På andra sidan jorden

OK. Jag tar tillbaka allt löst snack om Bikini 2006.

Hela förra veckan låg temperaturen och pendlade runt 30 grader, fredag kväll var jag totalt laddad för en heldag på Bondi beach med indragen mage, virila livräddare och en massa surfare som åkte genom vågorna så sådär som de gör på alla Hawaii filmer.

Så slog jag på tv:n. Ett en timmes program om alla farliga djur som finns i de australiensiska vatten, som bara väntar på att man ska komma i och bada så de kan äta upp en. Och nu såg jag inte ens hela programmet, så det finns säkert en miljon fler än mina exempel.

Saltvattenkrokodiler - inte nog med att man ska akta sig för att bada i små åar och floder, nu ligger de och smyger på en i havet också. Så visade de såklart en massa offer med vidriga ärr och typ två fingrar kvar på varje hand. En jättemodig tant farmor som campade på stranden och hade sin vuxne son i tältet bredvid. Hon hörde ett illvrål mitt i natten, sprang ut i mörkret och såg en krokodil ha hennes son i gapet. Farmor kastade sig över krokodilen och började brottas medans hennes gubbe sprang in i sitt tält igen. För att hämta en yxa eller något. Fegis. Men å andra sidan hade han alla kroppsdelar kvar nu, farmor var lite tilltuggad. Men glad.

Livsfarliga bläckfiskar - allvarligt talat - de intervjuade någon marinbiolog som ägnade sitt liv åt att forska i dessa små galna bläckfiskar och hon hade varit ute och letat i vattnet efter en sådan och inte ens rört den men den spottade ut lite gift ändå i vattnet för det var en mammabläckfisk som vaktade sina ägg eller bläckfiskbarn, och marinbiologen blev helt döende på en gång. Törs man överhuvud taget bada när det finns risk att man dör om en bläckfisk är lös i magen och drar en brakis och man råkar vara i närheten?

Hammarhaj - blir hundra meter lång kändes det som - men ofarlig. Det känns ju betryggande, då behöver man inte alls vara rädd om ett höghus kommer uppsimmande bredvid en eftersom den är ofarlig

Små kräftor - här missade jag lite. Grannkatten som precis innan var en jättesnällmysig katt som hängde och gosade på min överkropp, bestämde sig för att göra ett bungyjump ut från min kropp och bara hålla kvar sig med klorna i min överarm. Hej då en veckas hårt inarbetad solbränna inför Beach 2006.  Tappade koncentrationen på de livsfarliga kräftorna.

Galna jellyfish - maneter med flera meter långa små tentakler. Har man tur trasslar de bara in lite av tentaklerna i en och då överlever man,  har man otur simmar man rätt in i alla trådar och dör av smärtchocken.  Men så intervjuade de såklart en Jellyfishhunter (det finns en fanatisk djurvän för alla små djurarter i det här landet) och han tyckte att bara man hällde på vinäger så hade man större chans att klara sig. Oh, då ska jag komma ihåg att stoppa in vinägerflaskan innanför bikinin nästa gång jag sticker ut och simmar. Som om folk inte trodde att jag var transvestit redan innan.  Fyra ögon har de också. Så att de kan se alla simmare extra bra och sno in dem i sina trådar.

Vithaj - V som i Vidrig. Men självklart hade den gubben som hade blivit halvuppäten av en vithaj nu blivit vithajsvän och gjorde allt för att bättra på deras rykte.

Rockor - rockan har ju fått ett jättelyft sedan Krokodiljägaren simmade in i en. Det är nästan årets accesoar!  Men tycker de verkar ganska dumma. De simmar ända upp till strandkanten där alla badar och gömmer sig i sanden (tänk flundra, ni vana Östersjöbadare)  för att de vill gömma sig för alla farliga attackerare, men resultatet blir ju tvärtom. Det är ju DÅ man trampar på dem, för att de inte syns. Och då blir de sura och svingar in sin stjärt i ens ben eller i ens hjärta om de är riktigt sura så man har tre sekunder på sig att hitta en läkare annars dör man. Men det är ju ganska fiffigt att ha en stjärt med inbyggd bajonett å andra sidan. Det skulle vara bra sena kvällar på stan när man ska gå hem och är rädd.

Sedan är det högsäsong för alla valar att simma till eller om det är från Sydpolen nu också. Även om de inte äter människor så känner jag att VAD händer när en stor val blir trött och gäspar och man råkar vara i närheten. Man måste ju bara SUGAS in i magen på dem, även om de inte ens vill ha in en där. En miljon kubikmeter vatten måste ju komma i rörelse när en val gäspar.

Så tanken på Bondi sköts upp lite och blev en heldag med besök på Sydneys marknader istället. På söndagen var det brasliansk festival i Darling Harbour, jättekul ända tills de brasilianska samba danserskorna kom ut på scenen och började shaka loss. Jag insåg att nog ska vänta lite till med Beach 2006,  när de skakade sin rumpor bara fladdrade det till lite snyggt och galant, jag själv är fortfarande på jordbävnings nivå om jag skakar till min. Får nog bli en långpromenad idag. Har köpt fyra par nya sportstrumpor

Sedan köpte jag tidningen och åkte hem. På första uppslaget var det information om att hajlarmet hade gått på Bondi beach på lördagen. De virila livvakterna hade spanat in två vithajar 50 m ifrån stranden så larmet gick och alla fick kasta sig upp ur vattnet. Näää..vilken tur att min kropp inte uppnått Beach 2006 standard ännu så jag inte var där. Jag har läst att hajar ofta äter surfbrädor då de påminner om sälar?! Min kropp ser  ut som en strandad säls så de hade huggit mig på en gång! Jag har en jättebra ch miljövänlig ide som jag ska ta upp med mina snygga badvakter nästa gång jag är på Bondi (för att skapa intelligent kontakt) - varför inte fånga ett gäng av de giftiga bläckfiskarna, lägga dem i ett nät 100 meter ut, ge dem mat de blir gasiga av så de ligger och småfiser därute hela tiden så alla vithajar dör eller inte vill simma åt det hållet?

Annars har jag varit sur - försökte posta paket hem i lördags. "Har du leg?" Nej, vad ska jag med det till för att posta ett paket? "Nej, tyvärr då går det inte att posta det". Polisstat tänkte jag surt och gick därifrån." Det är för tullen" sa Snipan på posten. Tullen ska väl vara glad om jag sänder lite droger UT ur landet. Nu var det inte droger i mitt paket, men ändå.
Och i söndags var det halv orkan med 33 grader och vindar över 100 km/h så det föll träd hit och dit och brann skogsbärnder här och där. Så gick strömmen. Precis efter att jag hade varit ute på ett av mina berömda träningspass på E4:an. Precis när det mörknade. Kolsvart i duschen. Alla kackerlackor tyckte det var toppen. Inte jag. Som fick duscha med ett stearinljus och ett gäng partysugna kackerlackor. Det tog dem fyra timmar att fixa strömmen. U-land.

I måndags hade jag depression. Mina depressioner löser jag med att åka till min nya Ungdomsgård - IKEA. Där inhandlade jag allt svenskt som fanns i ren hysteri - hjortronsylt, flädersaft, lingsonsylt, gräddsås, köttbullar, Mintchoko, Bilar, svart kaviar, dillchips och knäckebröd. Sedan kändes lite bättre. Men fattigare. Och fetare.

Slutligen undrar jag om det ALLTID är rötmånad i Asien och andra varma världsdelar? Det är ju ett sånt himla tjat hemma så fort det blir mer än tjugo grader (en vecka om året) och någon inser att det är augusti för då kommer vi alla att dö amöbadöden om vi inte äter på rätt sätt, förvarar maten på rätt sätt och inte tvättar händerna rätt.  Och om de varma världsdelarna har en månad som är mindre varm och alla andra månader alltid är rötmånader, kallar de då icke-röt månaden för något speciellt då?

Varför blir man blödigare med åldern?

Jag kommer ihåg när min äldsta bror gifte sig. Alla satt tysta i kyrkan, det där ögonblicket precis innan dörrarna slås upp och brudparet kommer in genom kyrkdörren. Det enda som hörs är kyrkklockorna som börjar ringa, allt annat är tyst. Förutom mamma. Som börjar gråta redan INNAN brudparet kommer in i kyrkan. Av kyrkklockorna. Jag stod inte ut och förstod inte hur man kan börja gråta av ett par himla kyrkklockor. Nu gör jag det. Getting old.

Alldeles nyss ringde det in en dam till min morgonradio, och berättade att hennes man hade lämnat henne och hennes handikappade barn, och betalade i underhåll 37 AUD/månad (ca 205 sek). Hon arbetade dubbla jobb. Hon hade inte råd att betala födelsedagspresenter till sina barn. Och nu när hon var på väg till ett av sina jobb på morgonen gick bilen sönder. Och hon ringde in och stortjurade. Och jag kände hur jag började sympatigråta jag med. Getting old. Samla dig Kvinna (alltså jag) tänkte jag, och började fokusera igen när de spelade en fin bit och den hysteriska damen kopplades bort.

Slut på fina biten. Damen tillbaka lika hysteriskt ledsen och arg över landets bedrövliga sociala system. Min radiopratande morgonhjälte Kyle drar då till droppen som får tårbägaren att rinna över - de närmaste åren kommer radiostationen att köpa presenter till barnen på födelsedagar, jul och påsk. Utan att barnen får veta, det ska stå mammans namn som avsändare. Jag stod inte ut igen. Fast nu var jag ju glad. Antagligen precis som mamma i kyrkan. Varför finns det glädjetårar? Det finns ju inte ledsen gapskratt?
Näää, hit med en fin bit igen Kyle, så jag kan arbeta lite.

NEJ! Nu har det:
 1. Ringt in en långtradarchaufför och gråtit för att Kyle är så snäll (Kyle blev f ö framröstad till mest hatade man häromdagen, han är en ganska rättfram människa med mycket åsikter om allt. Usama Bin Laden kom på 38:e plats).
 2. Ringt in en bilfirma som fixar hennes bil gratis
 3. Ringt in en Skönhetssalong som tyckte att det lät som om den här damen behöver bli ompysslad och ger henne en hel dags ompyssling. SLUTA RING NU SÅ JAG KAN SLUTA GLÄDEGRÅTA OCH JOBBA!

Dags att byta kanal.

Men värst är faktiskt min väninna som vill vara anonym. När vi var inne i en bokaffär i Perth började hon gråta när hon tittade i en minnesbok om Prinsessan Diana (men under diskreta hot från mig att hon skulle få en offentlig dansk skalle om hon inte slutade så slutade hon). Och en annan gång när hon såg på en dokumentär om hur Kattis Ahlström och Anders Lundin  och svensk TV hade hand om Eurovisionsfestivalen i Globen började hon stortjura.

Annars har veckans paroll varit Toppighet. Jag läste att skinkorna sjunker ett antal milimeter, centimeter eller i värsta fall meter per år när man är över trettio eller så. Undrar hur det är när man är på andra sida jorden? Är tyngdlagen upp och ner här? Kanske därför sydamerikanska och afrikanska kvinnor har så toppiga skinkor?  Hur som helst, så kändes det  som om min hälspricka på tån var läkt i förrgår, så jag gjorde tio armhävningar , trettio situps (a la Annika, de som har sett min teknik ler när de tänker på den) och sedan på med Sportskorna och ut på lagom långpromenad för att hitta Canada Bay.
 Efter tvåhundra meter kom jag ut på värsta motorvägen. Oh så härligt med frisk luft.  Det är inte så många övergångsställen just på motorvägar så det kändes som om jag gick en mil för att korsa vägen. Sedan en mil tillbaka åt samma håll. Ingen karta med, vimsade runt lite till och Vips där var viken. Harmoni och vilpaus, och kanotister som rodde i havet, livet var på topp! 
Skulle det inte vara trevligt att se något nytt på vägen hem? Känd för mitt säkra lokalsinne (Not....) så började jag vandra lite. Och vandrade. Och vandrade. Var var jag? Hur skulle jag hitta hem? Vad ont det gjorde på ena hälen. AJ. Och på andra hälen med. URK! Vilse i pannkakan med blåsor på båda hälarna (barfota i sportskorna, mina enda sportsockor låg i tvätten sedan förra veckans motion) vimsade jag runt och var hemma två timmar efter att jag gick ut på min lilla promenad. Mina Sportskor med vidriga fläckar inuti nu efter spruckna blåsor, och mina lungor fulla av avgaser från en långpromenad på Sydneys svar på E4:an. Motion ÄR farligt.

Igår gjorde det ont i hälarna. Och i skinkorna - tjoho! Det finns hopp om toppighet! Bikini 2006 here I Am! Och om jag prenumererar på Cosmopolitan Australien så får jag en gratis cellulitlotion ! YES! Min väninna som fortfarande vill vara anonym träffade f ö en man ifrån Skottland en gång som hettte Topham i efternamn. Toppskinka. Kanske man ska byta namn nu?

Kan någon informera mig om varför kroppen börjar odla näshår när man uppnår mogen ålder? Är det för att man har inandats mer och mer avgaser för varje år så man måste ha mer och mer näshår? Om folk inte klipper sitt näshår lever de därmed längre då för alla avgaser fastnar i näshåret istället för i lungorna? Och vem kom på iden att kvinnor ska ha mustach när de blir äldre? Ifall vi kommer på att vi är transvestiter och det ska förenkla vid ett ev. könsbyte? 

Ett annat säkert åldersteckan på hur mossig jag är - jag köpte ny tandborste när jag kom ner hit. Jag har haft den i fem veckor nu. Igår kväll insåg jag att den är elektrisk. Det var ett suspekt plus och minus tecken på tandborsten så jag tryckte på plus och hela tandborsten började darra. Vad super hightech med tandborste med inbyggt batteri. Jag är chockad själv.

På onsdag ska vi ha stor minnesceremoni för Krokodiljägaren. Ingågen till hans zoo har inte bara förvandlats till ett stort blomsterhav - fans som vill hedra honom har även signerat kakikläder och lagt utanför (bytte han någonsin om kan man fråga sig? Hur många omgångar lika kakiskjortor och shorts hade han? ) De utlyste till och med officiell Kakidag förra veckan när alla hans fans skulle bära Kakikläder. Och de som var riktigt crazy har jagat stackars rockor i havet som de dödat och huggit av ändtaggen på. 

Det fick mig att undra hur jag skulle hedras om jag dog. Skulle alla vänner samlas i en stor grupp och sedan vimsa runt planlöst som en hyllning till mitt usla lokalsinne? Eller skulle alla springa runt och leta efter sina nycklar ? Och skulle de hugga av huvuden på alla vidriga kackerlackor de kan hitta som en hyllning till mig?

Fredag kväll - skinkorna känns slappa igen. Lika bra att ta sig ett glas vin.

Hej, jag heter Annika och jag är Motionär. Jag har nu varit Motionär i 36 minuter. Varje dag jag klarar av att vara ej slö och slapp är en bedrift. Jag är införstådd i att jag har gjort människor i min omgivning illa när de sett hur jag sakta har förfallit och blivit mer och mer full av celluliter, och jag ber om ursäkt att jag har fräst åt dem när de sagt att slapphet är farligt och att jag borde gå med i Anonyma Motionärer och söka hjälp mot min slapphet och mitt förfall.

Det första steget är insikt. Det andra steget var att börja sakta vänja mig vid tanken att jag för första gången i mitt liv borde införskaffa ett par löparskor. 

Steg tre var Jenkaprincipen. Tre steg framåt (eller så, har aldrig varit så himla säker på Jenka, måste vara mina ofinska rötter) genom att titta i tre vidriga sportaffärer på skor och insett att det kostar MASSOR. För ett par vidriga skor som man inte ens vill ha. Jag borde få betalt för att bli motionär. Någon därute som vill vara med och sponsra mig? (Jag saknar helt motionärkläder och det skulle ju se tokigt ut om jag sprang ut naken med bara sportskor) Så enligt traditionell Jenka , två steg tillbaka i förnekelse och vägran att lägga ut pengar på något så dyrt. Sista steget var inköp, i en sportaffär med rea. 

Sedan har jag helt pedagogiskt vant mig vid tanken i 5 dagar. Idag är det total orkan i Sydney och översvämning för det har fallit så mycket regn, så det borde inte vara så många människor som är ute och rör på sig, som  kan se mina första stapplande steg som motionär. 

På med skorna och ett par flygplanssockor (jag kan rekommendera Qantas ekonomiklass, mjuka trevliga sportsockor ingår i biljettpriset), håret i sportig tofs, ett linne och ett par gamla Diesel strand byxoxr. Sporty Spice!  Det kändes lite som Bambi på hal is när jag kikade ut genom dörren och resolut tog mitt första hoppsa steg. Började springa eller något. Första tanken var - hur GÖR man? Ärligt talat, jag visste inte vad jag skulle göra av armarna? Nu höll jag dem lite krampaktigt i L-fom tryckta mot sidan av kroppen (L som lokomotiv faktiskt) , kändes som en väldigt sportig profil, om än lite stel. Bestämde mg för att svänga vänster när jag kom ut på gatan.  100 meter avklarade Hmm..vad det blåser mycket ute. Säkert motvinden som gör att det känns så jobbigt. 200 meter avklarade. Hmm...är det inte faktiskt uppförsbacke på den här gatan?  Antagligen en sådan där ganska brant som man inte riktigt kan se, men som faktist är jättejobbig. Skulle man rulla en kula nerför gatan skulle den nog rulla jättesnabbt, måste vara en jättebrant backe. 300 meter avklarade , jag känner yrseln komma och är nu så trött så att jag håller på att ramla omkull. Tur att det är slut på gatan, då ser det mer naturligt och sportigt ut att bara vända och börja promenera hem. Hoppas ingen såg vilket hus jag kom ut från .

Hann inte ens bli svettig. Men andfådd. Väl hemma (efter totalt 8 minuters motion , varav fem minuter döende gång) bestämmer jag mig för tio energiska armhävningar också (Hej Då Gäddhäng) och kastar mig sportigt ner på golvet. Efter sju evighetslånga armhävningar så gör det ont i tån så jag måste avbryta mitt träningspass. NEJ! Hälspricka på tån av det intensiva joggingpasset! Mina lena fötter är inte vana vid sådana vidriga sportiga instängda skor.

Det ÄR farligt att sporta, det är det jag alltid har sagt. Mina hemliga kontakter inom läkarbranschen har alltid suttit och muttrat om hur farligt det är med t ex fotboll, hur utslitna knän och molusker eller så blir av det. Jag fick utsliten tå på fyra minuters motion. Urk.

Och sedan under mitt intensiva löparpass så slog mig tanken att jag har läst att man bara har ett visst antal hjärtslag under en livslängd. Och när man springer så bultar ju hjärtat ungefär hundra gånger snabbare än när man sitter och slöar. Så nu är kontentan att jag kommer att dö ett par år för tidigt, bara för det där löparpasset. Med ond tå.

Jag läste i en tidning (allt som står i tidningar är faktiskt sant) att Madonna hade inhandlat en maskin som man ställde sig på så bullrade den lite medans man stod där så alla muskler fick jättemotion och blev jättesnygga utan att man måste röra sig alls. Man kan stå där med en Margarita (men man får nog ha ett stort glas så det inte skvätter ut om maskinen skakar en mycket) i ena handen och en trevlig bok eller så och läsa en stund och sedan är man toppensnygg.

Avslutningsvis så måste man fråga sig hur långt man ska gå för att fiska valröster. När jag gick in på Expressens hemsida i morse så blev jag klarvaken av följande feta rubrik högst upp:
"Reinfeldt styvare än Göran Persson"
Oh, då ska jag genast rösta på Reinfeldt. NEJ! Lite för mycket information man inte ville ha.

Den här veckan har vi landssorg i Australien då landets största stolthet, Steve "Krokodiljägaren" Irwin har avlidit. Så vi avslutar dagens blogg som Steve skulle ha sagt det: Crikey!

Min vännina Annika har flyttat till Australien. Jag - och alla andra  här hemma - vill ju ha färska rapporter om hur det står till på andra sidan jorden och kunna komma med käcka tillrop. Därför är den här bloggen min emigrationspresent till henne. Guten tchüss, darling!