På andra sidan jorden

Jag står inte uuuuuut.

Det här är så hightech so I am swimming.

GM fortfarande i Sydney. Det är jag och insekterna och Coconut här. Ingen TV. Ingen civilisation. Veckans kontakt med världen där ute är måndag morgon resp tisdag morgon när min väninna chattar live från veckans avsnitt av Cityakuten och Desperate Housewives. Nästan som att se det på riktigt.

Inte ett dugg avundsjuk på att ni ska få se Dr Ross och Dr Carter och alla gamla godingar dyka upp i rutan igen, när jag har följt serien slaviskt i hundra år innan jag flyttade utomlands.

Men - i måndags slog min väninna Sissi och hennes sambo F sina kloka ihop och på något sätt lyckades de spela in ER i sin digitalbox, på något annat sätt lyckades de skicka över den till mig via Skype och på något tredje sätt lyckades jag ladda ner 18 olika program så att jag till slut, i livet, i verkligheten, i världen, på andra sidan jorden kunde avnjuta veckans episod av ER. Jag var helt i extas. Dr Ross. Dr Carter. Dr Benton. Syster Carol. Näää, vilken rökare. Jag är helt matt. Hemma tittar jag aldrig på reklam, här slukade jag varenda sekund även av reklamen bara för att det var en smak av civilisation. George Clooney har flyttat in i min laptop! Livet kan vara värre. Nu ska jag bara försöka få ut honom ur laptopen och in i mitt hus så han kan hjälpa mig att hålla koll på bovar, banditer och insekter, så ska han le så där som bara Dr Ross kan och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.

Till Dr Ross avnjöt jag rödvin, kex och ostar. Här måste man alltid kolla förpackningen så att inte varan gått ut. Bäst före är något ingen tar hänsyn till här förutom jag. Dock undrade jag mellan tuggorna varför man bemödar sig att sätta ett bäst före datum på en mögelost? Har inte den redan passerat bäst före datum för länge sedan, är det inte det som är vitsen med den? Och hur bestämmer man när mögel är för mögligt och är utgången mögel?

Ah.  I livet i verkligen har min väninna haft Dengue hela förra veckan. Och jag som ville ha det. Det tar jag tillbaka med råge nu, aldrig har jag sett någon så sjuk som inte ligger döende på sjukhuset. Det var vedervärdgt. Så nu har jag bestämt mig att den skrönan hoppar jag över till hemmet när jag blir gammal, jag har så mycket annat att prata om istället.

Svärfar har legat inne på sjukhus över helgen, lite blandade hjärtslag. Doktorn bad honom dra ner på kaffet. Jag undrade försiktigt till svärmor om det inte vore bra att dra ner på alkohol med. Nej, det hade han redan gjort. Nu drack han bara fyra öl per kväll. Men det är ju faktiskt 28 öl i veckan. Det tycker doktorn ändå är toppen. Bara han skippar kafffet. Se där.

Svärmor ringde i extas i förrgår och skrek att den som blivit utsedd till att ha sin låt som officiell låt till våra minigames som går av stapeln i september, han kom minsann från hennes by. En sådan ÄRA. Toppen.

Minigames har fortfarande ingen klar stadion. Och ingen raksträcka de kan paddla roddtävlingarna på. Arrangören vill spränga bort revet för att få en raksträcka, alla som är ens lite miljöintresserade skriker rätt ut. Saken är ej avgjord ännu. Vi har också kommit på att vi inte kan ha några som helst sportaktiviter på söndagarna, då gud säger att man inte får sporta då, så nu måste vi lägga om hela programmet. Framförhållning och flexibilitet är parollen.

Jag avslutar dagens rapport med att utdela veckans salut: Siss och F - I salute you! En smak av civilisation!

Som Sissi så fint uttrycket det - aldrig har väl startmeningen "Previously on ER" varit så rätt. Sissi sände ER tillbaka till dåtiden.

Det är svårt med tiden. Torsdagar har jag sophämtning och måste komma ihåg att ta ut tunnan. GM är en dag före i Sydney. Men fyra timmar bakom. Så på hans fredag ska han säga åt mig att ta ut soptunnan igår. Som är idag. Eller så ska han på sin torsdag säga åt mig att ta ut soptunnan idag, Som är imorgon.

Förvirringen är total.

Förra veckan var jag dunderförkyld. Jag tycker det är läskigt att det helt plötsligt kan komma så mycket vätska från huvudet. Jag blir rädd att snyta mig och undrar hur mycket av hjärnan som finns kvar, och hur mycket som runnit ut efter en fökylning.

Då förkylningen kom lite som en överraskning hade jag inga små fina näsdukar hemma (antagligen finns det heller inga att köpa på ön, men kommer eventuellt in med en båt om två månader eller så), så jag snöt mig i toapappar. Och trots den genomtäppta näsan så var det helt uppenbart att mitt nyinköpta toapapper var parfymerat.

But why?

Vad är vitsen med att parfymera toapapper? Ponera att man nu genomför en nummer två inne på damernas, är det någon som tror att man kommer att lukta som en nyutsprungen ros därbak bara för att man torkar sig med toalettpapper med doft av rosenknopp? Jag har analyserat detta till dödsdagar sista veckan, då GM är borta får jag alltför mycket tid att tänka uppenbarligen, och även fast doften är vacker så kan jag inte riktigt förstå syftet.

Är detta underlivets motsvarighet till raggardusch? Åh vad fasen, skippa duschen och gnid dig med lite toapapper på skinkorna så märks det nog ingen skillnad.

NEJ!

 

Veckans pojkvän är given!

I torsdags när GM och jag satt och åt middag såg jag helt plötsligt något röra sig bakom honom på golvet.

Jag: "GM, rör dig inte ur fläcken. Råttan springer just nu över golvet och om vi inte rör oss kanske han springer ut"

GM vände sig om i slow motion och i en minut eller två satt vi sedan och stirrade på vår nya room mate medans han tassade hit och dit i sitt hörn. Till slut klättrade han upp på GMs ryggsäck. Från ryggsäcken hoppade han över till flaskan med gas som står på golvet. Därifrån klättrade han rakt upp i Coconuts matkopp och snodde sig en kula och sprang ut genom dörren i extas. Sedan dess finns INGEN hundmat inomhus och dörren är reglad med en trasa in pressad i den alltför stora springan under dörren.

Fredag kväll var det så äntligen dags för GM att flyga iväg. 0220 mitt i natten skulle flyget gå. Folk här är så avslappnade så jag verkligen får akut magsår och då speciellt min sambo. Han kom hem från jobbet vid halv åtta och hade inte ens börjat tänka på att packa. Sedan lallade han runt hit och dit och åkte och hälsade på folk och 2330 när vi hade bestämt att vi skulle lämna hemmet gick han fortfarande runt i shorts, väskan var inte packad och han skulle absolut duscha.

När vi äntligen checkat in åkte vi in till stan och tog en öl. Och där satt han också i godan ro innan jag fick iväg honom mot flygplatsen igen. När vi väl närmade oss flygplatsen kom han på att han måste ha tuggummi, så då fick vi åka till en mack och sedan tillbaka. Nu ropades det ut i högtalarna att alla passagerare nu måste befinna sig i transithallen. Förutom GM. Nej, han måste röka lite först. Röka, röka, röka. Utrop i högtalarna att nu är det boarding. GM börjar då i sakta mak fylla i någon blankett som skulle var ifylld för att gå igenom passkontroll. Han var inte igenom varken passkontroll eller säkerhetskontroll när alla andra började gå ombord. Bra gick det väl antaligen, för jag har inte sett honom sedan dess så iväg kom han nog, i sin sakta gemytliga takt.

Igår kväll när jag skulle ut måste jag ju tänka säkerhet och ensam kvinna på vift såklart. Coconut hade antagligen blivit upplockad av sina ägare, för han var borta sedan flera timmar när jag gick ut för kvällen. Vad gör man när man tänkt ta bussen hem och det är 100 meter bäckmörker att gå från busshållplatsen till ens hus? Vad som helst kan ju hända! Jag packade därför ner min kackerlacksspray och en stor ficklampa i min väska och gick sedan ut och drack öl. Alla på baren höll på att dö av skratt när de såg vad jag hade i min väska, men nöden har ingen lag. När jag sedan klev av bussen hade jag ett stadigt tag om ficklampan i ena handen, och DDT sprayen i Miami Vice position i den andra. Stabilt.

Och när jag närmade mig hus kom en nyvaken Coconut springande mot mig. Han hade rymt hemifrån som vanligt och satt tappert och väntade på att jag skulle komma hem.

DDT, ficklampa, sopkvast och Coconut - mitt hem är säkrare än Vita huset!

Om sisådär 48 timmar åker GM till Sydney. Kanske i sisådär två, tre veckor, inte bestämt. Enkel biljett.

Jag har käckt sagt att han åker INTE utan att ha inhandlat en ny insektsspray till mig och min paroll är:

1. Spraya
2. Sko i huvudet på dem
3. Ut med dem med kvasten

Kändes ganska bra.

Tills idag när jag stod och lagade middag. Går lite närmre den öppna ytterdörren för att fiska upp Coconuts matskål och fixa middag även åt honom, GMs kepa ligger på golvet bredvid dörren. I ögonvrån ser jag något alltför stort svart svischa fram från under kepan och in under ett skåp bredvid spisen.

Kunde vara en megakackis, så bestämde mig för att backa bak två steg och invänta eventuell action. GM är i duschen.
10 sekunder går. Och en vidrig råtta kommer utlallande från under skåpet. Jag dog. Jag skrek iallafall så grannarna måste trott att ättestupan var nära, och GM kom farande ut ur duschen. Ner på golvet, in under skåpet, fick syn på vidriga råttan. Den vägrade komma ut från sitt hörn. GM försöker gå till attack från andra sidan av skåpet. Ingen råtta kommer ut. GM går tillbaka till första sidan av skåpet, där han kunde se råttan. Och råttan är borta.

Och där är vi nu 2 timmar senare. Den har definitivt inte gått ut, jag har glott på dörröppningen i två timmar.

Det känns underbart, toppen och utmärkt att ha fått en ny room-mate nu när GM sticker. Jag kommer sova lugnt och stabilt och en harmoni har verkligen lagt sig över hela mig.

Jag orkar inte med mer ekologisk mångfald i mitt hem.

Ah, jag har nu inte rapporterat mycket från vår innehållsrika tidning på sistone. Där står ju allt och inget. Det har varit både getter och grisar till salu sista veckorna, men då måste man punga upp med mellan 500-750 spänn.

Vi har dock många viktiga nyheter. Jag frestar med föjande från sista veckorna:

- En fjärdedelssida, med bild, som informerar att vi fått en ny bankomat på ön. Den ligger vid Super Brown som har öppet 24 timmar om dygnet. Fotot visar bankchefen och Super Brown chefen poserandes stolt bredvid den nya bankomaten. Vi firade detta med att sälja varmkorv utanför bankomaten, pengarna gick till välgörenhet. Intervju med bankchefen som känner sig mycket nöjd med läget på denna nya bankomat och även citat "The new machine has been operating since last Thursday and has already proven popular with customers especially during the busy Easter weekend". Annars kan jag rapportera att checkhäftet fortfarande nog är det mest populära betalningsmedlet här.

- En stackars turist blev påkörd av en bil bakifrån när hon var ute och gick på den lilla landsvägen. "The female tourist was hit by the vechicle from behind and was knocked into the bushes". Bilen stannade dock inte utan stack därifrån. Vår klipska polis säkrade dock bevis snabbt i form av en sidospegel på bilen som ramlade av vid påkörningen. Polisen poserar barskt på framsiden av tidningen, ihållandes bevisföremålet, den avfallna backspegeln. Polis Mc Kenzie säger att det är solklart att backspegeln gått sönder redan tidigare och limmats fast på bilen. Polisen sökte nu allmänhetens hjälp med att hålla ögonen öppna efter en bil utan sidospegel, ELLER bil med ny fastlimmad sidospegel.

Någon dag senare

-  "85 åring åtalad för smitningsolycka". Står man ut, 85 åringen nekade till anklagelsen och menade att han var inte medveten om att olyckan inträffat förrän torsdag kväll (olyckan skedde onsdag morgon) Klockan 2 på torsdag eftermiddag fick polisen ett samtal från allmänheten att en grå bil utan sidospegel skådats. Det är svårt att smita undan på en sådan här ö. Brynolf skulle gilla det här, när uslingar åker in i arrest utan att passera gå.

- Halvsida om hysteriskt regn och översvämningar på halva ön. 88 millimeter på två timmar. Det är mycket vatten. När det regnar här regnar det verkligen cats and dogs.

- Halvsida med viktig bild på ny trafikskylt. Den har satts upp i den korsning där den stackars Nya Zeeländska turisten råkade krocka för ett tag sedan, detta beror på att STOP skylten var helt övervuxen av en hibiskushäck. Nu har vi klippt ner häcken, OCH satt upp ytterligare en viktig skylt 20 meter före STOP skylten. Den nya viktiga skylten har först ett tecken för korsning och sedan en text under med SLOW DOWN- intersection ahead. På den STORA bilden poserar två krigare med solglasögon och en pekar viktigt på SLOW DOWN skylten. Sedan en lång artikel om den nya skylten med. Detta fick mig att fråga GM om det går att gå i körskola på den lilla ön. Nej, det går inte. Man kör lite hemma. Sedan eventuell uppkörning, beroende på om man känner polisen eller ej antar jag, och ingen teori. Så en ny skylt på ön måste det informeras väl om.

- Varje vecka har vi uppdatering om förra veckans domstolsfall och så lite blandade brott som inträffat. Vi anger namn och brott. I detalj. Ibland kan det vara underhållande. Ibland inte. Exempel på det förstnämnda är t ex informationen om att Vans affär haft inbrott i veckan.  Det stals 8 kartonger Winfield Red, 3 kartonger Winfield Green, sex lösa paket Winfield Green, tre kartonger John Brandon (alla dessa cigaretter), flera flaskor sprit, detta av ett totalt värde av 1670.60 . Jag står inte ut. Måste man ange värdet i ören? Bland de lite lösa inbrotten i vanliga hus stals bl a ett par svarta flipflops och en Motorola mobilladdare. Och en gräsklippare.
Ett exempel på när det inte är underhållande är när de i detalj skriver om hur en flicka under 12 år kidnappats och släpats upp i bergen av en idiot, hålls fången flera timmar och våldtagits upprepade gånger. Och här anger tidningen i DETALJ vad flickan utsatts för. Och även att hon nu är mobbad i skolan pga vad som hänt. Och helt plötsligt anger man INTE idiotens namn. Häng ut dom och kastrera dom. Det finns absolut ingen hjälp att få för offren här på ön. Den lilla flickan får ingen psykologhjälp, ingen att prata med, då parollen är att här pratar man inte om saker.

- En man åkte in i finkan häromdagen för att han ljugit att han hade Dengue för att slippa undan sin samhällstjänst han var dömd till. Samma dag han hävdade att han låg hemma döende i Dengue sågs han åka runt på sin motorcykel och dricka alkohol. Det kanske var för att lindra Denguen, vad vet vi?

- De gästarbetande kinserna ligger löst till. Igen.  Inte bara tjuvjobbar de på söndagar.  Häromdagen hittades två kineser fiskandes bredvid landningsbanan på flygplatsen. Innanför säkerhetsstaketet i en liten å som går där. De forslades bort av vakterna. "Although it appeared the men could not speak English, the security staff who removed them did attempt to warn them not to do it again". Det är nu så mycket gästarbetande kinser här och hysteriskt bygger på vår stadion för att den ska bli klar till våra Mini Games i September så lokalbefolkiningen har syrligt döpt om den by där stadion anläggs från Nikao, som den heter, till Ni-Hao.


Kan ni inte vänta till nästa viktiga rapport från tidningen kan ni själva tjuvläsa varje vecka på www.cinews.co.ck

Svärmor tycker ju mycket om pengar. Nu måste han dock ha en viss förståelse för att hon kommer från ganska enkla förhållanden och att både hon och hennes man arbetat hårt i hela sitt liv för att komma dit de är idag.

Men vid en vanlig konversation dyker ordet "money" upp alltid upp minst ett par gånger. När hon kom hit nu sist i veckan så frågade hon mig hur hon skulle kunna tjäna extra pengar nu när det är MInigames på gång i Septemer. Var jag månne bra på att trycka t-shirtar? Nej, verkligen inte. Jag föreslog att hon skulle pressa lite apelsinjuice och sälja till alla sportmänniskor.

När svärmor var i Australien här för ett par veckor sedan, för att välkomna ett nytt barnbarn till världen (självklart betalade hon inte biljetten själv, det fick hennes dotter göra) så passade hennes barnbarn som hon fostrar som sin son/slav här på att göra ungdomsrevolt och stor skandal. Han tog sin motorcykel, som han inte får köra förrän han är 16, och åkte utan hjälm och kökort och med alkohol i kroppen in till stan. Där var det poliskontroll. Då passade den unge slaven även på att försöka smita ifrån polisen och höll nästan på att köra ihjäl sig. Han fick tillbringa natten i finkan, och sedan väntade rättegång. Man kan ju tycka att det var en hemsk historia, och att vilken tur att han inte körde ihjäl sig etc, men det som sved mest hos svärmor när hon berättade storyn för mig var att det kostade 290 NZD i böter!
När det var rättegångsdags följde svärmor med till rätten och fick svära på bibeln, och fallet blev nerlagt, men bötern bestod.

Hon berättade även i veckan att hon gärna ville ringa och höra hur hennes barnbarn mådde i Australien, men det kostade ju 10 NZD för en timme! Med tanke på att jag visste att jag personligen gett henne 650 NZD cash två dagar tidigare tyckte jag kanske att hon kunde unnat sig 10 NZD för att hålla kontakt med sin dotter och hennes barn. Se där så olika man kan tycka.

Jag ligger nog lite löst till ändå då jag varje söndag loggar in mig och jobbar någon timme eller två till kontoret hemma. På den här är det heligt, verkligen, att inte jobba på söndagar. Gud nåde den som skulle få för sig att klippa gräsmattan en söndag! På den sjunde dagen vilade Gud, och det gör vi på Rarotonga med. Det ska man förvisso acceptera, och om jag nu sitter stilla i mitt vardagsrum och arbetar, så kommer jag antagligen tyvärr att hamna i helvetet. Men antagligen är det iallafall varmt och skönt där, jag fryser ju alltid så mycket.

Vi har vid upprepade tillfällen sett de kinesiksa gästarbetarna arbeta på vår stadion på söndagar. Pressen är där och smygfotograferar, och jag tror privatpersoner antagligen står och lurar med kikare för att se om det är någon aktivitet som pågår på bygget på söndagen, för det är otaliga insändare om det i tidningen, Arbetsgivaren nekar bestämt. Och de stackars kineserna får lära sig att vara lite tystare när de jobbar söndag. Tacka sjutton för att de gör det. Stadtion är fortfarande ett skelett och det finns inte en människa som tror att den kommer att vara klar till September, även om man skulle arbeta 8 dagar i veckan.

I morgon är det fullmåne igen. Och min väninna är äntligen tillbaka så ordningen är återställd och GM slipper sitta och dricka mousserande på stranden!

Veckans snackis, om än lite avdomnad är fortfarande Denguen. Nu har vi iallafall, efter mer än två månaders väntan, fått svar på våra provsvar från Australien. Det är Dengue typ 4 sm härjar på ön.

Jag tycker att det känns toppen att de redde ut detta så snabbt så att alla de hittills 681 insjuknade, varav 44 lagts in på sjukhus, fått rätt behandlning.  Vid rätt tillfälle. Ingen stress på den lilla Kurreduttaön.

Däremot handlade vi snabbt och handfast när Svininfuensans rykte nådde ön. Och att den eventuellt fanns på Nya Zealand. Vi införde på en gång ett extra formulär till passkontrollen där man blir tillfrågad om man känner sig frisk. Jag vet inte vad som händer om man inte känner sig frisk, för ingen vill ju isåfall skicka en på ett plan åter. Och ska vi vänta två månader på tester för att se om man verkligen har en svininfluensa då med, eller om det bara var lite vanlig hederlig nästäppa?

I morgon tror jag att måste skriva lite mer om svärmor igen. Money talks.

Cooköarna består av 15 öar, ligger 3000 km nordöst om Nya Zealand, mellan Franska Polynesien och Fiji, har en landarea på 240 kvadratkm, och det bor ca 21 000 invånare här.

Kan någon ta och berätta det för postverket också? Och för alla vänner och bekanta.

Jag har i mitt liv stött på en del käcka amerikaner som inte har så stor koll på geografi. Jag minns konversationen från ett flygplatståg i London:

Gilbert Grapes mamma från USA: "Where are you from?"
Jag: "Sweden"
Gilbert Grapes mamma från USA: "Alright, I ve been to Amsterdam once"

Toppen. Eller den ständigt klassiska "Oh, Swizerland" som svar.

Men Cooköarna verkar ha det ungefär lika besväriigt. Jag har hört "Cookieöarna" (det var dock från min 6 år gamla brorsdotter, så hon är ursäktad), Cockoöarna, Tonga (från min väninna som faktiskt jobbar i resebranschen, som inte skiljer på Rarotonga och Tonga). Hur svårt ska det vara?

Amerikanska imigration lackade till på mig en gång när jag skrev att jag var i transit till Cook öarna. "That s not a country" Se där. Toppen att de kan sin värld.

Men ännu svårare verkar det vara för postverken runt om i världen. Det verkar vara något av en lyckträff om ett brev tar sig från omvärlden till den lilla Kurreduttaön. Mitt brev jag fick i November såg jag dock hade tagit sig hit på tio dagar, men sedan var det en stämpel på det att det ankommit Rarotonga i början av september, så har det legat och myst i något hörn på postkontoret, och i slutet av november fick jag det! Min väninna fick vänta på sin julklapp som sändes från Tyskland i november till februari då den levererades. Den hade varit i Paraguay stod det på kuvertet. En annan dam jag pratade med här fick ett brev flera år efter att det postats från USA. Det hade varit i Irland och vimsat runt. I Cork, Cork, Ireland är ju nästan samma sak som Cook Islands.

Iallafall om man är anställd på postverket.