På andra sidan jorden

 

Dagen efter den "The big night out for Auntie" på partybussen, så hade vi ju bestämt att vi skulle ta oss upp i tid, så att vi skulle hinna med lördagsmarknaden i den lilla staden, men sedan skulle vi bara slappa och ligga i den blå lagunen hela eftermiddagen och ta det lugnt. En fin plan efter en stor partynatt.

 

Jaha. Vi tog oss runt på marknaden, kokhett, och i lite coma, men vi gjorde det. Det inhandlades en del, vi tittade på svarta pärlor åt Paulina, och var faktiskt riktigt aktiva. På marknaden är det uppträdanden varje lördag, antingen av lokala dansgrupper, eller lokala artister, uppträdandena är gratis, men tycker man att det varit givande får man gärna donera en slant, då t ex dansgrupperna samlar pengar för att kunna ut och resa och uppträda. Kulturen är oerhört viktig, och man lär sig dansa redan innan man kan gå tror jag. Ett levande bevis på det är nedanstående lilla dansös, som Paulina filmade. Hennes rumpskak är helt oemotståndligt:

 

 

Efter ett par timmar i hettan i staden, och med bara ett par timmars sömn under natten var vi väldigt nöjda när det var dags att åka hem, och såg fram emot vår lugna eftermiddag plaskandes i lagunen. Auntie var trött. Vi gasade hem på John Silver, och när vi kom hem var det ingen hemma. GM har ju en vana att försvinna utan att säga vart han ska eller när han tänker dyka upp, så det var inget konstigt med det. På dörren satt dock ett dubbelvikt kort inkilat, men något sorts foto på framsidan. Auntie hade inga glasögon på sig, så jag tog det under armen, gick in och packade upp våra varor och tog sedan en titt på det. Med så pass stora bokstäver så att jag kunde se det utan glasögon stod det "Invitation to wedding".

 

Jag: "Paulina, vad kul, vi är bjudna på bröllop!"

 

Jag famlade efter glasögonen och fick på dem.

 

Paulina: "Vad kul, när då?"

 

Läsa.. läsa. läsa. Que?

 

Jag: "Idag! Om tre timmar"

 

Jag stod verkligen inte ut. GM s ngn sorts halvbror till råga på köpet. Hur gick det här till? Varför hade ingen sagt något förrän nu? Vad hände med min sköna eftermiddag i lagunen? Var var GM?

 

Inget konstigt alls på Cooköarna.

 

Gaaah! Jag stod verkligen inte ut.

 

1530 skulle bröllopet vara. GM kom välhemsläntrande vid 14 snåret och ylade, innan jag hann öppna múnnen och berätta om bröllopet: "Vi måste gå på en välgörenhetstillställning ikväll på den lokala rugbyklubben. Jag har redan tre biljetter"

 

Gaaah, gaaah, gaaah. Auntie kom i säng kl 4 i morse, och skulle ha en lugn dag i dag. Nu var hela dagen uppbokad med galenheter. Jag informerade GM om att hans halvbror skulle gifta sig, och inte för att det var GM s fel, men jag nämnde också att det vore toppen om folk här hade lite mer framförhållning ( men jag är inte helt säker på att de vet vad det ordet ens innebär. Överskattat och onödigt ord i deras värld)

 

Jaha. Då vi bara hade en motorcykel att åka på fick vi rusa iväg till närmsta motorcykeluthyrning och hyra en till för att ta oss till bröllopet, och sagt och gjort, klockan 1530 satt vi på plats i den kokheta kyrkan bland andra galanta Söderhavsdamer och väntade på brudparet. Och väntade. Och väntade. Det rann svett över hela kroppen. Och väntade. Och svettades. Här tror jag inte brudgummen blir det minsta nervös om bruden inte dyker upp på en timme eller så, han stod lugnt och tålmodigt och väntade ( och svettades) längst fram i kyrkan. Hemma måste man ge en stor förklaring till varför man är sen som brudpar till ett  bröllop ( ah, chauffören hittade inte till kyrkan, klänningen sprack, brudbuketten levererades inte i tid etc etc), sådant är överskattat här. Bruden dyker upp när hon är klar helt enkelt. Jaha, så fram emot 1630 tror jag hon dök upp, och det var dags för bröllop. Bruden var höggravid, och skulle värpa om en vecka, och hon var gigantisk, kunde knappt gå, och svettades ännu mer än vad vi gjorde. Stackars människor. Men det vore ju syndigt att föda barn utan att vara gift, så det är bäst att hinna gifta sig innan födelsen. Och varför inte vänta till sista veckan.

 

 

Ah. Efteråt var det bjudning, men då GM ju redan köpt biljetter till ännu en tillställning på kvällen så bestämde vi efter mycket velande att vi struntar i den himla bjudningen. Ingen skulle ju sakna de två vita kvinnorna i alla fall, och GM som var den som borde vara där, verkade inte så sugen han heller. Så vi åkte hem, bytte om, och åkte till tillställningen på rugbyklubben. Jaha, där tog vi ett par stänkare och, minsann, dök inte Grusgänget upp och försökte sin vanliga strandraggarstil på min brorsdotter. Det var fel person att försöka med.

 

Ena Brorsan Grus (van att få som han vill): Kan du gå och köpa en öl till mig?

Paulina: Det kan du göra själv.

 

Haha. Jaha, rätt var det var sprack en av min eller min brorsdotters kjol, så vi fick lov att åka hem och byta om, och sedan åkte vi tillbaka, sedan åkte vi in till staden för en  timmes nattsudd, och just den här dagen var det extra toppen att man anser det syndigt att partaja på söndagar, och att allt nattliv därför måste tystna vid midnatt på lördagar.

 

Auntie var mycket, mycket nöjd med att åka hem, efter en lång dag, och hoppa i säng, den kvällen.