På andra sidan jorden

Så var det söndag igen, och den började underbart och härligt som vanligt. Jag är ingen morgontjej, jag vill ha lugn och ro när jag just har vaknat, så blir jag i sakta mak en normal människa man eventuellt kan tala med inom 45 minuter eller så. Här hade jag just klivit upp, fått på mig lite kläder, och just försökt få liv i GM, då vi hade bråttom till fiskaffären innan den stängde, då svärfars röda pickup kör upp framför ytterdörren - halvnio söndag morgon. Jag stod inte ut.

Svärfar: "Var är Grottmannen? Säg åt honom att komma ut, jag har två bananträd med mig som jag vill att han ska plantera"

Men det var väl toppen. Det hade inte gått fint att plantera dem efter klockan tio eller så, när normala människor kanske har hunnit få på sig kläder en söndag morgon. GM ut och grävde, vi planterade de specialbra bananträden, och sedan fick vi kasta oss på motorcykeln till fiskaffären för att köpa fisk som skulle avnjutas till sedvanlig söndaglunch med Papa. Jag hade inte ens hunnit duscha.

Papas luktsinne är det nog tyvärr inget fel på men som tur är ser inte Papa toppenbra, och han hör inte bra alls heller, annars skulle han nog tycka att jag var ett riktigt dåligt kap för hans adoptivson. Jag är ju inte som andra ökvinnor om man säger så.

Papa bor i ett ganska traditionellt Söderhavshus som han stolt berättat att han byggde 1962. I det hårda klimatet här, med antingen stekande kokhet sol eller stormiga cyklonvindar, och en extrem luftfuktighet i kombination med salt från havet så slits hus oerhört snabbt. Hans hus kanske skulle behöva en renovering, och framför allt, i äldre hus har insekter verkligen boat in sig.

Så när vi kommer hem till Papa springer jag runt och försöker dämpa mina skrik, för att inte Papa ska inse vilken stadstjej jag är. GM och jag förbereder maten (mest GM, då jag ju som bekant lagar vidrig mat), men jag dukar, sopar och diskar. GM och Papa äter ju med händerna, jag är det enda exotiska inslaget som äter med bestick. Bestickslådan öppnas nog inte så ofta, för när jag drog ut den för att ta fram och kniv och gaffel satt det en megastor, ful, vidrig kackerlacka i lådan och glodde förskräckt på mig. Jag fick insektsextas, men måste ju dämpa mig då vi var hemma hos Papa, så jag kunde inte göra annat än slänga igen lådan, väsa till GM vad som skett, och sedan försöka se normal ut. Sedan dess vill jag inte öppna några skåp hemma hos Papa, utan jag väser till GM vad jag behöver, och i vilket skåp, så får han öppna lådor och skåpluckor och säkra området, och ta fram t ex diskmedel, bestick etc.

Idag skulle jag sopa under Papas säng. I Söderhavshus finns det vanligtvis inga dammsugare. Nej, en rekorderlig Söderhavskvinna överlever inte utan sin Kikau broom. En Kikau broom är en kvast gjord av strimlade kokospalmsblad, och den är nyckeln till all städning. Så där svassade jag runt på andra sidan jorden och försökte städa upp i Papas sovrum med min kokoskvast. Det låg tuppfjädrar, löv och annat smått och gott på golvet så jag viskade till GM att när jag säger hemliga lösenordet så har jag sett ett vidrigt djur, och då kommer du springande till undsättning NU, inte en halvtimme senare. Annars ringer jag polisen. Det gick dock fint, jag undvek de mörkaste hörnen, och behövde inte ringa polisen.

När GM och jag ätit klart tycker han att vi ska resa oss och gå ut så att Papa får äta klart i lugn och ro. Hemma skulle ju det vara oerhört oartigt, men här är det comme il faut. Förra veckan gick vi som vanligt ut och satte oss på två stolar i Papas trädgård och satt och småpratade lite när jag ser att en säck som hänger på en hög stålpinne i Papas trädgård plötsligt rör sig. Jättemycket. Jag har väldigt svårt att se djur lida så jag GM hamnade i en extrem intressekonflikt när jag frågade VAD det var i säcken, och vad det än var så måste det antingen dödas eller släppas ut, jag kan inte acceptera att en hund, katt, tupp eller var Papa nu hade lyckats få tag i och hängt upp i en säck, skulle ligga där inne och plågas till döds. Jag meddelade GM att det här får du lösa bäst du vill, så älgade jag in till Papa och låtsades som ingenting. När jag kom ut var säcken tom. Jag har inte frågat GM vad han gjorde, vissa svar vill man inte veta.

Idag skulle vi även promenera över till Papas granne och ge en liten present till deras bebis. Här ser man efter varann, så även fast de inte känner Papa alls från start, så går de glatt dit med mat till honom, och går och hälsar på honom varje dag. Så självklart ville vi tacka dem på något sätt, och gick dit med en exotisk Älgskallra jag inköpt på Arlanda. Där blev jag sittandes i en konversation med frun, som var från en liten, liten ö utanför Fiji, och hennes mamma. Vi pratade naturmedicin gjord på gröna kokosnötter, och annat smått och gått, precis som man hemma sitter och pratar om det senare klädesplagget man sett på HM eller så. Jag kände mig väldigt insatt då de hade varit till medicinkvinnan GM var till förra året, så jag kunde ju säga att utöver medicinen ger hon ju också helande massage. Jag sade dock inte att det var prostatamassage.

GM skickade iväg mig att köpa lite sallad före maten. Jag åkte iväg, solen sken, livet lekte, och jag gled fram på John Silver ätandes en fantastiskt god muffins, när kedjan hoppas av, och hela jag och John började vingla hit och dit. Som tur var räddade jag min goda muffin!. Jag tog mig in till sidan av vägen, när en krigare som såg ut som en Gettotonåring snällt stannar och frågar om jag var ok. Det var jag ju inte. Så snälla gettokrigaren satte sig snällt ner och fixade John, och blev kolsvart på hela händerna, så jag sedan kunde åka vidare hem till Papa med min sallad.

Ah, vilken traumatisk söndag. Jag ska avsluta den med ännu en stärkande mango

Ett av mina populära nöjen, och faktum är att nuförtiden kan till och med GM tycka att det är en munter tillställning, är när jag läser högt ur tidningen för GM. På maori.

Maori är jättesvårt. Och jag är jättedålig. Så för att se hur dålig jag är, så läser jag högt små notiser ur tidningen på maori för honom, så ska vi se om han förstår och kan säga på engelska vad det betyder. Jaja, bor man på en liten liten ö mitt ute i ingenstans där det inte händer något så får man skapa sig egna nöjen. I onsdags hade vi följande spännande högläsning under rubriken "Missing":

"E tai toa puaka topata teatea e te kerekere kua ngaro i rotapu ia Blackrock e Tokerau.
 Tona ingoa ko CJ Aravei ia  Iro Rangi."

GM skrattade så han fick ont i magen innan han fick ur sig att en vit och en svart gris hade rymt från en gubbe i Blackrock, och att man skulle ringa gubben om man sett dem.

På lördagar kommer vi till veckans nästa höjdpunkt i tidningen - högläsning om veckans alla domstolsärenden, med namn angivna. Jag läser namnen, som ibland är lika svåra som hela saknade gris annonsen, och så ska vi se om GM känner dem, och om han känner dem berättar jag vad de har åkt dit för. Jag bokstaverar vissa namn på bästa slow motion maori, men ofta måste GM ta tidningen ändå och läsa för att förstå vem jag menar, så rabblar han ur sig samma namn på ett helt annat sätt , som AHaaaaa, menade du HAN! Vi hade t ex Tuarongo Pareanga, Travel Tangatapto, Meruamoeroa Tangataporo - svåra namn. Så kom vi till Wilfred Dauvois som brukar hänga på krogen och ser ut som Johnny Depp. Trevligt, men han har alltid halvslutna ögon, jag tror han kan ha en egen ganjaplantage uppe i bergen, han ser så ut. Nu hade han minsann åkt dit för excess breath acohol och excessive noise. Vi blev inte förvånade. Sedan kom jag till lätta namn som  Marcel Matapo och.... STOPP DÄR! GM, är inte Marcel vår polare rånaren som ska döda brorsan Grus? Jodå, visst var det det. Jag står inte ut. Marcel erkände sig skyldig till att ha varit i slagsmål på parkeringen bakom Rehab och fick böta 130 NZD. Och vem hade han slagits med? Jo, min hund Coconuts ägares systerson! Han i sin tur erkände sig dels skyldig till att även han ha slagits på parkeringen bakom Rehab, och också för "carrying a bush knife" som domstolen tyckte var ett "offensive weapon". Vem tar med sig en bushknife när man ska ut på krogen? Han åkte på lite mer bara därför och fick böta NZD260. GM visste minsann att min vän Rånaren hade blivit förbannad för att Cococunts släkting kallat honom våldtäktsman. Jag frågade GM om han var en våldtäktsman. Det visste han inte. Och jag törs verkligen inte fråga Rånaren, såg honom i lördags men höll mig på avstånd och frestade med en vinkning från andra sidan baren.
Flera var upp i domstol för att de var "of unsound mind". Jag tycker också att jag har lite unsound mind alltsom oftast, jag vet inte riktigt hur man ska tolka det, men det låter förvirrat. Snart åker man väl i finkan!

Ah, så mycket man missar bara man är borta några veckor! 

Engelskan är lite rostig när man varit borta ett par veckor. Kanske man kan få skylla på cyklon, jetlag eller värmechock, vad vet jag. Men också svåra ord och annan kultur.

Härdomdagen när vi åkte runt på John Silver säger GM plötsligt:

"There s steak on the other side of the road"

Jag fattade ingenting. En stek på andra sidan gatan? Så jag frågade vardå.

"From the newspaper"

En stek från en tidning. Jag kollade och kollade och fick till slut säga att jag förstår faktiskt inte alls vad du pratar om nu. "Steak" fräste GM. "Som du såg i tidningen igår". Ja, just sa. Jag låg och ju och läste vår viktiga lokaltidning igår, och då var det bild på några som varit ute och åkt kanot, och en av dem hette Steak. Jag stod inte ut och höll på att dö av skratt när jag läste tidningen. Det var Steak som var ute och gick på andra sidan gatan, inte ett stycke kött som låg på en tidning eller så.

När vi åkte runt samma kväll så förklarade jag för GM att min väninnas man var sjuk. Vad är fel, frågade GM .

Jag: "He s got goat on his toe"
GM: "Vaddå? En get på foten"

Ja, pucko. Jag artikulerade och fräste till en gång till om hans goat. När vi kom hem och hoppade av John Silver frågade GM om det inte var "gout" jag menade. Men vad fasen. Gout eller goat, det är ju nästan samma.

Hellre en get på foten än en infektion i tån.

Jag står inte ut. Vilken rivstart.

Med nöd och näppe hann jag flyga iväg från er snöstorm hemma, för att landa i den extrema motsatsten, en cyklon.

När flyget närmade sig vackra, underbara Rarotonga klockan 0600 på morgonen var det redan då 25 grader varmt. Piloten skrockade glatt  i högtalarna att vi "approachade the paradise island of Rarotonga". Och det har han så rätt, så rätt i. Jag tittade ut genom fönstret, och lagom stor för att synas genom ett litet flygplatsfönster tornade lilla Rarotonga stolt upp sig mitt ur det mörka Söderhavet, den bergiga vulkansiluetten, omgiven av sin lagun och sitt rev runt hela ön. Solen gick just upp, knallröd och lysande på mitt Raro som sakta vaknade.

När jag berättade för GM om inflygningen tyckte han att att det är så praktiskt att man kan se hela ön genom ett enda flygplansfönster. Verkligen praktiskt.

Dagarna efter landningen har lunkat på i sedvanligt jetlag coma. Tills igår. Eller i förrgår när det började blåsa enormt och det började talas om cyklon. Vi avvaktade till igår, då varningen var ett faktum. Ah, hela ön intog försvarsposition. GM förvandlades till en blandning mellan Rambo och Terminator, han ylade runt som i trans och fixade och donade medans jag satt och försökte jobba. Alla löst utomhus måste bäras in, så vardagsrummet fylldes snabbt med skoställ och utemöbler och allt möjligt bråte som vanligtvis ligger och skräpar på verandan eller entresidan. Det bunkrades ljus och tändstickor och konservburkar. Mellan varven muttrade GM att det verkligen var synd på all mango. Vårt gigantiska träd utanför är i år överfullt med frukt och vi har redan börjat smygäta de som mognat tidigt, men i och med den analkande stormen var det en stor risk att de alla skulle falla ner och bli förstörda.

Sedan packade han väskan och stack. Han skulle till gamla Papa och säkra hans hus, sedan till sin mamma och pappa och säkra deras hus, och sedan till sin syster och säkra hennes hus. "Vi ses" sade han formellt som en amerikansk militär, och älgade ut. Så tittade han igen och kastade till mig en rulle med tjock tejp. "Om vinden tilltar så måste du tejpa köksfönstren". Så stängde han dörren igen.

Ja, hallå ja? Vad då tejpa köksfönstren? Jag älgade upp och efter honom och öppnade dörren och frågade hur man tejpar ett fönster. Mind you, men det här var mitt närmsta cyklonupplevelse jag någonsin haft, jag tejpar inte fönster var och varannan dag hemma. GM kom ner på jorden och föstod att vi inte är cyklonmänniskor i Sverige, så han förklarade att man ska tejpa som kryss över fönstren, så de inte brister inåt och det blir glassplitter i hela huset när saker kommer farande mot dem.

Jag satte mig och jobbade igen. Regnet fortsatte ösa ner. Horisontellt. Och vinden blåste galet. Som vanligt har vi ingen radio så jag hade ingen aning om utvecklingen, men vid lunch kom GM hem igen. Han fortsatte muttra om alla mangos, så jag sade att då går vi väl ut och plockar ner dem då. Han tittade förvånat på mig. Min paroll är ändå alltid att lite regn är ju ändå bara vatten. Så jag tog två stora IKEA påsar, och älgade ut i stormen. GM och hundarna efter. Och vi plockade och plockade. Och plockade. När vi kom in, dyngsura, hade vi 49 mangos i påsarna, som är redo att ätas om ett par dagar. Vi hade redan innan en överdos av frukt hemma, jag har sista dagarna pressat i mig 5 passionsfrukter om dagen, för vi har så mycket. Och nu blir det mååååånga mango varje dag.

Under dagen säkrade folk sina tak genom att binda rep över den, affärer och hus spikade fast stora träskivor över fönstren, och så blev det folktomt ute. Så var det bara att vänta. På kvällsnyheterna visade de poliser med rynkade ögonbryn och en liten karta framför sig, tillsammans med någon vädergubbe. Så som cyklonen Nisha gick skulle den antingen gå rakt fram mot oss, och bli en katergori tre, värsta sorten. Eller, så skulle hon vika åt sidan och gå bredvid oss, och då skulle hon bara bli en etta. Rena sommarbrisen. Så det var bara att vänta. Inte mycket mer än så man kan göra. Jag sov som en stock, och när jag vaknade var det alldeles tyst ute. Inget regn, knappt någon vind. På med TVn, där de förkunnade att hon vänt åt sidan. Faran över för den här gången. Om hon inte vänder. Det har cykloner gjort förr och överraskat alla som tagit bort sina rep och träskivor.

Så ikväll blir det myskväll. Med ljus. Och mango. Bara 42 mangos kvar. Kan man dö av en överdos av mango?

Med sedvanlig traditionsfylld stämningsfull julskyltning från andra sidan jorden tillönskar jag er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år, och sedan självklart en god fortsättning!

Nu dags att förbereda sig för 50 graders temperaturskillnad.....

I morse när jag skulle borsta tänderna så satt det en ödla på vattenkranen. Han satt där  över en timme. Jag vet inte om han gillade att spegla sig, eller om det var svalt och skönt på kranen, men där vandrade han runt, så sov han lite, så bytte han plats, och sov lite till. Så jag kunde ju inte borsta tänderna där.



Rätt var det var stod självklart en släkting från Sydney utanför dörren, som vanligt utan förvarning, som jag inte träffat på över ett år. Under ångest fick jag till en kindpuss, utan borstade tänder. Till slut fick jag borsta tänderna ute i köket, ödlan satt där den satt.

Igår kom min granne, han som spelar ukulele på flygplatsen vid varje avgång/ankomst, över och pratade lite ute på terassen. Papa Jake har spelat i över 20 år på flygplatsen, och då ska tilläggas att flygen ofta landar mitt i natten. Han är 70 år nu men kliver ändå upp mitt i natten ett par gånger i veckan, sätter på sig sin stråhatt, sin hawaiiskjorta och tar sin ukulele och åker till flygplatsen och spelar fina bitar. Det har han gjort så fint och så länge så han har fått ett hedersomnämnande av Drottning Elisabeth, de var sååå goda vänner sade Jake. Och när hennes man var här funderade Jake vad han skulle göra för att bli polare med honom. Han tog tag i en kokosnöt och sprang framför Elisabeths man, och så skalade han den med händerna mitt framför ögonen på prinsen, och sedan dess är Jake ler och långhalm även med honom. Och minsann hade han fått ett brev från Schweiz kungahus också. När jag nämnde att Schweiz inte har något kungahus sade han att det nog var Sverige då. De gratulerade till Bettans hedersomnämnande.

Tänk så det kan bli, för lång och trogen tjänst, på en liten, liten flygplats på en ö mitt ute i ingenstans, på andra sidan jorden.

Jag älskar julen. Eller kanske mer tiden före själva julhelgen. Hela december, när man får pynta och mysa, och om jag varit hemma, baka och dricka glögg och äta lussekatter.

Det är svårt att få den där rätta julkänslan, när luftfuktigheten ligger runt 80 %, luften kokar av värme, palmerna susar och lagunen skimrar blå. Men ack den som ger sig! I fredags bjöd jag in en schweizisk dam, en österrikisk dam och min tyska väninna på Gluhwein och julmys! I torsdags hetsades det alltså iväg till andra sidan ön för att åka till näst största affären, som har öppet till åtta på torsdagar endast. Självklart fanns det inte en enda ingrediens till Gluhwein, som jag Googlat upp. Det enda jag kunde komma i närheten med var vanligt kanelpulver, för det skulle vara kanelstänger i. Hela Gluhweinkonceptet kändes helt plöstligt mer som det berömda receptet på hårdrockssoppa (koka upp vatten, tillsätt grillkrydda) än en afton med julstämning. Varmt rödvin med kanelpulver! När jag kom hem satte jag mig ner och stortjurade (jaja, lite PMS med. GM var chockad och undrade försiktigt vad det var, och jag ylade att de varken hade kanelstänger eller nejlikor samtidigt som tårarna sprutade) Ibland slår det över, bristen på civilisation, andra stunder kan man se det som charmigt.

Skam den som ger sig. Dagen efter åkte jag in till största affären, och där hittade jag i alla fall nejlikor. Hem och bakade en vidrig kaka med kardemumma i, för lite julkänsla, och blandade sedan glatt socker, nejlikor, kanelpulver och vin och värmde upp. Självklart var det sommarens varmaste kväll hittills och inte en bris att svalka sig med. Det rann svett om mig, men vi tvingade i oss vårt Gluhwein och sedan gick vi över till vanligt rödvin. Hela huset var pyntat med allt julpynt jag tvingade GM frakta med från Sydney, och så hade jag självklart inhandlat två nya lokala små pynt, husets favoriter just nu faktiskt.






Fördelen med att bjuda över något äldre damer, och ge dem något att dricka är att det är väldigt smickrande för ens ego. Om man har tur. Efter ett par glas vin var de i extas och ylade att de inte trodde att jag var en DAG över 25. Jag försökte dämpa dem lite och förklara att jodå, om vi ses i dagsljus så tror ni det, men damerna var så på G så det gick inte att stoppa dem. Veckans karda går ju därmed oavkortat till de onyktra tyrolerdamerna! 

Underbart är kort!

Tikioki, kl 1103 måndag förmiddag

De två zombiehundarna börjar helt plötsligt vakna till liv och morra. Tittar mig omrking och ser två krigare, en med långbyxor och skjorta i hettan, den andra med shorts, men med tillhörande brittiskt arv, dvs strumpor uppdragna till knäna, komma vandrande över gräsmattan till min terass.

Jag går ut och möter upp, med två galet skällande hundar intill mig.

Krigare 1: Vad heter du?
Jag: G´Day Mate
Krigare 1 (antecknar flitigt): Mer än så
Jag (blir sur och snipig): Hur så, vem är det som undrar och varför?
Krigare 1: Vi har en inspektion.

Jag förklarar att GM bor här och att hans föräldrar är husägarna. Krigarna antecknar mycket på sina viktiga papper.

Jag: Vad är det för sorts inspektion ni gör?
Krigare 1: "Ohh....everything"

Så gick de.

Jag stod inte ut. Regeringens sändebud har verkligen klara budskap. Jag fick papper när de gick där de strykit ett sträck över:

Household
Overgrown vegetation
Vacant section
Vacant house
Household rubbish e g cans, plastics etc
Household clean and tidy

Mosquito breeding sites
Pot plant trays
Plastic containers
Tyres
Stagnant water
Pigs near household
Others

Allt det hann krigarna kontrollera på den 15 sekunderskonversationen med mig. Det är toppen att de har husinspektioner, detta för att unvika främst att det bildas områden där myggor trivs och ordnar kläckningsorgier. Men då får de väl kolla ordentligt? De har ingen aning om hur framsidan på mitt hus ser ut. Jag kanske hade 15 grisar där. Och så borde de lära sig att presentera sig.

De borde veta hut. Men det vet jag inte hur man säger på engelska. You should know the hut. Låter inte lika kraftfullt.

Gamla Papa har bråda dagar sedan han flyttade hem till sitt eget hem igen. Varje tisdag, onsdag och torsdag hämtas han upp i en liten minibuss, och åker och träffar andra pensionärer inne i den lilla staden. De äter lunch, de gympar lite, och socialiserar.  Damerna i gänget är så uppsnofsade så vem vet, Papa kanske är sambo snart igen.

I torsdags var pensiogänget inbjudna till Drottningens Representant på lunch. Och i fredags var de inbjudna till vice premiärministern på lunch. Papa har haft sina bästa gå bort kläder på sig, och i går, lördag, när jag köpte tidningen, vem ståtar på stort foto tillsammans med Drottningens Representant? Jo. Papa! Han är verkligen med där det händer nu! Idag när vi kom dit älgade han in i sitt reservrum, drog ut en låda, och plockade fram en halvfylld Coca cola flaska. "Det är mirakelolja från Mauke. Jag vill ge det i present till dina föräldrar" sade Papa stolt. Där stod jag med den halvfyllda Coca cola flaskan, och en mycket stolt Papa, och jag blev så rörd. Han har aldrig träffat min fördäldrar, långt bort på andra sidan jorden, ändå plockar han fram det finaste han har, sin underverksolja från Mauke, och vill att jag ger till dem. Han spände ögonen i mig och förklarade stolt att den är en mirakelolja! Jo, man tackar ja! Den är gjord av cocosnöt och något annat viktigt blad från Mauke, och den är mycket helande för huden. Ah, Pappa kommer omvärdera hela sin karriär som läkare efter att ha provat Maukeoljan! Undrar vad de kommer säga i tulleni USA när jag kommer med en halvfylld Coca cola flaska med suspekt innehåll i?

Jag har funderat mycket sista veckan på en ny affärside´. I hela västvärlden är vi ju besatta av konstjord avslappning. Vi lever så speedade liv så vi behöver avslappningsböcker, yoga, meditation, skivor med havsbrus, skivor med fågelsång, ljusterapi och allt vad det kan vara för att bli avslappnade och må bra i svårt stressade samhälle. Och nu har jag känt varje gång jag åker hem hur stressen verkligen slår emot mig, som en chock, när man gått i denna sakta lunk ett halvår. Förra året när jag kom hem till julrushen var faktitskt omtumlande för min hjärna. Varför har alla så bråttom? Varför puttar de runt mig i affärerna som om jag vore boskap? Och i somras när jag flög in över LA fick hjärnan samma uppvaknande, när vi flög över en highway med tre nivåer med broar och det for bilar hit och dit och flygplan här och där, och det bara slog emot den stackars hjärnan som inte haft just några intryck alls på ett halvår. Så min fiffiga affärside är, att om vi i stress samhället behöver avslappningsskivor, så måste vi ju i snigelsamhället här behöva stress skivor när vi måste ut i den galna världen och mingla. En DVD med massor av vansinniga intryck att titta på. Lite Tokyotunnelbana under rusningstid, svensk julshopping dagen före julafton, bilar i LA, flyg som startar och landar i London, ja vi kunde ju hitta massor med hets vi kan slänga in på den DVD:n, så att ostressade människor kan smygträna lite inför resor till hysteriska världen utanför!

Härmed söker jag inofficiell patent på stresshets.  

Inbrottstrenden håller. Varje vecka har nya inbrott att bjuda på. Och tidningen är med och rapporterar! I veckan var de i toppform, halva första sidan gick åt till att rapportera veckans boveri.

De gick ut hårt - 10 000 NZD, ca 50 000 SEK, stulet vid inbrott i Cafe mitt i stan. Det var ju faktiskt värt att skriva om. Men sedan, i samma artikel, och med samma skarpa ton fortsätter den viktiga rapporten:

Inbrott i ett backpackerhotell - 250NZD i kontanter, NZD50 i resecheckar, ett cookianskt körtkort och ett tyskt ID kort stals.

Ett hus i Arorangi fick även det besök av tjuvar. Kläder, en DVDfilm och två par shorts stals.

Ett hus i Ngatangiia blev av med ett guld VISA kort, 20 NZD och ett chilenskt försäkringskassekort, och några fotografier.

En gris stals i Turangi.

Några turister som hade lagt saker i förvaringsutrymmet under sadeln på motorcykeln blev även de bestulna. En ryggsäck, kläder, en handduk och myggmedel blev bytet.

En annan ryggsäck som stals på stranden togs det kamera, kreditkort, avreseskattbiljett, en rosa plånbok. och ett paket Pall Mall mintcigaretter och en tändare ifrån.

Jag älskar detaljrikedomen i deras reportage. Så mycket bättre det känns att veta att det var en rosa plånbok. Och att det var mintcigaretter! Cookiansk press - I salute you!

Och även en karda till polisen som orkar skriva in de viktiga detaljerna i sina rapporter, och även en karda till turisterna som berättar att det ÄR mintcigaretter, chilenska försäkringskassebevis och rosa plånböcker.

Svenska journalister har mycket att lära!

Jag undrar dock spänt - vilken DVD film var det? Och hur såg grisen ut?

Livet på den lilla slingrande, grönprunkande gatan i Tikioki är inte alltid som livet på Wisteria Lane.  Men i ett glatt försök att pigga upp tillvaron för Tikiokis egen Mike (GM), inhandlade jag i lördags en "roast" i charkdisken i affären.

Jag var chockad själv. Jag har aldrig slängt in en köttbit i ugnen mer än kanske någon stackars dåsig kassler som ju redan är färdiglagad och som jag smygit in någon käck ananasskiva över. Men roasten var ju färdigkryddad och det stod ju så fint på plasten den var inpackad i hur man skulle göra.

Sagt och gjort. Igår var det dagen D. När GM kom hem på lunchen frågade jag om vi verkligen skulle tordas riskera att jag gav mig på att slänga in den i ugnen, när inte han var hemma och övervakade. "Man KAN inte misslyckas med en roast" muttrade GM innan han stack igen. "Ska vi slå vad" väste jag tillbaka.

Min plan var så fin. Under stor Martha Stewart känsla tog jag ut rostbiffen eller vad det var ur kylen, tog bort plasten (För det stod det att man skulle göra. Sådant gillar jag, när det står tydligt vad som ska bort och inte bort. Jag hade lugnt kunnat slänga in den i ugnen med plasten på) , slängde folie runt den, och så in i ugnen i en ugnsfast form. Den var färdigkryddad, någon sorts pepparstek, och jag såg framför mig en sådan formidabel stek så Nobelkocken skulle riinga och böna och be om att få smaka en bit. Under tiden skulle jag dammsuga och göra mig snygg och huset snyggt och när GM skulle komma hem efter en lååång dag med övertid på jobbet skulle det lukta gott i hela huset, den förfallna flickvännen skulle vara tillpiffad och allt skulle vara harmoni.

Bara en liten tupplur först. Sova, sova, sova. Vad var det? Vad var det för ljud i vardagsrummet? Flög upp och där går två fåglar omkring på golvet. Självklart utbrister man "Schas" (eller piss off..) spontant, varpå puckhuvudena väljer att flyga in i det andra sovrummet. Som har fönster längs två av väggarna. Duns, duns, duns. Flax, flax, flax. Och bajs, bajs, bajs. Neeeeeej! Hur får man ut två galna fåglar ur ett sovrum där alla fönster är stängda? Till på köpet kamikazefåglar för nu hade de båda gjort dansk skalle på alla fönster så många gånger så jag trodde de skulle dö snart. Smög mig ner bakom soffan i vardagsrummet och började kasta hundmat mot sovrummet. Så de skulle förstå att de skulle åka dit och äta, och hitta dörren ut och flyga ut samma väg de kom in. Pucko och Pucko inne i sovrummet var inte alls sugna på det, utan flög glatt vidare runt och bajsade på ALLT därinne. Hela golvet var nu även fullt med hundmat. Och hela min plan sprucken. Till slut såg jag, genom att springa ut och kika in utifrån, att de satt under sängen. Drog en handduk över huvudet, ifall de skulle anfalla, smög mig in längs ena väggen och fick upp terassdörren. Äntligen flög de ut. Men nu var det ju massor att städa , och hela min plan var nu något försenad.

Jag SPRANG runt och städade och gnodde och fejade, och var klar ungefär tio minuter innan väntad ankomst från Mike. Hela jag såg ut som Magica de Hex och inte alls som Megan Fox som jag hade tänkt mig. "Jaja, men vi har ju iallafall steken" tänkte jag uppmuntrande och smög mig fram mot ugnen för att , comme il faut, ta ut den gyllenbruna steken, ösa lite spad över den och njuta över hur snygg och god den var.

Ugnen var iskall.

Slut på gas.

Jag stod V E R K L I G E N inte ut.

GM kom glatt in genom dörren 5 minuter senare, och såg den mest uppgivna hemmafru han någonsin sett. Jag frågade honom om vi hade bestämt något belopp vi bettade om när jag slängde ur mig på lunchen att jag skulle misslyckas med roasten. Det var synd att jag inte drog till med ett par miljoner eller så, jag hade varit en rik, bitter dam idag då.

GM stack tålmodigt och köpte gas och köpte hamburgare, och började sedan tillaga en roast. Som var klar efter klockan tio på kvällen. När hans Magica de Hex redan låg och sov.

Nästan som på Wisteria Lane.
 

Igår sken solen från en lika klarblå himmel som de sista hundra dagarna eller så. Hettan var olidlig. Sista dagarna har även den vidriga sommarfukten kommit, och man kan knappt röra sig i slow motion utan att det rinner svett om en. Jag kanske inte var så jättebra på att hantera den, varför dricka mycket vatten och riskera att man blir kissnödig? Vid 11 snåret fick jag dagens första svimattack och fick lägga mig i sängen och piggna till. Vi hade ju stora planer för dagen!

När jag fått i mig lite vatten och hanterade att stå upp igen tog vi kayaken och gick ner till stranden. Galant och världsvan, i bikini och tjusig sarong, solglasögon, snorkel, cyklop och kamera i högsta tag. Dagens kapten, GM alias Cousteau visade det sig, satte mig bakochfram bakpå kanoten och paddlade sedan ut mot rev och äventyr. Där skulle jag graciöst släppas av och simma runt i harmoni och ta världens snyggaste kort på alla fiskar som snällt skulle stå still och posera så fort jag kom simmande.


Vår strand utifrån revet. Med massor av saltvatten på linsen, och lite sjösjuka

Grabbarna Grus, och deras coola gäng, jobbar på lagunutflykstbåtarna. Då det är toppensnorkling vid min kvartersstrand, så går lagunbåtarna dit. Givetvis var två båtar ute, så GM måste ju tänka på att vara cool mitt uppe i min snorklingstur också. Och helst ha en cool flickvän med. Vi stannade kanske 50 meter ifrån dem, och kom överens om vilken sida jag skulle hoppa i på, så GM kunde parera båten. Kanske jag inte hoppade i så snyggt som man hade kunna hoppats på, men båten kantrade inte, och jag fick på mitt cyklop och min snorkel och började simma. Försökte andas in och halva havets saltvatten kom in genom snorkeln. Fästet hade släppt, så den åkte ner i vattnet hela tiden. Jag började trampa vatten och yla och spotta genom snorkeln så jag såg ut som en val som kommit upp till ytan för att andas med mina små fontänter som kom genom snorkeln. GM skruvade besvärat på sig. Stoppade snorkeln innanför cyklopremmen för att hålla den på plats, då började det läcka in vatten i cyklopet istället. Samtidigt skulle jag hålla mig flytande. Jag var helt slut och gjorde någon sorts internationellt SOS tecken och högg tag i kayaken och krävde att få komma upp. GM sade att det inte skulle gå. Jag hävdade att det visst skulle gå. Man är väl en gammal gymnast! Jag tog någon sorts sälålning upp för fören, och låg nu framtsupa tvärsöver fören med rumpan i vädret, och benen i vattnet, och på andra sidan, ansiktet i vattnet. Men det var ju toppen! Förutom den estetiska biten. Jag trodde GM skulle skämmas ihjäl över den på tvären vända sjöfungrun som hängde där framme. Men jag drog på cyklopet och snorkeln igen och stack ner huvudet i vattnet och tog kort efter kort. Så ylade jag kommandon, med snorkeln i munnen.

Jag: "Tutelitut" dvs paddla lite mer framåt är du rar.
GM: "Det hörs inte vad du säger med snorkeln i munnen"


Alla små suddiga prickar är 100tals randiga små fina fiskar ni inte kan se

Meeeh. Använd fantasi då. Som gammal dykare föreslog jag att jag skulle sticka upp en hand och peka åt vilket håll han skulle paddla medans jag låg upp och ner i fören med ansiktet under vattnet. GM skämdes. Några fina bilder blev det, men sedan blev jag akut sjösjuk. Det guppade ju massor! Nu var det GMs tur. Jag lyckades åla mig till paddlarplatsen, och han dök i, och simmade runt, runt. Jag var så sjösjuk så jag höll på att spy, men hängde graciöst sarongen över ryggen och axlarna som någon sorts Batman cape, drog på solglasögoen och flipflopsen och kände mig som en riktig sjökapten. Till slut var GM klar och vägrade komma upp i kajaken utan föreslog att han skulle hänga bakpå så skulle jag paddla oss in. Nu är ju inte jag direkt Dolph i min muskelmassa. Helt plötsligt hade jag en biffig gammal rugbyspelare hängandes bakpå båten. jag paddlade som en vansinnig, men båten rörde sig inte ur fläcken. Jag var helt slut och förklarade att det här GÅR inte. Vi var ganska långt ut med, så jag sa att vi får lov att försöka få upp GM i båten, så får han paddla oss in. Sagt och gjort, GM svingade sig upp och TJONG I BULJONGEN så flög vi omkull. Allt åkte i vattnet. Jag ylade som en stucken gris, GM skämdes så han höll på att dö. Dock kände jag mig verkligen triumferande för jag hade husnyckeln och kameran i handen och hade inte tappat dem fast jag snurrade runt i en kayak och hade en dyngsur Batmansarong som snorde sig runt benen, och knep med tårna som en galning för att inte flipflopsen skulle åka av.

GM ylade: "Simma fram till revet och ställ dig där"
Jag: "Jag törs inte, jag är rädd för att ställa mig på en stenfisk"

Så jag högg tag i kayaken, och då liksom snurrar sig ju hela kroppen runt den, så fötterna flög upp på andra sidan med flipflopsen ovanför ytan, och sarongen snurrade in sig totalt, samtidigt som jag började yla att GM måste dyka efter allt vi tappat som sjunkit till botten. Han är en härdad man den stackars karln. Han fick upp mig på någon gammal korall utan stenfisk, började dyka efter allt som sjunkit, och fick efter många försök upp mig och min blöta cape i båten, så paddlade han oss till land. Han skämdes så han höll på att dö tror jag. Jag var helt slut och gick hem och sov. GM fortsatte ut på revet igen för nya upptäckter i djupet, när han blivit av med asfaltsblomman. Och jag fick ju BITTERT ångra att jag inte följde med. När GM snorklade som bäst kom en rocka simmande! En Krokodiljägardödare! GM var besviken att han inte kom närmre än ett par meter. Jag tycker det räckte fint, så den inte svingade sin bajonett!  Jag bifogar viktiga bildbevis, och hoppas jag kan ge mig ut nästa helg igen om vädret tillåter.

 Antagligen ensam kan man ana.


Stingray på lagom avstånd

Jag hade helt förträngt hur aktiva alla sorters levande kryp verkar bli när det blir högsommar. Det har jag dock raskt blivit påmind om nu. Sista veckorna har varit en kamp för denna asfaltsblomma i djungeln.

Förra helgen hittade jag TRE kackerlackor, och visade det sig, ett hela himla näste i ett av mina kökskåp. Jag är fortfarande i chock. De var fula. Vidriga. Stora. Snabba. Jag sprayade DDT i hela köket, fick hjärtattack, för tidigt kllimakterie och men för livet. Jag beordrade sanering av hela huset, så GM fick lyfta och flytta ut på allt i hela köket, jag städade. All mat som tidigare endast haft smak av klorin har nu även smak av DDT. En härlig kombination.

Myrorna är i extas. De är överallt och går inte att stoppa. De tar sig in genom betongväggar, isolerade fönster och kan fasen forcera svarta lådan på ett flyg om det skulle vara så. När vi hade sanering av huset drog vi bl a ut kylskåpet. Där bakom sitter det ett strömuttag. Såg en myra där. Dödade den. Då kom det ut en till. Dödade den med. Då kom det ut tio till. Sprayade lite DDT i uttaget, under parollen kortslutning, och ut kom säkert 300 myror. Vet inte HUR de kom in dit då hela huset är av betong, men där bodde de tydligen.

Fåglarna som jag glatt döpte till Ea Ara och Note mea (Varför och Därför) för ett år sedan, har jag nu fullt krig med. De tror att de bor inne i mitt hus. De kommer inhoppande från terassen när jag sitter och jobbar och kan vara mitt på vardagsrumsgolvet ibland. En dag när jag kom ut från duschen satt de i soffan! En annan dag när jag tagit en siesta och kom ut i köket satt de på köksbordet och åt chili som vi plockat från trädet utanför.

Ödlorna lika extas som vanligt. En under datorn i helgen igen. Jag var nära att flytta hem omgående.

I förrgår stod även en höna med fem kycklingar och tittade in i vardagsrummet ute på terassen.

Men....ikväll kom det värsta på länge. GM hade en kompis hemma och de satt ute på terassen och rökte. Helt plötsligt börjar GM slå på något därute. Näää, en stor, vidrig tusenfoting kom gående på MIN terass, och var på väg in i MITT vardagsrum. Det är den insekt de skyr mest här, till och me de stora krigarna säger att det gör SVINONT att bli stungen, biten , överfallen, eller vad man nu blir av den. Jag stod inte ut. Hade jag varit ensam hemma hade jag ringt polisen. Se bildbevis nedan. Märk väl att där är den dock tillknölad efter GMs mosattack på den. Fula är de också!

Igår var det fullmåne, och då har vi ju som tradition att träffas och dricka vin. Igår slog vi till och tvångs bjöd in oss till den äldre schweiziska damen, som har så roliga historier att berätta om sitt liv så man kan sitta och bara lyssna hela kvällar. Efter ett par glas vin tog hon upp igen hur hon för några år sedan åkte in i finkan här, vid 72 års ålder.

När polisen kom hem till henne för att ta blodprov, och hon vägrade, då hon varit hemma och druckit vin efter att hon kört sin bil, så tog polisen tag i hennes armar "så hon fick blåmärken". Thea, som är en mycket dramatisk dam, ylade då "Basta" på italienska allt vad hon kunde till polisen. Polisen, som självklart inte kunde italienska, trodde att hon kallade honom för "Bastard" och blev extra upprörd och tog med henne till finkan. Han skrev sedan en lång rapport om det inträffade, där han även påpekade att han minsann inte alls är en bastard, utan har en far. Har inte alla en far?

När GM kom och hämtade mig framåt kvällningen berättade han upprört att Papas tvättmaskin blivit stulen, Mitt på blanka dagen!  Här står ofta tvättmaskinerna utomhus, då det tidigare varit ett land väldigt förskonat från brott, även fast det börjar ändras nu. GM hade sprungit och frågat alla grannar om de sett någon lasta på Papas tvättmaskin på något flak, men nej, ingen hade sett något. Papa själv hade varit på sin pensionärsklubb, och märkte när han kom hem att den var borta. GM hann anklaga hela släkten för stölden (tack och lov endast till mig, och inte till dem) och skulle hitta någon kompis "som känner sådana som begår brott" för att spåra Papas tvättmaskin. Kanske det var min vän Rånaren han hade i åtanke? Hur som helst, idag på morgonen ringde en annan släkting och berättade att hon hade ringt stället där maskinen inköpts, och bett dem komma och hämta den, då den ej fungerade. Detta hade hon gjort för någon vecka sedan, sedan kan de hämta inom två dagar eller inom ett halvår, det vet man aldrig med en Cookian. Fiffigt att de bara åker och hämtar sådär, utan att sätta en lapp, eller meddela någon om det hela. Jaja, tur att den är hittad.

Dagens löpsedel pryds av vår voluntära veterinär och en gigantisk fågel, på engelska kallad Giant petrel, det jag hittade på internet som svensk översättning var Nordlig jättestormfågel. Det blir man ju verkligen klokare av. Gigantisk är den verkligen, tydligen släkt med albatrossen, denna gigant, bland giganter!. Hur som helst var det en turist som hittade denna vilsna fågel på stranden häromdagen, de finns vanligtvis inte här på Cook. Han låg kraschlandad och ville inte starta igen. Stackars veterinärkliniken har nu matat honom och sedan försökt få honom att starta ett flertal gånger. De har varit ut till havs flera gånger, då de gillar havsstarter, men han ligger bara och flyter på ytan. De tog då upp honom till vår högst punkt på ön som det går asfalterad väg upp till, och försökte få iväg honom därifrån. Han VILL inte iväg. Han tycker det är toppen att bli matad och ompysslad på Rarotonga. Och idag när jag gick på stranden och tog följande kort tänkte jag, att ja, varför inte. Om man kommer flygande och är en jättestortut eller vad han nu var, och ser nedanstående strand, blir man inte lite sugen på att lägga sig ner och semestra ett par dagar i paradiset då?

Nedanstående skylt har gäckat mig under en period nu. Den står längs med vägen in till den lilla staden, och varje gång jag ser den faller jag i djupa tankar.

Går det att hyra turister, är det det de menar? Vad är priset? Är det koppleri det är frågan om? Om man tittar riktigt noga på skylten kan man även se att det tidigare efter "for" stått "got". Alltså "Forgot rent tourist". Var det någon som glömde hyra sig en turist? Eller har någon turist glömt betala hyran?

Mystiken tätnar. Jag behöver ett glas rödvin för att fördjupa mig i skyltens viktiga innebörd känner jag.