Made in Taiwan
Jag förstår mig inte på den här trenden att man ska döpa sina barn efter var de tillverkats. Senast nu Fylking som döper sin stackars son till Cumberland efter hotellet i London där han tillverkades. Hur kan han veta det så bestämt? Det känns lite som leksaker eller kläder där det står "Made in China" eller liknande. Nu vet vi var Sidney Poitiers föräldrar höll till. Men de kunde inte stava. Tur att mamma och pappa inte döpte mig till Uppsala.
Då jag ändå var inne och nosade lite på politik i förra veckans funderingar så vill jag slå ett slag för min nya kille Al Gore som kämpar på för miljön. Det har varit för mycket "God bless America" och "Thank you God" på Oscarsgalan, uppfriskande med vår kompis Al som passade på att säga något vettigt när han fick chans att prata till så stor publik.
Igår blev det kallt. Det var lite blandat regn och iskallt, jag gick och tänkte att nu är vintern här. Frös som en pingvin som ruvar på ett ägg och tog på mig tights och min tjockaste yllekofta och tofflor. Så sa de på radion att det var 22 grader!
Oj, så kroppen är anpassningsbar. Just nu är min tydligen anpassad till minimum 30 grader.
Glad = extra påsar och röd näsa, Ledsen = Miss Universum
Jag borde antagligen skaffa mig ett liv och sluta tänka så mycket konstiga tankar om sådant som andra människor aldrig tänker på. Eller så törs andra bara inte erkänna att de är lika konstiga som jag.
Hur som helst så funderade jag igår på varför man nödvändigtvis måste bli så ful när man gråter. Som om det är inte eländigt nog att man är så ledsen så man måste gråta, till på köpet ska man bli Uberful som grädden på moset. Extra påsar under ögonen och illröd näsa blir man inte glad av. But why?
Däremot när man ler så ligger ju alltid den gamla klyschan "vilket vackert leende" nära till hands. Jag tycker att det borde vara tvärtom. När man är glad är man ju ändå glad. Då kan man lika gärna bli lite ful när man ler, då man ju ändå är glad.
Men när man är ledsen och gråter borde man istället förvandlas till Miss Universum tillfälligt så man blir lite glad igen.
G Day Mate for president, jag har så himla mycket bra ideer till omvärlden. Vem bryr sig om klimathotet när vi har sådana här viktiga världsproblem att lösa?
Hur som helst så funderade jag igår på varför man nödvändigtvis måste bli så ful när man gråter. Som om det är inte eländigt nog att man är så ledsen så man måste gråta, till på köpet ska man bli Uberful som grädden på moset. Extra påsar under ögonen och illröd näsa blir man inte glad av. But why?
Däremot när man ler så ligger ju alltid den gamla klyschan "vilket vackert leende" nära till hands. Jag tycker att det borde vara tvärtom. När man är glad är man ju ändå glad. Då kan man lika gärna bli lite ful när man ler, då man ju ändå är glad.
Men när man är ledsen och gråter borde man istället förvandlas till Miss Universum tillfälligt så man blir lite glad igen.
G Day Mate for president, jag har så himla mycket bra ideer till omvärlden. Vem bryr sig om klimathotet när vi har sådana här viktiga världsproblem att lösa?
Deckardags i Sydney
I torsdags var det Wallander på TV. Av någon outgrundlig anledning satt jag och sneglade på texten hela programmet. Fast de pratade svenska. Tänkte först att det kanske var för att de skulle prata skånska i Ystad. Men det gjorde ingen. Kan bara skylla på att jag är DUM. Koko?!
Toppen kriminalserie, men varför måste alla gå runt och se ut som öststatsmänniskor? Nu tror hela Australien att det är så vi svenskar är och ser ut. Alla var svårmodiga, tungsinta, gråblåvita och allmänt trista. Och de flesta i serien var psyksjuka. Vi levde verkligen upp till den gamla öststatsbilden och den allmäna uppfattningen att sverige är ett kommunistland och alla är självmordsbelägna.
Visste inte att Bergman regisserat Wallander.
Toppen kriminalserie, men varför måste alla gå runt och se ut som öststatsmänniskor? Nu tror hela Australien att det är så vi svenskar är och ser ut. Alla var svårmodiga, tungsinta, gråblåvita och allmänt trista. Och de flesta i serien var psyksjuka. Vi levde verkligen upp till den gamla öststatsbilden och den allmäna uppfattningen att sverige är ett kommunistland och alla är självmordsbelägna.
Visste inte att Bergman regisserat Wallander.
Shame on you Mr Vice President, Shame on you
Nu har vi Dick Cheney i stan och det är total kaos.
Då det här är en politisk (o)korrekt blogg så tänker jag inte vädra några åsikter om var de krigar eller inte, men halva stan är avspärrad och Mr Cheney har därmed förstört min inplanerade shoppinghelg.
Han borde veta hut.
Då det här är en politisk (o)korrekt blogg så tänker jag inte vädra några åsikter om var de krigar eller inte, men halva stan är avspärrad och Mr Cheney har därmed förstört min inplanerade shoppinghelg.
Han borde veta hut.
Dags att gråta igen
Nej vad livet är hemskt för vissa. Idag på min radioshow ringde det in en tjej vars svägerska blev diagnosticerad med cancer för ett tag sedan, läkarna ger henne max tre år kvar att leva.
Hennes man väljer att passa på att gå ifrån henne i detta läge. Härlig timing. Hon är nu ensamstående med två små pojkar, måste jobba bara deltid för hon är så sjuk. Dvs nästan ingen inkomst, försöker få det att gå runt för sina barn, samtidigt som hon ska försöka hålla sig levande så länge som möjligt. Och vara orolig för vad som ska hända med hennes barn när hon inte kan kämpa emot sin sjukdom längre.
Hon skulle så gärna vilja göra en sista rolig sak för barnen, så att det har ett glatt minne att titta tillbaka på, men har såklart inte råd. Så svägerskan ringer till radiostationen som fixar gratis biljetter till henne till Hong Kong och fem nätter på Disney World för henne och pojkarna.
När radiostationen annonserade detta ringde in en upprörd man som tyckte att de måste ju ha lite pengar att ha kul för på plats också. Så han kastade in 1000 AUD (ca 5500 sek) per person till dem.
Åh var härligt det är att det FINNS godhjärtade personer därute! Även om det är bra PR för dem, så tycker jag att det bjuder vi gärna på när man hjälper någon annan.
Och Åh, vilken jävla skitstövel hennes man är. Kunde han inte uthärda i tre år till och hjälpa denna kvinna i denna situatuion? Och ta hand om sina barn?
Veckans guldstjärna tilldelas härmed Virgin Atlantic för att de bjöd på flygbiljetterna, svägerskan som ringde, Kylie och Jackie O på Today FM för att de ringde runt och fixade det här, hotellet och Disney World i Hong Kong och upprörda gubben som kastade in 15 000 i fickpengar.
Det finns hopp för mänskligheten ibland.
Hennes man väljer att passa på att gå ifrån henne i detta läge. Härlig timing. Hon är nu ensamstående med två små pojkar, måste jobba bara deltid för hon är så sjuk. Dvs nästan ingen inkomst, försöker få det att gå runt för sina barn, samtidigt som hon ska försöka hålla sig levande så länge som möjligt. Och vara orolig för vad som ska hända med hennes barn när hon inte kan kämpa emot sin sjukdom längre.
Hon skulle så gärna vilja göra en sista rolig sak för barnen, så att det har ett glatt minne att titta tillbaka på, men har såklart inte råd. Så svägerskan ringer till radiostationen som fixar gratis biljetter till henne till Hong Kong och fem nätter på Disney World för henne och pojkarna.
När radiostationen annonserade detta ringde in en upprörd man som tyckte att de måste ju ha lite pengar att ha kul för på plats också. Så han kastade in 1000 AUD (ca 5500 sek) per person till dem.
Åh var härligt det är att det FINNS godhjärtade personer därute! Även om det är bra PR för dem, så tycker jag att det bjuder vi gärna på när man hjälper någon annan.
Och Åh, vilken jävla skitstövel hennes man är. Kunde han inte uthärda i tre år till och hjälpa denna kvinna i denna situatuion? Och ta hand om sina barn?
Veckans guldstjärna tilldelas härmed Virgin Atlantic för att de bjöd på flygbiljetterna, svägerskan som ringde, Kylie och Jackie O på Today FM för att de ringde runt och fixade det här, hotellet och Disney World i Hong Kong och upprörda gubben som kastade in 15 000 i fickpengar.
Det finns hopp för mänskligheten ibland.
Veckans I-landsproblem
Under parollen "Alla undanflykter för att slippa motion är bra" så har jag stött på följande tre problem under veckans powerwalks:
1. Ödla i skon (Det finns nu en ödla i trädgården som rör sig sakta och spyr och har hjärnskakning. Han flög ut ur skon ner i betonggolvet när jag vände upp och ner på skon och skakade den. Men hans paroll måste bli "Bättre en hjärnskakning i trädgården än ihjälmosad i en svettig sko"
2. Solbränneränder. Måste kombinera nytta med nöje och få lite snygg bränna under mina walks. Har nu ränder efter linnet på axlarna. Om det inte var för att Sydneys E4 som jag måste korsa består av ett gäng perversa långtradarchaufförer skulle jag promenera i bikinitop. För att inte de ska tuta måste man ha burka på sig. Var är VITSEN med att tuta så fort man ser en bit hud? Cavemen.
3. Jag får allergisk chock mot andfåddhet. Då jag aldrig tränar är jag aldrig andfådd. Igår försökte jag springa en sträcka. Obehaligt, kunde inte andas.
God save the Queens
OJ vilken magisk kväll! Och vilken HYSTERISK kväll!
Jag tänkte att kul grej att åka och se dessa båtar, detta historiska möte, på en kulskala till tio hade jag tänkt att det skulle bli en sexa eller så.
15 000 andra Sydneybor tänkte samma sak. Fast de tänkte nog att det här skulle minsann bli en tio på kulskalan. Jag klev att tåget nere vid Circular Quay i hamnen och det var TOTAL hysteri redan där. Jättefin utsikt från perrongen, så ingen ville ju lämna den och gå ner till hamnen. Man kunde knappt komma av tåget. Ett gäng stackars tåganställda stod och försökte göra sig hörda och säga åt folk att lämna plattformen: Totalt utan framgång. Queen Mary 2 var just på väg att docka, så såklart ingen ville gå då.
Trängde mig ner och ut i hamnen och där var det totalkaos. Folk ÖVERALLT. Alltifrån hela familjen storbarnfamilj, till gamla krigsgubbar som ville minnas något gammalt färjeminne från andra världskriget (sist möttes modersskeppen Queen Mary 1 och Queen Elisabeth 1 1941 här under andra världskirget), till en gammal tant som inte ens hade rullator utan tog sig fram med något som såg ut som en stol.
Då jag är folkskygg (självställd diagnos) så höll jag på att vända och sticka hem på en gång. Men så kom jag fram till viken där Queen Mary 2 låg, och där var det värsta Woodstock harmonin. Det satt folk ÖVERALLT och picknickade och glodde på den där båten. Supermysigt var det (även om jag tyckte att det var lite överdriven hysteri. Som vilken gammal Viking båt som helst, men lite större) Massor med småbåtar som åkte runt bredvid och glittrade i vattnet, så gick jag över till andra sidan och där lyste hela Sydney skyline SÅ vackert och Operahuset och Sydney Harbour bridge gjorde mig nästan kristen. Det var så otroligt vackert!
Då Botaniska trädgården nu var stängd som jag ginat via, så fick man gå runt hela parken för att komma tillbaka till tågstationen. Och under min vandring hamnade högt uppe på en kulle precis när fyrverkerierna för att hylla båtarna satte igång i hamnen. Ah, jag blev nästan kristen. Vilken kväll!
Älgade iväg till tågstationen mitt i stan, ingen terrorattack än, min spågubbe på radion hade fel. Toppen. Så hörs ett JÄTTEdån och tre miitärhelikoptrar kommer åkande lågt, lågt, max 100 meter över gatan mitt i stan. Och börjar cirkla. Till slut stannar två av dem och håller sig helt stilla i fera minuter rakt ovanför min tågstation. Det var som värsta Independence day filmen eller så, alla människor bara stannade upp och stirrade rätt upp. Ingen fattade vad som hände. Jag tänkte att NU smäller det. Hmm..ska jag gå ner i tågstationen, eller ska jag invänta asfalt i huvudet på gatan. Gick ner till tåget och åkte hem. Det smällde aldrig. Jag känner mig lurad på konfekten, och min spågubbe på radion har tappat all trovärdighet han aldrig hade.
Jag vet fortfarande inte vad helikoptrarna ville. Piloten hade antagligen spanat in mig.
PS Gå gärna in på www.expressen.se och se på deras WebTv. Där hade de ett fint litet filmklipp från Sydney och vårt högtidliga båtmöte DS
Jag tänkte att kul grej att åka och se dessa båtar, detta historiska möte, på en kulskala till tio hade jag tänkt att det skulle bli en sexa eller så.
15 000 andra Sydneybor tänkte samma sak. Fast de tänkte nog att det här skulle minsann bli en tio på kulskalan. Jag klev att tåget nere vid Circular Quay i hamnen och det var TOTAL hysteri redan där. Jättefin utsikt från perrongen, så ingen ville ju lämna den och gå ner till hamnen. Man kunde knappt komma av tåget. Ett gäng stackars tåganställda stod och försökte göra sig hörda och säga åt folk att lämna plattformen: Totalt utan framgång. Queen Mary 2 var just på väg att docka, så såklart ingen ville gå då.
Trängde mig ner och ut i hamnen och där var det totalkaos. Folk ÖVERALLT. Alltifrån hela familjen storbarnfamilj, till gamla krigsgubbar som ville minnas något gammalt färjeminne från andra världskriget (sist möttes modersskeppen Queen Mary 1 och Queen Elisabeth 1 1941 här under andra världskirget), till en gammal tant som inte ens hade rullator utan tog sig fram med något som såg ut som en stol.
Då jag är folkskygg (självställd diagnos) så höll jag på att vända och sticka hem på en gång. Men så kom jag fram till viken där Queen Mary 2 låg, och där var det värsta Woodstock harmonin. Det satt folk ÖVERALLT och picknickade och glodde på den där båten. Supermysigt var det (även om jag tyckte att det var lite överdriven hysteri. Som vilken gammal Viking båt som helst, men lite större) Massor med småbåtar som åkte runt bredvid och glittrade i vattnet, så gick jag över till andra sidan och där lyste hela Sydney skyline SÅ vackert och Operahuset och Sydney Harbour bridge gjorde mig nästan kristen. Det var så otroligt vackert!
Då Botaniska trädgården nu var stängd som jag ginat via, så fick man gå runt hela parken för att komma tillbaka till tågstationen. Och under min vandring hamnade högt uppe på en kulle precis när fyrverkerierna för att hylla båtarna satte igång i hamnen. Ah, jag blev nästan kristen. Vilken kväll!
Älgade iväg till tågstationen mitt i stan, ingen terrorattack än, min spågubbe på radion hade fel. Toppen. Så hörs ett JÄTTEdån och tre miitärhelikoptrar kommer åkande lågt, lågt, max 100 meter över gatan mitt i stan. Och börjar cirkla. Till slut stannar två av dem och håller sig helt stilla i fera minuter rakt ovanför min tågstation. Det var som värsta Independence day filmen eller så, alla människor bara stannade upp och stirrade rätt upp. Ingen fattade vad som hände. Jag tänkte att NU smäller det. Hmm..ska jag gå ner i tågstationen, eller ska jag invänta asfalt i huvudet på gatan. Gick ner till tåget och åkte hem. Det smällde aldrig. Jag känner mig lurad på konfekten, och min spågubbe på radion har tappat all trovärdighet han aldrig hade.
Jag vet fortfarande inte vad helikoptrarna ville. Piloten hade antagligen spanat in mig.
PS Gå gärna in på www.expressen.se och se på deras WebTv. Där hade de ett fint litet filmklipp från Sydney och vårt högtidliga båtmöte DS
Bizarro world
Varför är allt som är gott onyttigt och fettbildande? Att man alltid går runt och är sugen på det där som man inte BÖR äta eller inte FÅR äta. För då möts man av ständigt återkomman forskare som säger att chips är farligt, viin är farligt, socker är farligt etc etc. Och huden blir ful. Och hjärtat svagt. Och kroppen enorm.
Tänk om man gjorde en tvärtom uppfostran istället, för att man ska bli totalnyttig som vuxen? Jag ser framför mig scenariot i affären vid fruktdisken:
Lilla Filip (gallskrikande) WWWOOOOOOA - FRUUUKT , mamma, FRUUUKT!
Mamma (snipigt) Nej, Filip, du vet att du bara får frukt på lördagar
Lilla Filip (nu liggande på golvet sparkandes med benen) WWOOOOOOAAAAAAAA! VILL HA!
Mamma (trött och sliten och skäms över sin son) Ok, ta ETT äpple då.
Senare inför läggdags. Filip vägrar äta upp sitt smågodis och dricka upp rödvinet.
Mamma: Filip, om du iinte äter upp ditt godis och dricker upp rödvinet så blir det inga grönsaker i helgen, det vet du?
Undrar om Lilla Filip då kommer att bli totalt nyttig när han blir stor. För att den är förbjudna frukten och grönsakerna känns så UNDERBARA att äntligen få äta. Och att få dricka färskpressad morotsjuice till maten istället för läsk eller öl eller alkohol.
Nä. Vilket tråkigt liv Filip kommer att få när han blir stor.
Tänk om man gjorde en tvärtom uppfostran istället, för att man ska bli totalnyttig som vuxen? Jag ser framför mig scenariot i affären vid fruktdisken:
Lilla Filip (gallskrikande) WWWOOOOOOA - FRUUUKT , mamma, FRUUUKT!
Mamma (snipigt) Nej, Filip, du vet att du bara får frukt på lördagar
Lilla Filip (nu liggande på golvet sparkandes med benen) WWOOOOOOAAAAAAAA! VILL HA!
Mamma (trött och sliten och skäms över sin son) Ok, ta ETT äpple då.
Senare inför läggdags. Filip vägrar äta upp sitt smågodis och dricka upp rödvinet.
Mamma: Filip, om du iinte äter upp ditt godis och dricker upp rödvinet så blir det inga grönsaker i helgen, det vet du?
Undrar om Lilla Filip då kommer att bli totalt nyttig när han blir stor. För att den är förbjudna frukten och grönsakerna känns så UNDERBARA att äntligen få äta. Och att få dricka färskpressad morotsjuice till maten istället för läsk eller öl eller alkohol.
Nä. Vilket tråkigt liv Filip kommer att få när han blir stor.
Update Sydney
Ah, vad jag kan tycka om Sydney. Det händer ALLTID något här. Inför helgen går jag bara in på ett par olika Whats On hemsidor så har jag hela helgen uppbokad om jag vill. Staden består av så otroligt många olika nationaliteter, Sydney har ju tagit emot mycket invandrare från hela världen som har hjälpt till att göra staden till vad den är idag. I helgen kunde man t ex välja mellan gigantiska firanden runt om i staden av det kinesiska Nyåret, eller att fira karnevalen i Rio. Underbart! Och snart är det dags för den stora Mardi Gras paraden. Med Boy George i spetsen! Står man ut?
I morgon kommer två av världens största passagerarfartyg hit , samma dag. Affärerna förväntas slå alla rekord i försäljning och vi hyllar båtarna med ett stort fyrverkeri framåt kvällningen. Queen Mary 2 , världens största kryssbåt, över 4000 passagerare, 23 våningar hög och lika lång som 3 och en halv fotbollsplan. Queen Eisabeth2 är ute på en nätt liten 108 dagars resa. 41 städer och 25 länder, fem kontinenter. Holy smoke att vara ute och kryssa i så många månader! Kan inte låta bli att tänka på det min spåman sa på radio för två månader sedan bara. Ska bli spännande att se om han har rätt.
Annars ÄLSKAR vi att skvallra i det här landet. Det måste vara ett arv från engelsmännen och deras kvällstidningar, om inte snäppet värre här. Kylie Minogues f d pojkvän som dumpade henne för ett par veckor sedan tycker vi INTE om alls, han är antagligen stämplad som en terrorist hos myndigheterna nu. Nationalikonen Kylie dumpar man INTE.
Veckans viktigaste snackisar är annars Ralph Fiennes som passade på att gå med i 10 000 meters klubben med en Qantas flygvärdinna (numera f d Qantas flygvärdinna) på flyget mellan Darwin och Indien. Hennes historia är nu högvilt och hon har sålt den till alla engelska tidningar. DYRT. Konstigt, både hon och Ralph tycker att allt är den andras fel. Och vi har fiskat fram viktiga detaljer som att hon har ett dåligt spristinne, vi har funnit en väninna som fick en smäll av henne för flera år sedan en partykväll. Det känns väldigt relevant i det här sammanhanget. Ungefär som när Expressen fiskade fram en kopia på Jannike Bjärlings ICA kvitto och skannade in i tidningen. Viktiga världsnyheter.
Snackis nummer två är Sylvester Stallone som är i Sydney för att marknadsföra sin senaste Rocky film. Och "inte förstod vad det stod på tulldeklarationen".Så förvånad jag blir, han som alltid har gjort ett sådant intelligent intryck på mig. NOT! Man måste fylla i en massa detaljer innan man landar och ALLT bagage röntgas vid ankomst. Det visar sig att vår kille Sylvester inte riktigt hade fyllt i sanningen om vad han hade i sin väska. Nu spekulerar vi för fullt i vad han kan ha haft i sin väska. Tidningarna tror anabola. Vår kille Sylvester nekar. Absolut senaste nytt är att polisen gjort en liten surprise visit till hans hotellrum där hans entourage setts kasta ut sker ifrån fönstret. To be continued.
Jag blir glad och lite stolt varje gång det står om något svenskt i tidningen. Nästan till och med om det är Ace of Base. Bara för att. vårt lilla, lilla land på andra sidan jorden, att det kan märkas ändå bort hit. De har visat en del svenska filmer, när jag gav blod började blod tanten yla om att Så som i himmelen var en sååå bra film. Och på söndag ska de börja visa Wallander på TV.
Annars tycker jag att de är duktiga på att hålla fast vid gamla godingar. Revivals verkar vara Australiens melodi. Godingar som Leo Sayer, Dr Hook och Howard Jones turnerar outtröttligt runt bland olika klubbar här i landet. På något sätt vill jag inte se dem igen. Precis som Boy George. För i mitt huvud är de fortfarnde coola, som man minns dem som naiv tonåring när man satt och tittade på dem på LP omslaget. Jag vill inte se en rynkig Howard Jones försöka se ut som om han är 14, eller en Leo Sayer med tupé.
Själv är lika cool och snygg som för 20 år sedan såklart.
Teflon, Zorba och Morsa på stan
Hur kommer det sig att tidningsutdelare har rätt att bara kasta in tidningen på gräsmattan, så där lite i förbifarten?
Tänk om postgubben skulle börja göra det, det skulle bli ett himla hoolabaloo. Post över hela gräsmattan. Vem har etablerat att det är ok för just tidningsbud att bara kasta in tidningen? Tänk om det spöregnar? När jag är ute och går ligger det kastade tidningar på varenda gräsmatta i förorten.
När det är reklam på TV brukar jag oftast göra något annat, så jag kan aldrig vara med i det där snacket "Har du sett den där reklamen?". Men när man är ute och går och lyssnar på radio är det svårt att undvika reklamen, om man inte stänger av radion i en minut eller så så fort det blir reklam. Idag hörde jag världens sämsta reklam. För någon sorts teflonstekpannor var det. Och så hade de mage att avsluta den med Tom Jones "Sexbomb" men istället sjöng de glatt "Teflon, teflon, you re my teflon" HEEEJ DÅÅ!
Annars har jag fått till en fin helgrutin i att rädda vilsekomna människor. Förra helgen när jag skulle ner på stan såg jag något som påminde starkt om lutande tornet i Pisa, fast det rörde på sig och vajade ut och in på den väldigt trafikerade vägbanan. Jag blev tvungen att springa över till andra sidan och fösöka få kontakt med lutande tornet som visade sig vara en väldigt överförfriskad irländare som måste ha haft en riktigt trevlig lördagkväll. Med tanke på att det här var söndag fm kl 1100 och han fortfarande var i toppform. Sällan har jag sett en sådan onykter människa lyckas hålla sig stående. Jag försökte övertala honom att det vore toppen med en taxi hem istället för att köra en Zorba hem över hela vägbanan, men det skulle han absolut inte. Så efter ett tag fick jag lämna honom, sittandes vid en busshållplats i skuggan åtminstone (över 30 grader ute). Han var borta när jag kom hem, och ingen blodfläck på vägen så förhoppningsvis kom han hem.
I söndags när jag skulle hem ifrån stan på kvällen så kom det fram en söt liten tjugoåring och började prata på perrongen. Han var osams med pappa och hade blivit utkickad. Åh, vilka moderskänslor jag fick. Under min 17 min korta tågresa hann jag:
- Förmana honom att han inte fick börja med droger
- Berömma honom för hans fina poesi (han visade ett litet block där hans poesi stod i. Det bestod av en sida där det stock fuck och lite liknade på ett par rader. Jag sa att han var lika bra som Jim Morrison. Usch, jag ljuger som en häst. Men han blev glad)
- Lyssna på hans dåliga hiphop och säga att den var jättebra.
- Säga att han säkert skulle bli en jättebra hiphopare när han blev stor. För hiphopare ville han bli. Han hade bakochframvänd keps. Och jag nickade förstående när han sa att Eminem är för kommersialiserad.
- Säga att bara DU har ansvar över ditt eget liv, oavsett vad du har fått gå igenom. ( nä så fint sagt. Jag kände mig lite som han som har Fryshuset. Eller i G när han fräser åt han som jag var kär i att han skulle sluta knarka och klippa sig och skaffa ett jobb)
När jag klev av tåget i Burwood sa min tonåring dramatiskt att jag var en ängel och hade räddat hans liv. Hmm...Moder Teresa, beware!
Jag tycker om barnfilmer. Jag köpte både Happy Feet och Charlottes Web (för jag älskade Babe, och Charlottes Web har också en gris med) i KL och har avnjutit på DVD. I Charlottes Web så får spindeln massa spindelbebisar på slutet och det är MASSOR av dem och de flyger runt i luften.
Igår när jag satt och läste på min parkbänk i trädgården så såg jag något som vimsade runt i luften och HOLY SMOKE vad många spindelbebisar det var! En miljon säkert. Jättesöta. Jag log glatt tills jag kom på att det säkert är STORSPINDELN som har fått barn och snart kommer hela trädgården att vara täckt av handstora spindlar!!! Hur lång tid tar det för en spindel att gå ifrån söt spindelminibebis till vidrig handstor dödsmaskin?
Då Jan Lindblad är död, och INGEN av mina vänner bemödat sig att orka svara hur länge en dunk håller (jag famlar fortfarande i mörkret, fyra glas mindre den här helgen, hade gäst här. 71 glas kvar.), så står min förhoppning till Sir David Attenborough, att han i en paus ifrån sitt hukande på savannen ska snubbla över min blogg och ge mig svar på den viktiga spindelfrågan. Kan någon annars skicka lite Radar?
Det kanske funkar med toaspray också?
Tänk om postgubben skulle börja göra det, det skulle bli ett himla hoolabaloo. Post över hela gräsmattan. Vem har etablerat att det är ok för just tidningsbud att bara kasta in tidningen? Tänk om det spöregnar? När jag är ute och går ligger det kastade tidningar på varenda gräsmatta i förorten.
När det är reklam på TV brukar jag oftast göra något annat, så jag kan aldrig vara med i det där snacket "Har du sett den där reklamen?". Men när man är ute och går och lyssnar på radio är det svårt att undvika reklamen, om man inte stänger av radion i en minut eller så så fort det blir reklam. Idag hörde jag världens sämsta reklam. För någon sorts teflonstekpannor var det. Och så hade de mage att avsluta den med Tom Jones "Sexbomb" men istället sjöng de glatt "Teflon, teflon, you re my teflon" HEEEJ DÅÅ!
Annars har jag fått till en fin helgrutin i att rädda vilsekomna människor. Förra helgen när jag skulle ner på stan såg jag något som påminde starkt om lutande tornet i Pisa, fast det rörde på sig och vajade ut och in på den väldigt trafikerade vägbanan. Jag blev tvungen att springa över till andra sidan och fösöka få kontakt med lutande tornet som visade sig vara en väldigt överförfriskad irländare som måste ha haft en riktigt trevlig lördagkväll. Med tanke på att det här var söndag fm kl 1100 och han fortfarande var i toppform. Sällan har jag sett en sådan onykter människa lyckas hålla sig stående. Jag försökte övertala honom att det vore toppen med en taxi hem istället för att köra en Zorba hem över hela vägbanan, men det skulle han absolut inte. Så efter ett tag fick jag lämna honom, sittandes vid en busshållplats i skuggan åtminstone (över 30 grader ute). Han var borta när jag kom hem, och ingen blodfläck på vägen så förhoppningsvis kom han hem.
I söndags när jag skulle hem ifrån stan på kvällen så kom det fram en söt liten tjugoåring och började prata på perrongen. Han var osams med pappa och hade blivit utkickad. Åh, vilka moderskänslor jag fick. Under min 17 min korta tågresa hann jag:
- Förmana honom att han inte fick börja med droger
- Berömma honom för hans fina poesi (han visade ett litet block där hans poesi stod i. Det bestod av en sida där det stock fuck och lite liknade på ett par rader. Jag sa att han var lika bra som Jim Morrison. Usch, jag ljuger som en häst. Men han blev glad)
- Lyssna på hans dåliga hiphop och säga att den var jättebra.
- Säga att han säkert skulle bli en jättebra hiphopare när han blev stor. För hiphopare ville han bli. Han hade bakochframvänd keps. Och jag nickade förstående när han sa att Eminem är för kommersialiserad.
- Säga att bara DU har ansvar över ditt eget liv, oavsett vad du har fått gå igenom. ( nä så fint sagt. Jag kände mig lite som han som har Fryshuset. Eller i G när han fräser åt han som jag var kär i att han skulle sluta knarka och klippa sig och skaffa ett jobb)
När jag klev av tåget i Burwood sa min tonåring dramatiskt att jag var en ängel och hade räddat hans liv. Hmm...Moder Teresa, beware!
Jag tycker om barnfilmer. Jag köpte både Happy Feet och Charlottes Web (för jag älskade Babe, och Charlottes Web har också en gris med) i KL och har avnjutit på DVD. I Charlottes Web så får spindeln massa spindelbebisar på slutet och det är MASSOR av dem och de flyger runt i luften.
Igår när jag satt och läste på min parkbänk i trädgården så såg jag något som vimsade runt i luften och HOLY SMOKE vad många spindelbebisar det var! En miljon säkert. Jättesöta. Jag log glatt tills jag kom på att det säkert är STORSPINDELN som har fått barn och snart kommer hela trädgården att vara täckt av handstora spindlar!!! Hur lång tid tar det för en spindel att gå ifrån söt spindelminibebis till vidrig handstor dödsmaskin?
Då Jan Lindblad är död, och INGEN av mina vänner bemödat sig att orka svara hur länge en dunk håller (jag famlar fortfarande i mörkret, fyra glas mindre den här helgen, hade gäst här. 71 glas kvar.), så står min förhoppning till Sir David Attenborough, att han i en paus ifrån sitt hukande på savannen ska snubbla över min blogg och ge mig svar på den viktiga spindelfrågan. Kan någon annars skicka lite Radar?
Det kanske funkar med toaspray också?
Uber Hacker
Jag står inte ut med mig själv.
Jag har idag haft en dålig datadag. Satt i en och en halv timme och försökte komma in på fjärrskrivbordet. SMSade min stackars chef ,som antagligen snart kommer kalla hem mig så att han kan få ostörda kvällar och ett normalt privatliv tillbaka, han fick stackars IT killen att ringa mig (han kommer också yrka på att jag flyttar hem igen så att han också kan få en ostörd TV kväll med familjen) som pedagogiskt på en knastrig telefonlinje försökte få en hysterisk BimboBritta (that would be me) att hålla sig lugn och lyssna på alla hemska siffror, punkter och tecken jag skulle knappa in för att han skulle försöka hitta felet. Hur han nu kan göra det sittandes i Heby, i Sverige i världen, och jag och min vidriga dator i en sliten förort till Sydney.
Men rätt var det var blev han nöjd och förklarade mycket pedagogsikt att felet berodde på trafiken mellan de olika systemen. "Du förstår, ungefär som först kör man på E4:an, sedan svänger man av på E18 och till sist E20" Näää, vilken pedagog! Now, we re talking! Han talade mitt språk, jag tyckte det var solklart att min dator inte fungerade när vi började prata motorvägar.
Så jag satt och väntade på att E4:an skulle lagas i en och en halvtimme, och precis som i bilköer höll jag på att få hjärtattack för jag kände mig så stressad av att bilkön aldrig började rulla. Så rullade bilkön och jag körde som en fartdåre i en och en halv timme. Så blir det stopp igen. I . e jag loggades ur.
Hets, hets, hets. Jag började tuta och trycka på gasen och spinna hjulen för fullt så det luktade bränt i hela hemmakontoret. ( i e jag försökte logga in , skrev fel lösenord tre gånger i rad och fick då ett snipigt besked att jag nu inte var välkommen till kontoret alls, för jag var minsann svartlistad.) Dvs lämna bilkön och gå direkt till fängelse. Utan att passera Gå.
I ren hysteri textade jag min stackars chef igen (han har nu antagligen skaffat hemligt nummer) och han skrev att jag skulle ta ett break och ta en KitKat. Men jag kände att det gamla begreppet "Smack a Mac" kändes mer tillämpligt just nu. Eller efter en snabb analys då jag kom jag fram till att jag faktist inte har en MAC kom jag fram till slagdängan "Lappa till en Laptop".
Jag måste skaffa en Boxpåse och få ut mina agressioner.
Rattmuff och sommaråska
Jag fick just ett SMS ifrån min chef som sade att det var minus 15 grader kallt i hans bil. Jag kontrade då med den klassiska slagdängan "Nattfrost - Rattmuff på". Varpå han svarar att han har inbyggd rattmuff! (Inte han, utan bilen självklart) Jag är chockad själv. Det känns som om en epok har gått i graven. Vart är världen på väg? Vi hade dock aldrig rattmuff i min familj. Det känns lite raggaraktigt. Men ändå. Bara principen.
Mellan er och mig skiljer det 45 grader. Svindlande tanke! Igår slog hettan över i ett tropiskt jätteåskväder som varade i tre timmar. Cat kom inspringande och vi låg och myste och läste och åt Doritos hela kvällen. Det finns ingen härligare känsla än ett sommarregn med dundrande åska.
Mark Sierra Foxtrot -over and out! (Nää..måste ta mig till Coopers Crossing innan jag lämnar landet)
Mellan er och mig skiljer det 45 grader. Svindlande tanke! Igår slog hettan över i ett tropiskt jätteåskväder som varade i tre timmar. Cat kom inspringande och vi låg och myste och läste och åt Doritos hela kvällen. Det finns ingen härligare känsla än ett sommarregn med dundrande åska.
Mark Sierra Foxtrot -over and out! (Nää..måste ta mig till Coopers Crossing innan jag lämnar landet)
Busringning på ryska
För ett par veckor sedan blev jag uppringd på Skype. Av cousa_ukraine. Som bor i Donetsk, Ukraina.
Jag svarade inte. Jag kände inte att vi kände varann.
Men nu, när jag har gått runt och tänkt lite på det här, så är jag jättenyfiken. Vad ville Cousa? Why me? Vilket språk skulle vi ha pratat? Spatsiba, spatsiba eller så hade jag kunna säga. Och så lite Perestrojka.Och bäst av allt, under övrigt på Cousas Skypeprofil står det massa hemliga ord på ryska (kanske de inte är hemliga, men då jag inte kan ryska så blir de jättehemliga)
Nää vad nyfiken jag är.
Jag svarade inte. Jag kände inte att vi kände varann.
Men nu, när jag har gått runt och tänkt lite på det här, så är jag jättenyfiken. Vad ville Cousa? Why me? Vilket språk skulle vi ha pratat? Spatsiba, spatsiba eller så hade jag kunna säga. Och så lite Perestrojka.Och bäst av allt, under övrigt på Cousas Skypeprofil står det massa hemliga ord på ryska (kanske de inte är hemliga, men då jag inte kan ryska så blir de jättehemliga)
Nää vad nyfiken jag är.
Viktig rapport
Nu är det bara 75 glas vin kvar att dricka i mina dunkar som rymde 39 glas var. I den här takten hinner de jäsa innan jag har kommit under 40-strecket.
That´s not big - THIS is big
Jag vet att jag är besatt av min flora och fauna här. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att hajarna och spindlarna är lite läskiga och äter på onödiga saker, som människor.
I veckan hade vi en TILL hajattack, se på bilderna på den här killens surfbräda, (bild nr 2)så förstår man lätt att det är lite styrka i de käkarna.
De intervjuade just den glada överlevaren på radio som berättade att det var ungefär som när man fiskar och får en jättestor fisk på linan och den stretar emot som sjutton. Fast här är man själv betet. Så tyckte han att det var lite jobbigt att , när han väl tog sig upp på brädan igen, stoppa ner händerna i vattnet för att försöka paddla mot land. Vidrigt! Men i vanlig käck anda så sa han glatt om benet som han höll på att mista :"Great way to lose weight, Mate" Står man ut? Kanske vi ska ta och kasta i alla deltagare i "Biggest loser" i vattnet här? Eller kanske jag kan sluta med mina powerwalks och hoppa i havet och när hajen kommer fråga om han inte skulle kunna ta ett lätt bett på varje skinka bara?
För att vara på den säkra sidan och vänja min kropp vid att förlora blod vid ev. hajtattack gick jag igår till Röda korset och donerade blod. Då jag redan i förväg hade bestämt mig för att jag skulle svimma blev jag tvungen att ta på mig lämplig klädsel för en svimning, dvs långbyxor. Höll därmed på att svimma på vägen dit då det var över 30 grader och jag höll på att svettas ihjäl. Kom fram utorkad och döende men gjorde min plikt. Och svimmade inte. Kände mig lite lurad på konfekten.
I lördags gick jag käckt upp kl åtta för att gå på en powerwalk innan det var över 30 grader, och då stod min granne ute och rökte. Mellan hans veranda och stenmuren var det ett Uber stort spindelnät och jag sa med lagom imponerad röst att "Wow, har du sett spindelnätet" Han svarar käckt "They are all over the place" Fel svar. Jag vill inte ha spindlar all over the place i min trädgård. Så jag sa med lite lagom darrig röst "Är de stora?" Så visade han upp typ en handflata, att så stora var de. "Oj vad vidrigt stort " sa jag då (fast på engelska så klart, han är nog inte så bra på svenska). "Nej, det är inte stort" sa han käckt. "De stora är så här stora" och så spretade han med hela handen.
Fick mig osökt att tänka på Mick Dundee.
I veckan hade vi en TILL hajattack, se på bilderna på den här killens surfbräda, (bild nr 2)så förstår man lätt att det är lite styrka i de käkarna.
De intervjuade just den glada överlevaren på radio som berättade att det var ungefär som när man fiskar och får en jättestor fisk på linan och den stretar emot som sjutton. Fast här är man själv betet. Så tyckte han att det var lite jobbigt att , när han väl tog sig upp på brädan igen, stoppa ner händerna i vattnet för att försöka paddla mot land. Vidrigt! Men i vanlig käck anda så sa han glatt om benet som han höll på att mista :"Great way to lose weight, Mate" Står man ut? Kanske vi ska ta och kasta i alla deltagare i "Biggest loser" i vattnet här? Eller kanske jag kan sluta med mina powerwalks och hoppa i havet och när hajen kommer fråga om han inte skulle kunna ta ett lätt bett på varje skinka bara?
För att vara på den säkra sidan och vänja min kropp vid att förlora blod vid ev. hajtattack gick jag igår till Röda korset och donerade blod. Då jag redan i förväg hade bestämt mig för att jag skulle svimma blev jag tvungen att ta på mig lämplig klädsel för en svimning, dvs långbyxor. Höll därmed på att svimma på vägen dit då det var över 30 grader och jag höll på att svettas ihjäl. Kom fram utorkad och döende men gjorde min plikt. Och svimmade inte. Kände mig lite lurad på konfekten.
I lördags gick jag käckt upp kl åtta för att gå på en powerwalk innan det var över 30 grader, och då stod min granne ute och rökte. Mellan hans veranda och stenmuren var det ett Uber stort spindelnät och jag sa med lagom imponerad röst att "Wow, har du sett spindelnätet" Han svarar käckt "They are all over the place" Fel svar. Jag vill inte ha spindlar all over the place i min trädgård. Så jag sa med lite lagom darrig röst "Är de stora?" Så visade han upp typ en handflata, att så stora var de. "Oj vad vidrigt stort " sa jag då (fast på engelska så klart, han är nog inte så bra på svenska). "Nej, det är inte stort" sa han käckt. "De stora är så här stora" och så spretade han med hela handen.
Fick mig osökt att tänka på Mick Dundee.
Alkoholist - javisst!
Idag är jag i total extas. Jag smög in på Liquerstoren för att inhandla lite vin till helgen. Vad skådar mitt norra öga om inte extrapris på 4 liters vindunk för endast 18 AUD? OCH..om man köpte en fick man en till på köpet! Jag blev ju TVUNGEN att slå till. En prima australiensisk Chiraz och en till prima Chardonnay. Det var jättetungt att bära hem, och jag gick snett framåtlutad och flåsade hela vägen, och kommer på köpet få armar snyggare än Madonna, bara för att jag blev tvungen att inhandla åtta liter vin. Nu är jag ensam konsument av detta vin, och kan ju inte var konstant påverkad i en månad, har mer tänkt mig smutta på ett glas till helgen ungefär då och då. Så min fråga till er därute är - hur länge håller en dunk?
På söndag ska "Biggest loser" börja på TV igen här, sa de på radion nu på förmiddagen. Jag har aldrig sett det men förstår att det går ut på att få överviktiga personer att gå ner i vikt. En person som skulle vara med vägde 216 kg kilo. Han skulle gå ner 100 kg. Oj, vad jobbigt. Jag har försökt i två veckor att gå ner ETT kilo. Det är omöjligt. Jag har ju gått på tre power walks eller så och tycker att då borde det försvinna. Vägrar lägga om mina matvanor. Vad många powerwalks han med 216 kg kommer behöva att gå!
Varför har man inte program om de som är för magra också? Anna, 28 kg, skulle behöva väga minst 54. Så här ska vi göra för att hon ska gå upp i vikt! Toppen ide!
Annars, så här ca 3 v efter AA day (inte anonyma alkoholister dagen, utan Ankomst Australien dagen) har nackspärren nästan gått över. Först bor man här i fem månader och blir helt hjärntvättad att man ska titta åt FEL håll när man går över vägen. Så kommer man hem i tre veckor och då är FEL håll helt plöstligt FEL håll igen, och det som var rätt håll förut är OCKSÅ fel håll nu. Resultat -titta åt ALLA håll innan du går över gatan så du inte dör en ond. bråd felhållsdöd, utan istället får akut nackspärr i två veckor. Kommer tillbaka till Au och har just blivit indoktrinerad med att rätt håll, som blev fel, nu var rätt igen, och då är det FEL håll här igen. Resultat - titta åt ALLA håll igen och akut nackspärr i två veckor till. Jag stod inte ut.
Jag gör alldeles för många spontaninköp. (Se ovan dunkinköp) Oftast förknippade med akut euforisk glädje, och sedan en snabb ångest som flashar förbi och jag snappt stoppar undan i ett skrymsle i hjärnan. I Söndags var jag i Manly och strosade och var på stranden. På vägen till färjan hem gick jag förbi ett ställe som sålde Lancome (till alla karlar som läser så är det svindyrt smink) och OM man köpte för sisådär 450 sek så fick man en necessär med ett läppglans, en mascara, två små tuber med underverkskrämer så man blir helt slät och ser ut som Cher och något mer. Då MÅSTE man ju handla. För då har man ju på något sätt TJÄNAT värdet av den nscesären på att göra av med SEK450. Kvinnlig logik på topp!
Inhandlade en jätteful läppglans som jag faktiskt ser ut som en lösaktig ryska i, och en kajalpenna som smälte för det är så varmt, så den går inte att använda. På kylning i kylskåpet.
Har nu utöver mina dunkar, laddat för en lördag då jag bara ska sitta i soffan och glo på den en miljon DVDer jag (spontant såklart) har inhandlat för jag trott att jag måste ha dem, men ALDRIG hinner se på.
Jag hoppas på spöregn så jag slipper ha ångest för att jag inte är ute, och att de Doritos och den kladdkaka jag ska pressa i mig är främjande för figuren!
Trevlig helg från the Biggest Winner!
På söndag ska "Biggest loser" börja på TV igen här, sa de på radion nu på förmiddagen. Jag har aldrig sett det men förstår att det går ut på att få överviktiga personer att gå ner i vikt. En person som skulle vara med vägde 216 kg kilo. Han skulle gå ner 100 kg. Oj, vad jobbigt. Jag har försökt i två veckor att gå ner ETT kilo. Det är omöjligt. Jag har ju gått på tre power walks eller så och tycker att då borde det försvinna. Vägrar lägga om mina matvanor. Vad många powerwalks han med 216 kg kommer behöva att gå!
Varför har man inte program om de som är för magra också? Anna, 28 kg, skulle behöva väga minst 54. Så här ska vi göra för att hon ska gå upp i vikt! Toppen ide!
Annars, så här ca 3 v efter AA day (inte anonyma alkoholister dagen, utan Ankomst Australien dagen) har nackspärren nästan gått över. Först bor man här i fem månader och blir helt hjärntvättad att man ska titta åt FEL håll när man går över vägen. Så kommer man hem i tre veckor och då är FEL håll helt plöstligt FEL håll igen, och det som var rätt håll förut är OCKSÅ fel håll nu. Resultat -titta åt ALLA håll innan du går över gatan så du inte dör en ond. bråd felhållsdöd, utan istället får akut nackspärr i två veckor. Kommer tillbaka till Au och har just blivit indoktrinerad med att rätt håll, som blev fel, nu var rätt igen, och då är det FEL håll här igen. Resultat - titta åt ALLA håll igen och akut nackspärr i två veckor till. Jag stod inte ut.
Jag gör alldeles för många spontaninköp. (Se ovan dunkinköp) Oftast förknippade med akut euforisk glädje, och sedan en snabb ångest som flashar förbi och jag snappt stoppar undan i ett skrymsle i hjärnan. I Söndags var jag i Manly och strosade och var på stranden. På vägen till färjan hem gick jag förbi ett ställe som sålde Lancome (till alla karlar som läser så är det svindyrt smink) och OM man köpte för sisådär 450 sek så fick man en necessär med ett läppglans, en mascara, två små tuber med underverkskrämer så man blir helt slät och ser ut som Cher och något mer. Då MÅSTE man ju handla. För då har man ju på något sätt TJÄNAT värdet av den nscesären på att göra av med SEK450. Kvinnlig logik på topp!
Inhandlade en jätteful läppglans som jag faktiskt ser ut som en lösaktig ryska i, och en kajalpenna som smälte för det är så varmt, så den går inte att använda. På kylning i kylskåpet.
Har nu utöver mina dunkar, laddat för en lördag då jag bara ska sitta i soffan och glo på den en miljon DVDer jag (spontant såklart) har inhandlat för jag trott att jag måste ha dem, men ALDRIG hinner se på.
Jag hoppas på spöregn så jag slipper ha ångest för att jag inte är ute, och att de Doritos och den kladdkaka jag ska pressa i mig är främjande för figuren!
Trevlig helg från the Biggest Winner!
