På andra sidan jorden

Jag ville bara tala om att mitt senaste livsviktiga inlägg om ingenting på något sätt hamnade under mitt näst senaste. Bimbo Britta strikes again! Och det var så tråkigt att bara skriva det rätt upp och ner så jag slängde in en apelsin på köpet. För att pigga upp stämningen lite.

Det tycker jag är en viktig paroll, kanske till och med veckans paroll. För inte allt,  men väldigt mycket här i livet handlar ju bara om olika åsikter, och olika sätt att se på saker. Det som är rätt i mina ögon är fel i dina ögon. Det där kan man ju dra hur långt som helst, men om man ska var lite psykologisk så kan jag tycka att det är spännande hur otroligt olika olika personer kan uppfatta en och samma situation.

Speciellt journalister. Häromdagen berättade de på  min radiostation att John Travolta aldrig hade dykt upp på Tom Cruise bröllop. Det gjorde han med flit för han var sur på Tom Cruise för att Tompa inte hade bjudit in Oprah (hon kanske var sur för att Tompa  hoppade sönder hennes finsoffa), och därför stödvägrade John Travolta att gå på bröllopet.
Konstigt, för samma dag som bröllopet skulle vara läste jag i tidningen att det var risk att det skulle bli försenat för John Travolta höll just på att flyga in med sin privata jet, men hade blivit försenad på vägen. Men han skulle landa när som helst. Hmm..kom han på när han var utanför Sicilien någonstans, att "Undrar om Oprah är bjuden, bäst att kolla med henne" och sedan när hon svarade att det var hon inte så vände han på flyget och dök aldrig upp?
Döm  om min förvåning när jag igår läste i tidningen att John Travolta och Jennifer Lopez hade blivit SÅ osams på Tompas bröllop, för Jennifer Lopez hade snott John Travoltas frus roll i Dallas som filmas nu, eller om det var tvärtom. Konstigt, när han inte ens var på bröllopet, att de kunde bli så osams.

Kanske han först var jätteförsenad, och sedan när han väl landade och sprang in till bröllopet hann han bli osams med La Lopez på en gång, sedan gjorde han en snabb överblick och såg att hans väninna Oprah inte var där och stack omgående?

När jag tar ovanstående i beaktning så inser jag att olika människor verkligen uppfattar saker olika. Speciellt journalister.

Det var han på radion som just sa så. Jag skulle aldrig använda sådana ord. 40 degrees in the west. Jo man tackar ja. Ännu en dag med företagsbikini. Och så kompletterar min radiokille med att det blir en tuff dag för brandmännen som nu bekämpat bränderna i utkanterna av staden i tre veckor. 40 grader och starka vindar, ingen drömsituation när man försöker få gigantiska skogsbränder under kontroll.

Nu har nedräkningen inför hemresan till jul börjat. Nu är det mindre än en månad tills jag landar hemma i Sverige igen. I mörkret. I kylan. Utan vinterkläder. Härligt det ska bli. Men då min visa brorsdotter, fyra år, länge varit bekymrad över att jag bor i ett land där det är natt hela tiden, så ska jag nog hantera det svenska vintermörkret. Varje gång de ringer och mina världsbästa syskonbarn radar upp sig framför kameran så är det ju dag hemma i Sverige, och därmed alltid kväll här i Sydney. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara det där för Hanna, jag hoppas att hon har glömt bort de tankarna tills jag kommer hem. Ser framför mig en mycket lång "Men VARFÖR?" diskussion annars.

Men det är ju en vis tanke hon har. Jag kan inte enas med mig själv om min hjärna tänkar visa tankar eller är totalt avsaknad av logisk mänsklig intelligens. Människor som nästan dött berättar ju ofta om hur de sett ljuset, och hur hela deras liv passerar förbi dem precis när de tror att de ska dö. Inte för att jag har tror att jag ska dö, men när överraskande saker hänt, där jag borde tänka finare tankar och ev. summera mitt liv lite snabbt så kommer bara totalt, för de flesta, men tydligen inte för mig, oviktiga saker flashande förbi i hjärnan:

Ex.
Kör omkull med Naughty Cow (min motorcykel) på en grusväg på Rarotonga -  "AAAJ!" borde jag tänkt. Tänkte istället "Oh no, bara whiskeyflaskan i plastkassen på styret håller" OBS var helt nykter, mitt på dagen på lunchpausen från jobbet. Whiskeyn höll f.ö.

Cyklar omkull mitt i vintern finkladd för lite rajraj på stan - borde tänkt "AAAJ "igen, och "nu  kommer jag slå ut alla mina tänder". Tänkte istället "Bara nylonstrumpbyxorna håller". De höll. Tänderna med.

Bungyjump på Nya Zeeland - borde tänkt "Nu dör jag faktiskt och inget vatten är det i floden under heller, borde hoppat när det är högvatten" men tänkte istället "Måste göra ett galant hopp och se världsvan ut" och höll därför armarna krampaktigt rätt ut och såg ut som Jesusstatyn i Rio i tio minuter, ända tills de firade ner mig i båten under. Jag fastnade i vinkelvolten.

Efter en ambulanstransport från Cypern till Arlanda kommer ambulansmännen ombord på flyget för att bära mig och min bår av flyget - borde tänkt "Äntligen hemma och får normal sjukvård utan dykarbälten längst ner på foten som gör att benet ruttnar", men tänker i stället "Oh no, och jag som inte har något smink på mig". Här får jag lov att skylla på allt morfin. Sedan måste ambulansen stanna vid tullen så tittar tullgubbarna in och frågar mig och min läkare om vi har något att förtulla. Såg vi ut så?? De tänkte tydligen inte alls istället. Nästa gång ska jag tänka på att ha med mig en stor påse kokain när jag är ute och kör motorcykel så att jag kan passa på att smuggla lite IFALL jag skulle krocka och de bestämmer sig för att ambulanstransportera mig hem. HEJ DÅ!!!


 

39 grader och hela jag kokar igen. Kan inte förstå att jag höll på att frysa ihjäl bara för ett par dagar sedan. 

Det enda jag kunde tänka på när jag gick till affären var att det vore så otroligt gott med en iskall, svalkande  öl. Och så passande och lagom det hade varit med en hederlig folköl i detta läge, då jag ska jobba i fyra timmar till efter lunch. En sann Aussie skulle inte tveka att dra ett par starköl på lunchen. Men dagens paroll på hemmakontoret är Plikten framför allt. För Sverige i tiden. Så ingen starköl. Filmjölk vore också gott. Varför har ingen i utlandet förstått hur gott det är med filmjölk kokheta sommardagar?

Nu har jag fått höra från alla bittra människor därhemma att jag ska vara glad och tacksam, för det är SÅ grått och hemskt hemma och 3 grader plus. Det känns lite som när jag var liten och mamma försökte tvinga i mig och mina bröder maträtten "Glada Torsken"  (Allvarligt talat, hur kan man ens döpa en maträtt till det? Jag tror förvisso det här var innan en torsk ansågs vara något annat än en fisk, idag hade maträtten ansetts pervers och olaglig). Vi hatade den, men borde vara tacksamma för i Afrika svälter de. I know. Och hemma har ni det kallt och grått. I know. Men jag gillar ändå inte Glada Torsken. Och jag tycker ändå att det är lite för varmt här.

Sydney drabbas varje sommar av stora, hemska skogsbränder, denna sommar inget undantag. Vaknade i natt och flög upp och tänkte att HOLY SMOKE nu har jag gasen på igen, men det var bara rökdoften från bränderna långt, långt bort. Så mycket så de varnar känsliga personer för att gå ut och inandas luften.

Några som däremot uppskattar värmen, och verkar överleva hur förorenad luft som helst  är Kackerlackorna. De älskar värmen och fukten.
Och mig
Jag hatar dom.
Det har idag resuterat i att min företagsuniform för dagen är lika stilren som Pamela Andersons bröllopsutstyrsel. - Bikni och de högsta klackarna jag kunde hitta. Klänning fram till lunch när jag började smälta bort. På med biknin. Harmoni. I en halvtimme tills världshistoriens största kackerlacka går över golvet en centimer ifrån min fot. Panik. Kastade alla skor jag kunde nå ifrån skrivbordet på den. Missade såklart med samtliga . Resultat = kackerlackan sprang och gömde sig och det ligger nu skor över hela golvet. Då jag nu vägrade röra giolvet av rädsla för vidrig kackerlacka  satt jag på kontorsstolen i Buddaställning i en timme, tills benen somnat och det rann svett, JÄTTEobekvämt att jobba så, prova själva får ni se. MÅSTE sätta ner fötterna på golvet eller dö av mjältbrand eller liknande. Världsrekord i att springa till garderoben och tillbaka och upp på stolen igen. Nu med ett par högklackade skor på,  så fötterna kommer så högt ifrån marken och därmed kackerlackan som möjligt. Jag står inte ut. Om min chef läser detta ber jag dig därför omedelbart skicka:

1. Företags roll-on
2. Företagssprit. (Losec går också bra, vad som helst som är lugnande, kanske en  kombination vore något?)
3. Företagskackerlacksspray

Här är min nya kille. Han låter inte direkt som han gillar tjejer dock, lite otur, men vi har ett gemensamt intresse i vår snabba naturliga reaktion på oinbjudna husdjur.

http://www.youtube.com/watch?v=TT4XO3Hjp7M

Jag har kramp i benen nu och passet är slut för dagen. Måste våga lämna stolen.

Måndag morgon.
Trött.
Jättetrött.
Blir bara tröttare och tröttare.
 
Bäst att ta en frukt. Går bort till fruktskålen. Oj vad det luktar. Och vad är det som låter som ett suspekt pysljud?  Ojsan, undrar hur länge jag har råkat ha gasen från spisen sprutat rätt ut och förgyllt min morgonluft?.  Sedan jag sist var i kyskåpet och råkade smälla upp kylskåpsdörren mot gasknappen på plattan så gasen gick igång. Två timmar. Hmm..kanske det är dags att öppna ett fönster och hoppas på att hjärnan vaknar till liv. Eller tända en tändsticka för lite action!

Hoppsan Kerstin!

Min nya paroll är: En blåvit kvinna är en frisk kvinna (även fast hon ser döende ut)

Idag är det såklart kokhett ute (men självklart hade jag en seans med min kompis kupevärmaren när jag åt frukost ändå för säkerhets skull) så nu när jag borde ut och sola är det FÖR varmt. Så jag vill inte ha EN enda kommentar när jag är hemma över jul att jag borde vara brun. En brun kvinna är en svettig kvinna.

Idag har jag istället varit till min ungdomsgård IKEA. Jag var i total extas och köpte upp hela deras matavdelning igen - 4 flaskor julmust, Annas pepparkakor, två påsar julskum, en flaska Glögg (alkoholfri, men det är ingenting som en separat flaska sprit inte kan finjustera), en påse blandade mandlar/russin, två omgångar knäckebröd, gelehallon, bilar och en prinsesstårta. En fet kvinna är en lycklig kvinna. Men å andra sidan är en fattig kvinna en tråkad kvinna och det är sex dagar kvar till lön. Nämnde jag att jag blev tvungen att slinka in på HMV med min bautakasse från IKEA och inhandla två skivor också? Åh, vilken trevlig dag.

Ända tills handtagen på den supertunga bautapåsen från IKEA gick sönder precis när jag klev av tåget. och jag fick försöka bära den ändå hela vägen hem. Det var kokhett och vägen hem kändes längre än till månen och jag hade akut krampvarning i armarna och fick stanna och hänga på varenda låg stenmur jag passerade, och passade samtidigt på att vara sur och bitter över alla som bygger höga stenmurar runt sina tomter. Folkskygga människor.  Det går inte att vila på dom (murarna, inte de folkskygga människorna)

När jag stapplade runt som en arab i öknen så kom jag att tänka på hur okomplicerat det är att vara en svensk hemma när man handlar i affär. Vi säger ingenting till varann vanligtvis. Jag brukar alltid käckt försöka heja på expediten, och på sin höjd får man ett hej tillbaka och sedan är det klart. Chip, chap, chop, inget tjafs där.

HÄR vet jag inte hur jag ska bete mig. Går fram till kassan. Expediten tittar på en och det kommer ALLTID ett "How are you going?"  eller "How´s it going Mate?" Och det är då det svåra uppstår. Vad ska man svara? "Jo, tackar som frågar, ganska bra idag, lite täppt i ena näsborren och hade lite svårt att sova i natt, vaknade tidigt i morse du vet, getting old, men annars är det ganska bra, lite svettig också, men en skala på tio så är det nog en sexa. Du rå?" Nääää. det går ju inte. För jag vet inte hur man säger lite täppt i ena näsborren på engelska. Jag kör en helgardering "Jag mår bra tack, hur mår du" Där satt den!

Men har man otur så följs detta upp av "What are you up to today?" "Ja först åt jag frukost, flingor och mjölk, sedan satt jag solade i trädgården ett tag, fixade tvätten och städade, åkte in till stan och shoppade lite och ikväll ska jag nog gå ut"  Vad ska man svara?  Vill de ha ens livs historia, vad är snipigt, var är artigt, vad är lagom? Jag står inte ut, jag känner mig helt vilse i pannkakan. Första gången körde jag en liten Bimbobritta "Ah, just shopping" med värsta leendet, och sedan "Och du?". Men då såg han lite stel ut så jag tänkte att Holy Smoke,  stackars expediten kanske tror att jag stöter på honom nu! Jättesvårt, vad förväntas jag göra och säga?

Bättre att vara en bitter svensk, inga onödiga kommentarer till varann därhemma. Härligt!

Regnet öser ner, och det blåser halv orkan ute. Åtta grader. Åh var häligt med vår i Sydney.

Kurar ihop mig framför datorn som ett fult inslaget julgranspaket. Först morgonrock, sedan täcket invirat så många varv det går runt mig. Kupévärmaren en centimeter ifrån benen på högsta värme. Snöret på paketet representeras av mitt hår, lockarna pekar åt alla hår som ett illa krullat julsnöre.

Åh vad jag saknar just nu:

Mina torgvantar - fingrarna är som ispinnar
Centralvärme - varför har engelsmännen inte infört det i ett enda land de har invaderat, inkl sitt eget.?
Smågodis
MAX hamburgare.
Varm choklad med vispgrädde.
Våfflor
Nybakad sockerkaka
Nybakad kladdkaka
Nybakade kanelbullar
Ja va fan, ALLT nybakat i princip, så länge inte någon kommit på den dumma idén att lägga i russin
Alla vänner och familj därhemma
Glögg  (varm såklart)

Annars funderar jag idag dels på hur det skulle vara att lida av Narkolepsi och dels hur det skulle vara att ha David Brent som chef.

Narkolepsi - sömnsjuka. Man bara somnar här och nu, pang och bom. Så praktiskt,. Och så opraktiskt på samma gång. Jag går alltid runt och är sur när jag är outsövd, och sedan när jag väl får sova kan jag aldrig somna. Undrar om de som har Narkolepsi är pigga mellan sovningarna? Annars tycker jag mer att ordet låter som en knarkande lesbian. 

David Brent - jag känner mig kluven. Jag sitter alltid och skruvar lite besvärat på mig samtidigt som jag gapskrattar när jag ser The Office. Det skulle vara helt underbart att ha honom som chef, men samtidigt totalt enerverande.

Jag avundas hans självförtroende.

Ps Och nu ett meddelande till alla syskonbarn som läser det här. Det ÄR fult att svära, låt er inte inspireras av fasters brutala ordval DS

Strax före midnatt. Äntligen i säng och ska drömma underbara U2 drömmar hela natten. SMS! Från vem då så här dags? Upp igen, slår upp meddelandet ... "Hi it´s Bono"

Sisådär sex timmar tidigare -Oj vad det blåser, bäst att klä sig varmt, jag ger Partykillern ett ansikte när jag fryser, och Bono vill ju inte ha en Partykiller på scenen, så på med massor av kläder. Ja, ta bootsen också så du inte blir kall. Hets, hets, sen som vanligt, småspringa till tåget och inser att det är VARMT ute. Vart tog det utlovade åskvädret och regnet som har öst ner hela eftermiddagen vägen?  Solen skiner från ganska klarblå himmel och jag är nu istället SUPERSVETTIG. Härligt, Bono kanske gillar svett. Då det ändå blåser halv orkan fortfarande så blåser det omsorgsfullt plattade håret fram i ansiktet exakt hela tiden och fastnar i läppglanset på mina läppar. OCH det fastnar en liten fluga i samma läppglans. Undrar om Victoria Silvstedt har samma problem, hon som har så mycket läppglans?  Vad är oddsen att Bono gillar:
 
A. Svettiga människor
B. Med hår som ser jätteflottigt ut för det har läppglans i sig men  det vet inte han
C. Kvinnor med flugor som sitter fast på underläppen.

Och vad är oddsen att han ska gilla en kombination av alla tre ovanstående? Kallt uträknad ser jag ändå fram emot min konsert, och fokuserar på att inte vara bitter. Framme på Olympic Park och inne i stadion så slår mig faktistk tanken att det är en fin arena, men förstår inte hur människor kan vilja åka till en Olympic park som en turistdestination? Varför ska folk alltid åka och titta på sportarenor? Det är ju bara stora betongkomplex. För massor med år sedan när jag var i Berlin på klassresa fick vi åka och titta på Olympiastadion i Berlin. Det är väl t o m han med mustaschen som har byggt den? Inte personligen såklart, men vad är det att titta på? Alla sportutövare rasar säkert över min okulturella syn på sportbyggnader. Sorry.

Den som väntar på U2 väntar aldrig för länge. Strax efter nio gör de entre och de är gudar på scenen. När Bono rör sig står verkligen blixten stilla, stämningen var på topp, just idag älskade jag Aussisarnas ytliga glättighet, livet lekte och jag blev nästan lite kristen en stund. Tllls Bono gick för att byta kläder. För i veckan var U2 med på en liveshow på TV här och då visade de massa backstagebilder, hur det ser ut och vad som finns under och bakom scenen. The Edge guidade runt reportern, så kom de till ett litet skynke, ungefär ett sådant vitt som de drar runt sjukhussängar för att avskärma i alla sjukhusserier, och innanför skynket var deras AKUTTOALETT. The Edge mumlade lite att hittills hade nog ingen behövt använda den, men om man skulle bli akut nödig mitt under uppträdandet kunde man bara slinka in där. DET VAR FÖR MYCKET INFORMATION! (Andreas, förlåt om jag är en omogen och skämmig Gudmor nu, läs inte mer om du vill ha kvar din ev. respekt för mig) , men nu när Bono var borta för att byta kläder kunde jag inte sluta tänka på att han säkert var magsjuk och satt och gjorde lite touchdowns inne på akuttoan. Jag stod inte ut. Det kändes som en hel evighet tills han kom ut igen i en svart t-shirt.

Han kom ut på scen i topform igen och bestämde sig för att dra upp en person i publiken till "Sunday bloody Sunday". En stackars liten asiat, han såg ut att vara runt femton år och såg livrädd ut, men Bono skulle ha honom till att skrika "no more" så aggressivt han kunde. "no mooole" hördes det lite diskret. Bono kontrade med ett politisk aggressivt "NO MORE". Stackars asiaten fattade mod till sig och drog till med "no MOOOLE". Bono kontrade igen och nu hade han fattat greppet för han skrek så jag nästan fick lock för öronen "NOOOO MOOOOLE" . Sedan var Bono nöjd, och jag var jätteglad att det inte var jag som skulle upp och skrika det på scenen. Tillfällig harmoni.

Nu var det dags för politiska budskap. FNs resolution för mänskliga rättigheter rullades upp på megastorbild över hela scenen och lästes upp på skärmen av en människa som säkert var lidande, i min fantasi iallafall, för jag började tjura och tänkte på vilken hemsk värld vi lever i  och så många onda människor det finns, och vad gör vi mot varann och mot jorden etc etc, men Bono tyckte sedan att alla skulle ta fram sina mobiltelefoner och SMSa sitt namn till det nummer de nu visade på stortavlan, och eftersom ALLT Bono säger är bra och Bono is the Man så fick man ju lov att lyda. Jag förstod det som att det var en prtoest till de samlade männen på G20 mötet i Melbourne nu i helgen att ta tag i världens fattigdom lite mer. Så nu är jag nog på George Bush svarta lista.

Dags för att dra till med de tyngsta rockigaste låtarna på slutet nu tänkte de och alla började sjunga. Jättetrevligt,. Tills han som var 3 meter lång framför mig reste sig för att kunna dansa. Jag såg INGENTING. Ful var han också. Och ingen rytmen hade han heller. Först var jag sur i flera sekunder, men då det ju stod att man inte fick säga fula ord och att man måste vara trevlig satt jag snällt med nackspärr och glodde på sidan av honom. För jag tänkte att han var faktiskt otroligt lik Peter Garrett i Midnight Oil. Tänk om det var han? Han rörde sig lika ryckigt också. Men det gör väl alla pundare för den delen. Men Bono tycker att Peter borde bli president i Australien, så då måste jag ju hålla mig väl med den ev. Peter framför mig. Han sattte sig när det blev With or Without you och Bono drog upp en liten snärta ur publiken. Needless to say att hon inte hade några flugor på munnen. Snygg var hon också. Men hon hade säkert inte en aning om var Afirka låg. Jag är inte bitter.

Snipp, snapp, snut så var konserten slut. Hem och bums i sängen, nöjd och förtrollad. Tills Bono bestämde sig för att SMSa och tacka för mitt stöd till fattigdomen. Vad rart av honom att personligen sätta sig och SMSa tillbaka till 70 000 personer efter konserten. Not. Men man kan väl få dagdrömma lite att han satt där och messade mig ändå.

Bono is the Man.

PS Veckans guldstjärna tilldelas härmed dock Bonos fru, som jag från flera irländare hört är den som verkligen jobbar stenhårt med välgörenhet av all sort. All heder åt henne. She´s the Woman DS.

Hela helgen har det varit jättefint väder. Vilket resulterat i illröd nacke och axlar med undantag för de fina vita strecken efter tröjan. Jag tog ju bara en liten promenad tyckte jag och det blåste ju så jag tyckte inte att solen skulle vara så märkvärdig. Så fint väder att Borat överraskade hela Bondi Beach med att gå runt och smörja in killarna som låg och solade där med solkräm igår. Jag borde varit där och fått lite på mina axlar. Bra PR inför hans film som har premiär nästa vecka..Hur som helst: Fiiiiint väder, 29 grader och sol. Tills idag.

Idag är det D-day. Invasionen och landstigningen av Tesltra Stadium ska påbörjas. U2 ger sin tredje utsålda konsert ikväll i Sydney. Prognos - regn, jätteåskväder och riktig stormvarning. But why? Jag som skulle platta håret och sitta galant och vara snygg så Bonos bamsiga vakter skulle se mig och säga att "Henne ska vi ha" och Bono skulle plocka upp mig på secenen och sjunga "With or without you" och jag skulle tycka att det skulle vara lite pinsamt, men samtidigt - Bono is the man. Sedan skulle vi prata lite politik och jag skulle säga att är det inte hemskt att Australiens premiärminister vägrade träffa dig, och hu så de svälter i Afrika. Sedan skulle vi partaja lite på nattklubb och sedan skulle jag åka hem och jobba mitt skift med en lycklig gamnacke i ostbågeställning utan att klaga hela dagen.

Nu kommer jag istället ha megainbyggd afro (tack pappa för det arvet) och se ut som man kan göra rent en ugn med mitt hår. För att det spöregnar ute. Tillsammans med Halloweensvarta ögon för att all make up har runnit över hela ansiktet i regnet Men kanske möjligheterna för att han ska upptäcka mig bland 70 000 människor ökar då å andra sidan. Urk.

Förberedelse nr 1 - läsa FAQ på hemsidan för stadion. Här syns det brittiska ordningssamma arvet direkt  när jag kommer till följande rubrik:

Dancing and singing – what’s hot, what’s not?
Dancing and singing are considered to be normal and reasonable behaviour at the concert, subject to;

No standing on seats

No standing in aisles

No jumping from seats

No offensive language

Being considerate to fellow patrons

Nä vad synd. Jag som har längtat hela dagen efter att få HOPPA ifrån mitt säte och se hur många rader ner man landar, och när  jag landade på någon gnällspik skulle jag säga "Asshole" eller liknande starka uttryck, men nu när det är förbjudet blir jag tvungen att

 A.Vara trevlig mot mina fellow patrons
 B. Inte svära åt dem 
C, Inte hoppa på dem.
 
Verkar bli en tråkig tillställning det här.

I helgen har jag varit och strosat på stan i två dagar. Jag hittade inte kramaren på Pitt Street, men tre tveksamma tillhåll som jag fotograferade för bevisning.

Ikväll är det ABBA mania på TV. De har en två timmars konsert och tillbakablickar.  ABBA var verkligen superstora här! När de var i Australien 1975 så gjorde en en liten dokumentär på TV här. Den slog alla publikrekord någonsin på TV i Australien, t o m månlandningen. Men hur många människor hade TV när det klevs ut på månen första gången? Tre stycken eller så. Inte svårt att slå det rekordet. Men ändå. Mamma Mia låg etta på hitlistan här i två månader.

Programledarna borde dock gå uttalskurs. Björn, Benny, Frida och Agneta är inte enkla saker att uttala för en Aussie. Trevligt dock att SVerige får en plats på kartan i det här landet. Första och enda gången jag såg en notis ifrån Stockholm i tidningen var igår, en liten notis om en 85 årig man som blivit arresterad för att ha varit på bordell, som de påpekade är olagligt i Sverige. Tack för kaffet!

Först vill jag bara säga att vad GLAD jag blir när jag ser era kommentarer i mina små tankar om smått och stort på andra sidan jorden. Varje gång någon av er gjort sig besväret att skriva en syrlig, varm, kall , förstående eller intetsägande kommentar blir jag varm i hela kroppen!

Idag lyssnar jag på julmusik. Jag VET, det är alldeles för tidigt, men det är oundvikligt att dras med i den julhets som har rådit här i ett par veckor nu. Mitt köpcenter är färdigpyntat inför jul redan för ett par veckor sedan men girlanger och blinkande ljus och jultomtar överallt, och de annars så sakteliga damerna inser jag nu har gått i slow motion hela våren för att spara energi till julhetsen. För de är helt galna inne i affärerna. Skenet bedrar i rulltrappan.

Min favorit julsång är Fairy tale of New York. Och från och med förra påsk så kommer jag alltid att tänka på en gammal man på en rökig pub med hög musik i Killarney på Irlands sydväst kust varje gång jag hör den.  Jag hade förmånen att nästan ta död på en av mina underbara vänner förra påsken, när vi bestämde oss för att bila runt på Irland. Hon hade just fått körkort och fick därför inte hyra bil där, jag har haft ett i MÅNGA år men det gör mig inte till en god biförare. I wish. Jag hade i princip inte kört på tio år när vi kom fram till att vi skulle hyra en bil på Irland och köra på fel sida av vägen i en vecka. Ratten sitter på fel sida också. Och växelspaken på ännu mer fel sida. Så jag körde och tittade rakt fram, min näradödenupplevelsevän var växelspaksansvarig,  och kollade korsningarna och sa åt mig när jag kunde köra. Intressant resa. Men faktist bara en förstörd backspegel när vi lämnade tillbaka bilen. (Berget kom för nära på vänster sida. Jag lovar att det förfyttade sig. På andra sidan var en lastbil och ett stup)

Hur som helst, när man bilar på Irland, med min hjärna, väcks många djupa tankar. Jag hade hög feber första dagen, kanske det var det som utöste dimmorna i hjärnan. Hur som helst så kom jag denna påsk att tänka på en fras ur sången Fairy tale of New York, nämligen "The boys in the NYPD choir still singing Galway Bay". När man då går ut och gör stan och natten i just Galway i Galway Bay så måste man ju höra med de lokala hur den fina biten "Galway bay" egentligen går, då pojkarna i NYPD kören inte verkar vilja sluta sjunga den. Ingen visste. Det blev såklart ett mission runt alla pubar på Irland. Utan resultat. Tills vi kom till denna lokala pub i Killarney, där denna gamla underbara man satt, på samma plats där han såg ut att ha suttit i 75 år. Han lös upp, och visste exakt hela texten till den gamla godingen "Galway Bay" och sjöng den i Karros och mina öron allt vad han kunde. Mission accomplished.

Men en resa runt Irland och dessa finurliga namn på alla städer väcker såklart fler frågor. Varför så mycket Kill? Killarney (dödade någon Arne?), Kilkenny (är det därifrån skaparna av South Park fick iden till den återkommande frasen "Oh my God, they killed Kenny?". Kanske det var över ett par öl på en inrökt pub i just Kilkenny det kom på det genialiska draget?), Kilalla (Nää, dog alla här?), Kilrush (här var det bråttom när de tog död på varann tydligen), Killaloe (jag tycker också att allt tjat om Aloens helande effekt är klart överreklamerat, helt rätt att ta död på den), Kilkee (Kee var tydligen ingen poppis kille. Men han fick ju en plats på kartan efter sin död, det kanske han är glad för), Kilmore Quay (hörni grabbar, ska vi döda lite mer efter den här ölen?), ja listan är oändlig. Utöver de funderingarna så har jag fortfarande inte fått klart för mig om den gamla slagdängan "It s a long way to Tipperary" har fått sitt namn efter denna ort på Irland. Vem hittade på den? Varifrån åkte han då det var så himla långt till Tipperary? Kom han någonsin fram?
Och slutigen - Limerick. Var det så att någon från start kom på en himla trevlig, tråkig ramsa när han satt och ljög med kompisarna i Limerick? Och sedan spred sig det festliga sättet att rimma ut över hela Irland, och sedan vidare till Sverige? Eller är en limerick en Limerick på engelska också? Hilfe Bitte, jag räknar med ert stöd, har ju just fått klarhet i att den Danska skallen faktiskt heter Glasgow Kiss (tack för det C!) på engelska, så nu kan jag äntligen sova på nätterna.

Glasgow Kiss - jag har alltid gillat engelsmännens ironi.

Idag stod det i tidningen om han som blev biten fem gånger av en Death Adder , världens nionde giftigaste orm. När han insåg efter fem bett att det var den ormen, och inte en gullig ödla som han trodde så säger han följande till sina anhöriga bredvid honom:

"JUST give me a smoke and a beer and I'll be right!"

Jag står inte ut. Det är en riktigt man det. F ö så går Melbourne Cup av stapeln den här veckan, ett travlopp som verkar vara en av årets händelser i det här landet. Vår Dundee lade därför til följande i intervjun, då läkarna injicerat så mycket motgift i honom (5 olika sorter) att de nu varnar honom för att inte får bli biten av en orm inom tio år igen, de kan inte injicera mer motgift i honom:

"I can't have any more vaccine for 10 years," he said.

"It's based on horse-blood you know. I reckon I could pick the Melbourne Cup winner this year."

F ö så ser han ut som Ozzy Osbourne på bilden. Kanske det är Ozzy? OZ-bourne. Australien född. Om man bara ändrar lite på stavningen. Ah, att ingen har förstått det förut!

http://www.news.com.au/dailytelegraph/story/0,22049,20694921-5001021,00.html

Nä, nu läste jag just i tidningen att vår gratis kramare på Pitt Street nu har flygits in till Oprah för att kramas och låten de spelar i den lilla kramvideon har blivit en megahit. Så det kan bli av lite kramar! Peace, Love and Understanding!

När jag är sur och går och handlar blir jag galen på alla slöa kärringar i mitt Shoppingcenter. De går i absolut slow motion, och där jag går in i ena änden av det gigantiska shoppingcentret så går det supersega lutande rulltrappor upp. Inte sådana med steg, utan sådana som är helt släta och lutar. Och där ställer sig alla fula kärringar MITT i och vägrar röra på sig. Speciellt lyckat är det när de har med barnvagn och har en helgarderad blockering av hela rulltrappan. Ska man då upp tre våningar tar det ett dygn att komma upp i denna slow motion. Jag blir helt galen. Fula är de också.

När jag är sur så tycker jag också att alla i mitt shoppingcenter är fula. Förutom jag såklart. Och alla har fula trista kläder. Och går i slow motion. De har inte gått på reklamen. Jag går på ALL reklam. när det gäller skönhetsprylar. Så fort någon kändis har en viss kräm och gör reklam för den så tänker jag att Oh, den måste jag köpa då kommer jag bli lika snygg som Julianne Moore. Stavar hon sitt namn så? Men jag blir aldrig lika snygg som hon. Jag känner mig lurad på konfekten. Och på pengarna. Idag har jag lurats till att inhandla en absolut måste Brunutansol spray. För jag läste i en av mina tidningar att äkta solbränna "is so five years ago". Men å andra sidan om man blir som för fem år sedan om man solar så blir jag ju jätteglad, inga påsar, inga rynkor, inget fladdrigt skinn på magen. Toppen. Men nu har jag ändå lurats till att köpa den där. Vi får se hur snygg jag blir av den. Antagligen jättesnygg. Jag klagar ju en hel del på allt som är farligt och vidrigt här, men det som är farlligast av allt är ju faktist solen. Ett himla tjat om hur farlig den är hela tiden faktiskt. Och den är jag inte alls rädd för, tvärtom så dyrkar jag den och pressar mig ut i solen så fort jag får tillfälle. Hellre dö ung (nåja) och brun och rynkig än gammal och blåvit och slät är min paroll.

De tjatar på radion om att man måste ha solskyddsfaktor på sig bara för att gå till/från jobbet. Alla skolbarn har sådana där solhattar som jag av någon anledning förknippar med japanska kamikazepiloter. Varför behöver en självmordspilot en solhatt kan man fråga sig, om han ändå ska dö? Men sådana med inbyggd kepa och sedan blir det liksom ett sjok ner över nacken. Ni förstår precis eller hur? Är det någon mer än jag som förknippar dem med asiatiska krigsfilmer? Men å andra sidan har ju de flesta vita Aussies sina rötter i England och det är ju ingen hemlighet vilken galant solbränna engelsmän brukar utveckla, så kanske det finns anledning till japansk solhatt. Jag bor precis bredvid tre skolor, och jag kan tro att om Nazistgubbarna flydde till Sydamerika så måste ett par av deras fruar ha flytt hit och tagit jobb på skolan. För de har ett vidrigt högtalarsystem som de skriker i hela tiden, så fort barnen är ute på rast är det ett himla hallåande i den där högtalaren och kommenderande hit och dit. Jag ska ta upp det vid rektorn så att jag kan få lite arbetsro.

Jag ska också ta upp med nästa krokodiljägare om han kan komma hit och förflytta den gäckandes stora Kakaduan som flyger runt och skriker och skränar så jag t o m fick klagomål när jag pratade med en kompis på Skype häromdagen, för det var ett sådant oväsen i bakgrunden. Han är helt galen. Han flyger och sätter sig högst upp på telefonstolparna och skriker och gapar så han blir alldeles hes. Och jag springer runt och jagar honom så att jag kan få ett bra kort, men han är alltid lite för långt bort.

Annars har jag i helgen fått fina tips om hur jag ska hantera min Didgeridoo. Man ska blåsa i den som om man bubblar ett sugrör i ett glas. Så att ni vet nästa gång vi har Didgeridooparty. Och Qantas snipiga Didgeridoo policy kan slänga sig i väggen. Min Didgeridoopolare berättade att det finns separata Didgeridoofodral, precis om gitarrfordral som kan lägga dem i och checka in så att de inte går sönder på vägen hem.  

Jag och ungefär resten av Sverige läser en underbar blogg från vår utsände i Merlbourne, Silverfisken. Han skriver helt underbart, och har värsta hightechsidan, själv vet jag knappt hur man publicerar en blogg med bokstäver. Men han hade en underbar länk till en kille i Sydney som står och delar ut gratis kramar mitt i city för att sprida kärlek (jag ska åka och leta efter honom i morgon efter jobbet och kolla så att det inte är Di Leva som har emigrerat). Men ni måste bara titta på videon, men blir varm i hjärtat av den, Nu vet jag inte om jag har länkat rätt, men annars kan ni frisöka på free hugs på You Tube. Välj den som är 3:38 lång med musik till .Trevlig tittning!

http://www.youtube.com/results?search_query=free+hugs&search=Search