Full moon party
I torsdags var det fullmåne över Rarotonga. Och det är lika fantastiskt varje gång! Månen lyser upp hela den lilla ön och det blir något helt magiskt över den annars så kolsvarta Rarotonganatten. Allt det oändligt tropiskt gröna på ön förvandlas till silverskimrande konturer och man kan stanna uppe hela natten bara för att beskåda det underbara ljuset.
Jag och min vännina brukar ju ha som tradition att vi dricker lite sparkling nere på stranden när det är fullmåne. Denna månad krockade dock det hela med att Big Kevin fyllde år. Big Kev är en av stammisarna på Whatever bar, och på något sätt tyckte han väl att jag tillhörde den krets som skulle inviteras till hans födelsedagsfirande, så han bjöd in oss att komma och fira med honom. Han bjöd på dryck och mat och min väninna hade bakat tårta.
Så fort minsta lilla, lilla sak händer på ön så skriver vi ju självklart om det i vår tunna lilla lokala tidning. Just den här veckan skrev vi om en liten Harry Potter liknande sak som reser jorden runt och försörjer sig på att ge shower där han gör någon sorts tankeläsning, böjer skedar och annan spännande magi. Big Kev hakade på direkt och bokade upp den lilla engelsmannen Tom DeVoe att komma och uppträda för oss på Whatever Bar. Spända satt vi och väntade på hans tricks, och självklart blev jag upp plockad på scen att snurra någon himla klocka hit och dit. Många av hans trick försökte mina vänner runt mig knäcka med saker som att han använde karbonpapper, magneter etc etc. Men det sista tricket vet jag faktiskt inte HUR han skulle kunnat fuska. Han plockade två turister som tejpade för hans ögon med två mynt, tre lager tejp samt ett par sådana där sovglasögon man kan sätta för ögonen för att stänga ut ljus, testade av publiken. Sedan bad han oss alla hålla upp varsin personlig sak, så fick de två turisterna välja bland alla oss vems sak han skulle få gissa vad det var. Ena turisten kom fram till mig, och jag höll upp mitt svenska lilla SIM kort till min mobil. Den andra turisten plockade en lila tändare från någon annan. Så stod de en meter ifrån honom, höll fram det i sina öppna handflator, utan att säga ett ord. Karln höll sin ena hand ca tio centimeter ovanför, och den andra tio centimeter under turistens hand, för att känna vibbarna av föremålet. Så började han gissa högt för sig själv. Och efter lite snack med sig själv säger han till slut att det är en lila tändare. Det stod jag inte ut med. Sedan börjar han med mitt SIMkort. Han säger att den här kommer han inte kunna. Det är något som brukar vara instängt i en box. Något som ger ljud ifrån sig. Så håller han på och funderar ett tag, så utbrister han efter en stund: "Jaaa, det är ett SIMkort". Jag stod inte ut! Lurendrejeri eller Lill Saida, välj själva:
Jag och min vännina brukar ju ha som tradition att vi dricker lite sparkling nere på stranden när det är fullmåne. Denna månad krockade dock det hela med att Big Kevin fyllde år. Big Kev är en av stammisarna på Whatever bar, och på något sätt tyckte han väl att jag tillhörde den krets som skulle inviteras till hans födelsedagsfirande, så han bjöd in oss att komma och fira med honom. Han bjöd på dryck och mat och min väninna hade bakat tårta.
Så fort minsta lilla, lilla sak händer på ön så skriver vi ju självklart om det i vår tunna lilla lokala tidning. Just den här veckan skrev vi om en liten Harry Potter liknande sak som reser jorden runt och försörjer sig på att ge shower där han gör någon sorts tankeläsning, böjer skedar och annan spännande magi. Big Kev hakade på direkt och bokade upp den lilla engelsmannen Tom DeVoe att komma och uppträda för oss på Whatever Bar. Spända satt vi och väntade på hans tricks, och självklart blev jag upp plockad på scen att snurra någon himla klocka hit och dit. Många av hans trick försökte mina vänner runt mig knäcka med saker som att han använde karbonpapper, magneter etc etc. Men det sista tricket vet jag faktiskt inte HUR han skulle kunnat fuska. Han plockade två turister som tejpade för hans ögon med två mynt, tre lager tejp samt ett par sådana där sovglasögon man kan sätta för ögonen för att stänga ut ljus, testade av publiken. Sedan bad han oss alla hålla upp varsin personlig sak, så fick de två turisterna välja bland alla oss vems sak han skulle få gissa vad det var. Ena turisten kom fram till mig, och jag höll upp mitt svenska lilla SIM kort till min mobil. Den andra turisten plockade en lila tändare från någon annan. Så stod de en meter ifrån honom, höll fram det i sina öppna handflator, utan att säga ett ord. Karln höll sin ena hand ca tio centimeter ovanför, och den andra tio centimeter under turistens hand, för att känna vibbarna av föremålet. Så började han gissa högt för sig själv. Och efter lite snack med sig själv säger han till slut att det är en lila tändare. Det stod jag inte ut med. Sedan börjar han med mitt SIMkort. Han säger att den här kommer han inte kunna. Det är något som brukar vara instängt i en box. Något som ger ljud ifrån sig. Så håller han på och funderar ett tag, så utbrister han efter en stund: "Jaaa, det är ett SIMkort". Jag stod inte ut! Lurendrejeri eller Lill Saida, välj själva:
