På andra sidan jorden

Det hävdar jag att jag haft sista veckan med alla mina djurbestyr. Två gånger på en vecka trillade det ner ödlor i huvudet på mig med. Jag är en härdad kvinna. Men så förra veckan kom det ut resultat av TripAdvsiors Choice 2010, där deras läsare har fått rösta fram bästa destinationerna i världen. Och under rubriken Top 10 beach and sun destinations in the world kom lilla Cooköarna på fjärde plats! När jag läste det så skämdes jag lite över min tropiska depression faktiskt och schasade genast undan den. 

Och på Top10 romantiska platser i South West Pacific, som även inkluderar Nya Zealand och Australien kom min krypavståndsstrand i Titikaveka på 6:e plats! Inte illa pinkat!





När jag åkte till affären häromdagen fick jag synd på nedanstående Söderhavsromantik. Någon hade gjort ett hjärta i sanden av nedfallna kokosnötter. 



 

Då skulle jag verkligen behöva det. Jag är en kvinna på gränsen till nersammanbrott. På allvar.

Den lilla busiga musen som inte ville gå ut fortsatte gäckas med oss dagen efter med. Jag satt och jobbade under tystnad när han trodde kusten var klar och smög ut och tog sig en god ostbit på min fina nyutlagda oststig igen, så sprang han tillbaka med osten in under ugnen och åt. Så sprang han ut och tog en TILL bit och sprang in under ugnen igen. Han sprang inte alls ut genom dörren. Döm om min förvåning när han kom ut från under ugnen igen och ett TILL litet huvud stack fram under ugnen. Gaaaaah. Två! Minst! Och snart säkert flera hundra. Jag höll på allvar på att bryta ihop.

När GM kom hem berättade jag det hela under stor dramatik, och fick "Jaja, lilla Gumman, lugna ner dig" behandling. Till helgen rev vi ut allt i köket och hittade en skrämd liten mus bakom ett skåp, som dum som han var, inte alls sprang ut genom dörren, utan in i sovrum nr två. Det reglade vi då och pressade mattor under dörren så den inte kunde komma ut, så åkte GM dagen därpå och tyvärr inhandlade råttfällor. Vi hade inget val. Vi satte ut fyra stycken på dolda ställen tyckte vi, sedan väntade vi på det hemska ljudet av en fälla som smäller igen. Efter någon timme hördes mycket riktigt "KLONK" under köksbänken. GM gick dit och hittade vad som förväntades, och tyckte då att allt skulle vara i sin ordning. Efter ytterligare någon timme, när jag lagt mig, hördes "KLONK" igen. Jag älgade upp, GM, utan brådska som vanligt, låg kvar i soffan och kollade på DVD. Från fällan i hörnet kom dock en vettskrämd hund springandes, som varit där och ville äta lite ost. Ingen råtta. Vi gick och lade oss och 0515 vaknade jag av KLONK! Självklart väckte jag GM och berättade att det just klonkade i köket. Han kunde inte bry sig mindre, utan somnade om. Jag var klarvaken och gick upp och jobbade, när GM kom upp undersökte han fällan under kylskåpet, och mycket riktigt, där var mus nummer två. Varpå GM förvånat utbrister "Det var TVÅ??" Jag höll på att explodera, jag hade ju sagt att jag sett två på en gång, men det gick han tydligen inte på.

Sedan har jag njutit av ett par harmoniska dagar utan några större djurutsvävningar inomhus, förutom en stor kackerlacka när vi kom hem tisdag kväll, och femhundra myggor varje dag.

Idag när jag gick ner på stranden med hundarna mitt på dagen, så stannade de och nosade någon stans. Jag brukar alltid gå vidare, så kommer de springandes ikapp mig. Så gjorde jag nu med, och efter en stund kom Fat Boy / Coconut älgandes. Vi gick vidare, och när jag kom till den plats där vi brukar vända kom Chiquita längs med stranden. Hon var blöt, och full av sand, och hon brukar aldrig bada frivilligt, så jag blev lite förvånad. Jag satte mig på huk och ser att hon är full av blod! Jag ser att jack på ena sidan av henne, lyfter upp henne och springer hem, Hemma duschar GM henne och ser att det är ett likadany jack på andra sidan av hennes framben/rygg. Jättekonstigt, och jag har inte hört något hundslagsmål eller något högt ljud alls. Vi åker och lånar svärmors bil och åker till veterinären. Som meddelar att det är ett hål rätt igenom hela hunden. Någon idiot har antingen skjutit henne, eller spetsat henne! Nere på min strand! Jag var helt chockad, och är fortfarande. Vi fick lov att lämna henne där, och ska nu snart åka tillbaka.

Väl hemma serverade jag Fat Boy lite mat, som han inte ville äta upp. Och då är det fara på taket, när inte ens Fat Boy vill äta. Så jag lämnade den inne, när den står ute kommer det alltid massa hönor och försöker äta upp hans mat. Så tog jag Fat Boy på en promenad, och när jag kommer hem säger GM i förbifarten ifrån soffan "Det är en höna instängd inne i badrummet". Som om det är något vi har där inne jämnt! Jag stod inte ut och gick och tittade. Och uppe i badrumsfönstret sitter en hysterisk höna! Jag stod VERKLIGEN inte ut. Självklart blev hönan extra hysterisk och började flaxa, varpå Fat Boy hörde det och sprang in i badrummet, och då uppstod Pluto på julafton situation igen, när han, Musse och Piff och Puff flyger runt i julgranen. Det kacklades och morrades och flög fjädrar, jag gallskrek, GM skrattade bara och jag skrek ännu mer på honom att GÖR något, varpå han går in i badrummet, ännu mera hysteriskt kackel och flaxande hörs, och Fat Boy kommer ut, med ett SKÄGG av fjädrar runt munnen. Efter Fat Boy kommer en fjäderfri ylandes höna, och sist kommer GM. Då var jag så hysterisk så jag hade skrikigt F-U-C-K jättehögt så tyvärr grannarna nog hörde (och det var söndag och allt, extra syndigt!), så kunde jag inte göra annat än lägga mig på sängen och blunda, för jag trodde på allvar att jag skulle bli mentalsjuk! Vilken dag. Min väninna SMSade och sade att jag behövde Djur Rehab, och jag tror faktiskt det på allvar.

Men nu får jag bita ihop lite till, för nu är det dags att åka till veterinären och se hur det går för lilla tappra Mrs C.

Må hända är jag alltid lite slten varje gång jag sätter mig på ett pendlingsflyg till eller från Söderhavet. Och må hända jag kanske därför reagerar lite extra snipigt på saker under resans gång. Den sista lilla tur och returen mellan Rarotonga och Stockholm har jag följande att flika in:

LAX - terminal 2. I högtalarna dånar det gång på gång utrop på extra käck amerikanska att man inte ska lämna sitt bagage utan bevakning, att det då kommer omhändertas etc etc, som på alla flygplatser. Men den käcka avslutningsfrasen, som gubben på bandet i EXTAS avslutar med, så käckt amerikanskt så man kan dö är:
"We THANK you, and SALUTE you, for your service" Är det inte att gå till överdrift med en salut för att man håller ordning på sina pinaler. Gaaah.

På LAX finns det mycket att reflektera över. Finns det inga personaltoaletter där? Jag har ganska lång transit där och har hittat ett lite vid sidan om damrum jag går till för min våtsavettdusch och uppfräshing. Toaletterna har där lite saloondörrar, dvs halva. Och personalen verkar alla ha likadana skor, så man kan se om det är personal eller inte som sitter där. Och ALLTID är det personal som sitter därinne och trycker kvartar i sträck. De borde veta hut. Jag undrar även varför alla toalettdörrar på små små badrum i flygplan och flyplatser öppnas INÅT! Man måste ju nästan klättra upp och ställa sig PÅ toaletten för att kunna öppna dörren och ta sig ut.

Jag reflekterade även över vad man har på sig när man reser. När jag förut ofta reste på rabatterade resebyråanställd biljetter, fick man ju alltid lov att klä upp sig. Jag njuter därför extra mycket av att kunna vara riktigt ledigt klädd när jag är ute och reser. Men på LAX såg jag en snärta i mysbyxor och platåskor med diamanter på. Det var en intressant reseklädsel.

När jag landade i LAX var jag lite spänd på hur imigration skulle hantera mig, då de glömt rycka mitt utresekort ur passet när jag lämnade USA sist. Så officiellt hade jag ju inte lämnat landet, men nu var jag på väg in igen. Medans man står och väntar i kö spanar man ju in de olika kontrollanterna och hoppas vilken man ska få komma till som ser snäll ut, och så ser man med fasa de snipiga man INTE vill komma till för de ser ut som See you in court! Och självklart blev jag framropad till den jag INTE ville komma till. Han var en rund kines som såg ut som en mördarkines från karatefilmer. Så kom jag fram med mitt vänaste leende och såg hans namnlapp; Chatta Panich. Jag stod inte ut! Vill man gå igenom passkontrollen i USA hos en maffiakines som heter Panik?? Jag chattade dock med Panich och försökte förklara situatioen och Panich var en mycket förstående man. Först tog han min lapp, men sedan satte han i en ny, för den här utresan ur USA, och då gav han tillbaka min gamla lapp igen, så nu hade jag dubbla gröna lappar i passet. Men sedan när jag klev in i transit igen drog de glatt båda lapparna utan att fråga, så nu har jag lämnat USA två gånger på en och samma dag!

Jag tycker även att det är anstötligt när man möts av spanjorer som utan att skämmas går runt och säger "Balle, balle" till varann på flygplatsen. Anstötliga ord borde vara universal varning på och raderas ur alla språk. (där ryker därmed vår svenska Infart och Faktiskt)

Och hur bra känns det när piloten kör sitt småsnack från  cockpit och avslutar med "I wish you a safe flight". Det är opassande. Det är ju han som kör! Är han inte säker på att han ska flyga en säker flygning?

När man kom till passkontrollen i Munchen, så var det stora "Wanted" bilder på ett par banditer klistrade på passkuren på utsidan, så stod det något snipigt på tyska något i still med "Terrorist". Vad ska man göra om man ser en sådan person i passkön då? Och varför sätter de upp bilderna på utsidan? Om inte passgubbarna känner igen terroristerna, hur ska då jag kunna göra det?

Nu laddar jag om för nästa underbara långflygning.

Suck.

I söndags tog vi John Silver och åkte runt på slingriga vägar upp mot berget för att leta efter Häxdoktorn som skulle göra under med Grottmannens knä, Vi kom fram till ett hus där det satt två Mamas i skuggan under ett träd och rökte varsin cigarett. En stor konversation på Maori sattes igång mellan damerna och GM. Först måste man reda ut vem man är, och det gör man genom att gå igenom varandras släkt, och till slut kommer man nästan alltid fram till att man är släkt på något sätt, och sedan började de tala knäkur. GM signalerade efter en stund att det var dags att åka, så när vi skumpade iväg därifrån frågade jag vad de sade. De sade att vi måste åka och plocka en specell sorts blad, som vi sedan skulle mala och blanda med krossad is, sedan skulle det knådas in i GMs minisk eller så, så skulle allt bli toppen.

Sagt och gjort, vi åkte ner till stranden och började plocka de viktiga bladen. Endast de tre bladen högst upp skulle man plocka på varje snår.





När vi hade en hel plastpåse full med viktiga blad åkte vi hem. GM åkte sedan ner till Grusgrabbarna, och där stötte han på en annan viktig medicinman som hette Rambo. Rambo meddelade att han kände till några ÄNNU bättre blad, men just idag var han full så han kunde inte hjälpa till.
Så på måndagen älgade vi ut i den lokala motsvarigheten till potatisåkern, the Taro patch, där det är dyigt och fullt med fula insekter. Jag vägrade gå ut dit i flipflops så jag tog på mig GMs rugbyskor som är tio storleker för stora och segade mig ut och började plocka nya viktiga blad. När vi var klara åkte GM ner till Rambo, som nu nyktrat till och han malde lite och blandade med viktig olja, sedan masserade han in det på hela benet och höll på så i flera timmar. GM kom hem efter sex timmar och fick då inte duscha för alla viktiga blad skulle torka in ordentligt.

Hrmpf. Fem dagar senare haltade han fortfarande lika mycket och jag föreslog att vi kanske skulle åka till den sortens läkare jag känner till, och se vad de säger iallafall. Om han inte gillar det de säger kan han ju strunta i det? Sagt och gjort, vi åkte upp till mitt underbara sjukhus lördag morgon. I receptionen satt det en snipig transvestit, och en lika snipig otransvestit som meddelade att det inte fanns någon knäspecialist där. Jag insisterade på att en vanlig läkare måste ju kunna basundersöka ett knä med och tjatade till mig en läkare. Vi satte oss i toppenväntrummet och väntade på vår tur:



Där sitter man på plaststolar i väntrummet och väntar och glor på TV. Denna dag var det videohits från Australien, så det var ju toppen. Notera det fina halmtaket över receptionen, samt den fina pokalen ovanpå TV:n.

Efter en stund fick vi komma in till Dr Mae, samma asiat jag var till för något år sedan. Hon gjorde en stabil undersökning och bestämde att GM ska på ultraljud måndag morgon. Efter det kan man kanske få träffa Dr Uka som är bra på knän, men det gick inte att boka date med honom för han var så populär. Toppen verkligen....

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

Kvinna är från Sverige, man är från Cooköarna.

När jag landade från min låååååånga resa hela vägen från Sverige var GM självklart inte på flygplatsen. Då detta hänt en gång förr är jag en härdad kvinna och visste att han låg hemma och sov, så jag satte mig och fikade med min väninna, sedan ringde jag honom efter en timme. Han fick diska hela veckan efter det.

Sedan visar det sig att han antingen satt sig på mitt tangentbord, eller hällt något i det, för det är totalt galet. Skriver man en bokstav, som S, så skriver tangentbordet S2. Han var nära akut avrättning när jag märkte detta, men å andra sidan bodde hans syskonbarn i huset när jag var borta så han kan eventuellt var oskyldig.

Så jag förlät. Och glömde. Tills nu.

Jag har haft en TOPPPPPEN dag idag. Den skulle vara så underbar och harmonisk jag skulle fånga dagen och hinna med så mycket pyssel. GM glömde be en arbetskamrat släppa av honom på jobbet, vilket resulterade i att jag fick köra runt hela ön för att släppa av honom i morse. Sedan in till stan och handlade. Så skulle jag hämta upp honom för lunch klockan 12. På vägen dit hoppade kedjan av motorcykeln sjävlklart. Toppen. Jag hade ju inget annat val än att försöka få dit den igen, mina händer var kolsvarta, och jag lyckades inte alls. Som tur var stannade en bil men en fd arbetskamrat, och de fick pä kedjan. Hämtade upp GM, hem åt lunch, sedan skulle golvet i hela huset dammsugas, och sedan moppas. Ja, men det var den härliga dagen!

GM bestämde sig för att åka till Papa och städa medans jag lagade mat. Jag hade precis plockat fram allt på köksbänken när en mus springer framför mina fötter. Jag stod inte ut.  Till saken hör att det är fjärde dagen i rad han glatt springer in i vårt hus och lever loppan. 3 dagar när jag suttit och jobbat har han kommit gående över golvet, och han verkar väldigt inbodd i huset måste jag säga. Han sprang fram till kylskåpet och ställde sig på bakbenen och försökte öppna dörren med framtassarna. Han sprang fram till ugnen, där det hänger en kökshandduk ner från luckan, och försökte hoppa upp så han kunde nå handduken. Han fick tag i den och hängde där och dinglade med bakbenen, men fick sedan lov att släppa. Jag har lagt små oststigar ut ur huset, som hundarna glatt äter upp, och med mycket tålamod har jag fått ut honom varje dag. Så nu har jag haft dörren reglad, med en matta instuvad under, så han inte ska kunna gå in. Så när jag skurade hela golvet idag måste han ha passat på att knalla in igen, för i köket var han ju uppenbarligen nu.

Jag ställer mig ju INTE och lagar mat med en mus i köket. Så jag lade ut min fina oststig igen och satte mig tyst i ett hörn så han skulle komma utsmygande, se osten, och gå ut. Då kommer helt plötsligt grannen. Det blir ett himla oväsen, musen springer och gömmer sig, och hundarna äter upp all ost. Jag var lätt neurotisk.

Grannen går, jag lägger oststig igen. Då kommer Tourettes-T och ska massera GM. Jag förklarar att GM inte är hemma. "Jag väntar" sade Tourettes-T glatt och satte sig ner på en stol. Musen var extra inskrämd i något hörn, och hundarna åt glatt upp en omgång till ost ifrån golvet. Stackars T är nog livrädd för mig nu, för jag var så grinig så jag skrek åt hundarna att äter ni upp osten en gång till så kommer ni bli avrättade. T-man satt tyst i ett hörn och vågade inte säga något.

Så kommer GM hem. Man kan ju tro och hoppas att han ska hjälpa mig få ut musen. Men nej då. Han ställer sig först på min ostgång, varpå jag blev totalt manoexplosiv, sedan säger han att jag ska lugna ner mig, för här är det säkert helt normalt att ha ett par möss i köket när man lagar mat, sedan går han in och lägger sig på sängen för en timmes massage.

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

Så här sitter jag nu i mitt hörn. Med ny oststig utlagd. En mus som verkligen inte tänkt flytta ut ur huset ikväll. Och min mage är så hungrig så den kan dö, Kanske jag svälter ihjäl. Men det kan ju inte stå på gravstenen  "Hon dog av gömd mus". Det verkar anstötligt.

Så nu lägger jag ut Grottmannen på E-bay. Skynda fynda, special price for you!

I fredags var det dags för vår semifinal mot The Warriors. GM, som inte är en man som tycker att det är så viktigt det här med att passa tider, jobbade halvdag, kom hem och lade sig på golvet och somnade. Jag stressade som en galning för att vara klar till 1530 då vi skulle åka till stadion på andra sidan ön, för att hinna tid så GM kunde värma upp före den otroligt viktiga matchen. Klockan 1530 steg GM med sakta mak in i duschen, och vid 1545 kom vi nog iväg.

När vi kört 20 minuter saktade GM plötsligt ner. "Oj, jag har glömt mina skor hemma". Ja , hallå ja? Man kan ju inte direkt spela rubgy i flipflops, så det var ju bara att vända och åka hem igen, och så guppa vidare på den snirkliga vägen hela vägen tillbaka till andra sidan ön. Vi anlände till stadion 5 minuter innan matchen började. Toppen verkligen. Till råga på allt har någon viktig muskel eller så gått av i hans lår den här veckan, så han kunde knappt gå från start, men han snodde runt lite tejp runt låret och älgade in på stadion helt ouppvämd. Men iallafall med löparskor på, alltid något.

Den här gången satte jag mig på gräsmattan, i solen. (När vi vaknade härom morgonen var det dagg ute och iskallt. Fönstrena var immiga. Jag kollade temperaturen och ruskade liv i GM med bestörtning:  "Vintern är här! Det är bara 21 grader! "Vi var chockade själva och jag hade yllekofta på hela dagen). Så nu valde jag solsidan för att hålla mig varm. Där i gräset hade alla myror valt att vara också! Tills jag kom. Då valde de att vara på mig istället. Hela jag var full med myror, som vanligt. Och som vanligt verkade ingen lokal människa i närheten av mig på gräsmattan alls lida av myror.

Kommentator började läsa upp namnen på alla spelare. Dock hade någon plitat ned dem med kråkig handstil för han kunde inte se vad det stod. Då sade han glatt: "And Number 7... George...Something" Toppen!

Takuvaine Warriors såg faktiskt verkligen ut som krigare. Kannibaler rent av. Många hade jättelångt stort svart hår de slängde hit och dit med och såg galna ut. Matchen var toppenspännande, och de turades om att göra poäng, så när det bara var fem minuter kvar låg Titikaveka Bulldogs under med 2 poäng. Men VIPS fick de till något fint poäng och vann till slut, det var oliiiiidligt spännande. GM lyckades självklart vrida sitt knä helt ur led, som vanligt, igen, utöver sin hamstring i låret. Så nu haltar han ÄNNU mer.

Men idag var han ner till Grusgänget för ett snack, och en av dem tipsade om att när han hade ont i axeln hade han åkt till en Häxdoktor, och det var INTE den jag och GM var till förra året, och hon hade gjort en sådan bra dryck han drack i tre dagar, och sedan var axeln bra. Så imorgon ska vi till Häxdoktorn i Matavera, och GM är helt övertygad om att en krossad minisk eller så ska läkas av några malda blad, inom ett par dagar, så han kan spela i finalen på lördag.

Fortsättning följer. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot besöket hos den lokala häxdoktorn i morgon.

På lördag möter vi Arorangi Bears.i final. Hmm..en björn mot en bulldog. Dåliga odds.

Det har öppnat en ny bar medans jag var hemma i askmolnet. Baren har förvisso funnits länge, och är en sådan där anrik Söderhavsbar där förvisso inte Hemingway varit, men David Bowie har uppträtt här spontant en gång. Jag har förväges försökt hitta någon som såg detta, och som minns och kan berätta, men ingen verkar särskilt imponerad, antagligen vet de inte ens vem den där David Bowie är.

Nu är det dock nya ägare och Evert och jag bestämde oss för att gå dit i lördags och lyssna på det finfina ukulelebandet. Men, så trevligt det var. Evert var i topform och var upp på bardisken och dansade.




Nya ägaren annonserar massor nu och hoppas såklart att det ska gå toppenfint för hans bar. Namnet har alltid varit detsamma genom alla tider, trots nya ägare, Banana Court.

Självklart tog jag tillfälligt i akt och föreslog för ägaren att han skulle ha en stor annons där det stod:

SEE YOU IN COURT!

Han tyckte det var en toppenide. Jag har bett att gå ett par fria bärs som tack för min assisterande marknadsföring

Jag är en född marknadsförare!

Jag måste säga att för att bo på en liten, liten ö mitt ute i ingenstans tycker jag svärfar och svärmor är väldigt pålästa. De ser nyheter och hänger med vad som händer ute i världen, och sitter gärna och läser i sina lexikon från 1920 talet eller så.

Häromdagen kom dock svärfar farandes och var så orolig, hans dotter skulle flyga hem från Rarotonga till Hong Kong, och han hade bett henne dubbelkolla så flyget verkligen gick, pga askmolnet. Hmm..... Man vet aldrig om det med blixtens hastighet tar sig från Island till Söderhavet över natten.

Ett par dagar senare kom deras sonson Slaven hem till mig när jag stod och lagade mat. Han fick ur sig att han ska åka till Singapore, det var han väldigt stolt över. Efter lång kompakt tystnad förstod jag att det var något som tryckte honom, så till slut fick han ur sig frågan om jag möjligtvis visste var det låg. Själv hade han ingen aning. Ah, pedagogik, pedagogik.

Jag: "Vet du var Thailand ligger?"
Slaven: "Nää"
Jag: "Malaysia?"
Slaven: "Nää"
Jag: "Asien?"

Slaven såg tveksam ut.

Jag: "Men Australien vet du var det är. Det är 9 timmar från Sydney"

Äntligen fes faster. Slaven såg djupt imponerad ut att han skulle ut och resa så långt. Han skulle genast hem och leta efter en karta.

Vilken tur att det ändå inte var Världsexperten GM han frågade. När jag berättade för GM att Slaven ska få åka till Singapore svarade min allvetare till sambo "Jaha, ja , Singapore, det är ett fattigt land"

I dont think so. Jag stod inte ut och blev faktiskt tvungen att protestera. Jag tror jag ska ha Slaven och GM på gemensam kurs.

Meeen, så fint översatt känner jag. Jag har även filat på April, April din dumma sill , men den är svår. April, April you stupid herring, will from now on call you Kärring. Sådär va?

Det är svårt att för GM förklara innebörden av Maj, Maj måne jag kan lura dig till Skåne för jag kan faktiskt inte förstå själv hur den fina frasen kom till. Var kommer månen in? Och varför Skåne? Och inte Norrland?

Idag har jag varit en stöttande rugbyänka och gått och tittat på rugbymatch. GM meddelade stolt i veckan att hans team gått vidare till finalspel. Jag var väldigt imponerad och frågade hur många lag det var totalt från start på ön i turneringen. Sex lag. Och fyra går till slutspel. Toppen. Trots att jag hjärntvättats med 3-4 rugbymatcher i veckan på TV under fyra års tid + GMs alla viktiga tråkiga rugby DVDer som visar de bästa matcherna (jag har aldrig förstått vitsen med att ha DVDer på sporthändelser. Man vet ju om man sett det en gång  hur det ska sluta, så hur spännande kan det bli att se en gång till? Eller 50 gånger till som GM gör), så har jag fortfarande inte förstått skillnaden mellan rugby union, rugby league, Aussie rules , Sevens och allt vad det nu är. Och jag har ingen aning om några som helst regler. Så jag försökte mig på ett viktigt infosnack igår inför dagens viktiga match.

Jag: Vilken position har du i laget?
GM: Ingen. Jag är överallt
Jag: Sedär. Vílket nummer har du på din tröja?
GM: Det vet jag inte. Jag har inget speciellt nummer. Jag tar den tröjan som blir över.

Toppen. GM förklarade att man skulle springa från ena änden av planen till den andra med sin boll, och fick brottas ner max fem gånger längs med vägen. Sedan kan det bli "Try" och eventuellt mål och lite blandade poäng. Jag kände mig fullärd när jag släntrade in på stadion idag. Det var Titikaveka Bulldogs (GMs lag) mot Avatiu Eeels. Klart en bulldog tar en ål hur lätt som helst!

GMs lag släntrade in, vissa med randiga jättestora matchtröjor, andra med helblå, och en gubbe med en blå tröja med extra mycket ränder på. De hade tre olika tröjsorter på sig. GM hade till råga på allt fått en i storlek XXL, han bestod av två små ben och en jättetröja såg det ut som. Ålarna verkar ha lite bättre ekonomi, för där hade alla likadana matchtröjor. Och så satte matchen igång. Jag tror jag var den enda vita personen på stadion, bredvid mig satt två kvinnor som skrek och ryade blandat på maori och engelska till Bulldogarna, så jag var nästan döv efter första halvlek! Hitlers tal framstår som viskningar jämfört med dessa damers gapande.

GM förklarade i vårt viktiga regelsnack att i rugby har man vissa som bara ska vara tunga och stoppa motståndarlaget, sedan kan det finnas små, men snabba spelare, som är de som ska slinka mellan motståndarlagets försvar och göra mål. Och Oj vilka tunga spelare det fanns i försvaren. Och då kanske vi inte främst pratar muskler. Det var matglada karlar som sakta lodade in på planen, med tröjor som var tre nummer för tajta, så ställde de sig i försvarsposition, och nog blir en liten snabb rackare stoppad när  han springer in i en sådan jätte. Jag fokuserade dock på andra viktiga detaljer, som vilket lag som hade snyggast vattenutdelare (det hade tyvärr motståndarlaget. Men är det inte suspekt när de har en karl med så vältränad toppig kropp som INTE spelar i laget utan bara delar ut vatten? Då måste han ju vara en knarkare)

Då jag var den enda vita kvinnan på plats, var jag självklart också den enda människan på hela stadion som brydde mig om att betongsätena vi satt på var FULLA av myror, och det var trehundra grader varmt och det var moskitos överallt. Jag kliade mig och hötte och viftade och bytte sittpositon så många gånger så jag tror de flesta tror att jag måste lida av någon allvarlig åkomma. Jag kommer aldrig bli härdad av alla dessa insekter!

I slutet av matchen började helt plötsligt det lag som skulle spela EFTER dessa lag att värma upp. Inne på ena sidan av planen. Jag stod inte ut. Förutom de två spelande lagen var de nu helt plötsligt ett helt lag med röda tröjor som sprang runt. Det verkade helt normalt och comme il faut här.

GMs lag vann dock till slut, något i hans ben fick sig en kyss som vanligt, och nu haltar han som vanligt, men ska självklart ändå såklart spela på fredag, då det är semifinal. Då möter vi Takuvaine Warriors.

Hmm.. svårt val, en krigare mot en bulldog, hur ska man betta där?