkan, bättre än Gospel. Alla öns invånare är uppklädda från topp till tå, kvinnorna har halmhattar, med istuckna lokala blommor, vackra klänningar, och karlarna har finskjortan på, och långbyxor. I värmen. Två fina sånger fick mig att vakna till lite, annars var det en lång gudstjänst på Maori. GM hade så ont i ryggen så kan kunde knappt sitta rakt i kyrkan.

Toppen. Ni kan nu stänga de dyra sjukhusen därhemma, när ni fått dessa fina husmorstips!

Skrika, skrika, skrika

Jag: (hysterisk):  "There s a mask in the salad!"

Grottmannen (härdad) tar salladen och slänger den.

Först långt senare insåg jag att en mask inte är en mask på engelska.

GM protesterade inte ens. Han måste vara så van vid mina insektsvrål.

Det var med stor glädje jag för några veckor sedan upptäckte en ny arbetskamrat. En liten ödla som sällskapade mig på dagarna och dök upp på mest oväntade ställen inomhus för att få mig klarvaken på dagarna.

Det är med lika stor sorg jag nu kan meddela att han pensionerats i förtid. I morse när jag kom ut från toaletten såg jag något kladdigt i hörnet där dörren stängs. URK! Min arbetskamrat hade gjort det osmidiga valet att kinesa i dörrglipan, och sovit så hårt så han inte vaknat när någon av oss gått in på toaletten och stängt dörren och så SPLASH, så hade jag en arbetskamrat mindre.

Livet är en kamp!

Det har varit en inbrottsvåg på den lilla lilla ön, som man kör runt på 50 minuter,  där det bor max 9000 personer.

Procentuellt så är det säkert fler inbrott per capita i vilken storstad som helst, men när något händer på den lilla ön så blir det ju stort snack om det, så det känns som en världskatastrof.

I helgen var 13 inbrott inne i Avarua stad. Vi har sedan några veckor fått hit en Nya Zeeländsk polis som ska lära de lokala poliserna lite vett och etikett, hur man ska lösa brott, och hur man ska förebygga brott.  Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan här, men det känns som om många här lever i en lite skyddad värld, så när tidningen i veckan skrev ett dubbelt uppslag om förebyggande av inbrott (med bilder på fejkade inbrottstjuvar som hade bandana för munnen) så blir det nästan på ett stadie som när man ska lära barn saker på ett pedagogiskt sätt. Jag får lov att citera de fina tipsen på engelska, så att inte några av de användbara tipsen tidningen lärde ut för att skydda oss mot inbrott försvinner:

"Make sure doors, windows and other entry and exit points from your house has good locks. Get into the habit of using them". Här låser ingen dörrar. När jag bodde här förra omgången ombads jag hämta upp min chefs bil, han hade rest utomlands och lämnat den på flygplatsen. Jag frågade var nycklarna var. De sitter i fick jag till svar. Men å andra sidan finns det inte så många gömställen om man snor en bil på den här lilla ön.

"Ask unannounced visitors who they are and what they want. If you re not satisfied with their answer, don´t open the door to them". Toppen.

"Consider placing Beware of dog sign on gates or fences" Ja, då blir han säkert jätterädd för skylten och går därifrån.

"if you do see someone acting suspiciously in your neighbourhood ask  yourself the following questions:
- Have I seen this person in the neighbourhood before? (if you live in a deadend road a non-local will be immediately obvious)
- Does he/she look comfortable doing what they´re doing?
- Is there any purpose to the person´s activity?
- Do they look like they are going somewhere?
- What does the person appear to be looking at and why?
- How did the person come to be in the area?

Jag känner att allt det sista passar in på mig. Jag kan lätt vara ute och strosa planlöst och se ut som om jag inte vet vad jg gör där, och titta på saker som är exotiska för mig, men som ingen Rarotongabo skulle stirra på. Om ni inte hör ifrån mig på ett tag har någon ringt 999 och bett polisen hämta upp mig som misstänkt.

Det har också varit ett par ganska hemska överfall med följande våldtäkter där tjuvarna klivit in för att göra inbrott, och hittar en ensam hjälplös kvinna i huset som grädden på moset.

Så min paroll är nu - ha alltid en hårspray i fickan när du är ensam hemma. Jag ser framför mig en Don Johnson pose och med höjd spray och "Freeze! Rarotonga Vice" .

Eller en mer avslappnad kisande "Go ahead Punk. Make my day" Så ett utdraget psssssssssssst.... från sprayen.

I natt ringde telefonen igen.

Klockan 01.00

Det måste varit Mbadje. Vad vet jag, som vanligt klickade det till lagom till man hann upp och svara. Jag ska strypa honom, och det är nu en allvarlig politisk kris mellan Cooköarna och Nigeria. Kalla in Carl Bildt omedelbart!

Sedan var jag klarvaken i tre timmar. Idag fick jag ha mina Clas Olsson glasögon på mig när jag jobbade, för jag var så trött så ögonen gick i kors. I natt drar jag ur jacket. Mbadje kan ringa i blindo.

När vi ändå talar telefoner här på ön så kommer min hyllning till det lokala mobilnätet - Kookanet.

Bara det! Kookanet! Jag kallar det kokainnet när jag är sur, och Coconet när jag är ännu surare. Om sateliten är i rätt position, månen är full och tuppen galer på en gång så kan ett SMS inom ön komma fram på ett par minuter. Andra gånger tar det ett halvt dygn, och min väninna blir förvånad när hon kl 0800 lördag morgon får ett SMS från mig där jag frågar om hon är sugen på ett glas vin. Som jag skickade fredag kväll vid 2000 snåret. Jag står inte ut.

I övrigt har jag ont i magen. Det var ju kanelbullens dag i lördags, och det måste vi ju fira även här. För andra gången i mitt liv förvandlades jag till Martha Stewart, och snodde ihop lite snidiga kanelbullar utan alla ingredienser som stod i receptet, men torrjäst, och i en gasugn. Och de vart jättegoda. Så alla åts upp, och dagen efter bakade jag 40 till. Det är bara 20 kvar av dem med. Har nog ätit runt 20 kanelbullar på 2 dagar.

Aj. Det gör ont.

Men jag har just tagit ut 10 nya ur frysen ikväll, så jag kan fylla på lite innan jag går och lägger mig.

Kanske ni undrar lite?

I natt sov jag ungefär tre sekunder. TRE gånger ringde min kille Mbadje från Nigeria. Första gången ringde han fyra signaler. Jag hann storma upp, älga genom vardagsrummet fram till telefonen, så lade han på när jag precis kom fram.

Väldigt klarvaken. Tog en halvtimme minst att somna om. Efter 45 minuter ringer telefonen IGEN. När det ringer mitt i natten tror man ju att någo allvarligt hänt, jag brottades med moskitonätet som jag var helt intrasslad i och sprang genom vardagsrummet till telefonen igen. Svarade, hörde bara en sprakig linje, och inget mer.

Ah, tillbaka till sängen igen. Ännu mer klarvaken. Snurra snurra snurra. Vrida vrida vrida. Tänka tänka tänka. Lugna hjärtat lite. Så äntligen Zzzzzzz..... Tills RING RING RING igen!

Springa springa springa. Svara snabbt som attan.

Mbadje: "HELLO! This is Mbadje (eller så) . I want to speak to Ngolo (eller så)"
Jag: "DET FINNS INGEN NGOLO HÄR PUCKHUVUD DU HAR FEL NUMMER!"
Mbadje: "I am calling from Nigeria"  (Aaah, men då är numret rätt. Varför ens lägga till den dumma repliken, när jag redan supersurt sagt att han har ringt fel!!!???)
Jag: HEEEJ DÅ!

Mbadje ringde inte mer sedan. Men jag var Uberklarvaken i en timme efter det. Mbadje hade snott hela min natt, och jag tänker härmed bojkotta Nigeria för all framtid.

Mamma Mia har ännu ej dykt upp på min lokala biograf. Dock har jag fått höra att biografgubben glatt visar bootleg filmer (filmer som har piratilmats på en biograf) på sin bio, det är därför han så snabbt kunnat visa senaste filmerna och endast tagit 15 sek i biljettkostnad. Två veckor efter att jag flyttat hit bestämde sig lagens arm för att rensa upp bland alla illegala DVD shoppar och även biografen, förbjöd alla bootleg kopior, och därmed var biografen tillbaka till sitt halvårs gamla sortiment. Och nästan alla öns DVD shoppar fick stänga, för det fanns inga lagliga DVDer att hyra i hyllorna.

Uku och Lelle är nu portade. Lite iallafall. De har bajsar så otroligt mycket på både entren på framsidan av huset, och på uteplatsen på baksidan av huset så att jag står inte ut.  Samtidigt får jag ju lite moderskänslor för Uku då han  haltar så, så jag smyger till honom en macka då och då.

Elmätargubben kom åkande på sin moped häromdagen.  Så läste han av mätaren, skrev ut en räkning från någon liten maskin på moppen, och kom och gav den till mig. Jag undrade hur mycket man fick böta om han blev jagad av en kvinna. En hund kostar ju 20NZD. Jag tordes inte utmana ödet, jag är för pank just nu för att prova. Men det skulle vara kul att se om man får en böter eller ej.

Spanska gruppen är splittrad innan den ens har börjat. Spanskaläraren vart sur på mig för han hade hittat en ful keps på vägen där det stod "King of Norway" broderat, och han var på allvar övertygad om att Norges kung var på ön. Jag insisterade på att om man var Kung av Norge, och ville ha lite privacy så åker man väl inte runt med en keps som det står "King of Norway" på. Spanskaläraren vart jättesur på allvar, och sade att jag var en kvinna och därmed borde vara tyst. Jag vart sur tillbaka. Och sade "HOMBRE!" och sog handen i mitt huvud och himlade med ögonen och kände mig väldigt spansk.

Spaceman har inte setts till på flera veckor. Däremot träffade vi en människa vars namn refererades till som Halfadoughnut. En halv munk. Varför inte en hel munk?

Cookianernas uppfinningsrikedom är oändlig.

På  onsdagar är det Ukulelekväll på Whatever bar.

Tre karlar sitter i ett hörn och lirar ukuele och sjunger fina bitar. Halva ön sluter upp och partyt är i full gång. Tack och lov spelar de mest lokala små sånger, de flesta andra stringband tvekar inte en sekund att göra ukulelecovers på vilken sång som helst. Jag har hört riktigt tunga rocksånger i ukuleleversion här, och fått lite rysningar. Inte av njutning.

Barerna här har verkligen toppen namn.
 Det är Whatever Bar, där ägaren helst plötsligt när man konverserar med honom kan säga: "WHATEVER!" och sedan gapskrattar för att han är så crazy så det är inte klokt. Jag står inte ut.
Så har vi Trader Jacks. Lite mer fancy än Whatever. Jack själv sitter i ett hörn och ljuger över en öl, detta är ett klassiskt vattenhål som slagits sönder av minst två cykloner, men alltid kommer tillbaka.
Banana Court - funnits länge, men är just nu helt ute. Har dock ett biljardbord.
Rehab - härligt namn. Här är nog snittåldern 18 eller så. 

Folk älskar att dricka öl och partaja här, så sällskap har man alltid om man går ut. Härom onsdagen på ukulelekvällen så västes det i mitt öra att en av de tre ukulelespelande herrarna var "Cook Islands Bob Bylan". Jag höll på att dö! Hur kan man jämföra en ukulelegubbe som sjunger glada Söerhavsbitar med Bob Dylan??? Till råga på allt är hans artistnamn Brother Love! Men samtidgit slog det mig att det är väldigt populärt att jämföra sina lokala toppenartister med de stora internationella stjärnorna.

För ett par år sedan försökte jag övertalas till att gå och titta på när Söderhavets Elvis - John Gabillou skulle uppträda på ön. Jag tackade nej. Men ångrar mig lite nu. Man blir ju lite nyfiken på Söderhavets Elvis.

När jag just kom hit i Augusti var det Constitution Day. Det dansas och sjungs och firas i en hel vecka, folk kommer åkande från alla de yttre öarna med gamla halvsjunkna pråmar som stinker diesel för denna vecka. Det är uppträdanden  i den lilla aulan varje kväll, och jag var där en av kvällarna. Fantastiska shower med lokala hulahula danser, dessa underbara trummor och körer. När en av körerna skulle uppträda så annonserade hallån högtdiligt innan att de var extra stolta att kunna presentera i denna sånggrupp - Cook öarnas Stevie Wonder!. Kören stormade in i en stor grupp och började sjunga, och musikerna började trumma på sina trummor. Jag letade spänt efter Stevie Wonder, men såg ingenting. Helt plötsligt bland alla dessa sjungande tanter såg jag något som glänste till, och det började pipa helt falskt och onyanserat av något bland skönsången. Nä - nedtryckt på en pall mitt bland alla stående tanter sitter Stevie Wonder och spelar trumpet! Jag stod inte ut, men jag log väldigt många inre leenden.

Nu letar jag spänt efter andra liknelser. Om tio dagar ska jag på Queen night här. De lokala transvestierna klär på sig sina finaste klänningar och har Cabaret! Kanske jag kan hita Söderavets Lill-babs eller liknande bland dem?