Möte i monsunen
Så tänkte jag i morse när jag cyklade runt i snöstorm i dubbla lager munkjackor på väg till jobbet. Inte för att det var monsun. Utan snörstorm. Men jag tänkte att hemma på Cook åker jag ju motorcykel i cyklonregn, jag ska väl uthärda en cykling i snöstorm med.
Men så mycket trevligare det hade varit om jag vetat i förväg att de där sex dagarna jag skulle flyga hem och överraska mamma och pappa på deras födelsedag, snabbt verkade förvandlas till en evighetstid. I sommarkläder.
- Sex dagars ombyte - check (är nu inne på 11 dagen i Sverige)
- Ett par Converse jag nu haft på mig varje dag - check
- Ett par flipflops jag inte använt någon dag - check
- Sex par trosor som nu utökats med ett gäng nya akutinköpta - check
- Strumpor, se ovan, - check
- Glömde min lite varma kofta hemma på sängen i Cook, då det var 30 grader och kokhett och jag inväntade till sista sekunden med att slänga på mig ett par jeans innan jag åkte till flygplatsen på Rarotonga - check
- Inköpt akut munkjacka på LAX för att få lite värme - check
- Lånad extra munkjacka från storebror med Korpen eller Landstinget tryck på - check
- Lånad regnjacka från storebror - check
- Frusen - check
- Bitter - dubbelcheck
Gaaah, vilka ord man få lära sig under en livstid. Är det inte Bogvisir, så är det Tsunami, eller 11 September eller Askmoln.
Hej då askmolnet. Nu får det vara nog. Jag vll INTE boka om en vecka till, Tack vare det fula askmolnet kommer mitt flyg vara överbokat med fula tyskar på varenda stol och jag kommer vara folkskygg och snipig.
En vecka till och jag kommer nita en tysk, och även en islänning om jag skulle stöta på en sådan.
Men annars är allt toppen. Vi hörs igen från Rarotonga. Om askmolnet någonsin försvinner under min livstid.
Men så mycket trevligare det hade varit om jag vetat i förväg att de där sex dagarna jag skulle flyga hem och överraska mamma och pappa på deras födelsedag, snabbt verkade förvandlas till en evighetstid. I sommarkläder.
- Sex dagars ombyte - check (är nu inne på 11 dagen i Sverige)
- Ett par Converse jag nu haft på mig varje dag - check
- Ett par flipflops jag inte använt någon dag - check
- Sex par trosor som nu utökats med ett gäng nya akutinköpta - check
- Strumpor, se ovan, - check
- Glömde min lite varma kofta hemma på sängen i Cook, då det var 30 grader och kokhett och jag inväntade till sista sekunden med att slänga på mig ett par jeans innan jag åkte till flygplatsen på Rarotonga - check
- Inköpt akut munkjacka på LAX för att få lite värme - check
- Lånad extra munkjacka från storebror med Korpen eller Landstinget tryck på - check
- Lånad regnjacka från storebror - check
- Frusen - check
- Bitter - dubbelcheck
Gaaah, vilka ord man få lära sig under en livstid. Är det inte Bogvisir, så är det Tsunami, eller 11 September eller Askmoln.
Hej då askmolnet. Nu får det vara nog. Jag vll INTE boka om en vecka till, Tack vare det fula askmolnet kommer mitt flyg vara överbokat med fula tyskar på varenda stol och jag kommer vara folkskygg och snipig.
En vecka till och jag kommer nita en tysk, och även en islänning om jag skulle stöta på en sådan.
Men annars är allt toppen. Vi hörs igen från Rarotonga. Om askmolnet någonsin försvinner under min livstid.
Betydelsen av att uttrycka sig rätt
Det finns ju så många fina klyschiga ord här i världen. Just idag kom jag att tänka på ett sådant, som skulle passa fint, men ändå inte. Ska man ta utrryck bokstavligt, eller ska man säga ett uttryck som bokstavligen innebär en sak, men menas något annat?
I mitt fall brottades jag med "Break a leg".
GM har börjat spela rugby igen. På den tiden det begav sig var han snubblande nära proffsrugbynivå i NZ, så han har säkert talangen i sig. Men det var måååånga år sedan nu, och han är inte längre arton. Två schlattriga knän senare känns det inte aktuellt att börja med rugby tycker jag. Det tycker dock GM, och då får man acceptera faktum och när han kommer hemlinkades skadad om någon vecka eller så, så ska jag bita mig i läppen och inte säga "Vad var det jag sa?"
Jag peppar snällt för fullt, och vi närmar oss kvalspel och spänningen är nu oliiidlig bland de åtta lag eller så som spelar. Kvällens match är mycket viktig. När GM så skulle ge sig av skulle man ju därför dra till med den perfekta frasen. Oprah hade ju sagt "You go Girl!" vilket jag tycker är toppen, men det kändes inte passande i det här sammanhanget. Kvar återstod "Break a leg". Men VEM har kommit på det mossiga uttrycket? Man KAN inte säga "Break a leg" när någon ska bli omkullbrottad av ett gäng huligarner i två timmars tid eller så.
När vi är inne på att bli jämnad med marken för det mig osökt in på när det var Tsunamivarning här mitt i natten, och min väninna här på ön avslutade vårt sista samtal innan det var dags för evakuering med "All the best". Jag och min väninna Sissi, som var online i Sverige den natten, gjorde en djup analys. Jag tycker att "All the best" har lite av slutscenen i Titanic över sig, och känns väldigt som att slutet är nära. Det känns osäkert hur saker ska sluta när man avslutar en tsunamievakuering med "All the best". Den väninnan har aldrig sagt det förr, och inte heller sedan dess igen.
Kanske jag skulle ha sagt "All the best" till GM när han gav sig av idag? Och sagt "Break a leg" till väninnan som skulle springa uppför berget flyendes den stora vågen?
I mitt fall brottades jag med "Break a leg".
GM har börjat spela rugby igen. På den tiden det begav sig var han snubblande nära proffsrugbynivå i NZ, så han har säkert talangen i sig. Men det var måååånga år sedan nu, och han är inte längre arton. Två schlattriga knän senare känns det inte aktuellt att börja med rugby tycker jag. Det tycker dock GM, och då får man acceptera faktum och när han kommer hemlinkades skadad om någon vecka eller så, så ska jag bita mig i läppen och inte säga "Vad var det jag sa?"
Jag peppar snällt för fullt, och vi närmar oss kvalspel och spänningen är nu oliiidlig bland de åtta lag eller så som spelar. Kvällens match är mycket viktig. När GM så skulle ge sig av skulle man ju därför dra till med den perfekta frasen. Oprah hade ju sagt "You go Girl!" vilket jag tycker är toppen, men det kändes inte passande i det här sammanhanget. Kvar återstod "Break a leg". Men VEM har kommit på det mossiga uttrycket? Man KAN inte säga "Break a leg" när någon ska bli omkullbrottad av ett gäng huligarner i två timmars tid eller så.
När vi är inne på att bli jämnad med marken för det mig osökt in på när det var Tsunamivarning här mitt i natten, och min väninna här på ön avslutade vårt sista samtal innan det var dags för evakuering med "All the best". Jag och min väninna Sissi, som var online i Sverige den natten, gjorde en djup analys. Jag tycker att "All the best" har lite av slutscenen i Titanic över sig, och känns väldigt som att slutet är nära. Det känns osäkert hur saker ska sluta när man avslutar en tsunamievakuering med "All the best". Den väninnan har aldrig sagt det förr, och inte heller sedan dess igen.
Kanske jag skulle ha sagt "All the best" till GM när han gav sig av idag? Och sagt "Break a leg" till väninnan som skulle springa uppför berget flyendes den stora vågen?
A big man
När någon dör på den lilla ön blir det ju ett fasligt hallå, då de flesta har lite koll på de flesta. När någon äldre dör i byarna måste alla sluta upp runt hela ön, och vägen kan bli helt blockerad av alla som ska ta sig till den famlljens hem och hedra, och senare även till en begravning.
Förra veckan dog någon av våra politikers son. Han kallades för Conan. Toppen. Conan var en gigant. Det är många här. Det är antagligen också anledning till att han dog så ung 40 någonting, många hjärtan orkar inte med de stora kropparna. Det är ett av de största hälsoproblemen här, övervikt.
Hur som helst. Vi har skrivit massor om Conan i vår lokala tidning, och vi har hyllat och berättat hur bra han här. Det jag gillar, även fast det dessvärre är ett hälsoproblem, är att det är toppen att vara så gigantisk här. Inget hysteriskt smalideal som vi har i västvärlden. Vi sammanfattade vår artikel med att vi ska minnas Conan "as a big man, with a big heart". Undrar om de skulle skriva att vi ska minnas henne som ett benrangel om jag skulle gå hädan?
Hur som helst. Allt slöt upp till Conans begravning. Det var massa bilder i tidningen och längst fram bland kistbärarna, vem poserade där, om inte - ja, just de ja - George George! Jag står inte ut.
Jag sprang även på George George i affären i lördags. Och idag var han i tidningen igen. George George och Papa måste vara våra mesta tidningskändisar!
Förra veckan dog någon av våra politikers son. Han kallades för Conan. Toppen. Conan var en gigant. Det är många här. Det är antagligen också anledning till att han dog så ung 40 någonting, många hjärtan orkar inte med de stora kropparna. Det är ett av de största hälsoproblemen här, övervikt.
Hur som helst. Vi har skrivit massor om Conan i vår lokala tidning, och vi har hyllat och berättat hur bra han här. Det jag gillar, även fast det dessvärre är ett hälsoproblem, är att det är toppen att vara så gigantisk här. Inget hysteriskt smalideal som vi har i västvärlden. Vi sammanfattade vår artikel med att vi ska minnas Conan "as a big man, with a big heart". Undrar om de skulle skriva att vi ska minnas henne som ett benrangel om jag skulle gå hädan?
Hur som helst. Allt slöt upp till Conans begravning. Det var massa bilder i tidningen och längst fram bland kistbärarna, vem poserade där, om inte - ja, just de ja - George George! Jag står inte ut.
Jag sprang även på George George i affären i lördags. Och idag var han i tidningen igen. George George och Papa måste vara våra mesta tidningskändisar!
En rånare och två skotthål
Fortfarande inga spår av Brorsan Grus. Fortfarande ingen som verkar bry sig. Hans australiensiska flickvän, som vi ett tag trodde han emigrerat med, har dock synts på ön, så han verkar inte ha flyttat någonstans med henne iallafall.
I torsdags var vi ut på Whatever, då det ju var som fredag, eftersom allt är stängt här på långfredagen. Alla var självklart där, och en timme före stängning dök även Rånaren upp.. Jag har ju inte talat ut med honom om hans slagsmål och böter, så nu var det dags för ett samtal:
Jag: Sköter du dig?
Rånaren: Ja
Jag: Lögnare. Jag läste allt i tidningen om dina eskapader. Du skulle ju sköta dig när du flyttade hit sade du.
Rånaren: (Stort leende) Man ska inte tro på allt som står i tidningen.
Jag Hrmpff! Det stod ju under avklarade domstolsärenden och du blev bötfälld!
Tystnad. Man vill ju inte bli osams med en två meters rånare, så jag tittade mig omkring för att hitta något att prata om. Såg yngre Brorsan Grus i ett hörn, han som Rånaren har sagt att han ska döda.
Jag: Men det är ju väldigt positivt att du inte har dödat Brorsan Grus ännu!
Ah, jag bygger sådana broar. Jag känner mig som "Förälder på stan!"
Samma kväll stötte vi även på en kille från Sydafrika i baren. För att konversera artigt och intelligent (se ovan konversation), frågade jag, då jag varit i Sydafrika och tycker landet är fantastiskt på många sätt, hur det var att verkligen bo och leva i Johannesburg, är det så illa som tidningar vill ha det till, eller är det mer relaxat om man verkligen bor där?
Karln säger inte ett ljud, utan börjar hala upp t-shirten ur byxorna och drar upp den till halsen. Från hans vita mage stirrar två stora skotthål mot oss. Ah, vad svarar man på det. "Sedär?" Han behövde ju inte egentligen säga så mycket mer, från den lilla visningen förstod man att det var ganska kriminellt. Han var en vit överklass kille i 30 års åldern. Hans hus var larmat med elektriska staket, två stora vakthundar i trädgården, trippla lås på dörren. Han har inte sett barn cykla och leka utomhus på över tio år i Johannesburg! Vilket samhälle! Han älskade också sitt land, men berättade sorgset att alla flyr det. Men vill inte fostra barn och ha en familj i ett sådant land. De var 20 personer som började på universitetet tillsammans i Johannesburg, nu har alla utom tre emigrerat landet. Det var en oerhört intressant konversation, men han menade att rasismen är nu så omvänd, så ingen vit kan få ett jobb, oavsett hur utbildad man är, och han säger att det inte finns mer hopp inom de närmsta hundra åren för att situationen ska kunna ändras. Han fyllnade dock till mer och mer och blev mer och mer sentimenal. Skotthålen kom från att han kom på två personer som försökte sno hans bil. Han dog nästen, men sedan såg han ljuset och Gud eller någon annan hade sagt åt honom att det var för tidigt att dö, och att han skulle återvända. Vid det laget var han ganska slirig så jag och min väninna visste inte hur vi skulle ta oss ur konversationen som blev djupare och djupare. Slutligen kontrade han med att han syster blivit dödad med. Då beställde vi en taxi hem till karln, det var dags för honom att åka hem till sitt hotell och sova.
I lördags när vi slog upp tidningen, vem överraskade oss med bild, med bästa finskjortan på, om inte Papa igen! Men, vad han minglar! Nu hade han och hans pensioförening fått påskägg av vårt televerk, så därför poserade de så fint på bild i tidningen! Papa är kändis!
I söndags morse ringde telefonen kl 06500. Jag svarade inte. Sedan0710 igen.
Vi behöver inte ens spekulera i vem det kan ha varit....hrmpff....
!
I torsdags var vi ut på Whatever, då det ju var som fredag, eftersom allt är stängt här på långfredagen. Alla var självklart där, och en timme före stängning dök även Rånaren upp.. Jag har ju inte talat ut med honom om hans slagsmål och böter, så nu var det dags för ett samtal:
Jag: Sköter du dig?
Rånaren: Ja
Jag: Lögnare. Jag läste allt i tidningen om dina eskapader. Du skulle ju sköta dig när du flyttade hit sade du.
Rånaren: (Stort leende) Man ska inte tro på allt som står i tidningen.
Jag Hrmpff! Det stod ju under avklarade domstolsärenden och du blev bötfälld!
Tystnad. Man vill ju inte bli osams med en två meters rånare, så jag tittade mig omkring för att hitta något att prata om. Såg yngre Brorsan Grus i ett hörn, han som Rånaren har sagt att han ska döda.
Jag: Men det är ju väldigt positivt att du inte har dödat Brorsan Grus ännu!
Ah, jag bygger sådana broar. Jag känner mig som "Förälder på stan!"
Samma kväll stötte vi även på en kille från Sydafrika i baren. För att konversera artigt och intelligent (se ovan konversation), frågade jag, då jag varit i Sydafrika och tycker landet är fantastiskt på många sätt, hur det var att verkligen bo och leva i Johannesburg, är det så illa som tidningar vill ha det till, eller är det mer relaxat om man verkligen bor där?
Karln säger inte ett ljud, utan börjar hala upp t-shirten ur byxorna och drar upp den till halsen. Från hans vita mage stirrar två stora skotthål mot oss. Ah, vad svarar man på det. "Sedär?" Han behövde ju inte egentligen säga så mycket mer, från den lilla visningen förstod man att det var ganska kriminellt. Han var en vit överklass kille i 30 års åldern. Hans hus var larmat med elektriska staket, två stora vakthundar i trädgården, trippla lås på dörren. Han har inte sett barn cykla och leka utomhus på över tio år i Johannesburg! Vilket samhälle! Han älskade också sitt land, men berättade sorgset att alla flyr det. Men vill inte fostra barn och ha en familj i ett sådant land. De var 20 personer som började på universitetet tillsammans i Johannesburg, nu har alla utom tre emigrerat landet. Det var en oerhört intressant konversation, men han menade att rasismen är nu så omvänd, så ingen vit kan få ett jobb, oavsett hur utbildad man är, och han säger att det inte finns mer hopp inom de närmsta hundra åren för att situationen ska kunna ändras. Han fyllnade dock till mer och mer och blev mer och mer sentimenal. Skotthålen kom från att han kom på två personer som försökte sno hans bil. Han dog nästen, men sedan såg han ljuset och Gud eller någon annan hade sagt åt honom att det var för tidigt att dö, och att han skulle återvända. Vid det laget var han ganska slirig så jag och min väninna visste inte hur vi skulle ta oss ur konversationen som blev djupare och djupare. Slutligen kontrade han med att han syster blivit dödad med. Då beställde vi en taxi hem till karln, det var dags för honom att åka hem till sitt hotell och sova.
I lördags när vi slog upp tidningen, vem överraskade oss med bild, med bästa finskjortan på, om inte Papa igen! Men, vad han minglar! Nu hade han och hans pensioförening fått påskägg av vårt televerk, så därför poserade de så fint på bild i tidningen! Papa är kändis!
I söndags morse ringde telefonen kl 06500. Jag svarade inte. Sedan0710 igen.
Vi behöver inte ens spekulera i vem det kan ha varit....hrmpff....
!
