På andra sidan jorden

Som vanligt, jag beklagar att jag inte skrivit på länge. Egentligen finns det ju alltid massor av ointressant att skriva om, men tiden springer iväg, och jag har på något sätt fullt upp av att göra just ingenting.

 

Runt påsk hade Svärmor äntligen en bokning på sitt hus, vårt förra hem, som hon kickade ut oss ur för att bli miljonär på turister a 1000 sek natten. Det har bara varit uthyrt en gång på ett år, och nu var det dags för nummer två då. Gästerna skulle ankomma en torsdag.

 

Torsdag morgon kl 0800 ringer telefon när jag sitter och jobbar.

 

Ring ring!

 

Jag: Ja, hallå ja!

Svärmor: Hellooooooo! (Extas!) Har du min sons telefonnummer i Sydney?

(Hur kan man inte själv ha telefonnummer till ett enda av sina barn som bor utomlands?)

Jag: Ja, vänta så ska jag ta fram det.

Svärmor: Nej det behövs inte, men kan du ringa honom och tala om att han blivit farfar!

(Svärmor skulle ju aldrig kosta på ett rikssamtal till  Australien för kanske 25 spänn för att berätta för sin son att han blivit farfar. Hans egen son, Slaven, som de snodde fån Sydney, och fostrade som sin egen på Raro, antagligen för att de behövde en ny slav, har lyckats göra sin flickvän gravid. Med tvillingar. FAST svärmor har pratat med honom a la katolska kyrkan att "din kropp är ditt tempel". Konstigt att det inte hjälpte! Jaja, Svärmor har redan förkunnat att det är inte hennes problem, det är den gravida flickans familjs problem enbart. Praktiskt!)

Sedan fortsatte hon och ylade "Har gästerna kommit i huset "(vi bor ju granne med vårt gamla hus)?

Jag: Jag har ingen aning.

Svärmor: Kan du tala om för dem att de ska vara försiktiga och hålla fönstren stängda när de lämnar huset eller sover, så att de inte får inbrott? Have a goood daaaay! (Det tror jag aldrig hon någonsin sagt till mig förr, men nu var hon nog lite kuttrig när hon inväntade klirr i kassan)

 

Herregud.

 

Jaja. Jag ringde självklart inte hennes son i Sydney, och i huset bredvid såg det fortfarande väldigt tomt ut.

 

Jaja. Dagen fick och det blev kväller och vi gick och la oss och sov.

 

Kl 0230. Ja ni läste rätt. 0230.

 

Ring ring. Ring ring, Ring ring. Tusen ggr innan vi vaknade och fattade att telefonen ringde. GM fick tag i luren, lyssnade lite och sedan kom en lång jättearg harang på maori. Jag tänkte att oj vad arg han var, måste vara någon som ringt fel han läxade upp så ordentligt: Så hoppade han i säng igen, vi var ju dock klarvakna nu, och pep ur sig att det var svärmor.

 

Jag. Du skämtar??? Klockan är 0230?

GM: Nej, tyvärr inte. Hon ville att jag skulle gå och kolla så att  ytterbelysningen vid huset bredvid lös, för gästerna var på intågande med ett nattflyg.

 

När GM läste lusen av henne hade hon försvarat sig med att hon hade ju själv blivit väckt av transferföretaget som skulle hämta upp gästerna på flygplatsen. Jaaa, men då är det ju helt ok att ringa och väcka hela ön, om man själv blivit väckt.

 

Vi stod verkligen inte ut. Det tog 2 timmar att somna om. Nästa gång svärmor ska ha gäster ska vi dra ut jacket.