God jul och Gott nytt år!
Nu blir det bloggtorka ett tag. Jag vet ju aldrig hur länge. Eller om jag någonsin skriver igen. Men ett tag iallafall.
Det har varit många dagar då jag har känt att jag strypts sakta om jag inte får lämna den här lilla ön NU. Men så finns det andra dagar, som är de man ska minnas, när jag undrar om livet kan bli mer på en pinne än så?
I onsdags var det Stringband kväll på Whatever! bar. När vi kom upp var kvällen precis lagom varm, och lagom svalkande bris drog igenom den öppna baren. Jag beställde en iskall öl, och ställde mig och betraktade min omgivning. Baren ligger en trappa upp, och intill havet. Fullmånen lyste över lagunen och gjorde så att alla de underbara, vajande kokospalmerna skimrade som i silver. De stora, majestätiska vågorna bröt över revet i ett underbart dån och gav ifrån sig ett hav av vitt skum. Stjärnorna lyser så starkt som lampor på himlen här ute på denna lilla, lilla ö mitt ute i mörkret i ingenstans.
I ett hörn av baren satt fyra karlar runt ett bord med varsin öl framför sig. En hade en dubbelukulele, en annan en vanlig ukulele, en tredje en vanlig gitarr, och den sista hade skapat en bas av pinnen till en kvast, ett snöre, och en plastbunke. Där satt de och sjöng och spelade så otroligt relaxat och underbart, till denna fantastiska omgivning, och jag fick en sådan kick av lycka så jag blev tvungen att picka till min väninna och be henne titta sig omrking, och fråga sig själv om livet kan bli så mycket bättre än så här vissa dagar?
Jag frestar er med lite Cookiansk julskyltning för att ni ska få den rätta julkänslan. Det är svårt att finna ord för den, men jag skulle vilja kalla den... stilren.
Meri Kirimitiki som vi säger på Cook öarna. God jul!
Det har varit många dagar då jag har känt att jag strypts sakta om jag inte får lämna den här lilla ön NU. Men så finns det andra dagar, som är de man ska minnas, när jag undrar om livet kan bli mer på en pinne än så?
I onsdags var det Stringband kväll på Whatever! bar. När vi kom upp var kvällen precis lagom varm, och lagom svalkande bris drog igenom den öppna baren. Jag beställde en iskall öl, och ställde mig och betraktade min omgivning. Baren ligger en trappa upp, och intill havet. Fullmånen lyste över lagunen och gjorde så att alla de underbara, vajande kokospalmerna skimrade som i silver. De stora, majestätiska vågorna bröt över revet i ett underbart dån och gav ifrån sig ett hav av vitt skum. Stjärnorna lyser så starkt som lampor på himlen här ute på denna lilla, lilla ö mitt ute i mörkret i ingenstans.
I ett hörn av baren satt fyra karlar runt ett bord med varsin öl framför sig. En hade en dubbelukulele, en annan en vanlig ukulele, en tredje en vanlig gitarr, och den sista hade skapat en bas av pinnen till en kvast, ett snöre, och en plastbunke. Där satt de och sjöng och spelade så otroligt relaxat och underbart, till denna fantastiska omgivning, och jag fick en sådan kick av lycka så jag blev tvungen att picka till min väninna och be henne titta sig omrking, och fråga sig själv om livet kan bli så mycket bättre än så här vissa dagar?
Jag frestar er med lite Cookiansk julskyltning för att ni ska få den rätta julkänslan. Det är svårt att finna ord för den, men jag skulle vilja kalla den... stilren.
Meri Kirimitiki som vi säger på Cook öarna. God jul!
Hets
Så sitter jag som vanligt med hjärtat i halsgropen och har inte hunnit börja tänka på packning och har en miljon saker kvar att göra, just ingen tid, och avresa imorgon. Varför blir det alltid så här?
Självklart har jag som vanligt snickrat ihop min resa med två olika biljetter. Tyckte jag hade fin marginal. Men i måndags när Air New Zealand kom inflygande för att landa på den lilla ön var det sådant oväder då det gick inte att landa. Vad gör man då mitt ute i ett gigantiskt Söderhav? Man sticker såklart till närmsta närliggande flygplats. Som är Tahiti. Två och en halv timmes flygning bort. Där tankar man, och flyger tillbaka och gör ett nytt försök att landa på Rarotonga. Vilket ger en nätt liten försening på sisådär åtta timmar till L.A
Jag står inte ut om det händer mig, så nu är jag ute och snackar med molnen och solen såhär sista dagen och ber om harmoniskt väder i morgon.
Jag bara undrar. När ett flygplan måste nödlanda står det ju alltid att piloten blev tvungen att dumpa bränslet i havet för de får inte landa med så mycket bränsle. Men när man flyger till små kurreduttaöar mitt i ingenstans måste man ju alltid landa med ett par timmars flygnings bensin ombord, det där reservlagret man har för att kunna flyga till Tahiti om det behövs. Hur blir det då då? Eller dumpar de alltid tre timmars bensin i havet innan de landar här?
Jag ska ta mig ett glas rödvin på flyget i morgon och göra en analys av det hela. Ber att få återkomma
Självklart har jag som vanligt snickrat ihop min resa med två olika biljetter. Tyckte jag hade fin marginal. Men i måndags när Air New Zealand kom inflygande för att landa på den lilla ön var det sådant oväder då det gick inte att landa. Vad gör man då mitt ute i ett gigantiskt Söderhav? Man sticker såklart till närmsta närliggande flygplats. Som är Tahiti. Två och en halv timmes flygning bort. Där tankar man, och flyger tillbaka och gör ett nytt försök att landa på Rarotonga. Vilket ger en nätt liten försening på sisådär åtta timmar till L.A
Jag står inte ut om det händer mig, så nu är jag ute och snackar med molnen och solen såhär sista dagen och ber om harmoniskt väder i morgon.
Jag bara undrar. När ett flygplan måste nödlanda står det ju alltid att piloten blev tvungen att dumpa bränslet i havet för de får inte landa med så mycket bränsle. Men när man flyger till små kurreduttaöar mitt i ingenstans måste man ju alltid landa med ett par timmars flygnings bensin ombord, det där reservlagret man har för att kunna flyga till Tahiti om det behövs. Hur blir det då då? Eller dumpar de alltid tre timmars bensin i havet innan de landar här?
Jag ska ta mig ett glas rödvin på flyget i morgon och göra en analys av det hela. Ber att få återkomma
Nu får det vara nog - jaaa det får det!
Efter en djup analys idag har jag kommit fram till att det måste vara den katolska prästen. Han som svärmor kallade hit till huset när det hade fått väggar och tak, för att gå runt och mumla och skvätta vatten ialla rum och därmed välsigna det och mota ut alla onda andar.
Han måste ha läst fel. Eller så var hans skvätta vatten så förtjusande så hela öns flora och fauna blev extas och ville flytta in. Eller så är det bra att ha lite onda andar i huset, för de håller alla andra exotiska varelser borta.
Idag har jag sedan jag vaknade haft en stor kamp med myror överallt. I tangenbordet. I laptopen. På golv. På bord .På diskbänk. Överallt. 0630 öppnade jag terrasdörren och då ligger redan stackars Coconut där, denna natt hade han valt att sova i en plastbalja jag har på balkongen. Går åt andra hållet och öppnar ytterdörren - där står redan Uku och Lelle och tjattrar för att de inte fått sin morgonmacka av mig ännu. Ah, vilken hets.
Får ordning på alla djuren, stänger ytterdörren, låser den t o m och sätter mig och arbetar. Efter ett tag :
Knakeliknak.
Prassel.
Rassel
Hörs det från ytterdörren. Jag tittar åt vänster tre meter ifrån mig där ytterdörren är. Och jag stod inte ut:
En arg bautakrabba har på något sätt pressat ihop sin lekamen in UNDER dörren och gått in i mitt vardagsrum! Vad är det för FEL på alla djur på den här ön? Vad ska de in till mig och göra hela tiden?
Jag blev helt extas, men kände att det inte var aktuellt med min Radarsprej. Sprang iklädd min sarong in till garderoben i Ben Johnson världsrekorfart, fick tag i ett par stora herrskor som GM har när han går på finkrogen, (de kändes krabbsäkra) och en stor sopkvast.
Som Bambi på hal is hasade jag fram till ytterdörren i de gigantiska skorna, med sopkvasten i "Freeze!" position, fick upp ytterdörren och puttade ut krabban som fortfarande såg arg ut. Kanske det var en hämndlysten släkting till den krabba jag råkade trampa ihjäl på stranden med mina Michaek Jackson step tidigare i år? Sedan stängde jag dörren och pressade en handduk för den lilla springan under dörren.
Jag kommer på allvar få en hjärtattack snart.
Han måste ha läst fel. Eller så var hans skvätta vatten så förtjusande så hela öns flora och fauna blev extas och ville flytta in. Eller så är det bra att ha lite onda andar i huset, för de håller alla andra exotiska varelser borta.
Idag har jag sedan jag vaknade haft en stor kamp med myror överallt. I tangenbordet. I laptopen. På golv. På bord .På diskbänk. Överallt. 0630 öppnade jag terrasdörren och då ligger redan stackars Coconut där, denna natt hade han valt att sova i en plastbalja jag har på balkongen. Går åt andra hållet och öppnar ytterdörren - där står redan Uku och Lelle och tjattrar för att de inte fått sin morgonmacka av mig ännu. Ah, vilken hets.
Får ordning på alla djuren, stänger ytterdörren, låser den t o m och sätter mig och arbetar. Efter ett tag :
Knakeliknak.
Prassel.
Rassel
Hörs det från ytterdörren. Jag tittar åt vänster tre meter ifrån mig där ytterdörren är. Och jag stod inte ut:
En arg bautakrabba har på något sätt pressat ihop sin lekamen in UNDER dörren och gått in i mitt vardagsrum! Vad är det för FEL på alla djur på den här ön? Vad ska de in till mig och göra hela tiden?
Jag blev helt extas, men kände att det inte var aktuellt med min Radarsprej. Sprang iklädd min sarong in till garderoben i Ben Johnson världsrekorfart, fick tag i ett par stora herrskor som GM har när han går på finkrogen, (de kändes krabbsäkra) och en stor sopkvast.
Som Bambi på hal is hasade jag fram till ytterdörren i de gigantiska skorna, med sopkvasten i "Freeze!" position, fick upp ytterdörren och puttade ut krabban som fortfarande såg arg ut. Kanske det var en hämndlysten släkting till den krabba jag råkade trampa ihjäl på stranden med mina Michaek Jackson step tidigare i år? Sedan stängde jag dörren och pressade en handduk för den lilla springan under dörren.
Jag kommer på allvar få en hjärtattack snart.
Och de nominerade är....
Så här i de sista skälvande dagarna av året är det dags att summera vem som blir årets Arne H stipendiat. Stipendiet delas ut till den som med sin allra torraste, torftigaste humor på min blogg gjort allt för vara lika festlig som Arne H.
Övriga kommenterare kan känna er glada och hedrade att ni inte betraktas som Arnewannabees, och ni får istället rösta på dessa torftiga människors inlägg så att vi kan få bokslut på vem som är årets Arne H stipendiat:
De nominerade är:
Pewisa för föjande toftiga kommentarer:
Om superhjältarnamn på politiker:
Övriga kommenterare kan känna er glada och hedrade att ni inte betraktas som Arnewannabees, och ni får istället rösta på dessa torftiga människors inlägg så att vi kan få bokslut på vem som är årets Arne H stipendiat:
De nominerade är:
Pewisa för föjande toftiga kommentarer:
Om superhjältarnamn på politiker:
men var det inte Gudrun, den gamla v-partiledaren som spydde och hulkade någongång när hon var på lyset. Kanske hon är "The incredible Hulk"
Om den stackars mosade ödlan i dörren:det måste vara den där skräcködlan som jämnt finns inne badrummet när man tittar sig i spegeln på morgonen. Så nu finns inte den längre.......Om när jag bakade kanelbullar:vilken tur att du inte tog lite vin till bullarna för då hade du blivit riktigt på kanelen.......
Om mitt fina kort från St Patrics day paraden i Sydney med två människor utklädda till två Guiness:Det är dags att sluta dricka när pilsnern vandrar iväg......
Tove för det snipiga påhoppet när jag missat ett M i mäter när jag skulle beskriva valars längd:
Men de äter 15 m vad..? Prinskorv? Lakritsremmar? Krill-på-ett-snöre?
Sissi om elräkningen där det debiteras extra om elmätargubben blir jagad av en hund:
Det ser dessutom ut som att moms tillkommer
Oskar om exotiska ortsnamn i världen t ex i Afrika som Mbabane:
Jomenvisst, tänk vad mycket bättre det hade varit med:
BUppsala, eller såklart ännu bättre: MUppsala
Svägerska 1 om exotiska ortsnamn i världen t ex i Australien Kununurra:
vad sägs om...
Rinkebulla
Gränbyrra
Akalla (ah.. där har en aborigin redan varit!)
Sunnerstalla
Solnalla
UllaBella...
T för följande minst lika torftiga nlägg:
Om superhjältars eller liknande smeknamn på politker:
Fredrik Reinfeldt + Raymond Babbitt (Dustin Hoffman) = Reinman
Om en lätt felstavning av kvinnors badkläder:Bikinini - ni är då allt lite före där än hemma i Svedala, undrar hur en sån ser ut och vad den kan tänkas kosta.
Reträtt, sedan anfall, sedan reträtt igen. Med hjärtsnörp!
Jag dör.
Och när jag dör kommer jag att hamna i helvetet för jag har dödat så många stackars insekter och förstört hela ozonlagret. Antagligen dör jag snart också, för jag har fått i mig en halv hysterisk flaska med Radar eller liknande DDT idag.
Vi börjar igår. När jag skulle gå in i sovrummet och sova och tänder lampan springer Uberspindel Birger glatt omkring på väggen bredvid sängen. Handflata pratar vi i storlek, dock ej full utsträckt hand. Han var vidrig, ful och snabb.
GM hade ingen prio alls på att få ut den men jag kände att det finns inte en CHANS att jag sover med en sådan spindel i mitt sovrum. Efter tio minuter, då jag följt varje steg den tog tills den smög in bakom gardinen orkade Grottmannen masa sig in och fösa ut den. Sedan kunde jag INTE sova ändå, för jag var så extas.
Idag, i livet, i verkligeheten, i världen som Kurt Olsson skulle sagt, skulle jag just gå och hämta ett ark papper i byrålådan under sängen.. Jag böjer ner ansiktet NÄRA och letar, och RAFSAR med min hand, när den vidrigaste kackerlackan i mannaminne springer upp ur lådan en decimeter från min hand, och nästan lika nära mitt ansikte. Jag lovar, den måste ha gått på anabola, så uberstor var den. Jag har varit tyst hela dagen idag för att få tillbaka min havererade röst som försvann i helgen, men nu förstörde jag hela röstterapin när den där idioten dök upp. Dock var den ett fint test på reaktionsförmågan - fem snabba elefantsteg ut till insektssprejen i köket, under skrik. Fyra snabba åter, hopp upp på sängen, och sprayade hysteriskt mot hela byrån bredvid sängen.
Inget hände.
Vidrigt.
Jag sprang ut ur rummet, och ställde mig och spanade in på säkert avstånd. YESSSS! Efter två minuter kommer den vidrigaste kackisen i mannaminne krypande ut ur byrån. Jag upp på sängen igen, spraya, spraya. Springa ut ur rummet. Kackisen galen och springer runt i extas. Jag med. Fram med sprayen igen. Spraya spraya. Han springer fortfarande. Jag har fått i mig mer gift än honom, och är antagligen mer död än honom. Ändå står det "New faster working" på DDT burken. Han fortsätter ju springa! Hur seg var då inte den gamla sprayen som inte var faster working?
Ah. Så nu har jag sprungit ut till köksbordet, med sprayen bredvid mig och fötterna uppdragna och hoppas att GM inte ska jobba över idag. För i denna position tänker jag sitta tills han kommer hem och disikerar hela sovrummet och hittat kackisen. Wanted - dead or alive. Helst dead. Men säkert har den lagt barn i byrålådan och det kommer dundra ut hundra mördarkackisar i natt när jag sover och vältra över sängen som en vidrig Mumiefilm. Livet är en kamp.
Jag skulle ha förstått det redan när jag såg kackisen i Bonds panna. Nu är säsongen här.
Dags att åka hem.
Och när jag dör kommer jag att hamna i helvetet för jag har dödat så många stackars insekter och förstört hela ozonlagret. Antagligen dör jag snart också, för jag har fått i mig en halv hysterisk flaska med Radar eller liknande DDT idag.
Vi börjar igår. När jag skulle gå in i sovrummet och sova och tänder lampan springer Uberspindel Birger glatt omkring på väggen bredvid sängen. Handflata pratar vi i storlek, dock ej full utsträckt hand. Han var vidrig, ful och snabb.
GM hade ingen prio alls på att få ut den men jag kände att det finns inte en CHANS att jag sover med en sådan spindel i mitt sovrum. Efter tio minuter, då jag följt varje steg den tog tills den smög in bakom gardinen orkade Grottmannen masa sig in och fösa ut den. Sedan kunde jag INTE sova ändå, för jag var så extas.
Idag, i livet, i verkligeheten, i världen som Kurt Olsson skulle sagt, skulle jag just gå och hämta ett ark papper i byrålådan under sängen.. Jag böjer ner ansiktet NÄRA och letar, och RAFSAR med min hand, när den vidrigaste kackerlackan i mannaminne springer upp ur lådan en decimeter från min hand, och nästan lika nära mitt ansikte. Jag lovar, den måste ha gått på anabola, så uberstor var den. Jag har varit tyst hela dagen idag för att få tillbaka min havererade röst som försvann i helgen, men nu förstörde jag hela röstterapin när den där idioten dök upp. Dock var den ett fint test på reaktionsförmågan - fem snabba elefantsteg ut till insektssprejen i köket, under skrik. Fyra snabba åter, hopp upp på sängen, och sprayade hysteriskt mot hela byrån bredvid sängen.
Inget hände.
Vidrigt.
Jag sprang ut ur rummet, och ställde mig och spanade in på säkert avstånd. YESSSS! Efter två minuter kommer den vidrigaste kackisen i mannaminne krypande ut ur byrån. Jag upp på sängen igen, spraya, spraya. Springa ut ur rummet. Kackisen galen och springer runt i extas. Jag med. Fram med sprayen igen. Spraya spraya. Han springer fortfarande. Jag har fått i mig mer gift än honom, och är antagligen mer död än honom. Ändå står det "New faster working" på DDT burken. Han fortsätter ju springa! Hur seg var då inte den gamla sprayen som inte var faster working?
Ah. Så nu har jag sprungit ut till köksbordet, med sprayen bredvid mig och fötterna uppdragna och hoppas att GM inte ska jobba över idag. För i denna position tänker jag sitta tills han kommer hem och disikerar hela sovrummet och hittat kackisen. Wanted - dead or alive. Helst dead. Men säkert har den lagt barn i byrålådan och det kommer dundra ut hundra mördarkackisar i natt när jag sover och vältra över sängen som en vidrig Mumiefilm. Livet är en kamp.
Jag skulle ha förstått det redan när jag såg kackisen i Bonds panna. Nu är säsongen här.
Dags att åka hem.
En ö klädd i svart
I går morse åkte jag in till kl 0800 till marknaden. Svärmor var i extas på marknaden redan då, för en stackars ung flicka hade tagit livet av sig natten innan, och det blir ju en snackis på ön som sprider sig i rekordfart. Spekulationerna sätter igång på en gång och alla har något att tillägga om ämnet. Efter marknaden gick jag till en souveniraffär, och självklart stod personalen där och pratade om den stackars tjejen som hängt sig i sin pojkväns badrum. Efter en timme hade jag frukostdate med en väninna. Det första hon säger är "Har du hört om den där tjejen som tagit livet av sig?". Vid lunch var jag hembjuden till henne och hennes man, och det första han säger är "Ah, jag sitter just och lyssnar på radion. Det kom ett inslag med panflöjt (alltid panflöjt på radion när vi har något allvarligt att säga) och de berättade att ? tagit livet av sig i natt" Ja, hallå ja, hur kan man kabla ut på radion (till vidrig panflöjt) att någon tagit livet av sig?" Jag står inte ut. Det är ju verkligen synd om den drabbade familjen, men åååååh vad folk pratar i ett litet samhälle.
Begravning är redan idag, då denna lillla ö inte har någon kapacitet att förvara lik, och de blir inte härliga efter ett par dagar i 30 graders hetta, så här går det undan. Polisen fick komma till kyrkan och dirigera trafiken, då hela ön bestämde sig för att sluta upp och visa sitt stöd.
Snacket idag säger att den stackars flickans stackars pojkvän gått och varit otrogen. Med en kille. Han ligger löst till nu den stackaren, jag tycker han har lidit nog, men här löser man det mesta med att "beat the shit out of him". Toppen pedagogik!
Annars är det det vanliga tjafset i tidningen. Politker bråkar med varann via tidningen. På förstasidan i veckan hade en politiker kallat sin kollega Norman George för "Normo", en kombination av Norman och Rambo. Stor skandal. Jag står inte ut och måste genast börja fila på svenska motsvarigheter.
Carl Bildt + Batman = Carlman?
The incredible hulk = The incredible Mona?
Ah, det känns inte lika tungt som Normbo. Vi har även haft en insändardebatt (på allvar) i tidningen om huruvida Maria Magdalenva var en prostituerad eller ej. Gud måste sitta och le däruppe när han ser hur de små lokala 2000 år senare orkar debattera en sådan sak.
En nattbklubb som skulle öppna i lilla Avarua nu i december och nästan är färdigbyggd har fått sin ansökan om serveringstillstånd avslaget. För den ligger för nära katolska kyrkan, och det är syndigt med alkohol. Dessutom har någon sett att på klubbens hemsida, så är det bild på en kvinna i bikini. Syndigt, syndigt, så kan vi ju inte ha det. Sedan sitter halva befolkningen hemma och kollar på illegal porrfilm, är mer eller mindre alkoholiserade och spöar upp sina fruar som en trevlig extrahobby.
Jag älskar dubbelmoral. Verkligen.
Begravning är redan idag, då denna lillla ö inte har någon kapacitet att förvara lik, och de blir inte härliga efter ett par dagar i 30 graders hetta, så här går det undan. Polisen fick komma till kyrkan och dirigera trafiken, då hela ön bestämde sig för att sluta upp och visa sitt stöd.
Snacket idag säger att den stackars flickans stackars pojkvän gått och varit otrogen. Med en kille. Han ligger löst till nu den stackaren, jag tycker han har lidit nog, men här löser man det mesta med att "beat the shit out of him". Toppen pedagogik!
Annars är det det vanliga tjafset i tidningen. Politker bråkar med varann via tidningen. På förstasidan i veckan hade en politiker kallat sin kollega Norman George för "Normo", en kombination av Norman och Rambo. Stor skandal. Jag står inte ut och måste genast börja fila på svenska motsvarigheter.
Carl Bildt + Batman = Carlman?
The incredible hulk = The incredible Mona?
Ah, det känns inte lika tungt som Normbo. Vi har även haft en insändardebatt (på allvar) i tidningen om huruvida Maria Magdalenva var en prostituerad eller ej. Gud måste sitta och le däruppe när han ser hur de små lokala 2000 år senare orkar debattera en sådan sak.
En nattbklubb som skulle öppna i lilla Avarua nu i december och nästan är färdigbyggd har fått sin ansökan om serveringstillstånd avslaget. För den ligger för nära katolska kyrkan, och det är syndigt med alkohol. Dessutom har någon sett att på klubbens hemsida, så är det bild på en kvinna i bikini. Syndigt, syndigt, så kan vi ju inte ha det. Sedan sitter halva befolkningen hemma och kollar på illegal porrfilm, är mer eller mindre alkoholiserade och spöar upp sina fruar som en trevlig extrahobby.
Jag älskar dubbelmoral. Verkligen.
En sån karl!
I början av veckan drog en helt galen storm in över ön. I de lokalas ögon var den som en liten brakis,men för mig var det en megastorm. Jag kan inte ens föreställa mig vad en cyklon ser ut som, som måste var hundra gånger värre än det oväder vi just haft.
Det blåste så de stackars palmerna nästan hängde vågrätt , det åskade så man behövde hörselskydd och det regnade floder. På mindre än tolv timmar föll det 68 mm, och så höll det på i två dygn. Vatten överallt, den lilla vägen utanför föll delar bort på (vilket såklart resulterade i att en stackars bil körde ner i det stora hålet som förut var en väg) och det rann två små floder på var sida om vägen. Det var bara att hålla sig inomhus och mysa. Första kvällen innan jag skulle sova såg jag helt plötsligt något röra sig ute på terassen. Jag kunde inte tro mina ögon när en genomsur men glad Coconut står där utanför. HUR kom han dit? För två veckor sedan ringde jag ju en djurklinik som kom och hämtade honom. De håller till på andra sidan ön. Nu hade han dock ett halsband, men samma loppor ser det ut som. Och han har verkligen flyttat in. Han tillbringade två dygn här, och då måste man ju tlll slut ge honom mat, för man tycker synd om honom. Men då stannar han ju ännu längre!
I torsdags hade det slutat regna och storma så då kunde GM gå till jobbet igen. Här finns ju inget skyddsnät som hemma, kommer det en cyklon här som gör att du inte kan gå till jobbet på en vecka så har du ingen inkomst alls den veckan. Nä han kom hem torsdag eftermiddag berättade han att han kört förbi biografen, och den nya Bondfilmen skulle ha premiär på kvällen! Vi var chockade själva! Den är ju bara ett par månader gammal! Det brukar ju ta minst ett halvår innan vi får hit nya filmer! Vi misstänkte genast att biografmannen börjat med bootleg igen, men måste ju självklart se filmen. Så fredag stressade vi dit efter jobbet, då GM sett att den skulle börja kl 2000. När vi kom dit kl 2000 var det dock Madagaskar 2 som gick (även det en chock. Den är ju också bara ett par månader. Vad händer??) så vi fick gå ut och dricka öl istället. Igår gjorde vi ett nytt försök och nu har vi äntligen sett Bond! Ingen matservering denna gång, och inga glasstrutar. Dock paus i mitten såklart!
Efter pausen blev det olidligt spännande. Vi satt längst bak i biografen. Mitt i en uberspännande scen ser jag helt plötsligt något bekant röra sig i Bonds ansikte på bioduken.
Jag: "Pssst! GM?"
GM: "Tyst!"
Jag: "Men pssssst. Vad är det som kryper i Bonds ansikte? Är det en kackerlacka?
GM: (Vet hur hysterisk jag är) "Nej, då det ser ut som en stor nattfjäril"
Jag: "Det ÄR verkligen en kackerlacka i Bonds ansikte. Jag står inte ut! My name is Roach! Cock Roach" Fniss. fniss.
GM (och alla i närheten på biografen) "Tyst nu och koncentrera dig på filmen"
Hur kan man koncentrera sig på filmen när en stor kackis kryper runt på bioduken? Bond verkade dock oberörd av det hela. Han är en modig karl!
Det blåste så de stackars palmerna nästan hängde vågrätt , det åskade så man behövde hörselskydd och det regnade floder. På mindre än tolv timmar föll det 68 mm, och så höll det på i två dygn. Vatten överallt, den lilla vägen utanför föll delar bort på (vilket såklart resulterade i att en stackars bil körde ner i det stora hålet som förut var en väg) och det rann två små floder på var sida om vägen. Det var bara att hålla sig inomhus och mysa. Första kvällen innan jag skulle sova såg jag helt plötsligt något röra sig ute på terassen. Jag kunde inte tro mina ögon när en genomsur men glad Coconut står där utanför. HUR kom han dit? För två veckor sedan ringde jag ju en djurklinik som kom och hämtade honom. De håller till på andra sidan ön. Nu hade han dock ett halsband, men samma loppor ser det ut som. Och han har verkligen flyttat in. Han tillbringade två dygn här, och då måste man ju tlll slut ge honom mat, för man tycker synd om honom. Men då stannar han ju ännu längre!
I torsdags hade det slutat regna och storma så då kunde GM gå till jobbet igen. Här finns ju inget skyddsnät som hemma, kommer det en cyklon här som gör att du inte kan gå till jobbet på en vecka så har du ingen inkomst alls den veckan. Nä han kom hem torsdag eftermiddag berättade han att han kört förbi biografen, och den nya Bondfilmen skulle ha premiär på kvällen! Vi var chockade själva! Den är ju bara ett par månader gammal! Det brukar ju ta minst ett halvår innan vi får hit nya filmer! Vi misstänkte genast att biografmannen börjat med bootleg igen, men måste ju självklart se filmen. Så fredag stressade vi dit efter jobbet, då GM sett att den skulle börja kl 2000. När vi kom dit kl 2000 var det dock Madagaskar 2 som gick (även det en chock. Den är ju också bara ett par månader. Vad händer??) så vi fick gå ut och dricka öl istället. Igår gjorde vi ett nytt försök och nu har vi äntligen sett Bond! Ingen matservering denna gång, och inga glasstrutar. Dock paus i mitten såklart!
Efter pausen blev det olidligt spännande. Vi satt längst bak i biografen. Mitt i en uberspännande scen ser jag helt plötsligt något bekant röra sig i Bonds ansikte på bioduken.
Jag: "Pssst! GM?"
GM: "Tyst!"
Jag: "Men pssssst. Vad är det som kryper i Bonds ansikte? Är det en kackerlacka?
GM: (Vet hur hysterisk jag är) "Nej, då det ser ut som en stor nattfjäril"
Jag: "Det ÄR verkligen en kackerlacka i Bonds ansikte. Jag står inte ut! My name is Roach! Cock Roach" Fniss. fniss.
GM (och alla i närheten på biografen) "Tyst nu och koncentrera dig på filmen"
Hur kan man koncentrera sig på filmen när en stor kackis kryper runt på bioduken? Bond verkade dock oberörd av det hela. Han är en modig karl!
Vaka eiva
Rarotonga är ju en liten, liten ö som man åker runt på sisådär 40-50 minuter i ett sakta mak på max 50 km/h. Det finns inte mycket och göra och det händer ju just ingenting kan man tycka.
Men de är duktiga på att hitta på små festivaler eller saker att fira varje månad, och då firar de rejält, ofta i ett par dagar. I augusti var det Constitution day som firas i över en vecka. Sedan var det Gospel dag för någon månad sedan, då firar de bara en dag. Så förra veckan var det Vaka eiva, den nionde kanotfestivalen!
Det karvas kanoter veckor i förväg, och det paddlas och tränas och tränas. Och vips så flög det in massa lag från både här och där. USA, NZ, AU och Guam (?) är länder som kom hit och tävlade i en hel vecka. Jag undrar hur alla fick hit sina kanoter? Paddlade de hit?
Det mesta man firar har en stor pompös invigning. Det trummas på de underbara Cooktrummorna så man nästan blir döv, lite dans om man har tur, lite sång, långa tal, så tackar vi Gud, så dyker ibland premiärministern upp, och så Drottningens representant så klart. Och så bjuds öns Arikis in, de traditionella ledarna för byarna. Flera av dem är kvinnor, och de kommer uppklädda i sina finaste hattar och klänningar, och det hängs blomkrans efter blomkrans runt deras halsar.
Och sedan när festivalen är över så festas det till tusen. Nu har jag min favortifestival att se fram emot innan det är dags att flyga mot kallare breddgrader - Fröken Blomma festivalen! Bara namnet! Det är åtta blomfröknar nominerade till årets festival, och om en vecka avgörs det vem som blir utvald till årets Fröken Blomma! Vem ska det bli? Fröken Vild Hibiskus? Fröken Gardenia? Fröken Orkide? Fröken vanlig Hibiskus? Fröken Frangipani? Ah, det är ju så spännande så man avlider! Om en vecka kommer svaret, med lite tur med foto på vinnande fröken!
Jag frestar här istället med några foton från förra veckan kanotfestival i väntan på att fröken Blomma ska bli krönt.
Men de är duktiga på att hitta på små festivaler eller saker att fira varje månad, och då firar de rejält, ofta i ett par dagar. I augusti var det Constitution day som firas i över en vecka. Sedan var det Gospel dag för någon månad sedan, då firar de bara en dag. Så förra veckan var det Vaka eiva, den nionde kanotfestivalen!
Det karvas kanoter veckor i förväg, och det paddlas och tränas och tränas. Och vips så flög det in massa lag från både här och där. USA, NZ, AU och Guam (?) är länder som kom hit och tävlade i en hel vecka. Jag undrar hur alla fick hit sina kanoter? Paddlade de hit?
Det mesta man firar har en stor pompös invigning. Det trummas på de underbara Cooktrummorna så man nästan blir döv, lite dans om man har tur, lite sång, långa tal, så tackar vi Gud, så dyker ibland premiärministern upp, och så Drottningens representant så klart. Och så bjuds öns Arikis in, de traditionella ledarna för byarna. Flera av dem är kvinnor, och de kommer uppklädda i sina finaste hattar och klänningar, och det hängs blomkrans efter blomkrans runt deras halsar.
Och sedan när festivalen är över så festas det till tusen. Nu har jag min favortifestival att se fram emot innan det är dags att flyga mot kallare breddgrader - Fröken Blomma festivalen! Bara namnet! Det är åtta blomfröknar nominerade till årets festival, och om en vecka avgörs det vem som blir utvald till årets Fröken Blomma! Vem ska det bli? Fröken Vild Hibiskus? Fröken Gardenia? Fröken Orkide? Fröken vanlig Hibiskus? Fröken Frangipani? Ah, det är ju så spännande så man avlider! Om en vecka kommer svaret, med lite tur med foto på vinnande fröken!
Jag frestar här istället med några foton från förra veckan kanotfestival i väntan på att fröken Blomma ska bli krönt.
