På andra sidan jorden

Det tyckte jag inte när klockan ringde 0530 i morse. Men då det just nu är så vedervärigt hett så det inte går att tänka på eftermiddagarna är enda chansen att utföra ett någorlunda bra jobb, att gå upp och börja vid 0600, innan hettan slår till. Temperaturen är inte mer än runt 30 grader, men luftfuktigheten ligger just nu mellan 90-95 %. Man rinner bort, även fast man sitter helt stilla.

I koma släpade jag med de lika trötta hundarna ner på stranden för morgonpromenaden. Och då, helt plötsligt, var det värt varenda komasekund att gå upp så tidigt. Solen tog sig sakta, sakta upp från horisonten, och hela lagunen låg stilla, glimrande som finaste guld.





I dessa stunder känner jag mig som den mest bortskämda människan i världen!

Eller "Capi" som vi som är du med honom säger.

Jag har ju tidigare skrivit om den gamle mannen med den gröna pick upen som kör max 20 km/h runt hela ön. Är det en liten bilkö någonstans så vet man alltid att han är längst fram och stoppar upp all trafik, han har ingen brådska. 

Nu har någon fått nog och skrivit en arg insändare till vår fina lilla lokaltidning, att Papa Louis borde bötfällas, för han stoppar upp all trafik. Detta har skapat en debatt, och dagen efter kom det motangrepp med foto på Capi, och en liten livshistoria. Vi fick veta att Papa Lous kommer från Tahiti och minsann varit kapten på minst fem skepp (alla namngivna i tidningen såklart) under sitt liv, och att han just inte tycker att han har bråttom någonstans. Jag citerar vad Papa Louis anhängare skriver:

"When you find yourself stuck behind a long line of slow moving cars, because of him, please. just take the time to enjoy the scenery and count your blessings, for we are, indeed, so blessed to live in such a lovely place. May God bless our islands, and you too Mr Ward"

Ah, vilket uppsving för Papa Louis! Och man får sig en tankeställare - vad är det vi har så oändligt bråttom till hela tiden?

Där jag sitter nu, mitt i vardagsrummet, kan jag se tio ödlor i rummet, rakt av, vid en snabb överblick. Jag står inte ut. Men kanske jag ska vara glad att det bara är ödlor jag ser. Häromkvällen hörde jag ljudet av små tassar, men tillräckligt stora för att det skulle höras ordentligt, som sprang omkring ovanpå innertaket,

Jag: "Oj, vilka stora ödlor det måste bo mellan innertaket och taket, som kan låta så högt."
GM: "Jag är inte säker på att det är ödlor. Det kan vara råttor"

Jag stod inte ut. Helt plötsligt kändes det inte alls säkert att sova under bara myggnätet. Helt plötsligt kändes det oumbärligt att bli den första som började tillverka myggnät i Svarta lådan material, ta patent på det, och sova tryggt och stenrikt under mitt bunkernät i resten av mitt liv.

Nu vet jag ju inte om GM säger sådär för att han tycker att det är kul att jag blir så hysterisk, eller om det verkligen bor råttor däruppe.

 Jag tänker verkligen inte undersöka om det stämmer eller inte.

Jag står inte ut.

Jag har varit i storstan för länge, jag har liksom förträngt hur ett med naturen allt är här. Igår var det absolut kohett, det rann svett om mig, och man kan dricka hur mycket juice som helst. Jag sa till GM att jag bara skulle sticka och köpa mer juice, när han glatt började protestera.

GM: "Vi har ju juice i trädgården!"

Jag såg inte direkt några tetrapack hänga i träden så jag förstod inte vad han menade, men han kom snabbt älgade med sin bushknife i högst hugg ylandes att jag skulle hämta en stor karaff, så började han puffa ner stora kokosnötter från palmen utanför. Chipp, chapp, chopp så hade han fyllt en hel karaff med kokosjuice, direkt från naturen!

Idag på eftermiddagen kom GMs polare Timbo åkandes. Han letade efter någon som sålde fisk. Det har varit svårfångat sista veckan, då det har blåst hårt i mer än en vecka. GM har dock en polare, tjocka Chicos originalägare som brukar fiska, så de satte sig utanför och väntade på att han skulle komma förbiåkande med sin bil. Rätt var det var kom han åkandes och Timbo och GM började hojta och sprang ut till lilla vägen och började förhandla. Efter en stund ylade GM in till mig "Hämta badrumsvågen!" Jag frågade stilla varför då, varpå han ylade att de ju måste väga fisken. Sagt och gjort, de kastade upp en hel Mahi Mahi på min badrumsvåg, började deala kilopris, och sedan kom Timbo gåendes med nedanstående sak under armen:

 


En nätt liten Mahi Mahi. Jag frågade försiktigt hur han tänkt få hem den på motorcykeln och han svarade allvarligt att han inte var så bra på att köra med bara en hand på styret ännu, annars hade han tagit den under armen. Jag stod inte ut.
GM kom dock älgandes bakom med vår nu fiskiga badrumsvåg, och älgade in och hämtade en kniv och skivade upp Mahi mahin i ett par komfortabla bitar.

Hjälp! Jag är en storstadstjej! Jag har fått en överdos av naturen!

.....har vi ju dessvärre redan avverkat "Då går jag ner i min källare" med Pierre Isaksson. Jag beklagar verkligen att den nådde Cooköarna, det var ett misstag. Och det blir på något sätt ännu värre när GM undrar vad de sjunger. "And then I walk down to my basement" låter vansinnigt. Det lever upp till självmordssvensken på något sätt.

Idag stötte vi dock på ännu en tragisk svensk sommarhit.

GM: "Vad sjunger de?"
Jag: "Nobody wants to know where you bought your sweater"

GM tyst.

Ah, hur ska man ens kunna ge sig på att förklara att vi har en sång om att ingen vill veta var du köpt din tröja? Jag tänker på hur käcka och glada alla fina ukulelebitar från Cooköarnahär, ofta med lika skratt och tjo och tjim på dem, så kontrar vi med att ingen vill veta var vi köpt våra tröjor eller att vi går ner i vår källare.

Svenska kulturarvet - I salute you!

Men tänk vad tiden går, när man har så här trevligt. Det önskar jag att jag kunde skriva att jag haft, men det vore en lögn. Jag har varit hemma i Sverige i ett halvår som inte varit fyllt av glädje, men det är livets gång.

Nu är jag dock tillbaka i Paradiset. I Paradiset här finns det endast importerade äpplen, och bara en enda orm, som heter Svärmor. Då GM inte vill att jag skriver om vilken galning hon är så ska jag självklart inte göra det.

Vi har under tiden jag varit borta blivit utkastade ur svärmors hus under parollen "money talks", och flyttat in i huset bredvid. Det kan bli fint, om jag får lite tid att sy kuddar, gardiner, får undan gamla fula Söderhavsmöbler importerade från Kina någon gång på 70-talet som stod här från förra hyresgästen, när vi flyttade in.

I huset där jag bor bor det:

1 Grottman
1 vikingkvinna
1 alldeles nyss nytvättad fet hund. 5 minuter efter att jag var klar sprang han ut i jordhögen utanför och rullade sig och är nu svart och stinkande igen.
1 helt otvättad hund som sprang och gömde sig när hon såg att tjocka hunden åkte på tvätt
1 miljon ödlor. Stora och små, tjocka, smala. Överallt.
1 miljon moskitos. Än så länge utan dengue, men då det var long time, no dengue, kommer den säkert som ett brev på posten snart. Å andra sidan kommer brev på posten till Cook öarna sällan fram så det kanske denguen därmed heller inte gör.
1 handstor spindel (men han åkte ut med hjälp av GM)
1 kackerlacka (han bor inte här längre. Han dog med hjälp av GM)

Han som bott här föruts fula möbler har vi lyckats frakta iväg nästan alla, förutom två gigantsika ikke fungerande TV apparater, som ser ut som om de uppfunnits på 70 talet de med. De är tjockare än tjockast, och höga som höghus (nästan). Fula är de också. Just nu står de mitt i mitt kök/vardagsrum och tar upp nästan hela ytan. Det stod även ett stort vitt plastbord med tillhörande fula stolar som jag insisterade på att det skulle ut, så i lördags tog vi John Silver in till stan och inhandlade oss ett sött litet matbord, med tillhörande söta stolar som man dock får träsmak i baken av. Det skulle köras hem lovade affären.  En konversation uppstod:

GM: Ukulele, ukulele? (kör ni hem, eller så?)
Expediten: Bonga, bonga ukulele ukulele (javisst, vart då, eller så?)

GM ber om papper, och börjar rita en karta över hela ön. Jag stod inte ut. Här finns inga vägnamn. Så man får rita sin egen fina karta för utkörning. Jaja, kartan måste varit fin, för klockan 11 kom de körandes med mitt lilla köksbord. 

GM insisterar dock på att det fula plastbordet ska stå kvar. Det skulle helt plötsligt vara hans "art" table. Jamen, hur ofta sitter han och målar, skapar konstfulla kreationer? Sista ordet är inte sagt om plastbordet.

Ah, på återhörande, nu är jag på G. Måste bara försöka sy lite kuddar och gardiner först. Symaskinen verkar dock ha någonsorts vänstertrafik a la samväldet, som jag inte förstår mig på.

Gaaah!

 

Lita aldrig på en fiskeman.

Vår brajjafiskare som fick lov att vara ute från fängelset kvällstid för att fiska, under stränga regler dock, har åkt in i finkan igen. GM såg honom ute i fredags kväll, vandrandes in på vår nattklubb Rehab, vars ägare ju även är en av de fängslade, med händerna ovanför huvudet görandes någon sorts segertecken. Under parollen "underbart är kort" spred sig det ryktet snabbt till vår lokala polis, som slängde in honom i finkan på heltid igen, då han inte fick lov att varken dricka alkohol eller röka brajja, bara fiska. Och fisk finns det inte på Rehab.

Igår läste jag även en toppenartikel i tidningen om veckans rättegångar. Stor skandal. Ministern för Marine Resourses ska få sin dom på fredag. Jag citerar från tidningen:

During the trial it emerged that Raumea had drunk three or four stubbies of Heineken prior to driving home on his motorcycle and crashing into antoher motorcycle on which two women were travelling. Both recieved superficial cuts in the crash.

Nu kommer det bästa.

Raumea took a plate of food the women had been carrying which had fallen on the road in the crash and drove away without rendering assistance.

For that he said he was embarrassed and sorry.

Jag står inte ut. Jag tycker Raumea kan sitta kvar som minister, för jag måste ändå säga att han är en handlingskraftig man. Andra människor blir chockade när de krockar, Raumea håller huvudet kallt, struntar i damerna han kört på som ligger på vägen, tar istället deras tallrik med mat som de tappat och åker hem.

Raumea for president!

Idag hade jag en väninna på middag. Egentligen står vi inte varann så nära, men vi stötte på varann i fredags på krogen, och försökte ha en normal konversation skrikandes till varann intill de dånande högtalarna på Whatever Bar. Bland de blandade skriken uppfattade jag att hennes karl (som är en idiot) dumpat henne (grattis) och hon var extra förtvivlad och berättade att hon försökt ta livet av sig förra veckan. Ah, hur kontrar man en sådan konversation? Då det inte finns någon som helst mentalvård här, och hon sedan flera år redan är diagnosticerad som manodepressiv, så skrev sjukhuset ut henne käckt efter ett dygn efter hennes överdos. Utan uppföljning. En klapp i ryggen och "ja, lycka till nu då!" Jag bjöd hem henne på terapimiddag.

Jag hade tänkt att middagen skulle bestå i att jag satt med medlidsamt rynkade ögronbryn och lyssnade förstående. Men nej då, hon var i toppform och började skvallra om Operation Eagle på en gång. Jag som trodde att jag visste allt.

Där vi bor, på andra sidan ön, är det knäpptyst. Min väninna sade det på en gång vi satte oss på verandan med ett stärkande glas rödvin, att vad TYST det är. Det är det verkligen. Det ligger knappt några hus runt oss, det är inte mycket trafik på den här sidan ön, och vindstilla kvällar är det enda man hör dånet av vågorna som slår hårt mot revet som ett stadigt muller i bakgrunden. Så visst var det tyst. Tills hon började rabbla namnen på de fängslade. Och med hög röst skriker ut namnet på en av dem. 

Jag: "Meeeeh! Det är ju min granne!"

Jag stod inte ut. Det är ju polisen som frågade GM om han hade mairjuana i trädgården, för han smyger runt så med sin ficklampa på kvällarna. Vi kanske var naiva som trodde att han skämtade, och GM gav honom en krukväxt med passionsfrukt att plantera i trädgården som bevis på att det var hans små fina fruktträd han gick och lyste på. Kanske polisen istället hade hoppats på att det var ganja vi hade, så han kunde utvidga sin försäljning? Ah, jag är chockad själv! Jag är en naiv, naiv kvinna.

Inte nog med det. Hon namndroppade även advokaten igen. Han som vi hade från start. Men som GM sedan såg i stan, så vi slutade misstänkta honom. Min väninna, som ägt en bar inne i stan, visste att berätta att ALLA vet att han langat tunga droger länge. Och ägaren av vår enda nattklubb "Rehab". Vilket passande namn då, om ägaren är en av öns storlangare.

Jag berättade för min väninna att jag var chockad själv, att jag är så otroligt naiv att jag under alla mina levnadsår faktiskt aldrig ens uppfattat att någon en gång ens försökt erbjuda mig droger. Förutom den där gången i London, då en äldre herre kom fram och väste i mitt öra "Are you looking for business?" Men då jag hade en otroligt färgstark klädsmak när jag var yngre tror jag mer att han trodde att jag var en glad prostituerad, än att jag var sugen på att köpa något uppiggande.

 

Ja se där, inte bara Satan is on the rise. Idag när jag kom ut på terassen såg jag att Dick H grävt fram sig från sitt lerhål som han täppte till inifrån för ett par månader sedan. Vad har han gjort där inne hela tiden? Hur han han andats? Varför har han inte svultit ihjäl? Har han fött barn? Går krabbor i ide precis som björnar? Mystiken är total.

Idag hade jag även besök av fåglar två gånger inne i huset. Så får de panik, hittar inte ut igen, och flyger och dunsar mot mina nytvättade fönster tio gånger och gör fula fågelvingsfläckar innan de hittar ett öppet fönster eller dörr och svassar ut genom.

Veckan stora ilandsproblem är dock ödlan som lyckats pressa in sig i det smala, smala vecket i spisen, det mellan själva överdelen av spisen och själva gasknapparna. Den delen går inte att få loss. I förrgår såg vi helt plötsligt bara två ödelfötter sticka ut där.  Mer bara ett par tår. Mycket död ödla har valt ett toppenställe att lägga sig och dö. Jag tror han kan ha bestämt sig för självmord, smygit in där emellan och väntat på att vi ska dra igång gasen. Kanske han var deprimerad. Död är han hur som helst nu. Och stinker. Vi får inte ut honom. Jag står inte ut. Hur kul är det att stå och laga mat ovanpå en död ödla och det luktar gammalt lik om hela maträtten? Ah, jag räknar dagarna till civilisationen.

På lördag är vi bjudna på bröllop. Den här gången vet GM med säkerhet att det är bröllop. Egentligen är det svärmor som är bjuden för att representera familjen. Det är hennes gudson, vilket också är Drottningens Representants barnbarn, och GMs syssling eller så som gifter sig. Som gudmor är ju svärmor självskriven kan man tycka. Men hon berättade att det är ett betalbröllop och det kostar 65 NZD per person att gå. "It puts me off!" sade hon snipigt. Jojo, man kunde just ana det. Så nu vill hon att vi ska gå och representera familjen, och punga ut med 65 NZD per person och hälsa från gudmor.

Money talks.

Idag var vi till Papa på söndagslurre. Jag satt bredvid honom och han berättade anektdoter från förr, accompnajerad av radion på högsta volym i bakgrunden, där vi hade sedvanlig söndagsgudstjänt på bästa sändningstid. Medan Papa berättade om alla små öar i Söderhavet han besökt när han jobbade som rektor, så ylade pastorn från dagens kyrka, The Apostlic church, på för fullt. Han skrek om judar och förintelse,  och hävdade bestämt att det inte var Hitler som tog död på dem, det var Satan. "Satan is on the rise!" skrek han i extas. Det var ju inte så upplyftande tyckte jag, och försökte sedan förklara för GM att jag bestämt tror att Hitler ändå hade en hand med i förintelsen och inte bara Satan, men kyrkodebatter är svåra att vinna i här.

Papa hade hört på radion i morse att Bin Laden är död. Jag hade inte hjärta att säga att det var väl ett par veckor sedan eller så. Jojo, det var amerikanarna som hade tagit död på honom. Jag tänkte att jag skulle försöka skjuta in att det inte alls var dom, utan kanske Satan, men då min syrliga humor inte alltid är uppskattad så höll jag den meningen inne för mig själv.

På eftermiddagen kom helt plötsligt svärmor och svärfar körandes till vårt hus. Svärmor kom ut med en öl i handen, det visade sig att hon bar den åt svärfar. Nu behövde svärfar faktiskt inte mer öl, för de hade varit hem till Papa Sam som fyllde 80 år och firat honom rejält. Klockan var 6 på kvällen och svärfar så på pickalurven att jag nog räddade honom tre gånger från att falla platt. Jag insisterade på att följa honom hela vägen fram till deras bil, och svärfar tyckte att det var fantastiskt fin servce. Ja faktum var att han inte varit med om så fin service i hela sitt liv. Sedan körde svärmor hem honom för att lägga sig och sova.

Vi fortsätter skvallra om våra inlåsta ganja fångar. Alla misstänker alla på ön. En dag kom GM hem och insisterade på att min väninnas man minsann rökte på för fullt i smyg. Det vet jag med bestämdhet att han inte gör, så jag dementerade. Han heter Tok. Däremot vet jag att en som heter Toks är en stor entusiast av hemmaodlat i trädgården, så jag frågade om det inte kunde vara ett litet missförstånd där. Tok. Toks. Bara ett litet S som skiljer.  Vi har nu börjat med krav på att namnen ska släppas på de misstänkta, då halva ön nu går runt och misstänker varann, ända tills man råkar stöta på den man misstänkte på gatan, och inser att han / hon inte sitter i finkan.

I fredags var vi ut på kvällen. Jag såg efter en stund att en av stammisarna saknades. Han är alltid där. Johnny Depp. Det är inte Johnny Depp. Men han ser ut som honom. Men inte lika bra. Så nu har GM och jag bestämt att han sitter i finkan såklart.

Så nu sprider vi ryktet via bloggen ut i världen - Johnny Depp sitter i finkan på Cook öarna misstänkt för att ha en egen liten ganjaplantage i trädgården.

Så viktig är hela vår fina lilla ganjahärva att vi nu har namngett den till Operation Eagle. Låter det inte coolt, så säg? Varför gör vi inte sådant i Sverige? För att det låter verkligen inte lika coolt med Operation Örn. Snip.

Nästa dag GM kom hem till arkitekten var han hemma. Han hade inte alls varit i finkan, utan ute på sin plantage när GM var där sist. Se där.  Annars sitter de 13 kvar i finkan tillsvidare. Förutom en som bett om tillstånd att få åka ut fiska på nätterna. Så det fick han. Mellan 1900 - 0700 får han vara ute och fiska, och mellan 0700-1900 ska han sitta i finkan. Och mellan 1900 - 0700 får han heller inte röka någon marijuana var förutsättningen. Undrar om han får det mellan 0700-1900 då?

I lördags kl 0820 hörde jag sirener ljuda på långt håll. Då det i princip aldrig hörs sirener på ön så tänkte jag omgående: "Tsunami", för det är i nästan endast då jag hört dem. Jag slog på datorn för att kolla Hawaiis tsunami center, men innan min sega dator kommit igång hörde jag hur sirenerna varvades med trummor. Jag gick ner mot vägen och kollade. Nej, se där, den lokala netballklubben hade pengainsamling till sin resa till Kiribati, och åkte runt ön med ett par rejäla krigare bakpå en pick up spelandes trummor, några spänstiga sportare springandes bakom med glassboxar de samlade pengar i, och så brandbilen, med sirenerna på.

Gaaah, gaaah, gaaah. Nästa gång det är tsunami kommer man bara glatt somna om och tänka, att nej, det är nog bara en "fundraising", de är därför de åker runt ön med sirenerna tjutandes. 

Ah, jag är helt slut av allt skvaller. Alla vet allt om alla just nu, men hälften är antagligen inte sant. Det enda vi pratar om är det stora drogtillslaget.

I morse fick jag en ny chat. Jojo, visste vi inte med säkerhet att en av de högsta advokaterna på ön satt i finkan, och var en av de fängslade. Ah, jag började genast sprida ryktet vidare till GM, som åkte ut på stan och ev spred det lite vidare med. På eftermiddagen fick jag en chat från samma person att det nog inte var ett sant rykte. Stackars advokaten. Men å andra sidan är det ett falskt rykte så kanske han är glad att han faktiskt inte sitter i finkan.

GM åkte till arkitekten idag för att försöka hämta hem lite fotografier han har lånat av honom. Efter någon timme ringde GM och frågade om någon ringt hem. Nej, sa jag, varför undrar du det. GM väste bara att han berättar när han kommer hem. Jag blev helt nervös i dessa fängelsetider och tänkte att Nej, tänk om GM också sitter i finkan? Det gjorde han dock inte, och när han kom hem och jag frågade vad det var han skulle berätta kunde han först inte minnas vad det var, men sedan berättade han att arkitekten nog är en av de som sitter i finkan i droghärvan. Hann han inte hem för att riva upp sin ganjaplantage i trädgården?  Jojo, GM hade varit hem dit idag, frun öppnade dörren och sa att hon inte hade en aning om var hennes man var. Men GM såg att både bilen och MCn var hemma. Så nu sprider vi ryktet att arkitekten sitter i finkan med. Tillsammans med advokaten som inte sitter där. Stackars arkitekten kanske bara var ute på promenad.

På vägen hem stannade GM hos Rambo, medicinmannen. Rambo hade hört att de poliser som kallats in från Nya Zeeland hade kommit hit utklädda som backpackers. Jojo, undercover. Så hade de glidit runt och frågat var man kunde få tag på lite droger, och vips avslöjat alla. Detektivarbete på hög nivå!

GM hade även hunnit träffa på Moas (Kyckling s) pappa. Han hade även han viktig information att komma med. Han är chaufför åt Drottningens Representant, the QR. De är även goda vänner. QRs son, ena Grusbrorsan brukar då och då hjälpa till lite på sin pappa QRs plantage. När Kycklings pappa var där och även han hjälpte till lite, för QR inte behövde chaufföras någonstans, så hade han plöjt runt med sin traktor på QRs åker och plöjt ner saker, och vips såg han bland QRs fina skörd, en fin liten odling med marijuana som brorsan Grus odlat bland pappa QRs grödor. Det ser ju inte så bra ut att Drottningens Representant (även f d polismästaren på ön innan han blev QR) har en liten brajjaolding hemma, så Kycklings pappa ryade på Grusbrorsan som sa att det inte var några problem. Han plöjde även en stor cirkel runt ganjaplantagen så QR skulle se vad som fanns på hans fält. QR fick tag på plantorna och blev helt galen på sin son. Ah, sådana skandaler, tänk om Elisabeth hemma i England hade en aning . Det kanske hon har. Det kanske är hon som beordrat QR att plantera lite till henne så hon kan slappna av lite på kvällarna vid nästa visit. Sist hon var här var 1974 eller så, så det verkar dröja mellan besöken. Kycklings pappa verkar vara en riktig skvallerkärring för han kunde vidare berätta att Grusbrorsan tvångsflyttades hem ifrån Sydney av sin mor, som fick flyga in akut och hämta hem honom, efter att rykten nått henne ända till lilla Kurredutta att Grusaren var så nedgången av droger att han gick runt naken på gatorna i Sydney.

Ah, jag är helt slut av allt skvaller. Alla pratar vi om Skandalen hela tiden.

Igår kom Svärfar även hit på en kopp kaffe. Vi satt ute på terassen han och jag och han blickade ut över ägarna och ojade sig över nutiden, och dessa droger. På hans tid hade han inte ens el och han lyste upp sitt hem med en viktig nöt man kunde tända eld på så den brann lite inomhus och man fick lite ljus när mörkret fallit. Det var inte tal om några marijuanaodlingar i trädgården på hans tid.

 

Men, vilken skandal på den lilla ön!

Samma dag som arkitekten fick lov att rusa hem och omorganisera i sin trädgård slog polisen sannerligen till, precis som de rykten han hört.

De hade smygkallat in 11 extra poliser från Nya Zeeland för att få lite ordning och reda på ön, och arresterade 13 personer i en stor droghärva. Varav 1 är hög polis. Och kusin med polisen i huset bredvid oss, han som trodde att GM hade braja i trädgården för han smyger runt med sin ficklampa i mörkret. GM är dock inte en av de 13 arresterade. Och kusin är man med de flesta här då det är en liten ö och alla verkar vara mer eller mindre släkt. Men polisens pappa är till på köpet en av de högsta domarna i rättsväsendet här, så hennes familj är kanske inte helt nöjd med henne just nu.

Tur att Brorsan Grus har åkt ut på seglats på de sju haven och ska vara borta i 18 månader. Men GM insisterar att han inte odlar eget, det törs han inte då hans pappa är Drottningens Representant. Han får nöja sig med att köpa trädgårdsodlat av sina lokala vänner får man tro.

Grusgänget är lite splittrat. Ena Grusbrorsan försvann ju med mina 70 NZD förra året och skulle komma tillbaka en vecka senare, men har fortfarande ett år senare, inte dykt upp. Han är i toppform i Sydney och försöker stöta på allt han kan där, inklusive sin sysslings dotter som är 21 år. Och han är 40 någonting. Och hans tyska flickvän var med vid samma tillfälle.

Andra Grusbrorsan har som sagt åkt ut på Vaka utflykt. Man ska segla som de traditionella polyneserna gjorde förr, navigera med hjälp av stjärnorna, och segla runt Söderhavet i 18 månader. De har hunnit till Tahiti där de besökt lite blandade småöar, och sätter nu kurs mot Hawaii, och ska sedan segla längs USAs västkust.

Så deras ukulelekvällar har blivit lite urtunnade med tre man kort i Grusgänget, med det finns många kandidater som gärna tar över deras revir, och har fått ta över de forna Grusarnas band t-shirtar. Loggan på baksidan av ryggen på deras Ukulelebands t-shirtar lyder:

"No strings attached"

Det kunde inte uttryckas bättre.  

Idag var GM och hälsade på hos en arkitekt inne i den lilla staden, på hans kontor. När GM kom hem frågade jag om det var ett lyckat besök.

GM: Ja, men han hade lite bråttom
Jag: Jaha, varför då?
GM; Nej, han måste skynda sig hem och flytta lite grejer i trädgården.
Jag: Vaddå för grejer?

Tystnad

Tänka, tänka..

Jag: Du menar inte att han har en marijuana odling i sin trädgård? Arkitekten, denna respektabla man.
GM: Jo, han måste få ihop pengar till räkningarna.

Jag stod inte ut. Varför ta ett extra jobb eller jobba övertid för att dryga ut kassan, när man bara kan göra en fin liten odling i trädgården och börja sälja lite hemodlat vid sidan av?

Jag frågade vidare om varför han hade så bråttom hem. Tydligen gör polisen promenadraider och åker runt och kollar folks trädgårdar, och nu hade arkitekten fått nys om att de var på väg till hans by, och hans kulinariska trädgård.  

Här verkar ganja vara vanligare än ogräs i trädgården. Jag börjar förstå vitsen med att kalla det weed.

Idag gick vi upp kl 0615 och väntade på att solen skulle gå upp så att vi kunde gå ut på vandring över bergen. Av princip är jag ju emot alla sorters sportig motion, men vandring upp över bergen är även om den är fysiskt tung, oerhört trevlig, och så vackra vyer!

När solen började lysa upp himlen med sina första morgonstrålar spanade vi på de mörka regnmolnen och bestämde oss ändå för att ge oss av. Regnar det blir det oerhört halt uppe i bergen, och idag skulle vi gå en trekking som nästan ingen går, så man kan inte räkna med att framkomligheten är bra redan från start. Vi gav oss av mot starten, som börjar vid en underbar apelsinlund, och så började vi vandringen upp till bergskammen, så går man sedan längs med toppen av bergskedjan norrut längs kusten, för att sedan komma ner i Avanadalen. Uppåt gick det fint, även om det var halt där med. Periodvis är det i princip lodrätta bergsväggar, med vegetation över, och ett rep som man håller fast sig i och klättrar med benen längs med väggen upp. GM förvandlas ju till en bladning mellan Attenborough och någon sorts djungel Jim så fort han kommer upp i en bush, så han älgade först med sin bush knife och choppade av träd och buskar så det stod härliga till. Det gjorde det dock lite enklare för oss som kom bakom, vi slapp huka för kvistar och grenar.

Oerhört vackra vyer mötte oss när vi kom upp till toppen av bergsryggen, så vandrade vi längs med den ett tag, 
innan vi började nedstigningen mot Avana.

 


Det var oerhört brant, Och halt, Och snårigt. Jag är tveksam till att någon mänslig varelse någonsin gått där förut, GM verkligen hackade fram stig bit för bit med kniven så att vi ens kunde komma fram. Vi hade tät vegetation upp till huvudet bitvis, och vi halkade flera gånger, som tur var hann jag ta emot mig galant varenda gång. På båda sidorna om stigen sluttade det brant, brant neråt. Jag fick en oerhörd lust att mitt i tystnaden gallskrika ett Tarzanskrik, så där Aaaaaaaaaaaeeaaaeeaaaaaah, och frågade GM om jag fick, men han snipade av mig och tyckte inte det var lämpligt, ifall folk skulle tro att någon var illa ute, och börja komma till undsättningen uppe på berget. Men det hade ju varit så trevligt och höra om det hade ekat mellan bergen! Jaja, nästa gång får jag gå utan GM och skrika mitt skrik.

Sista delen var oerhört bushig, vi tog oss sakta, sakta neråt för att inte halka. Rätt vad det var stannade GM och började hugga ner ett träd. Så började han skala av grenar. Jag frågade vad han skulle göra med det långa trädet. Vad tror du? svarade GM snipigt. Hoppa höjdhopp, sa jag glatt. Han bemödade sig inte ens att svara, utan började med hjälp av fiffig klyka han fått till via en gren på trädet peta högst upp i en kokosnötspalm vi stod under, och började ruska ner kokosnötter. De dunsade ner med full fart i backen, sedan sprang GM och hämtade dem, och knivade till lite, och serverade oss alla tre varsin kokosnöt direkt från trädet att dricka kokosjuice ifrån. Underbart! Sedan karvade vi ur kokosen och åt den med, och sen var det dags att gå vidare neråt.

Vi hann ungefär tio steg, GM först, sedan Thea, och sist jag, när det började surra runt huvudet. "Getingar!" ylade Thea.

Sticka, sticka. AAAAJ! Sticka, sticka igen. AJAJAJ! Stickelistick IGEEEN! AAAAAAAAAAAAJ! GM vände sig om och skrek spring, spring till mig. Gaaaah, det gjorde ont överallt! Jag älgade som en galning för att komma ifrån mitt bo jag stod i, och det var inte det enklaste att älga på en snårig, hal bergskam, så vips, mitt i mitt sjumilasteg föll jag i full fart. KLONK! Landade med huvudet på en sten. AAAJ! DUNS -handen bruten eller så, och ryggen med. Och tre himla getingbett, minst. Gaaah, jag höll faktiskt på att bryta ihop. GM fick upp mig och ner till en bäck där vi fick kallt vatten över det hela. Ajajaj, det bultar och det bankar tänkte jag mitt i allting, och en flash av Sveriges Jazzband kom över mig. Tänk att min bror hade flera LP skivor med dem, och jag tyckte de var så coola. Och jag trodde alltid att de sjöng "Vi har Tarzan till middag idag" och min bror snipade alltid av mig att det Tarzan på middag, inte till middag. Jaja. Sedan linkade jag fram över minst tio bäckar tills vi äntligen kom till bilen. När vi väl kom hem stupade jag i säng och sov som en stock i två timmar, det gjorde ont precis överallt. När jag vaknade var jag dock en ny kvinna, om så än i coma.

Det är det jag alltid har sagt. Sport ÄR farligt.