Ordning och reda
När man går till polisen för att ordna lokalt körkort här, så har de fina små stenciler de delar ut där man ska läsa om vett och etikett i den lokala trafiken. Idag gjorde jag en analys, då GM städade bredvid sin säng, och hittade min stencil jag fick för något år sedan eller så. GM sprider ut sina saker över hela huset, och min paroll när jag städar är att jag buntar ihop allt jag hittar överallt, skruvar, kalsonger, hans viktiga arkitektritningar, CD skivor, DVDer och allt vad han nu samlar på, i en stor hög bredvid hans säng. Alltid. På så vis är det alltid stökigt bara på ett ställe i huset, dvs brevid sängen på hans sida, och på så vis vet vi alltid var hans borttappade saker är. Mitt standardsvar när han söker efter något är: Har du tittat bredvid sängen? Fungerar alltid, det hittas alltid där.
Jag har tänkt mycket på hur polisens möte kan ha gått till när några kloka konstaplar slog ihop sina huvuden och enades om följande viktiga hänvisningar till motorcyklisterna, under general advice har polisen följande viktiga information till allmänheten:
1. Approved safety helmets are recommended.
Den är ju normal och ok, inget att tillägga på punkt nummer 1.
2. Look out for dogs running out.
Toppeninfo.
3. No foothpaths - be weary of children, tourists and pedestrians.
Här undrar jag lite fundersamt om en turist som är ute och promenerar på vägen inte är en pedestrian han med. Är en gående turist något annat man ska se extra mycket upp för?
4. Sometimes large potholes in the roads.
Ah, jag tycker det är fint att t.o.m polisen kapitulerar att vägarna är i så bedrövligt skick att de går ut med en allmän varning om det. Kardan till polisen. Varför laga dem, när det räcker med lite information?
5. There are some very wet and windy days sometimes - take extreme caution in these conditions - use the rear brake more than the front.
Inga kommentarer, se punkt 1.
6. Be careful on the loose metal on the side of the road - don´t use too much front brake here.
Vaddå för lös metall på sidan av vägen? Den har jag helt missat och är genast glad att jag ens lever
7. Pillions not got get off on the exhaust pipe side.
Bräääännner! Skulle läst papperet innan jag lutade mig mot avgasröret den där gången. Fortfarande ärr.
8. Don´t park under coconut trees
En klassiker. Senast i förrgår parkerade jag om då jag först parkerade, sedan som vanligt tittade upp i luften och såg att jag stod just under ett träd fullt med kokosnötter.
9. Look where you are going at all times.
Den är ju också toppen. Det skulle ju vara helt crazy om man inte tittade när man körde utan åkte runt och blundade eller så.
10. The motorcycle "acts differently" when a pillion is on the back.
Gaaah. John Silver lever?
11. Need to take time to think about how you are going to ride in order that you are reasonably confident once you take the controls and ride.
Då Rarotonga har en enda väg som går hela vägen runt ön är det ju en tung planering att göra innan man sätter sig på MCn och kör iväg. Hmm.. ska jag åka åt höger eller vänster idag?
12. Don´t drink and drive - if you are charged with this offence police will seek that the court to hold your passport pedning finalisation of the court case. This may affect you leaving Rarotonga.
See you in court!
Jag har tänkt mycket på hur polisens möte kan ha gått till när några kloka konstaplar slog ihop sina huvuden och enades om följande viktiga hänvisningar till motorcyklisterna, under general advice har polisen följande viktiga information till allmänheten:
1. Approved safety helmets are recommended.
Den är ju normal och ok, inget att tillägga på punkt nummer 1.
2. Look out for dogs running out.
Toppeninfo.
3. No foothpaths - be weary of children, tourists and pedestrians.
Här undrar jag lite fundersamt om en turist som är ute och promenerar på vägen inte är en pedestrian han med. Är en gående turist något annat man ska se extra mycket upp för?
4. Sometimes large potholes in the roads.
Ah, jag tycker det är fint att t.o.m polisen kapitulerar att vägarna är i så bedrövligt skick att de går ut med en allmän varning om det. Kardan till polisen. Varför laga dem, när det räcker med lite information?
5. There are some very wet and windy days sometimes - take extreme caution in these conditions - use the rear brake more than the front.
Inga kommentarer, se punkt 1.
6. Be careful on the loose metal on the side of the road - don´t use too much front brake here.
Vaddå för lös metall på sidan av vägen? Den har jag helt missat och är genast glad att jag ens lever
7. Pillions not got get off on the exhaust pipe side.
Bräääännner! Skulle läst papperet innan jag lutade mig mot avgasröret den där gången. Fortfarande ärr.
8. Don´t park under coconut trees
En klassiker. Senast i förrgår parkerade jag om då jag först parkerade, sedan som vanligt tittade upp i luften och såg att jag stod just under ett träd fullt med kokosnötter.
9. Look where you are going at all times.
Den är ju också toppen. Det skulle ju vara helt crazy om man inte tittade när man körde utan åkte runt och blundade eller så.
10. The motorcycle "acts differently" when a pillion is on the back.
Gaaah. John Silver lever?
11. Need to take time to think about how you are going to ride in order that you are reasonably confident once you take the controls and ride.
Då Rarotonga har en enda väg som går hela vägen runt ön är det ju en tung planering att göra innan man sätter sig på MCn och kör iväg. Hmm.. ska jag åka åt höger eller vänster idag?
12. Don´t drink and drive - if you are charged with this offence police will seek that the court to hold your passport pedning finalisation of the court case. This may affect you leaving Rarotonga.
See you in court!
Fullt hus
Iförrgår såg jag en mus. Inomhus. I mitt kök. Igen. Idag insåg jag att det är två stycken. Igen. Minst. I köket har det även flyttat in 2000 myror minst. GM jagade just ut en extra bautastor spindel från vardagsrummet. Stor som en hand. Minst.
En enda insekt till och jag bokar om biljetten och åker hem och önskar mig liv med konstant vinter med minus 20 så inga insekter är sugna på att hålla sig vakna.
Nu dags för oststig i Tikioki.
Igen.
En enda insekt till och jag bokar om biljetten och åker hem och önskar mig liv med konstant vinter med minus 20 så inga insekter är sugna på att hålla sig vakna.
Nu dags för oststig i Tikioki.
Igen.
Te?
Idag ringde GM efter T-man igen. Den lokala byfånen som utför någon sorts massage. Och som för övrigt trampade sönder min oststig, om ni minns.
Jag önskar jag kunde smygfilma T så ni fick se. Det är svårt att beskriva honom på ett realistiskt och samtidigt värdigt sätt. Självklart finns det ingen åkomma man inte kan fixa med hjälp av lite maorimassage och några viktiga blad från det lokala växtriket, så även ett revben som är av såklart, och en allmänt mörbultad rugbymatchkropp, som borde slutat spela rubgy för minst tio år sedan. Det masserades för fullt från T med den lokala underverksoljan från Mauke.
När de var klara kom GM ut och sa att vi skulle fråga T om han inte ville ha te. Jag stod inte ut. Hur lägger man fram det när någon heter T? Ska man antingen säga "Tea, T?" eller blir det bättre med "T, tea?" Ah, verkligen svårt läge och jag önskade tyst för mig själv att T drack kaffe. Nu fick GM fråga honom på maori istället, så jag slapp den kluriga sitsen.
Så nu sitter GM och T utanför och dricker te. Och på torsdag ska GM till nästa underverksman, även här en gammal goding i repris, Rambo. Sist var ju Rambo för full när GM kom dit för massage, så nu har Rambo i förväg lovat att han ska ordna ett viktigt helkroppsångbad med några speciellt viktiga röda stenar till GM på torsdag för att ringa ut det brutna revbenet så GM kan spela match nästa vecka igen.
Rambo känns ju dock lättare att bjuda på te.
Överdos igen
Ah, fortfarande har jag inte toppenmycket motivation att sätta mig vid datorn på senkvällen, jobbar många långa timmar just nu, nacken är sliten och hjärnan slut.
Utöver det har jag verkligen fått en akut överdos av djurlivet igen.
Söta lilla Blondie och Mallan som vi matat sedan de var små hjälplösa kycklingar och blev övergivna av sin mamma, (dessa dock utomhus i det vilda, inte inne som Elsabi) har blivit stora. Och vita lilla Blondie har blivit en tupp! GM har länge inisiterat på det, jag har insisterat på att hon bara är öns mest välmatade höna, och därmed lite korpulent, men igår såg jag henne försöka våldta en annan höna, så antingen får vi tro att Blondie är en stor, vit, lesbisk höna, eller så är hon faktiskt en tupp. Jag börjar sakta tro på det sista. Mallan tittade skräckslaget på när Blondie älgade runt efter den andra hönan.
Häromdagen när jag skulle stänga terassdörren klippte jag tydligen en ödla igen. Eller rättare sagt svansen av en ödla. För svansen trillade via mitt huvdet ner på golvet framför mig. Och hoppade runt som en galning i tio minuter. Den påminde mig om den där handen i Familjen Adams av någon anledning. Så där stod jag helt paralyserd och tittade på en hoppande ödlesvans på golvet. Vart ödlan tog vägen har jag ingen aning om.
Någon dag efter det satt jag i en bar nere på stranden och tittade på solnedgången med min väninna, sippandes på en öl. Livet på en pinne. Helt plötsligt kände jag något vått på min rygg. Och vi satt under tak, så det kunde ju inte gärna vara regn. Bad min väninna se efter. NEJ! Stor ödlebajs på ryggen. Jag stod verkligen inte ut och såg framför mig konversationen på krogen senare. "Vad har du för parfym?" "Ödleavföring". Det var bittert. Jag slank in på toan och försökte komma åt att gnugga bort så mycket som möjligt.
Idag när jag och hundarna var ute på lunchpromenad blev den hela helt plötsligt helt rabiat och började snurra runt. Jag såg att hon hade en galen getingliknande sak satt på sidan, som verkade sticka henne om och om, hon var helt hysterisk, och den satt glatt kvar. Jag grabbade första bästa föremål, vilket visade sig vara ett nerfallet kokospalmsblad som jag började veva med (jag kände mig lite som jag var en slav i antikens Rom, när jag vevade med bladet fram och tilbaka), till slut fick jag till en femetta och fick bort den fula saken, och fick hem hunden. Här är getingarna starkare än hemma, mer bålgetingstick känns det som, och hunden började andas jättekonstigt och skaka hela hon, så det vara bara ringa veterinärkliniken, där vi ju ändå är stammisar, och åka in med henne. Två sprutor senare satt vi i bilen hem igen, helt sluta alla tre, självklart kunde vi inte åka utan Fat Boy, som älskar att åka bil. När vi kom hem var det bara att fortsätta jobba, då jag ju fick lov att avbryta arbetet då detta skedde mitt under lunchen. Hundarna somnade som stockar. Jag jobbade i godan ro när helt plötsligt det flyger runt en fågel inne i vardagsrummet där jag sitter. Tre gånger dunsade den in i fönstret innan den hittade ut.
Samtidigt som jag var till veterinären var GM till sjukhuset. Han spelade rugby i torsdags och åkte på en toppentackling och tror nu att han har brytit ett revben. Vi åkte dit redan i lördags för att kolla upp honom, men då förklarade doktorn att de inte tar röntgen på helgerna. Så ska man råka ut för en trafikolycka får man se till att göra det mellan 8-17 måndag till fredag, tänkte jag syrligt. Jag blir alltid bitter av sjukhuset. Sist svärfar låg inne och jag pratade med hans läkare och bad honom förklara vad svärfar låg inne för, så tog han servetten, som han just torkat av svärfars blod från en spruta med, lade ner på bordet framför mig och började rita teckningar av svärfars fina mage på den verkligen blodiga servetten. Jag stod inte ut.
Nu stänger vi datorn för dagen och går och vilar nacken på andra sidan jorden.
Utöver det har jag verkligen fått en akut överdos av djurlivet igen.
Söta lilla Blondie och Mallan som vi matat sedan de var små hjälplösa kycklingar och blev övergivna av sin mamma, (dessa dock utomhus i det vilda, inte inne som Elsabi) har blivit stora. Och vita lilla Blondie har blivit en tupp! GM har länge inisiterat på det, jag har insisterat på att hon bara är öns mest välmatade höna, och därmed lite korpulent, men igår såg jag henne försöka våldta en annan höna, så antingen får vi tro att Blondie är en stor, vit, lesbisk höna, eller så är hon faktiskt en tupp. Jag börjar sakta tro på det sista. Mallan tittade skräckslaget på när Blondie älgade runt efter den andra hönan.
Häromdagen när jag skulle stänga terassdörren klippte jag tydligen en ödla igen. Eller rättare sagt svansen av en ödla. För svansen trillade via mitt huvdet ner på golvet framför mig. Och hoppade runt som en galning i tio minuter. Den påminde mig om den där handen i Familjen Adams av någon anledning. Så där stod jag helt paralyserd och tittade på en hoppande ödlesvans på golvet. Vart ödlan tog vägen har jag ingen aning om.
Någon dag efter det satt jag i en bar nere på stranden och tittade på solnedgången med min väninna, sippandes på en öl. Livet på en pinne. Helt plötsligt kände jag något vått på min rygg. Och vi satt under tak, så det kunde ju inte gärna vara regn. Bad min väninna se efter. NEJ! Stor ödlebajs på ryggen. Jag stod verkligen inte ut och såg framför mig konversationen på krogen senare. "Vad har du för parfym?" "Ödleavföring". Det var bittert. Jag slank in på toan och försökte komma åt att gnugga bort så mycket som möjligt.
Idag när jag och hundarna var ute på lunchpromenad blev den hela helt plötsligt helt rabiat och började snurra runt. Jag såg att hon hade en galen getingliknande sak satt på sidan, som verkade sticka henne om och om, hon var helt hysterisk, och den satt glatt kvar. Jag grabbade första bästa föremål, vilket visade sig vara ett nerfallet kokospalmsblad som jag började veva med (jag kände mig lite som jag var en slav i antikens Rom, när jag vevade med bladet fram och tilbaka), till slut fick jag till en femetta och fick bort den fula saken, och fick hem hunden. Här är getingarna starkare än hemma, mer bålgetingstick känns det som, och hunden började andas jättekonstigt och skaka hela hon, så det vara bara ringa veterinärkliniken, där vi ju ändå är stammisar, och åka in med henne. Två sprutor senare satt vi i bilen hem igen, helt sluta alla tre, självklart kunde vi inte åka utan Fat Boy, som älskar att åka bil. När vi kom hem var det bara att fortsätta jobba, då jag ju fick lov att avbryta arbetet då detta skedde mitt under lunchen. Hundarna somnade som stockar. Jag jobbade i godan ro när helt plötsligt det flyger runt en fågel inne i vardagsrummet där jag sitter. Tre gånger dunsade den in i fönstret innan den hittade ut.
Samtidigt som jag var till veterinären var GM till sjukhuset. Han spelade rugby i torsdags och åkte på en toppentackling och tror nu att han har brytit ett revben. Vi åkte dit redan i lördags för att kolla upp honom, men då förklarade doktorn att de inte tar röntgen på helgerna. Så ska man råka ut för en trafikolycka får man se till att göra det mellan 8-17 måndag till fredag, tänkte jag syrligt. Jag blir alltid bitter av sjukhuset. Sist svärfar låg inne och jag pratade med hans läkare och bad honom förklara vad svärfar låg inne för, så tog han servetten, som han just torkat av svärfars blod från en spruta med, lade ner på bordet framför mig och började rita teckningar av svärfars fina mage på den verkligen blodiga servetten. Jag stod inte ut.
Nu stänger vi datorn för dagen och går och vilar nacken på andra sidan jorden.
I den populära serien "Söderhavstidningar jag medverkat i"..
..har vi nu kommit till Cook Islands News. Det är ju redan 15 år sedan jag pinkade in mitt Söderhavsrevir genom att få till en halvsida i Samoas lokaltidning, bara för att jag gav en tygälg till en hotellmanager (lång historia, vi kan ta den över en stänkare någon gång för dom av er som vill ha detaljerna).
Den här gången var det finkultur. Och alla ni som känner mig vet ju hur vansinnigt härligt och underbart jag tycker att det är att vara med på kort överhuvudtaget, och ÄNNU bekvämare känner jag mig när det är i tidningen. Nackdelen med att bo på en liten ö är att alla märker det. När jag kom gående på stranden till Grusgängets uthyrningsställe för snorkelsaker så ylade en av dem över hela stranden att han sett mig i tidningen. Varpå en helt okänd människa bredvid glatt sade: "Jaha, var det du?"
Jag står inte ut. Jag ska nu färga håret svart och gå under jorden. Det verkar extra säkert att gå under jorden i dessa tsunamitider.
Den här gången var det finkultur. Och alla ni som känner mig vet ju hur vansinnigt härligt och underbart jag tycker att det är att vara med på kort överhuvudtaget, och ÄNNU bekvämare känner jag mig när det är i tidningen. Nackdelen med att bo på en liten ö är att alla märker det. När jag kom gående på stranden till Grusgängets uthyrningsställe för snorkelsaker så ylade en av dem över hela stranden att han sett mig i tidningen. Varpå en helt okänd människa bredvid glatt sade: "Jaha, var det du?"
Jag står inte ut. Jag ska nu färga håret svart och gå under jorden. Det verkar extra säkert att gå under jorden i dessa tsunamitider.
Bensin i blodet
Ja, jag skaaaaa skriva. Som vanligt har jag egentligen massor av helt oviktiga saker att vädra, men jag har haft fullt upp och flängt hit och dit på ön var och varannan kväll, och jobbat mycket när jag inte flängt.
Om jag lever i morgon ska jag skriva i morgon. GM åkte dock just iväg för att fylla upp våra vattenflaskor med filtrerat dricksvatten. Han kom glatt tillbaka och förkunnade förvånat att han av en slump märkt att det var bensinflaskan vi använder för att fylla upp gräsklipparen med han fyllde på vatten i.
Vilken tur att vi inte hann dricka av den.
Då kvinna är från storstad och Grottmannen är från liten ö mitt ute i ingenstans hade vi dock väldigt olika dramatiska synsätt på just bensinvattnet.
Om jag lever i morgon ska jag skriva i morgon. GM åkte dock just iväg för att fylla upp våra vattenflaskor med filtrerat dricksvatten. Han kom glatt tillbaka och förkunnade förvånat att han av en slump märkt att det var bensinflaskan vi använder för att fylla upp gräsklipparen med han fyllde på vatten i.
Vilken tur att vi inte hann dricka av den.
Då kvinna är från storstad och Grottmannen är från liten ö mitt ute i ingenstans hade vi dock väldigt olika dramatiska synsätt på just bensinvattnet.
Spindlar, GG, Yvonne Ryding och Tickets
En dag när jag jobbade roade sig Pallis med att åka in till den lilla staden med lokalbussen. Man kan ju tro att det är snabbt gjort, men bussen går lite när den vill, stoppar lite när och var den vill och bryr sig inte alltid nämnvärt om sin tidtabell.
Det tog ett par timmar innan hon kom hem och jag tänkte att OJ vad hon måste ha shoppat när det drar ut så på tiden. Det kunde man just tro. Nej, Pallis hade nästan inte köpt något. Däremot hade hon frotterat sig och socialiserat sig med hela staden, och kände nu fler människor än vad jag lyckats med på ett tre år.
Första shoppen skulle hon leta efter någon speciell sak hon ville ha med sig hem. Hon frågade någon i personalen om hjälp, och de drog igång den stora souvenirapparaten. "Ja, de sprang och hämtade sin chef, GG, och han hjälpte mig. Han ville ringa en av sina kompisar och fråga" sade Pallis när hon kom hem.
GG - jag står inte ut. Pallis har blivit polare med George George sådär på en gång. George George är verkligen överallt, och är nu även polare med min brorsdotter!
Sedan gick hon vidare till nästa souvenirshop. Där jobbade en "lele" som på en gång började prata med Pallis och frågade varifrån hon kom. Hon svarade snällt Sverige, och "lelen" blev extas:
"Oh SWEDEN!. Do you know Yvonne Ryding then?"
Självklart, alla i Sverige känner alla, och alla känner vi såklart Yvonne Ryding. Pallis förklarade fint att hon inte kände Yvonne. Ah, lelens bästa kompis hade tävlat i Miss Universum med Yvonne och tyckte sig vara en mycket god vän till henne. Se där. Efter lite snack kom de även fram till att Lelen kände till GMs syster, så de byggde verkligen broar.
Pallis gick vidare till nästa shop. Den ägdes av en gubbe som när han såg Pallis genast fick ett behov av att berätta sitt livs historia för henne. Ja, han hade minsann varit sångare i den toppenkända 70 tals gruppen Tickets, och nu var de ute på revivalturne, och så hade han en radioshow på söndagar och bla bla bla. I en halvtimme stod han och pratade glatt om sig själv och snälla Pallis stod rart och lyssnade.
När hon kom hem kände hon halva ön!
Det var hennes sista natt innan hon skulle åka vidare till NZ, så vi lade oss i tid för att orka vara uppe sent natten efter, då hon skulle flyga med ett nattflyg. Somnade som en stock, men vaknade förvirrat av att någon ruskade i mig. Det var inte GM. Jag blev jätteförvånad, när jag ser Pallis stå och ruska på mig.
"Vakna. Förlåt att jag väcker dig, men du måste vakna. Det är en jättestor spindel någonstans i huset, kanske i mitt sovrum!"
Ah, sådant är inte att leka med. Jag väckte självklart vår lokala livräddare GM, som inte heller fattade någonting, utan reste sig och kliade sig i huvudet. Han är dock en härdad man då han levt i snart fem år med en hysterisk stadsbo från Sverige (moi) i tropisk omgivning med mycket fula insekter, så han förstod allvaret, och vi fick tag i en ficklampa, tände alla lampor i huset och började leta. Pallis hade sist sett den på väggen bredvid hennes rum i vardagsrummet, hon fick panik, och vips, nästa gång hon tittade dit var den borta. Då spindlarna här har längre ben än Patrik Sjöberg går det fort när de springer iväg. Vi kollade hennes sovrum två gånger, men ingen spindel. Sedan in i badrummet. Där hittade GM den fula spindeln bakom handdukshyllan och svassade ut den med en kvast. Under tiden stoppade jag in moskitonätet hårt runt hela Pallis säng så den var plomberad för eventuella tropiska besökare under natten.
Gaaah. En vanlig natt på tropiska Rarotonga.
Det tog ett par timmar innan hon kom hem och jag tänkte att OJ vad hon måste ha shoppat när det drar ut så på tiden. Det kunde man just tro. Nej, Pallis hade nästan inte köpt något. Däremot hade hon frotterat sig och socialiserat sig med hela staden, och kände nu fler människor än vad jag lyckats med på ett tre år.
Första shoppen skulle hon leta efter någon speciell sak hon ville ha med sig hem. Hon frågade någon i personalen om hjälp, och de drog igång den stora souvenirapparaten. "Ja, de sprang och hämtade sin chef, GG, och han hjälpte mig. Han ville ringa en av sina kompisar och fråga" sade Pallis när hon kom hem.
GG - jag står inte ut. Pallis har blivit polare med George George sådär på en gång. George George är verkligen överallt, och är nu även polare med min brorsdotter!
Sedan gick hon vidare till nästa souvenirshop. Där jobbade en "lele" som på en gång började prata med Pallis och frågade varifrån hon kom. Hon svarade snällt Sverige, och "lelen" blev extas:
"Oh SWEDEN!. Do you know Yvonne Ryding then?"
Självklart, alla i Sverige känner alla, och alla känner vi såklart Yvonne Ryding. Pallis förklarade fint att hon inte kände Yvonne. Ah, lelens bästa kompis hade tävlat i Miss Universum med Yvonne och tyckte sig vara en mycket god vän till henne. Se där. Efter lite snack kom de även fram till att Lelen kände till GMs syster, så de byggde verkligen broar.
Pallis gick vidare till nästa shop. Den ägdes av en gubbe som när han såg Pallis genast fick ett behov av att berätta sitt livs historia för henne. Ja, han hade minsann varit sångare i den toppenkända 70 tals gruppen Tickets, och nu var de ute på revivalturne, och så hade han en radioshow på söndagar och bla bla bla. I en halvtimme stod han och pratade glatt om sig själv och snälla Pallis stod rart och lyssnade.
När hon kom hem kände hon halva ön!
Det var hennes sista natt innan hon skulle åka vidare till NZ, så vi lade oss i tid för att orka vara uppe sent natten efter, då hon skulle flyga med ett nattflyg. Somnade som en stock, men vaknade förvirrat av att någon ruskade i mig. Det var inte GM. Jag blev jätteförvånad, när jag ser Pallis stå och ruska på mig.
"Vakna. Förlåt att jag väcker dig, men du måste vakna. Det är en jättestor spindel någonstans i huset, kanske i mitt sovrum!"
Ah, sådant är inte att leka med. Jag väckte självklart vår lokala livräddare GM, som inte heller fattade någonting, utan reste sig och kliade sig i huvudet. Han är dock en härdad man då han levt i snart fem år med en hysterisk stadsbo från Sverige (moi) i tropisk omgivning med mycket fula insekter, så han förstod allvaret, och vi fick tag i en ficklampa, tände alla lampor i huset och började leta. Pallis hade sist sett den på väggen bredvid hennes rum i vardagsrummet, hon fick panik, och vips, nästa gång hon tittade dit var den borta. Då spindlarna här har längre ben än Patrik Sjöberg går det fort när de springer iväg. Vi kollade hennes sovrum två gånger, men ingen spindel. Sedan in i badrummet. Där hittade GM den fula spindeln bakom handdukshyllan och svassade ut den med en kvast. Under tiden stoppade jag in moskitonätet hårt runt hela Pallis säng så den var plomberad för eventuella tropiska besökare under natten.
Gaaah. En vanlig natt på tropiska Rarotonga.
K' Day Mate?
Meeeh.
Vad är det med Khadaffi egentligen? I ena tidningen är han Khadaffi, och i nästa Ghadaffi. Det har stört mig vansinnigt, men nu har jag helt lagt om och tycker att vi alla borde vara lite mer flexibla. Så härligt om man bara kan få byta ut en bokstav i sitt namn lite då och då. Ja, Annika eller Anniga, välj vad du vill.
Niglas
Fredrig Reinfeldt
Bert Garlsson
Popgruppen Gent
Eller varför inte Lady Kaka?
Vad är det med Khadaffi egentligen? I ena tidningen är han Khadaffi, och i nästa Ghadaffi. Det har stört mig vansinnigt, men nu har jag helt lagt om och tycker att vi alla borde vara lite mer flexibla. Så härligt om man bara kan få byta ut en bokstav i sitt namn lite då och då. Ja, Annika eller Anniga, välj vad du vill.
Niglas
Fredrig Reinfeldt
Bert Garlsson
Popgruppen Gent
Eller varför inte Lady Kaka?
