På andra sidan jorden

Ah, Grottmannen upphör inte att överraska.

För de som inte är invigda, och som inte hört repliken i action blir det ju svårt att försöka förklara var den festliga repliken "Sa du sallad?" kommer ifrån. Man måste har varit med för att förstå den. Men den har använts friskt av mig, vissa kollegor, syskonbarn och andra vänner.  Den används liksom i förbifarten, när man minst anar att den ska slinka ur en, i festlig ton. T ex när mitt syskonbarn Hanna var på 6:års snack i skolan, och träffade sin fröken för första gången , ensam tillsammans med mamma. Hanna sade på ett väldigt festligt sätt "Sa du sallad?" 2-3 gånger, fröken var dock inte invigd, och menade antagligen på att hon inte alls nämnt ordet sallad.

Igår skulle GM och jag ha middagsgäst. Jag hetsade runt, duschade , började sedan fixa till salladen, skivade gurkor, tomater etc, när GM slöt upp bredvid mig och började förbereda tonfisken. Så helt plötsligt mumlar han något ohörbart. Jag frågade vad han sa.

GM: Saw do salad?

Jag stod inte ut. Var har han lyckats snappa upp det? Han är en spion. En smygspion från Cooköarna.

Det tyckte jag inte när klockan ringde 0530 i morse. Men då det just nu är så vedervärigt hett så det inte går att tänka på eftermiddagarna är enda chansen att utföra ett någorlunda bra jobb, att gå upp och börja vid 0600, innan hettan slår till. Temperaturen är inte mer än runt 30 grader, men luftfuktigheten ligger just nu mellan 90-95 %. Man rinner bort, även fast man sitter helt stilla.

I koma släpade jag med de lika trötta hundarna ner på stranden för morgonpromenaden. Och då, helt plötsligt, var det värt varenda komasekund att gå upp så tidigt. Solen tog sig sakta, sakta upp från horisonten, och hela lagunen låg stilla, glimrande som finaste guld.





I dessa stunder känner jag mig som den mest bortskämda människan i världen!

Eller "Capi" som vi som är du med honom säger.

Jag har ju tidigare skrivit om den gamle mannen med den gröna pick upen som kör max 20 km/h runt hela ön. Är det en liten bilkö någonstans så vet man alltid att han är längst fram och stoppar upp all trafik, han har ingen brådska. 

Nu har någon fått nog och skrivit en arg insändare till vår fina lilla lokaltidning, att Papa Louis borde bötfällas, för han stoppar upp all trafik. Detta har skapat en debatt, och dagen efter kom det motangrepp med foto på Capi, och en liten livshistoria. Vi fick veta att Papa Lous kommer från Tahiti och minsann varit kapten på minst fem skepp (alla namngivna i tidningen såklart) under sitt liv, och att han just inte tycker att han har bråttom någonstans. Jag citerar vad Papa Louis anhängare skriver:

"When you find yourself stuck behind a long line of slow moving cars, because of him, please. just take the time to enjoy the scenery and count your blessings, for we are, indeed, so blessed to live in such a lovely place. May God bless our islands, and you too Mr Ward"

Ah, vilket uppsving för Papa Louis! Och man får sig en tankeställare - vad är det vi har så oändligt bråttom till hela tiden?

Där jag sitter nu, mitt i vardagsrummet, kan jag se tio ödlor i rummet, rakt av, vid en snabb överblick. Jag står inte ut. Men kanske jag ska vara glad att det bara är ödlor jag ser. Häromkvällen hörde jag ljudet av små tassar, men tillräckligt stora för att det skulle höras ordentligt, som sprang omkring ovanpå innertaket,

Jag: "Oj, vilka stora ödlor det måste bo mellan innertaket och taket, som kan låta så högt."
GM: "Jag är inte säker på att det är ödlor. Det kan vara råttor"

Jag stod inte ut. Helt plötsligt kändes det inte alls säkert att sova under bara myggnätet. Helt plötsligt kändes det oumbärligt att bli den första som började tillverka myggnät i Svarta lådan material, ta patent på det, och sova tryggt och stenrikt under mitt bunkernät i resten av mitt liv.

Nu vet jag ju inte om GM säger sådär för att han tycker att det är kul att jag blir så hysterisk, eller om det verkligen bor råttor däruppe.

 Jag tänker verkligen inte undersöka om det stämmer eller inte.

Jag står inte ut.

Jag har varit i storstan för länge, jag har liksom förträngt hur ett med naturen allt är här. Igår var det absolut kohett, det rann svett om mig, och man kan dricka hur mycket juice som helst. Jag sa till GM att jag bara skulle sticka och köpa mer juice, när han glatt började protestera.

GM: "Vi har ju juice i trädgården!"

Jag såg inte direkt några tetrapack hänga i träden så jag förstod inte vad han menade, men han kom snabbt älgade med sin bushknife i högst hugg ylandes att jag skulle hämta en stor karaff, så började han puffa ner stora kokosnötter från palmen utanför. Chipp, chapp, chopp så hade han fyllt en hel karaff med kokosjuice, direkt från naturen!

Idag på eftermiddagen kom GMs polare Timbo åkandes. Han letade efter någon som sålde fisk. Det har varit svårfångat sista veckan, då det har blåst hårt i mer än en vecka. GM har dock en polare, tjocka Chicos originalägare som brukar fiska, så de satte sig utanför och väntade på att han skulle komma förbiåkande med sin bil. Rätt var det var kom han åkandes och Timbo och GM började hojta och sprang ut till lilla vägen och började förhandla. Efter en stund ylade GM in till mig "Hämta badrumsvågen!" Jag frågade stilla varför då, varpå han ylade att de ju måste väga fisken. Sagt och gjort, de kastade upp en hel Mahi Mahi på min badrumsvåg, började deala kilopris, och sedan kom Timbo gåendes med nedanstående sak under armen:

 


En nätt liten Mahi Mahi. Jag frågade försiktigt hur han tänkt få hem den på motorcykeln och han svarade allvarligt att han inte var så bra på att köra med bara en hand på styret ännu, annars hade han tagit den under armen. Jag stod inte ut.
GM kom dock älgandes bakom med vår nu fiskiga badrumsvåg, och älgade in och hämtade en kniv och skivade upp Mahi mahin i ett par komfortabla bitar.

Hjälp! Jag är en storstadstjej! Jag har fått en överdos av naturen!

.....har vi ju dessvärre redan avverkat "Då går jag ner i min källare" med Pierre Isaksson. Jag beklagar verkligen att den nådde Cooköarna, det var ett misstag. Och det blir på något sätt ännu värre när GM undrar vad de sjunger. "And then I walk down to my basement" låter vansinnigt. Det lever upp till självmordssvensken på något sätt.

Idag stötte vi dock på ännu en tragisk svensk sommarhit.

GM: "Vad sjunger de?"
Jag: "Nobody wants to know where you bought your sweater"

GM tyst.

Ah, hur ska man ens kunna ge sig på att förklara att vi har en sång om att ingen vill veta var du köpt din tröja? Jag tänker på hur käcka och glada alla fina ukulelebitar från Cooköarnahär, ofta med lika skratt och tjo och tjim på dem, så kontrar vi med att ingen vill veta var vi köpt våra tröjor eller att vi går ner i vår källare.

Svenska kulturarvet - I salute you!

Men tänk vad tiden går, när man har så här trevligt. Det önskar jag att jag kunde skriva att jag haft, men det vore en lögn. Jag har varit hemma i Sverige i ett halvår som inte varit fyllt av glädje, men det är livets gång.

Nu är jag dock tillbaka i Paradiset. I Paradiset här finns det endast importerade äpplen, och bara en enda orm, som heter Svärmor. Då GM inte vill att jag skriver om vilken galning hon är så ska jag självklart inte göra det.

Vi har under tiden jag varit borta blivit utkastade ur svärmors hus under parollen "money talks", och flyttat in i huset bredvid. Det kan bli fint, om jag får lite tid att sy kuddar, gardiner, får undan gamla fula Söderhavsmöbler importerade från Kina någon gång på 70-talet som stod här från förra hyresgästen, när vi flyttade in.

I huset där jag bor bor det:

1 Grottman
1 vikingkvinna
1 alldeles nyss nytvättad fet hund. 5 minuter efter att jag var klar sprang han ut i jordhögen utanför och rullade sig och är nu svart och stinkande igen.
1 helt otvättad hund som sprang och gömde sig när hon såg att tjocka hunden åkte på tvätt
1 miljon ödlor. Stora och små, tjocka, smala. Överallt.
1 miljon moskitos. Än så länge utan dengue, men då det var long time, no dengue, kommer den säkert som ett brev på posten snart. Å andra sidan kommer brev på posten till Cook öarna sällan fram så det kanske denguen därmed heller inte gör.
1 handstor spindel (men han åkte ut med hjälp av GM)
1 kackerlacka (han bor inte här längre. Han dog med hjälp av GM)

Han som bott här föruts fula möbler har vi lyckats frakta iväg nästan alla, förutom två gigantsika ikke fungerande TV apparater, som ser ut som om de uppfunnits på 70 talet de med. De är tjockare än tjockast, och höga som höghus (nästan). Fula är de också. Just nu står de mitt i mitt kök/vardagsrum och tar upp nästan hela ytan. Det stod även ett stort vitt plastbord med tillhörande fula stolar som jag insisterade på att det skulle ut, så i lördags tog vi John Silver in till stan och inhandlade oss ett sött litet matbord, med tillhörande söta stolar som man dock får träsmak i baken av. Det skulle köras hem lovade affären.  En konversation uppstod:

GM: Ukulele, ukulele? (kör ni hem, eller så?)
Expediten: Bonga, bonga ukulele ukulele (javisst, vart då, eller så?)

GM ber om papper, och börjar rita en karta över hela ön. Jag stod inte ut. Här finns inga vägnamn. Så man får rita sin egen fina karta för utkörning. Jaja, kartan måste varit fin, för klockan 11 kom de körandes med mitt lilla köksbord. 

GM insisterar dock på att det fula plastbordet ska stå kvar. Det skulle helt plötsligt vara hans "art" table. Jamen, hur ofta sitter han och målar, skapar konstfulla kreationer? Sista ordet är inte sagt om plastbordet.

Ah, på återhörande, nu är jag på G. Måste bara försöka sy lite kuddar och gardiner först. Symaskinen verkar dock ha någonsorts vänstertrafik a la samväldet, som jag inte förstår mig på.

Gaaah!