I den populära serien "Klargörande skyltar"...
har vi nu kommit till nedanstående som jag såg idag när jag och GM åkte på vår sedvanliga söndagsrunda runt ön:
Min fria tolkning är att man får köra max 50 km i timmen om man väljer att köra rätt in i det här huset.
Och för att alla kokosnötter inte ska bli ledsna och tro att livet är slut när de har fallt ner från sina vajande palmer och kanske ätits upp eller druckits upp av någon tror jag någon har placerat denna förtydligande skylt. Livet efter detta för en kokosnöt?
Min fria tolkning är att man får köra max 50 km i timmen om man väljer att köra rätt in i det här huset.
Och för att alla kokosnötter inte ska bli ledsna och tro att livet är slut när de har fallt ner från sina vajande palmer och kanske ätits upp eller druckits upp av någon tror jag någon har placerat denna förtydligande skylt. Livet efter detta för en kokosnöt?
Intet nytt på östfronten. Bara PTBP
Jag vet att det var länge sedan. Och jag borde skrivit. Men jag har varit både uppbokad och emellan varven oförskämt slö.
Igår hade vi två schweiziska damer på middag. Jag är fortfarande på nivån "hårrdockssoppa" i köket, men måste modest faktiskt erkänna att efter att jag flyttade till Cook känner mig som Cook öarnas Martha Stewart mellan varven. Ofrivilligt.
Då det oftast inte går att finna de ingredienser man söker i ett normalt europeiskt recept så får man lov att improvisera. Det har aldrig varit min grej med recept, då jag misslyckas även om jag följer ett recept från punkt till pricka. Men nu har jag lärt mig att går man till affären för att inhandla det man tänkt till en rätt kommer man vanligtvis hem med max hälten av ingredienserna. Restan kan antingen vara med smak av klorin, ha suspekt grön färg, komma in med en båt om en månad eller så, eller så har ingen hört talas om dem på ön.
Så nu snor jag ihop något av det jag har hemma. Jag är chocckad själv. Igår schasade jag ut GM i trädgården att skiva upp en kokosnöt som snacks till fördrinken. Sedan gjorde jag en paj, och sprang ut i ötrträdgården och klippte lite dill och rev lite ingefära från trädgården med. Räkor har vi inte i trädgården så det hade jag köpt och kokade salt , malde ihop min egen vitlöksost då det inte finns att finna på ön, och så till efterrätt plockade jag ett par passoinsfrukter som jag öste ut över vaniljglass som jag serverade med våra första finskivade mangos för säsongen. Är det inte Martha Stewart så säg? Jag är faktiskt chockad själv!
Och när vi ändå är inne på ämnet. Är det inte vuxenpoäng att kunna sno ihop en treträtters spontant med hjälp av trädgården och lite hopplock? Rent av pensiopoäng. Det leder mig osökt in på min klubb PTPB. Proud to be pensio. Alla som känner att de har lite pensionär i sig är varmt välkomna att ansöka om medlemskap. Eventuella symptom vi hittat hittills i klubben är t ex:
- Man gillar att gå och lägga sig tidigt.
- Man tycker om att vakna tidigt och njuta av tystnaden och stillheten utanför
- Man tycker hög musik är stökig, för man hör inte en konversation
- Man gillar pelargoner
- Man är rädd för att skjuta upp solglasögonen på huvudet för de kan fastna i, och lugga av, en av de få hårstrån man har kvar
- Man säger ordet "trevligt" ofta
Listan kan ju bli hur lång som helst. Flyttar jag hem en dag så lovar jag att jag ska ha PTBP möte. Aka fest. Med tyst hörna så inte musiken är för stökig
Ps. Har inga glasögon på mig när jag skriver och då jag är PTBP ser jag nuförtiden ingenting utan mina Clas Olsson läsglasögon. Jag beklagar ev stavfel och skyller allt på Clas. DS
Igår hade vi två schweiziska damer på middag. Jag är fortfarande på nivån "hårrdockssoppa" i köket, men måste modest faktiskt erkänna att efter att jag flyttade till Cook känner mig som Cook öarnas Martha Stewart mellan varven. Ofrivilligt.
Då det oftast inte går att finna de ingredienser man söker i ett normalt europeiskt recept så får man lov att improvisera. Det har aldrig varit min grej med recept, då jag misslyckas även om jag följer ett recept från punkt till pricka. Men nu har jag lärt mig att går man till affären för att inhandla det man tänkt till en rätt kommer man vanligtvis hem med max hälten av ingredienserna. Restan kan antingen vara med smak av klorin, ha suspekt grön färg, komma in med en båt om en månad eller så, eller så har ingen hört talas om dem på ön.
Så nu snor jag ihop något av det jag har hemma. Jag är chocckad själv. Igår schasade jag ut GM i trädgården att skiva upp en kokosnöt som snacks till fördrinken. Sedan gjorde jag en paj, och sprang ut i ötrträdgården och klippte lite dill och rev lite ingefära från trädgården med. Räkor har vi inte i trädgården så det hade jag köpt och kokade salt , malde ihop min egen vitlöksost då det inte finns att finna på ön, och så till efterrätt plockade jag ett par passoinsfrukter som jag öste ut över vaniljglass som jag serverade med våra första finskivade mangos för säsongen. Är det inte Martha Stewart så säg? Jag är faktiskt chockad själv!
Och när vi ändå är inne på ämnet. Är det inte vuxenpoäng att kunna sno ihop en treträtters spontant med hjälp av trädgården och lite hopplock? Rent av pensiopoäng. Det leder mig osökt in på min klubb PTPB. Proud to be pensio. Alla som känner att de har lite pensionär i sig är varmt välkomna att ansöka om medlemskap. Eventuella symptom vi hittat hittills i klubben är t ex:
- Man gillar att gå och lägga sig tidigt.
- Man tycker om att vakna tidigt och njuta av tystnaden och stillheten utanför
- Man tycker hög musik är stökig, för man hör inte en konversation
- Man gillar pelargoner
- Man är rädd för att skjuta upp solglasögonen på huvudet för de kan fastna i, och lugga av, en av de få hårstrån man har kvar
- Man säger ordet "trevligt" ofta
Listan kan ju bli hur lång som helst. Flyttar jag hem en dag så lovar jag att jag ska ha PTBP möte. Aka fest. Med tyst hörna så inte musiken är för stökig
Ps. Har inga glasögon på mig när jag skriver och då jag är PTBP ser jag nuförtiden ingenting utan mina Clas Olsson läsglasögon. Jag beklagar ev stavfel och skyller allt på Clas. DS
Har någon lite losec, roll on samt hjärtklaff till övers?
Samt eventuellt lite lugnande sprit. Sänd det då omedelbart bums med nästa båt till Rarotonga, med lite tur är det framme till sommaren.
Igår när jag skulle sova så spände jag först noggrant fast moskitonätet runt hela madrassen, så kröp jag sedan in i min borg innanför nätet. Det var kokhett som vanligt, så jag kunde inte ens krypa ner under lakanet, utan slumrade in ovanpå. Efter en liten stund vaknade jag till av att GM kom och lade sig. Jag kände något vått på benet och frågade lite sömnigt om han duschat (när det är kokhett duschar man hundra gånger om dagen i hopp om att eventuellt svalka av sig lite. Hjälper inte det tar vi gärna en tur på John Silver ihopp om lite avsvalkande bris). Nej, GM hade inte duschat.
Jag: "Men du är ju blöt. Jag blev blöt på benet när du kom och lade dig, det måste droppa från ditt hår eller så!"
GM: "Men jag är inte blöt. Jag HAR inte just duschat"
Börjar ana oråd. Försöker bända loss moskitonätet från madrassen och få tag på lampknappen. Lampan tänds.
GM: "Du har en ödla på benet"
Gaaaaaaah! Jag blev klarvaken och sparkade och ylade. GM hjälpte lugnt den skräckslagna ödlan ut ur nätet, och sedan tog det en evighet innan mitt hjärta slog normalt och jag kunde somna om.
Idag när jag satt och jobbade så öppnade jag efter en stund den stora terassdörren för att få lite bris genom huset. Meeehh! Vad är det där för svart, spretigt, stort vid gångärnet till dörren? Gaaah, en spindel. Antagligen död, då den satt där dörren stängs. Här kan dock inga risker tas, så jag smällde igen dörren illa kvickt. När GM kom hem informerade jag honom om att det antagligen satt en död spindel i dörren. GM öppnar dörren och säger glatt "Nej, den är inte död, den bara vilar lite" Varpå spindeln började springa. Jag vart mer hysterisk än vanligt för den sprang rätt mot mig i mördarposition, så rätt vad det var stod jag faktiskt och balanserade uppe på armstödet på soffan, då var spindeln UNDER soffan, så det kändes inte ens säkert att stå i själva soffan. GM kom svassande med kokoskvasten som vanligt, och försökte få mig att hoppa ner från armstödet. Det var helt vidrigt. Rätt vad det var såg jag dock spindeln helt plötsligt uppe på vardagsrumsbordet, så han måste ju smygit ut från under soffan. Jag skrek och pekade och GM svassade dit och fick ut den med sin kokoskvast. Jag var helt slut. Den var extrastor och extraful. Min sambo skrattar dock så han får magknip åt min hysteri.
Jag kommer aldrig vänja mig.
Observera att den är så stor och ful så man ser skuggan av benen. Denna bild är tagen av mig uppifrån armstödet på soffan. Med zoom.
Nedanstående bild tog GM när han kvastat ut spindeln. Utan zoom. Typ en decimeter ifrån den, då hans paroll är att det är toppen med spindlar, och lycka när de har åtta fula ben.
Igår när jag skulle sova så spände jag först noggrant fast moskitonätet runt hela madrassen, så kröp jag sedan in i min borg innanför nätet. Det var kokhett som vanligt, så jag kunde inte ens krypa ner under lakanet, utan slumrade in ovanpå. Efter en liten stund vaknade jag till av att GM kom och lade sig. Jag kände något vått på benet och frågade lite sömnigt om han duschat (när det är kokhett duschar man hundra gånger om dagen i hopp om att eventuellt svalka av sig lite. Hjälper inte det tar vi gärna en tur på John Silver ihopp om lite avsvalkande bris). Nej, GM hade inte duschat.
Jag: "Men du är ju blöt. Jag blev blöt på benet när du kom och lade dig, det måste droppa från ditt hår eller så!"
GM: "Men jag är inte blöt. Jag HAR inte just duschat"
Börjar ana oråd. Försöker bända loss moskitonätet från madrassen och få tag på lampknappen. Lampan tänds.
GM: "Du har en ödla på benet"
Gaaaaaaah! Jag blev klarvaken och sparkade och ylade. GM hjälpte lugnt den skräckslagna ödlan ut ur nätet, och sedan tog det en evighet innan mitt hjärta slog normalt och jag kunde somna om.
Idag när jag satt och jobbade så öppnade jag efter en stund den stora terassdörren för att få lite bris genom huset. Meeehh! Vad är det där för svart, spretigt, stort vid gångärnet till dörren? Gaaah, en spindel. Antagligen död, då den satt där dörren stängs. Här kan dock inga risker tas, så jag smällde igen dörren illa kvickt. När GM kom hem informerade jag honom om att det antagligen satt en död spindel i dörren. GM öppnar dörren och säger glatt "Nej, den är inte död, den bara vilar lite" Varpå spindeln började springa. Jag vart mer hysterisk än vanligt för den sprang rätt mot mig i mördarposition, så rätt vad det var stod jag faktiskt och balanserade uppe på armstödet på soffan, då var spindeln UNDER soffan, så det kändes inte ens säkert att stå i själva soffan. GM kom svassande med kokoskvasten som vanligt, och försökte få mig att hoppa ner från armstödet. Det var helt vidrigt. Rätt vad det var såg jag dock spindeln helt plötsligt uppe på vardagsrumsbordet, så han måste ju smygit ut från under soffan. Jag skrek och pekade och GM svassade dit och fick ut den med sin kokoskvast. Jag var helt slut. Den var extrastor och extraful. Min sambo skrattar dock så han får magknip åt min hysteri.
Jag kommer aldrig vänja mig.
Observera att den är så stor och ful så man ser skuggan av benen. Denna bild är tagen av mig uppifrån armstödet på soffan. Med zoom.
Nedanstående bild tog GM när han kvastat ut spindeln. Utan zoom. Typ en decimeter ifrån den, då hans paroll är att det är toppen med spindlar, och lycka när de har åtta fula ben.
Dagens löpsedel
Ah, vilka rubriker på dagens framsida på tidningen - måste bli en storsäljare. Löpsedlar existerar ju inte här, så det var nog fel ord till rubrik på det här inlägget.
På framsidan av tidningen är det självklart ett stort foto på George George (månadens nyhet är f ö att George George klippt av sig hockeyfrillan och rakat av getskägget och muschen, allt för någon välgörenhet. George George är en hyvens man! Vi skrev självklart om hans rakning/klippning i lokala tidningen med ) och ser jättearg ut, och håller en hantel i handen, sådär hytta med näven position. Något har gjort inbrott på George George gym där han och hans Golden Oldies tränar!!! Skandal!
Ah, man är ju helt slut redan efter den artikeln. Rubrik nummer två på framsidan - Pigs among stolen items! Någon har varit ute och snott grisar! Vilket förstasidestoff!
Och längst ner - Frantic fortnight ahead! De närmsta två veckorna är de mest händelserika på hela året! Först är det val på onsdag, på fredag börjar Vaka Eiva, den stora årliga kanotfestivalen med lag av paddlare från hela Söderhavet, sedan skulle det vara någon viktig sportkonferens, och sedan skulle det vara konferens för inresta resebyråagenter från utlandet. Vilken stress för Cookianerna, jag tror vi får beställa in Losec med nästa båt!
Nu måste jag läsa tidningen omgående och sluta blogga. Om framsidan är så nyhetstyngd, vad finns då inte på de andra 19 sidorna i tidningen?
På framsidan av tidningen är det självklart ett stort foto på George George (månadens nyhet är f ö att George George klippt av sig hockeyfrillan och rakat av getskägget och muschen, allt för någon välgörenhet. George George är en hyvens man! Vi skrev självklart om hans rakning/klippning i lokala tidningen med ) och ser jättearg ut, och håller en hantel i handen, sådär hytta med näven position. Något har gjort inbrott på George George gym där han och hans Golden Oldies tränar!!! Skandal!
Ah, man är ju helt slut redan efter den artikeln. Rubrik nummer två på framsidan - Pigs among stolen items! Någon har varit ute och snott grisar! Vilket förstasidestoff!
Och längst ner - Frantic fortnight ahead! De närmsta två veckorna är de mest händelserika på hela året! Först är det val på onsdag, på fredag börjar Vaka Eiva, den stora årliga kanotfestivalen med lag av paddlare från hela Söderhavet, sedan skulle det vara någon viktig sportkonferens, och sedan skulle det vara konferens för inresta resebyråagenter från utlandet. Vilken stress för Cookianerna, jag tror vi får beställa in Losec med nästa båt!
Nu måste jag läsa tidningen omgående och sluta blogga. Om framsidan är så nyhetstyngd, vad finns då inte på de andra 19 sidorna i tidningen?
Cookiansk flashmob
Extra extra!
Flashmoben har kommit till Söderhavet! Det är med stor stolthet vi presenterar den första (så vitt vi vet) flashmoben i hela Söderhavet, som ägde rum på Edgewater hotel på lilla Rarotonga i söndags. Jag får moderskänslor av mina söta Cookianer!
PS Känns inte plattan på Sergels Torg helt plötsligt oerhört tråkigt att flashmoba på jämfört med ovanstående exotiska omgivning? DS
Flashmoben har kommit till Söderhavet! Det är med stor stolthet vi presenterar den första (så vitt vi vet) flashmoben i hela Söderhavet, som ägde rum på Edgewater hotel på lilla Rarotonga i söndags. Jag får moderskänslor av mina söta Cookianer!
PS Känns inte plattan på Sergels Torg helt plötsligt oerhört tråkigt att flashmoba på jämfört med ovanstående exotiska omgivning? DS
Möt DH
Nu är sommaren verkligen här. De sista dagarna har luften helt stått still, luftfuktigheten känns skyhög och man kan inte röra sig utan att det rinner svett om en. Hjärnan känns seg som kola, och jag har bara lust att ligga och dåsa i sängen hela dagarna under moskitonätet. Det behövs verkligen just nu, då all vind verkar som bortblåst är det en total moskitoinvasion, och det känns som om jag sitter och jobbar ute i skogen i Tärnsjö mitt under värsta myggperioden. Det kliar överallt.
Hundarna är lika coma de. Idag försökte jag få med mig dem ner till stranden vid solnedgången, då det iallafall är lite svalare då, det är bara 50 meter att gå, men när vi nått stranden orkade Fat Boy inte ta ett steg till, han bara lade sig i den svala sanden och väntade på att jag skulle promenera klart.
Även Raffe är helt osynlig hela dagarna, och verkar bara vakna till liv när solen sakta försvunnit i horisonten. Idag när jag skulle stänga dörren till sovrumsterrassen när det skymde var Raffe uppe på gräsmattan utanför dörren. Jag var snabbt fram med kameran och fick till ett kort. Sedan utbröt en intelligent konversation med min sambo. Varning för starka ord och känsliga läsare ombedes sluta läsa nu:
Jag: "Raffe är ute!"
GM: (som höll på med något viktigt ritprojekt och är man och inte kan göra två saker på en gång, lät vädligt störd över mitt ointressanta malande): "Vem?"
Jag: "Raffe är ute och går i trädgården"
GM: "Vad pratar du om?"
Jag: "Raffe, krabban som bor på framsidan av huset" Det är alltid extra kul när GM ska försöka uttala Raffe och Mallan. Det låter jättemycket som svenska för invandrare.
GM ritade på och verkade inte lyssna ens med ett halvt öra.
Vår terass är kanske en och en halv meter hög ovanför marken, och då krabban jag såg på Fishing Club i lördags faktiskt hade klättrat UPPFÖR väggen tyckte jag nästa fråga var mycket relevant:
Jag: "Kan krabbor klättra på väggar?"
Inget svar.
Jag: "Skulle Raffe rent tekniskt kunna klättra uppför terrasen och kliva in i sovrummet?"
GM, som helt uppenbart bara ville få slut på konversationen då han var helt inne i sitt viktiga projekt: "Shit yeah"
Då blev jag självklart extas, det fattar väl vem som helst att man inte vill ha en stor himla krabba inne i sovrummet. GM fick skylla sig själv att han sagt så, han vet vad följdeffekten blir då. Hysteri. Nu fick han ägna två meningar till att övertyga mig och att Raffe inte skulle kunna klättra in i sovrummet.
Jag: "Det här hålet är ju på baksidan av huset, och det andra stora hålet är ju på framsidan av huset. Har Raffe en tunnel under huset?"
GM tittade på mig som om jag var ett ufo. "Krabbor gräver inte katakomber. De har små hål de går ner i, mer än så är det inte"
Jag: "Men då kan ju inte han utanför terrassen vara Raffe? Raffe är ju på framsidan!"
GM kunde inte bry sig mindre och ritade på.
Jag: "Om inte det där är Raffe, vad ska vi då döpa den här till?"
Nu hade nog GM ledsnat för han svarade:
"Dickhead"
Se där.
Jag: "Nej, jag kan ju inte skriva på min blogg att Dickhead är inne i sitt hål igen?"
Ingen kommentar från GM. Jag har därför mötts halva vägen och döper krabban på baksidan till DH. Det kan lika gärna vara en hon och är då Desperate Housewife.
Möt DH:
Hundarna är lika coma de. Idag försökte jag få med mig dem ner till stranden vid solnedgången, då det iallafall är lite svalare då, det är bara 50 meter att gå, men när vi nått stranden orkade Fat Boy inte ta ett steg till, han bara lade sig i den svala sanden och väntade på att jag skulle promenera klart.
Även Raffe är helt osynlig hela dagarna, och verkar bara vakna till liv när solen sakta försvunnit i horisonten. Idag när jag skulle stänga dörren till sovrumsterrassen när det skymde var Raffe uppe på gräsmattan utanför dörren. Jag var snabbt fram med kameran och fick till ett kort. Sedan utbröt en intelligent konversation med min sambo. Varning för starka ord och känsliga läsare ombedes sluta läsa nu:
Jag: "Raffe är ute!"
GM: (som höll på med något viktigt ritprojekt och är man och inte kan göra två saker på en gång, lät vädligt störd över mitt ointressanta malande): "Vem?"
Jag: "Raffe är ute och går i trädgården"
GM: "Vad pratar du om?"
Jag: "Raffe, krabban som bor på framsidan av huset" Det är alltid extra kul när GM ska försöka uttala Raffe och Mallan. Det låter jättemycket som svenska för invandrare.
GM ritade på och verkade inte lyssna ens med ett halvt öra.
Vår terass är kanske en och en halv meter hög ovanför marken, och då krabban jag såg på Fishing Club i lördags faktiskt hade klättrat UPPFÖR väggen tyckte jag nästa fråga var mycket relevant:
Jag: "Kan krabbor klättra på väggar?"
Inget svar.
Jag: "Skulle Raffe rent tekniskt kunna klättra uppför terrasen och kliva in i sovrummet?"
GM, som helt uppenbart bara ville få slut på konversationen då han var helt inne i sitt viktiga projekt: "Shit yeah"
Då blev jag självklart extas, det fattar väl vem som helst att man inte vill ha en stor himla krabba inne i sovrummet. GM fick skylla sig själv att han sagt så, han vet vad följdeffekten blir då. Hysteri. Nu fick han ägna två meningar till att övertyga mig och att Raffe inte skulle kunna klättra in i sovrummet.
Jag: "Det här hålet är ju på baksidan av huset, och det andra stora hålet är ju på framsidan av huset. Har Raffe en tunnel under huset?"
GM tittade på mig som om jag var ett ufo. "Krabbor gräver inte katakomber. De har små hål de går ner i, mer än så är det inte"
Jag: "Men då kan ju inte han utanför terrassen vara Raffe? Raffe är ju på framsidan!"
GM kunde inte bry sig mindre och ritade på.
Jag: "Om inte det där är Raffe, vad ska vi då döpa den här till?"
Nu hade nog GM ledsnat för han svarade:
"Dickhead"
Se där.
Jag: "Nej, jag kan ju inte skriva på min blogg att Dickhead är inne i sitt hål igen?"
Ingen kommentar från GM. Jag har därför mötts halva vägen och döper krabban på baksidan till DH. Det kan lika gärna vara en hon och är då Desperate Housewife.
Möt DH:
Samtidigt inne på damtoaletten
I fredags var jag ute på en liten pubrunda.
Jag mötte min väninna klockan 1830, lagom till solnedgången på en härlig liten bar nere på stranden, med underbar utsikt över solens nedgång.
När solen gått ner åkte vi vidare till Trader Jacks inne i den lilla staden, och sedan bestämde vi oss för att åka utanför staden till Fishing Club. Där stannade vi ett tag, och har man druckit två öl och en tomatjuice rinner det för eller senare igenom och man får rikta sina steg mot damrummet. Sagt och gjort, jag intog sedvanlig position inne på toaletten så.....näääää...vad är det där 20 cm från min vänstra fot? Jag står inte ut. Och hur kunde den klättra UPPFÖR väggen?
Gaaah. Där var det bara att antingen utföra sitt behov med upplyfta fötter, eller knipa av illa kvickt och älga ut. Jag valde en kombination.
Nästa runda jag kom in en timme senare hade han smygit in i ett hörn och stod i krigsposition bredvid något annat som GM senare via mitt foto sade eventuellt kunde vara en bautakrabba som födde barn. Antingen får man se till att vara tillräckligt nykter för att hantera en krabba i krigsposition när man går ut på krogen, eller så får man se till att packa ner Radar + hård sko man kan slå i huvudet på krabban i handväskan innan man går ut här.
Jag mötte min väninna klockan 1830, lagom till solnedgången på en härlig liten bar nere på stranden, med underbar utsikt över solens nedgång.
När solen gått ner åkte vi vidare till Trader Jacks inne i den lilla staden, och sedan bestämde vi oss för att åka utanför staden till Fishing Club. Där stannade vi ett tag, och har man druckit två öl och en tomatjuice rinner det för eller senare igenom och man får rikta sina steg mot damrummet. Sagt och gjort, jag intog sedvanlig position inne på toaletten så.....näääää...vad är det där 20 cm från min vänstra fot? Jag står inte ut. Och hur kunde den klättra UPPFÖR väggen?
Gaaah. Där var det bara att antingen utföra sitt behov med upplyfta fötter, eller knipa av illa kvickt och älga ut. Jag valde en kombination.
Nästa runda jag kom in en timme senare hade han smygit in i ett hörn och stod i krigsposition bredvid något annat som GM senare via mitt foto sade eventuellt kunde vara en bautakrabba som födde barn. Antingen får man se till att vara tillräckligt nykter för att hantera en krabba i krigsposition när man går ut på krogen, eller så får man se till att packa ner Radar + hård sko man kan slå i huvudet på krabban i handväskan innan man går ut här.
Veckans valbild
Jag är totalt oinsatt i det kommande valet här, men har förstått att det är stor vikt i att rösta fram en person, vi har över 20 kandidater att välja mellan. Då valet börjar närma sig dyker det upp fler och fler galanta valaffischer runt vägarna, de flesta med blomma bakom örat, krans på huvdet, eller ett tjustigt blomhalsband. Jag har två favoriter. Dels en tråkigt gubbe utan blomma, men han heter James Beer. Det vore väl kul att ha en premiärminister som heter Herr Öl!
Meeeen.....så har vi Saras kille. Ah, så oemotståndlig. Känner man inte förtroende och stabilt ledarskap när man tittar på hans fiiiina valaffisch som jag såg inne i den lilla staden i helgen?
Ah, vad fasen, men vill ju inte vara snål när det är jul snart, jag slänger in en närbild med som extra effekt:
Sam blev så till sig när han träffade min väninna Sara när hon var här och hälsade på mig 2002 eller så, så han ville att hon skulle flytta hit och han skulle fixa jobb åt henne, och han var väldigt proffessional upplyste han henne om om och om igen. Sara, om du hade spelat dina kort rätt hade du kunnat blivit premiärministerhustru på Cooköarna istället för sambo på Kungsholmen!
Meeeen.....så har vi Saras kille. Ah, så oemotståndlig. Känner man inte förtroende och stabilt ledarskap när man tittar på hans fiiiina valaffisch som jag såg inne i den lilla staden i helgen?
Ah, vad fasen, men vill ju inte vara snål när det är jul snart, jag slänger in en närbild med som extra effekt:
Sam blev så till sig när han träffade min väninna Sara när hon var här och hälsade på mig 2002 eller så, så han ville att hon skulle flytta hit och han skulle fixa jobb åt henne, och han var väldigt proffessional upplyste han henne om om och om igen. Sara, om du hade spelat dina kort rätt hade du kunnat blivit premiärministerhustru på Cooköarna istället för sambo på Kungsholmen!
Runt runt runt runt runt runt
I fredags var jag hemma och hade myskväll på kvällen och tänkte att jag skulle vakna utsövd och alert och åka in till staden och börja undersöka utbudet för årets Rolf ( ni som hängt med ett par år vet att det innebär den årliga julklappsutdelningen av smaklösa souvenirer till mina familjemedlemmar hemma). Somnade vid halv ett, Mrs C väckte mig halv två och ville meddela något, vet ej vad, släppte ut henne, släppte in henne, somnade om, vaknade när GM kom hem, somnade om, vaknade igen av hans snarkningar som var extra snarkiga pga ett par drinkar för mycket, och när jag slutligen klev ur sängen på morgonen kändes det som jag inte hade sovit en blund, och jag hade en galen huvudvärk.
GM och jag åkte dock in till staden vid tio snåret, och på vägen dit skulle vi bara stanna hos Papa pch se om han behövde något. Där försvann GM inne i huset och kom aldrig ut, så efter en kvart älgade jag in och förklarade att jag hade lite ärenden att göra i stan, och allt stänger 1200, så vore det inte toppen om vi skulle ta och åka nu? GM satt inne i Papas sovrum och föste åt sidan en duk som hängde över hans nattduksbord, och där under låg tre miniminismå kattungar. Gaaaaaah! Jag vet med hundraprocentig säkerhet att om Papa ser dem så dödar han dem. Island style. Någon vildkatt måste gått in och fött inne i hans hus för att hitta ett säkert ställe. Vi fick Papas barnbarn, som bor där då och då, att lova att han skule lämna av kattungarna på veterinärkliniken för att hitta nya ägare.
På vägen hem från staden stannade vi till hos Papa för att säkerställa att kattungarna var borta. Nej då, kvar bakom duken på golvet låg de tre små knytten kvar, fortfarande oupptäckta av Papa. Ibland är man tacksam att han varken ser så bra eller hör så bra. Barnbarnet berättade glatt att de legat där sedan i måndags! Gaaaah igen! Vi gasade hem med våra matvaror från stan till vårt hus på andra sidan ön, så tog jag med en liten lokal väska och lade en sarong i, så åkte vi tillbaka till Papa, som var intet ont anande om vad som fanns en meter från hans huvudkudde.. Hemma hos Papa satt Svärfar finklädd och väntade. för vid den här tiden på lördagar brukar minsann kyrkomedlemmarna komma hem till Papa och sjunga lokala motsvarigheten till Pärleporten i en timme, så Svärfar kände att han kunde behöva lite frälsning idag han med. Precis när vi skulle till att försöka smuggla ut kattungarna så stannade fem bilar och det dundrade ut finaklädde kyrktanter med sina finaste flätade halmhattar, och kyrkogubbar i sina finaste kostymer, bärandes på gitarrer, så älgade de alla in i Papas lilla sovrum. "Kia Orana Papa Cowan", och "Kia Orana Papa Aerenga", och kindpuss här och där. Ah, vi Kia Oranade både hit och dit och sedan vek GM upp duken, som om det var den naturligaste saken i världen, plockade upp tre kattungar och lade i vår lilla väska. Alla kyrkmänniskorna tittade förvånat på oss, men vi sade tack och hej och satte oss på John Silver och började köra med de tre små paketen till andra sidan ön. Jag är fasen stamkund där.
Jag hade fortfarande sådan huvudvärk så jag verkligen trodde huvudet skulle spängas. Vi kom fram och jag förklarade att jag hade tre små ungar i min väska. En ung snipa förklarade att de var för unga för att vara ifrån sin mamma och att jag måste ta tillbaka dem. Jag förklarade att om jag tar tillbaka dem kommer Papa döda dem, tycker hon att det är lämpligt? Snipan tyckte inte det var lämpligt, så vi kom fram till att hon skulle ta katterna, vi skulle åka tillbaka i deras bil med två kattburar, och försöka fånga in mamman och hennes äldre unge och ta dem till kliniken med, Papa vill ändå inte veta av dem heller, och ingen bryr sig om de stackars katterna. Så vi åkte runt hela ön igen, ställde fram burarna, lurade in mammans vuxna unge, och sedan fick GM in någon sorts nacksving på mamman så jag vart jätteimponerad och fick in henne i en bur och det var harmoni och frid och fröjd. Jag gav kliniken en donation som vanligt och två burkar kattmat. Sedan hem och sova och försöka få bort huvudvärken.
Så inatt skulle det sovas ut. Somnade vid ett snåret efter en liten pubrunda runt ön, och vaknade självklart vid 0745 av att telefonen ringer. Då jag vet att det alltid är någon av GMs familjemedlemmar som varit vakna sedan 0400 eller så, så gick jag inte upp och svarade, men vart ju ganska klarvaken. Försökte somna om, lyckades, men vaknar 0815 av att hundarna skäller som galna. Självklart står Svärmor då utanför. Jag vart helt rabiat och väste till GM att nu går DU upp och tar hand om henne, jag sover. Svärmor ville lämna över en tonfisk hon köpt, hon verkar tycka det är en lämplig tradition tidiga söndagsmorgnar. Och om ingen svarar när man ringer kan man ju inte tro att de 1. antingen sover 2. inte är hemma, så nej, då åker man dit istället. Jag var så SUR. GM fick iväg svärmor, vi gjorde oss iordning, och åkte hem till Papa för söndaglunch.
När vi klev av John Silver fick jag hjärtsnörp. Där, utanför Papas dörr, låg en katt som såg exakt likadan ut som den vi sänt till Esther Honey som mamma katt igår. Fast den här hade hängbröst och hängmage för den hade just fött barn för 5 dagar sedan. Jag stod inte uuuuuut! Gaaaaaah! Vi hade sänt fel vuxenkatt till himla kliniken. Jag snörpte till GM att du sade ju att det var katten från igår som var mamma. GM kliade sig i huvudet och såg jätteförvånad ut. Gaaaah, gaaaah, gaaaah! Jag kände mig lätt manoexplosiv, och såg framför mig hur de tre stackars kattungarna nu dött utan sin mamma.
GM försvann in i huset och hittade en kartong. Så började han jaga mammakatt. Han fick tag i den och hon ville verkligen inte in i en kartong. Så GM greppade alla tassar i något karategrepp, jag stod bredvid och svor på engelska så jag tror jag ligger löst till hos Papa nu, och sedan ylade GM att jag skulle åka till kliniken och förklara så skulle han komma efter i bil med katt och Papas barnbarn. Sagt och gjort. För hundrade gången på ett dygn åkte jag runt ön till andra sidan, fick tag på klinikchefen och frågade lite harkligt och diskret om han ev mindes de tre kattungar vi dumpat där igår, och om han också ev mindes den eventuella mamman med ett vuxet barn, och att jag nu hittat en annan mamma som kanske var mer mamma? Jag höll på att sjunka genom jorden, men kattungarna levde, vi fick in kattmamman i deras bur, och när chocken släppt började hon slicka sina små barn, plus en till mammalös unge de hade, som började dia för fullt. De hade 20 hemlösa kattungar på kliniken nu.
INNAN jag kom med ytterligare 6 katter.
Jag är helt slut av allt kattåkande hit och dit. Ikväll ska jag lägga mig tidigt och dra ur jacket. I morgon är det biokväll igen på Cocoput, då är det Jimi Hendrix film. Det behöver man vara utvilad för!
GM och jag åkte dock in till staden vid tio snåret, och på vägen dit skulle vi bara stanna hos Papa pch se om han behövde något. Där försvann GM inne i huset och kom aldrig ut, så efter en kvart älgade jag in och förklarade att jag hade lite ärenden att göra i stan, och allt stänger 1200, så vore det inte toppen om vi skulle ta och åka nu? GM satt inne i Papas sovrum och föste åt sidan en duk som hängde över hans nattduksbord, och där under låg tre miniminismå kattungar. Gaaaaaah! Jag vet med hundraprocentig säkerhet att om Papa ser dem så dödar han dem. Island style. Någon vildkatt måste gått in och fött inne i hans hus för att hitta ett säkert ställe. Vi fick Papas barnbarn, som bor där då och då, att lova att han skule lämna av kattungarna på veterinärkliniken för att hitta nya ägare.
På vägen hem från staden stannade vi till hos Papa för att säkerställa att kattungarna var borta. Nej då, kvar bakom duken på golvet låg de tre små knytten kvar, fortfarande oupptäckta av Papa. Ibland är man tacksam att han varken ser så bra eller hör så bra. Barnbarnet berättade glatt att de legat där sedan i måndags! Gaaaah igen! Vi gasade hem med våra matvaror från stan till vårt hus på andra sidan ön, så tog jag med en liten lokal väska och lade en sarong i, så åkte vi tillbaka till Papa, som var intet ont anande om vad som fanns en meter från hans huvudkudde.. Hemma hos Papa satt Svärfar finklädd och väntade. för vid den här tiden på lördagar brukar minsann kyrkomedlemmarna komma hem till Papa och sjunga lokala motsvarigheten till Pärleporten i en timme, så Svärfar kände att han kunde behöva lite frälsning idag han med. Precis när vi skulle till att försöka smuggla ut kattungarna så stannade fem bilar och det dundrade ut finaklädde kyrktanter med sina finaste flätade halmhattar, och kyrkogubbar i sina finaste kostymer, bärandes på gitarrer, så älgade de alla in i Papas lilla sovrum. "Kia Orana Papa Cowan", och "Kia Orana Papa Aerenga", och kindpuss här och där. Ah, vi Kia Oranade både hit och dit och sedan vek GM upp duken, som om det var den naturligaste saken i världen, plockade upp tre kattungar och lade i vår lilla väska. Alla kyrkmänniskorna tittade förvånat på oss, men vi sade tack och hej och satte oss på John Silver och började köra med de tre små paketen till andra sidan ön. Jag är fasen stamkund där.
Jag hade fortfarande sådan huvudvärk så jag verkligen trodde huvudet skulle spängas. Vi kom fram och jag förklarade att jag hade tre små ungar i min väska. En ung snipa förklarade att de var för unga för att vara ifrån sin mamma och att jag måste ta tillbaka dem. Jag förklarade att om jag tar tillbaka dem kommer Papa döda dem, tycker hon att det är lämpligt? Snipan tyckte inte det var lämpligt, så vi kom fram till att hon skulle ta katterna, vi skulle åka tillbaka i deras bil med två kattburar, och försöka fånga in mamman och hennes äldre unge och ta dem till kliniken med, Papa vill ändå inte veta av dem heller, och ingen bryr sig om de stackars katterna. Så vi åkte runt hela ön igen, ställde fram burarna, lurade in mammans vuxna unge, och sedan fick GM in någon sorts nacksving på mamman så jag vart jätteimponerad och fick in henne i en bur och det var harmoni och frid och fröjd. Jag gav kliniken en donation som vanligt och två burkar kattmat. Sedan hem och sova och försöka få bort huvudvärken.
Så inatt skulle det sovas ut. Somnade vid ett snåret efter en liten pubrunda runt ön, och vaknade självklart vid 0745 av att telefonen ringer. Då jag vet att det alltid är någon av GMs familjemedlemmar som varit vakna sedan 0400 eller så, så gick jag inte upp och svarade, men vart ju ganska klarvaken. Försökte somna om, lyckades, men vaknar 0815 av att hundarna skäller som galna. Självklart står Svärmor då utanför. Jag vart helt rabiat och väste till GM att nu går DU upp och tar hand om henne, jag sover. Svärmor ville lämna över en tonfisk hon köpt, hon verkar tycka det är en lämplig tradition tidiga söndagsmorgnar. Och om ingen svarar när man ringer kan man ju inte tro att de 1. antingen sover 2. inte är hemma, så nej, då åker man dit istället. Jag var så SUR. GM fick iväg svärmor, vi gjorde oss iordning, och åkte hem till Papa för söndaglunch.
När vi klev av John Silver fick jag hjärtsnörp. Där, utanför Papas dörr, låg en katt som såg exakt likadan ut som den vi sänt till Esther Honey som mamma katt igår. Fast den här hade hängbröst och hängmage för den hade just fött barn för 5 dagar sedan. Jag stod inte uuuuuut! Gaaaaaah! Vi hade sänt fel vuxenkatt till himla kliniken. Jag snörpte till GM att du sade ju att det var katten från igår som var mamma. GM kliade sig i huvudet och såg jätteförvånad ut. Gaaaah, gaaaah, gaaaah! Jag kände mig lätt manoexplosiv, och såg framför mig hur de tre stackars kattungarna nu dött utan sin mamma.
GM försvann in i huset och hittade en kartong. Så började han jaga mammakatt. Han fick tag i den och hon ville verkligen inte in i en kartong. Så GM greppade alla tassar i något karategrepp, jag stod bredvid och svor på engelska så jag tror jag ligger löst till hos Papa nu, och sedan ylade GM att jag skulle åka till kliniken och förklara så skulle han komma efter i bil med katt och Papas barnbarn. Sagt och gjort. För hundrade gången på ett dygn åkte jag runt ön till andra sidan, fick tag på klinikchefen och frågade lite harkligt och diskret om han ev mindes de tre kattungar vi dumpat där igår, och om han också ev mindes den eventuella mamman med ett vuxet barn, och att jag nu hittat en annan mamma som kanske var mer mamma? Jag höll på att sjunka genom jorden, men kattungarna levde, vi fick in kattmamman i deras bur, och när chocken släppt började hon slicka sina små barn, plus en till mammalös unge de hade, som började dia för fullt. De hade 20 hemlösa kattungar på kliniken nu.
INNAN jag kom med ytterligare 6 katter.
Jag är helt slut av allt kattåkande hit och dit. Ikväll ska jag lägga mig tidigt och dra ur jacket. I morgon är det biokväll igen på Cocoput, då är det Jimi Hendrix film. Det behöver man vara utvilad för!
