Påsklunch i Tikioki
Men vad skönt det var med ett par extra dagars ledighet i påsk! På fredagen var jag oförskämt slö, sedan ryckte jag upp mig och var lite mer representatibel och ordningssam. Två gånger försökte vi oss på att gå ut och partaja i stan, men det började spöregna, så vi vände halvvägs första gången, och kom hem smacksura från en underbar motorcykeltur, andra gången gav vi oss inte ens iväg, då himlen öppnade sig precis när vi skulle iväg.
På lördagen bjöd vi hem Thea från Schweiz och Helmut från Tyskland på spelkväll. De svingade bowlingklot med Wii konsolen så hela vardagsrummet var i fara, jag skrattade så jag verkligen grät. GM har stora problem med Helmuts namn. Första gången han hörde det nämnas hörde jag och Paulina hur han väste: "Bloody Hell-wood" från sitt hörn. Paulina redde ut att det inte är Hell wood utan Hel mut, men GM tycker ändå att det är förskräckligt att man kan döpas till något med Hell i. Han kan nog aldrig besöka Hell sinki mer i sitt liv.
På måndagen tyckte jag att vi skulle göra vår familjära plikt och vi bjöd hem Svärfar och Svärmor, Papa och GMs systers husvakterska från Filippinerna på påsklunch. De kom körandes vid ett snåret, och Svärmor var så finklädd i sin bästa klänning, och Papa hade slagit till med fleecemössan trots uppåt 30 grader och solen strålade från en klarblå himmel. Med sig hade både Svärmor och Papa varsin papaya från sina trädgårsträd.
Vi åt och åt, och till efterrätt hade jag bakat Glömmingetårta, och köpt frysta hallon att ha ovanpå. Oerhört exotiskt på den här sidan jorden. De åt varsin jättebit, och rätt vad det var reste sig Svärfar, mitt i maten, och gick in och lade sig på soffan och somnade. Efter ytterligare en liten stund sneglade jag på Papa, som hade somnat sittandes vid matbordet på sin stol. Men, vilken succe!
När karlarna vaknade till var det sedan dags att åka hem. Jag passade på att trycka in dom i skuggan under mangoträdet och ta nedanstående fina bild på vårt påskbesök. Möt Papa, Svärmor, Svärfar och husvakterskan från Filippinerna:
Vi hänger löst
Igår kväll skulle jag och GM åka in till stan och se ett band spela på Hideaway Bar. Jag hade sett dem redan innan på mitt grannhotell, och de var verkligen jättebra, en blanding av Kiwis och amerikaner som spelade någon sorts jazz/blues. Vi piffade till oss, redo för en klackarna i taket kväll, och satte oss sedan på John Silver och gasade mot stan, en liten resa på 15-20 minuter. Halvvägs, precis utanför Svärmors hus öppnade sig verkligen himlen. Ett galet, tropiskt spöregn formligen öste ner. Då vi inte var sugna på att gå in och konversera med Svärmor, som gjorde sig redo för någon sorts "inför långfredagen midnattsmässa" så hukade vi under ett träd först. Men det regn som öste ner hade inga problem att ta sig igenom även täta lövverk, så för att undvika att bli totalt smacksura fick vi kapitulera och söka skydd inne hos Svärmor. Jag var uppiffad med den lilla svarta, och just den här är verkligen med betoning på liten. Den är ganska jättekort. Jag var ganska svartmålad runt ögonen, och med det regnet var det nog extra svart runt hela ögonen. Någon sorts hooker chiq skulle jag kunna sammanfatta det som. Och runt halsen hade jag hängt ett svart kors jag en gång inhandlat på Fiji, för att det passade till outfiten. Jag visste inte då att vi skulle göra oväntat stopover hos Svärmor på vägen.
Svärmor synade hon mig uppifrån och ner och sade efter en stund: "Är du på väg till kyrkan?"
Stackars Svärmor. Hon trodde nog hennes rykte var helt förstört när svärdottern går på midnattsmässa iklädd en liten svart trasa och Haloweensminkning. Jag förstod inte varför hon frågade det, men insåg först idag att det måste varit mitt kors runt halsen. Ah, nu ligger jag nog löst till hos svärmor, med den kombinationen.
Idag fortsatte löshängandet. När mörkret faller över Rarotonga på kvällen blir det verkligen kol, kolsvart här. Man ser inte handen framför sig. Det finns gatlyktor på den enda väg som går runt ön, men de flesta sidvägar saknar helt belysning, så tar jag t ex bussen hem en kväll och ska gå hem från huvudvägen de 50 metrarna till huset ser jag verkligen ingenting framför mig.
GM har länge klagat på vår dåliga ficklampa, så när jag var hemma i Sverige i julas gick jag och införskaffade en något dyrare, men väldigt miniliten ficklampa. Han i affären lovade att den var toppen, men då den var så liten var jag säker på att GM skulle förkasta den. Aldrig hade jag väl kunnat ana vilken extas han skulle bli över sin nya ficklampa. Skulle det börja brinna i huset skulle han helt klart rädda ficklampan först, och sedan mig. Varje kväll hittar han på anledningar att få gå ut och lysa med sin ficklampa. Han går till bäcken och lyser på ålarna som bor i den. Han går runt i trädgården och lyser upp i träden på hönorna som sover där. Han lyser på alla sina växter han planterat. Han lyser på krabbor, katter och ja, allt som kan vara av intresse, bara för att få flasha med sin fina ficklampa. Låt han hållas har jag tänkt för mig själv. Idag kom dock grannen körandes, som är polisman. GM älgade fram och stoppade bilen, för att höra om han inte ville ha ett av våra passionsfruktsträd GM planterat, då vi tydligen har så många. Polismannen vevade ner rutan , tittade lättat på GM och utbrast: "Är det DET du har odlat här borta i trädgården.? Du har ju smygit runt med ficklampan i trädgården på kvällar och nätter har jag sett, så jag var helt säker på att du hade en hemlig marijuanaodling"
Jag stod inte ut. Nu får GM sluta gå och lysa på nätterna, snart åker vi i finkan.
Svärmor först i toppform och sedan i formsvacka
Då och då ringer hon ju dock och vill ha hjälp med saker , och häromveckan när GM var där för att hjälpa henne var hon verkligen i sin gamla hederliga snåla toppform.
Svärmor till GM: Kan du ringa upp din bror i Sydney och be honom om pengar?
GM: Varför då?
Svärmor: Jag vill att ni barn ska bygga ett tsnuamisäkert hus till mig på tomten vi har längre in på land, upp mot berget.
Men är det inte härligt att hon bestämmer att hennes barn bör gå ihop och bygga ett hus åt henne? GM snipade av att hon kunde väl ringa sin son själv om hon hade något att säga honom. Men det är hon för snål för, det kostar pengar att ringa internationella samtal, då är det bättre om GM ringer från vårt hus och framför budskapet. Svärmor hade fått vädring på att GMs brors sambo i Sydney åkt och hälsat på släktingar i NZ. Det innebär såklart att man har pengar över om man har råd med det, och har man pengar över ska man bygga tsuanamihus till Svärmor. GM stod inte ut och var mycket upprörd när han kom hem.
Nästa gång han träffade henne var han nästan orolig på riktigt. "Vi åkte i samma bil hela vägen från Matavera till Muri, och hon nämnde inte ordet money en endaste gång!"
Ja, då finns det verkligen anledning att vara orolig när det gäller Svärmor, det ändå en bilresa på minst tio minuter. Men jag är säker på att hon tar igen det vid nästa samtal.
Nybörjarsvenska för Cookianer
Vi har även tränat hårt på Tack sista månaden. GM säger artigt Tax så fort jag ger honom något. Jag förklarar om och om igen att Tax är en hund. Tack.
Idag bad han mig säga ett långt svenskt ord, för han tycker det låter som vi sjunger när vi säger långa ord. Första bästa som kom trillande ur min mun, jag skyller helt på att jag är exilsvensk, var verktygslåda. En riktig tungvrickare för en Cookian. Jag skrev ner det, och förklarade vad verktyg är. Och vad låda är. Solklart. Vi läste ordet. Tragglade det. Läste. Uttalade. Så hörde jag sedan hur GM gick runt och muttrade "Slåda" för sig själv. Gaaah! Nej, nej, ingen slåda. Låda. Verktyg + låda = verktygslåda. GM undrade vad S:et var då, om inte en slåda.
Jag: "Men det FINNS ingen slåda!"
GM: "Jo det finns det. Jag uppfann just det"
Se där.
Jag kontrade då med att det kunde vara lägligt med ord han kan kalla mig när han blir sur på mig, som näg jag insisterar på att slådor inte finns.
Nu har GM därmed även utökat sitt sortiment med två till ord! Vilken härlig samling:
Köttbullar
Julmust
Krig
Tax
Tack
Verktygslåda
Slåda
Jävla Svenne
Möt Raffe
Det har varit ännu en absolut kokhet vecka. Knappt någon bris och det känns som hela huset kokar när jag sitter inne och försöker jobba. Takfkäktarna går för fullt och ytterdörren står på vid gavel på ena sidan huset, och terrassdörrarna vidöppna på andra sidan i hopp om att det ska komma en ynka liten pust, som ger ett ynka litet drag genom huset som kan svalka av ens lekamen för någon sekund.
När jag satt och jobbade i torsdags morse vid dörren vidöppen och GM skulle gå ut med soporna så tvärstannade han precis i dörröpningen och utbrast förtjust: You ARE a big bugger!. Jag undrade vem han pratade med och gick och tittade, och därutanför stod Raffe. Tror vi. Det är ju svårt att veta med säkerhet. Men Dick har hakat på unisex trenden i vår trädgård och precis som Blondie inte var en tjej. så verkar det som om Dick inte är en kille. Han började köra ur stora lass med lera från sitt hål under jorden och skopa upp ovanför och på sidorna, så jag undrade om han kanske skulle bli sambo, efter som han verkade utvidga sitt underjordiska hem. Men när han grävt klart så gjorde han ett lerberg underifrån och stängde in sig under jorden. GM tror att han föder barn. Och då kan det ju inte vara en han, utanför dörren nu. Vi får se, han har varit inständg i mer än en vecka nu.
Men tillbaka till Raffe. Antagliga Raffe. Han hade knatat fram till vår ytterdörr, men när GM kom sprang han iväg in bakom tvättmaskinen. Jag hämtade kameran och GM hämtade en pinne och började peta bakom diskmaskinen så Raffe skulle komma utgående. Raffe kom utspringande ut på infarten där jag väntade med kameran i högsta hugg. GM slängde fram sin värsta jobbarkänga bredvid Raffe för att man ska kunna se proportionerligt hur stor han är. Fint så, jag zoomade på tryggt håll, upphoppad på kayaken, och tog kort. Så skulle jag gå in. Då petar GM på Raffe med sin himla pinne, och jag måste faktiskt säga att krabbor rör sig mer oberäkneligt än ormar. De springer ju sidleds. Varför gör de det? Vem uppfann att det är bättre för krabbor att spinga sidleds, medans vi människor går frampt istället för åt sidan? Raffe kom nu ångande i topspeed rätt mot mig sidleds, och jag fick totalpanik och tog tre hoppsasteg in mot huset, fick tag på dörren och smällde igen den en centimeter ovanför Raffes huvud. GM skrattade så han höll på att dö.
När GM fått iväg Raffe bort mot diskretare områden kom han in, och jag sa att det nog var Raffe, och undrade varför han kom gående ända in till huset. GM berättade då att han fyllt igen Raffes hål! Inte undra på att Raffe är ute och vandrar om någon lagt ett gäng stenar framför ingången till hans hus. Och inte undra på att han såg arg ut. Raffe är nog ute efter hämnd nu. Fr o m nu går jag endast ut med soporna i högklackat så foten är några centimeter upp ifrån marken, och därmed från Raffe.
Jakten på David Bowie fortsätter
I helgen när svärfar berättade om sin uppåtpekande hängväxt under frukosten, så tänkte att jag att svärfar som alltid bott på ön, och som ändå hänger med lite, kanske hade något att berätta om när David Bowie var här och filmade Merry Christmas Mr Lawrence, och spontanuppträdde på Banana Court. Det måste ju varit en jättehappening tänkte jag, som vet hur stor David Bowie varit ute i vida världen.
Jag frågade svärfar om han kunde berätta något om det hela. Svärfar tittade frågande på mig och bad mig upprepa. Jag frågade igen om han visste något om David Bowie, när han var här och filmade och uppträdde spontant.
Svärfar tittade frågande på mig, och nickade sedan fundersamt och sa: "Är han sångare från Söderhavet? Är det den där sångaren från Tahiti?"
Jag ger nu upp jakten på anektoder om när David uppträdde här. Helst skulle jag vilja ha ett ord med David själv, och höra hur han hade det när han var här. Då ingen verkar bry sig det minsta om David Bowie, ser jag framför mig hur han fick strosa runt totalt ostörd här, och satt och uppträdde utan en enda liten människa som publik på Banana Court. Det är säkert en sådan skröna han kommer berätta för Mick Jagger på hemmet när de blir gamla. "Du Mick, jag minns när jag bodde på den där lilla,lilla ön man kör runt på 40 minuter, mitt ute i ingenstans i Söderhavet. Det var en inte en jäkel som hade hört talas om mig där"
Uppåtpekande hängväxt
Idag åkte vi till Papa på söndagsfrukost. När vi kom dit fixade GDM te, jag avstod dock modest då jag av princip inte dricker batterivatten, så satte vi oss ner och samtalde, GM, jag och Papa.
Efter en liten stund kom svärfar åkandes på sin motorcykel i regnet, och fick sig en kopp han med. Han satte sig till bords, och vi fortsatte vårt samtal. För ett par veckor sedan kom Svärfar körande hem till oss för en kopp kaffe, och med sig hade han ett par skott från sin hängväxt hemifrån sitt hus. Hängväxten pekar alltid neråt, så som en hängväxt ska, men när det var jättecyklon för fem år sedan, så började den hängandes växten plötsligt peka uppåt, vilket den aldrig gjort förr. Sedan dess ser Svärfar detta som ett säkert cyklontecken.
Idag förkunnade Svärfar att hans hängväxt helt oväntat har börjat peka uppåt igen! Och cyklonsäsongen varar till April ut. Vojne, vojne. Jag åkte snabbt hem och kontrollerade grenarna på den stickling jag fick av svärfar, och de pekar rakt ner. Jag tror beror på att de är döda faktiskt. Svärfar berättade också att om bananplantans mitt växer som en skruv istället för rakt upp, så blir det cyklon. Och om Brödfruktsträdets frukter växer i klasar istället för två och två blir det också cyklon. Ah, nu får vi räkna dagarna med spänning tills April är över.
Vi har efter mycket om och men lyckats ta död på våra två stackars möss. Den första tog någon dag innan den hoppade i fällan, den andra ytterligare två dagar, men den fick vi igår morse. Belåtet har jag njutit av att ha ett hus utan husmöss. Tills jag i eftermiddags satt och pratade med GM och sågot något svart glatt springa över golvet. Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaah! GM viftade bort mitt yttrande om att jag tror att jag såg en tredje mus och tyckte jag var besatt. Tills han såg den uppe på diskbänken. Hrmpf. Även den har nu dock hunnit fastna i en fälla och förkortat sitt stackars liv avsevärt.
Annars har vi just nu massor med cikador inne varje kväll. Jag frågade GM varför det är så många just nu. Han kontrade allvarligt med ännu en gammal maoriskröna: "Är det många gräshoppor så innebär det antingen att något dåligt kommer att hända, eller att något bra kommer att hända!". Vilken helgardering tänkte jag för mig själv, men man törs ju inte ifrågasätta ett viktigt maoriordspråk, så jag nickade förstående. Han fortsatte, då han ändå var igång, att när kackerlackorna flyger kommer det regn. Se där.
Jag känner att jag genast måste hem till Sverige och läsa Bondepraktikan, så jag har något att kontra med.
