På andra sidan jorden

Det har varit lite tungt för öns poliskår på sistone.

 

Jag kan väl modest uttrycka det som att många Cookianer tycker om att låna saker som inte är deras egna. Som de inte lämnar tillbaka. Om de inte blir påkomna, då lämnar de tillbaka det, och säger att de bara lånade. I mitt hemland skulle vi kalla det att stjäla.

 

Polisen har lånat en del på sistone. Det har försvunnit runt 200 000 sek från deras eget kassaskåp, som var pengar de tillvaratagit efter en rannsakan på en båt. Det har även försvunnit laptopar, kontanter och smycken från en annan husrannsakan. Och då de legat i polisens eget kassaskåp är det ju svårt att komma med någon annan förklaring än att poliserna själva inte är helt hederliga.

 

Sedan hade vi ju som bekant Operation Eagle, där en av de gripna var polis som visade sig vara högst engagerad i att sälja droger, muta folk hit och dit och även tillverka eget.

 

Vi hade också ett misshandelsfall för någon månad sedan där polisen inte ingrep alls, de stod bredvid och tittade på medans en lokal talang spöade upp en stackars tysk turist. Rasist - javisst!

 

Så nu behöver de upprättelse. Polischefen har förklarat att ovanstående händelser inte alls representerar alla andra hederliga hårt arbetande poliser, och i fredags försökta man ringa in hedern genom att anordna en polisparad genom den lilla staden. på dess enda gata. Huvudsyftet med paraden var att officiellt välsigna de två nya Mitsubishi double cab bilar polisen just införskaffat, samt de två nya motorcyklarna, men utöver välsignelsen av dem passade man också på att försöka peppa den molokna polisstyrkan, och inge dem stolthet när de paraderade fram bakom sina nya fina fordon. Polisministern höll ett utmärkt tal där han förklarade att de skulle vara stolta, och "Rise above criticism". Han fortsatte även och gav lite fina råd om deras nya fina polisfordon:

 

" You have to look after these vechicles just like you would look after your wife so they will last a long time" he told the officers.

 

 

Polisministern berättade även att han nyligen varit i London, och där hade han sett poliser som red på häst, och cyklade! Han fortsatte sitt tal till poliskåren med att säga att kanske det var dags att ringa in gamla tider igen, och införa hästar och cyklar till poliskåren. Sedan skojade han till det och fortsatte med att "perhaps the bodies of the local officers may return to fitter shape then", which drew some laughs and smiles and few worried faces among the officers who are probably not to keen on the idea.

 

Jag står inte ut. Tänk om en svensk minister skulle hålla ett tal i samma andra, och skoja om hur överviktiga poliserna är.

 

Ah, stärkta av förra veckans peppande tal, gjorde polisen dock ett stort cannabistillslag i veckan. 60 plantor hittade man glatt växande hemma hos en man i Panama. Dessa är nu tillvaratagna, och allmänheten undrar såklart hur lång tid det kommer ta innan poliserna börja plocka hem dem för hemmabruk. Polisen har i dagens tidning dock försäkrat allmänheten att de har blivit korrekt inlåsta och märkta i hemligt rum, som bara en enda polis har nyckel till.

 

Idag var jag själv på polishuset och förnyade mitt körkort- tro det eller ej, men det gick FORT. Jag halade fram mitt gamla, hon rafsade lite i datorn, bad mig ställa mig vid en vit skärm. Sedan sa hon surt, utan att dra på munnen:

 

"Look into the camera and smile"

 

Jag tänkte tyst för mig själv, att vilket trevligt land, där alla måste le på körkortsbilden. Så till syvende och sist:

 

Rarotonga Police - I salute you!

 

 

Jag beklagar tystnaden. När vi ringde ut Hillary, så ringde GMs två syskon från Australien, med familjer, in sig, helt spontant sådär. Planering ligger inte för en Cookian.

 

Så det har varit fullt hus, minst sagt. Barn, och då och då vuxna, har sprungit in och ut ur vårt hus  i två veckor, hundar har skällt konstant, de har börjat bygga på tomten bredvid, så hundarna skäller dessutom så fort en snickare anländer, vilket de gör ungefär 30 gånger om dagen, det tomma huset på andra sidan blev uthyrt till ett par härliga white trash nya zeeländare i 50 års åldern , som firade sin ankomst med ett flyg som landade efter midnatt, med ett stort party. Jag vaknade 0230 av att de hade storparty på sin veranda, som är 2 meter ifrån mitt sovrumsfönster. Musik på högsta volym och klackarna i taket. GM släntrade upp och bad dem sänka. Det gjorde de, men jag somnade om vid 5 snåret, och skulle upp och jobba 0630.

 

Och igår ringde GMs Sydney bror, vars 9 åring huserat mer eller mindre hos oss dygnet runt i två veckor, och frågade om vi inte kunde passa galna två åringen i tre timmar från 1500-1800, så de kunde kolla på en lokal rugbymatch. Jodå, sa GM, det kan vi göra. Klockan 2230 hade de fortfarande inte dykt upp. Så vi gick och la oss. Klockan 2330 ringde de och väckte oss alla sovande för att berätta att de inte kommit hem förrän nu.

 

Så - nej - jag står inte ut just nu. Jag ska skriva ett mer inspirerat stå ut inlägg när alla släktingar äntligen åkt hem (i sann Cookiansk anda verkar ingen veta när det ska ske), och en modest frid eventuellt har lagt sig över mitt hushåll igen.

 

Gaaaaahhhhhhh!!!!!!!!!

 

Vi vore helt vilse i vårt beteende om det inte var för lokaltidningens fina råd till oss. Först var det ju hur vi skulle

förhålla oss till poliseskorter. Och nu när Hillary äntligen landade, hade gjort sin fredags business, och ev skulle ha en dag ledigt och kunde dyka upp var som helst, då var goda råd dyra hur vi skulle bete oss OM vi skulle stöta på en så viktig människa. Som tur var kom Herr Kaka med goda råd till oss på första sidan:

  

 

 

 

I fredags var jag ute och åt middag med två vänner, och vi log lite åt Hillaryhysterin. Då vi åt inne i staden vi fick även uppleva fyrverkeriet, som bestod av kanske tre små TJOFF raketer, som nattmarknaden hade till Hillarys ära. Då vi nästan aldrig har fyrverkier på den lilla ön var även det den stor händelse. När jag kom hem vid 22 tiden på kvällen ringde min väninna med andan i halsan. Jojo, när hon kom hem hade minsann en väninna ringt och bett om telefonnumret till Gerald, den tredje personen som var med ut och åt. Hillary ville ha det.

Vi stod inte ut. Gerald är dock en man som står stadigt på jorden och blev inte särskilt imponerad. Han är någon sorts viktig biolog på ön, och det hade Hillary fått nys om och tänkte skicka upp några av sina agenter på tur upp på berget med Gerald dagen efter.

 

Själv trotsade Hillary vädrets makter och åkte in till den lilla marknaden i staden, där Svärmor står och säljer frukt och grönsaker på lördagarna, och dit alla lokala går. Hon gick runt och minglade bland folk i spöregnet, och alla små Cookianer sprang fram och ville ge henne gåvor. Antagligen till hennes säkerhetsvakters stora skräck. Hon har fått väskor med små fina blommor på, pärlor, någon gav henne ett paraply för det såg hon ut att behöva, en annan man, som har det lokala ölbryggeriet fick syn på Hillary på marknaden och tänkte att hon skulle nog bli glad för en t-shirt från hans bryggeri. Så det fick hon. En ölbryggeritshirt med texten "Handcrafted in the Cook Islands - No crap added!"

 

Undrar när Hillary kommer ha på sig den?

 

En annan dam som lät sig intervjuas i tidningen blev så paff när Hillary kom fram till hennes lilla marknadsstånd att hon bara utbrast "Kia orana Hillary". Hon förklarade för tidningen "I was so excited that I forgot to say Aunty Hillary".

 

Här är det en respekt och vördnadstitel man lägger till. Jag är alltid Aunty när t ex barn pratar med mig. Det får mig att känna mig lastgammal. Så Hillary var nog glad för en bara Kia Orana, och inte en Kia Orana aunty Hillary.

 

Hillary fick turista fram till söndag eftermiddag, då hon flög vidare mot Östtimor eller så. Idag kom svärfar körandes på sin MC till mig, bara för att prata lite. Jojo, hade inte Hillary stått mitt framför Svärmors flak med grönsaker på marknaden, sett hennes rädisor och utbrustit "Rädisor"!

 

Vilken Lassie. Svärmor var i extas. Vi andra vänder nu blad och blickar framåt. Och somnar om.