På andra sidan jorden

I slutet av November har en film premiär i Sverige som heter Little Miss Sunshine. Jag vill varmt rekommendera den till ALLA som jag känner, den passar alla, och man blir både lite beklämd, mycket glad och varm  inombords av att se den. Åh vad jag skrattade. Jättebra film!  Nu väntar jag spänt på att Borat ska ha premiär så jag får gapskratta igen.

Jag VISSTE det! Idag var det halv framsida i tidningen att 400-550 galna valar hade träffats utanför kusten. Citat  "When a couple of thousand tonnes of whale come together at sea, it´s best not to be caught in the middle". Hmm..kanske ska lägga ner tanken på Valskådning som jag har tänkt att åka ut på någon av de närmsta helgerna. Kanske Tsunami inte alls uppstår av krockande jordmassor utan av 500 valar som har brottningsmatch. Eller får hosta eller nyser samtidigt alla femhundra. Till råga på allt så kallas just den här sorten för False killer. Hur kan man vara en falsk mördare? Det låter ju ännu värre än att vara en ärlig mördare, man kan helt klart inte lita på dem alls. Fortsatt vidrigt citat ur tidningen "In large numbers and equipped as they are (with their large teeths) if they want to turn nasty who would be surprised?" Inte jag iallafall.

En annan intressant vinkling på farliga saker i vår omgivning fick jag muntligen av en släkting med djupa tankar i veckan, tanken väckt att min beskrivning av de farliga maneterna i mitt förra inlägg. Maneter består till 97 % vatten eller så, och samma sak är det med gurkor. På något sätt försökte han övertyga mig om att gurkor möjligtvis kan vara lika farliga de med, så för säkerhets skull bör man alltid skiva upp sin gurka på en gång man kommer hem ifrån affären med den. Noterat.

Annars var veckans höjdpunkt nästan när min kompis från Cook öarna var och hälsade på och hade med sig en underbar DVD i från den lilla, lilla ön Atiu. På Atiu bor ca 1000 personer, och en gång i tiden när den vite mannen kom dit och härjade och tyckte att alla skulle bli kristna så stack de lokala ut i skogen och smyggjorde sitt eget öl på gamla apelsiner. Seden lever kvar idag, fast inte i smyg, och ölen kallas därmed fortfarande för Bushbeer. Denna öl serveras på lokala pubar, (inte pub i vår bemärkelse, märk väl) som kallas för Tumunu. ur stora plasthinkar, ur en och samma halva lilla kokosnöt som man fyller ur hinken med ölen och så går kokosnöten runt i ringen. Man får inte vara så rädd för baciller när man dricker den här ölen. Men den är väldigt stark så förhoppningsvis tar  spriten död på lite bakterier på väg mellan hinken och munnen. 

Denna DVD var filmad från den årliga tävlingen om bästa Tumunu som går av stapeln i December varje år  Tumunun ligger verkligen mitt bland ingenting ute i skogen och består av ett par pelare (antaligen kokosnötsträd) som man har ett litet tak över, några plaststolar i en ring och så de lokala medlemmarna såklart. När jag var där så var jag till Papa Sam and the boys, de var även med i tävlingen men vann inte. Hur som helst så plockades fem turister ut (de enda som var på ön skulle jag tro) för att  sig runt bland alla fem Tumunu under en dag och bedöma allt ifrån dekorering, stämning, musik, sång, krigarutrop, kvalitet på öl etc. De hade varsitt A4 med sig där de skulle gradera ala upplevelser. Dagen till ära så hade de lokala  blivit tvungna att göra sin apeisinöl lite svagare, så att den sista Tumunun överhuvudtaget skulle få besök av vår lilla jury.

Alla hade dekorerat sina små Tumunus extra fint med blommor och palmblad, och det sjöngs och spelades Ukulele. Man sätter sig ner i ringen och alla presenterar sig, lokala som turister. "Det är jag som är Brewmaster", "Jag är Papa Sam" eller värst av alla "I´m the Atiuan Earthquake" Coolt namn. Det ironiska är att innan man sätter igång drickandet så måste alla  börja ner huvudet för då ska Barmannen be en bön till Gud som tack för ölen. En lååång ramsa på Maori som man inte förstår alls och sedan avslutar alla unisont med Aaaamen. Sedan dricker alla lokala sig fulla på sin apelsinöl. Undrar om det var det missionärerna hade i åtanke när de införde kristendomen där?

I slutet av dagen summeras allas A4 i en dator av en av hotellägarna på ön. sedan åker han runt med fem förslutna kuvert där resultatet står. Den sista Tumunun vann. Undrar om de lottar ordningen, annars är det ju en helgardering att vara sist, alla är runda under fötterna och nöjda och glada och kryssar full poäng på alla punkter.

En gång i veckan så ringer min radioshow upp John Edward , en man som bor i USA som har Gåvan. Han kan prata med de döda och han kan förutse och känna saker som ska hända i framtiden. Man kan ju välja om man vill tro på sådant eller inte, han lyckas pricka rätt på ganska mycket när folk ringer och vill ha kontakt med sina gamla fastrar eller hundar, det kan ju vara en slump, eller så har han Det. Hur som helst , idag var det en kille som ringde och ville ha kontakt med sin farbror  och John fick inte kontakt. Han försökte och försökte men han var blockerad av en händelse som kommer att ske. En stor kollision mellan två båtar i Sydney Harbour. Nää, nu har han skrämt upp hela staden. Alla här tror att det finns en mycket stor risk att Australien är nästa offer för en terrorattack då de ju har hjälpt George B och grabbarna lite här och där med sina krig , och nu har John Edvard minsann bestämt vad som ska ske.  Det ringde in hysteriska tanter som nu var säkra på att det var en kommande terrorattack han sett. Vad jobbigt att vara synsk och gå runt och förutse massa olyckor hela tiden. Vilket deprimerande liv.

Jag har inget sådant inbyggt Jag vet inte ens var jag har lagt nycklarna efter en minut i lägenheten.