På andra sidan jorden

Ah, så är vi tillbaka efter evakueringen.

Svärmor hann ringa en gång till. Och polisen hann åka en runda till runt ön och tuta. Jag ville inte överge Coconut och Mrs C, så vi bestämde att vi skulle gå uppför vår lokala lilla väg upp till berget. Då kunde ju våra två hundar ha en chans att gå hem till deras riktiga hem med. När vi påbörjade vandringen passade det på att börja spöregna och blåsa någon sorts orkan storm. Toppen verkligen. Min fina Clas Olson regnkappa blåste hit och dit, och hundarna undrade förvånat men glatt varför vi skulle ut på långpromenad i spöregnet.

När vi kom nästan ända till deras hem gick vi förbi ett hus där det var massor av människor. De vinkade in oss, och det visade sig att en av dem var någon GM hade varit ut och festat med kvällen innan, och i det huset hade de nu akut inhyst alla gäster från öns boutique hotel Little Polynesian. Så vi blev glatt inbjudna dit för att få lite tak över huvudet, i väntan på den stora vågen. Så där stod vi. Och spanade ner över havet, letandes efter den stora vågen .Hotellets gäster hade väntat sedan 0200, de var lagom trötta. Gång på cirklade ett stort Hercules flyg över ön, det kändes verkligen konstigt hela situationen. Där stannade vi fram till 0900 när jag fick nog av Tsunamin och gick hem. GM tyckte att det var så trevligt däruppe så han stannade lite till!

Hemma i huset nära stranden hade ingen tsunamivåg synts till. Nu är jag så trött och hungrig så jag kan avlida, så nu blir det mat och sedan ska jag nog sova halva dagen efter denna natts alla aktiviter.

Behöver jag säga att GM just kom in genom dörren och redan somnat på soffan igen?

Banka banka banka. Knack knack knack.


Upp från sängen IGEN. GM sover som en stock.

Brorsan Grus står utanför. "Det är tsunamivarning!"

Snark, snark, snark ifrån soffan. Jag står inte ut. "Var är GM?" Han sover. Bara en tsunamivåg kan ev få honom att vakna. Brorsan Grus sticker, med lite info jag fiskat upp från internet om att domedagen kommer inträffa runt 0800.

Lägger mig i sängen igen.

0453 Ring ring ring, "Hello!" Det är svärmor. Extas som vanligt. "Det är tsunamivarning. Kom uppför berget till systerns hus" Svärmor har radion på på  högsta volym och där repeterar hon vad alla kanaler säger om vilken tid den eventuella tsunamin ska slå till.  Jag lovar att vi kommer dit före 0800

Mumien rör på sig. "Whats wrong?" Han har glömt bort både att två människor varit här och knackat på och väckt oss, inkl två hundar som skällt så de väckt hela kvarteret, och han har uppenbarligen glömt att jag fått på honom ett par shorts

0456 Ring ring ring. Svärmor ringer igen och korrigerar tiden. Hon frågar om jag packat väskan.

Gah. Jag har nu gett upp tanken på sömn. GM sover för oss båda så det räcker.

Banka banka banka. Knack knack knack.


Upp från sängen IGEN. GM sover som en stock.

Brorsan Grus står utanför. "Det är tsunamivarning!"

Snark, snark, snark ifrån soffan. Jag står inte ut. "Var är GM?" Han sover. Bara en tsunamivåg kan ev få honom att vakna. Brorsan Grus sticker, med lite info jag fiskat upp från internet om att domedagen kommer inträffa runt 0800.

Lägger mig i sängen igen.

0453 Ring ring ring, "Hello!" Det är svärmor. Extas som vanligt. "Det är tsunamivarning. Kom uppför berget till systerns hus" Svärmor har radion på på  högsta volym och där repeterar hon vad alla kanaler säger om vilken tid den eventuella tsunamin ska slå till.  Jag lovar att vi kommer dit före 0800

Mumien rör på sig. "Whats wrong?" Han har glömt bort både att två människor varit här och knackat på och väckt oss, inkl två hundar som skällt så de väckt hela kvarteret, och han har uppenbarligen glömt att jag fått på honom ett par shorts

0456 Ring ring ring. Svärmor ringer igen och korrigerar tiden. Hon frågar om jag packat väskan.

Gah. Jag har nu gett upp tanken på sömn. GM sover för oss båda så det räcker.

Är det inte det ena så är det det andra. Är det inte svärmor så är det Tsunamin.

Fredag kväll avlöpte trevligt med dammiddag hemma, GM stack till sin sina kompisar. Gick och lade mig runt 2330 och konstaterade när jag läste tidningarna hemma på nätet att det just varit en stor jordbävning utanför Chile.

0217 GM äntrar huset. Askalas. Men alltid på lika gott humör. Han tycker det är en toppenide att gå och väcka mig när han kommer hem, för att tala om att han är hemma. Jag = klarvaken en halvtimme efter det.

0300 ca. Knack knack knack. Knack knack knack. DUNKA DUNKA DUNKA! Meeeh! Vem är det som bankar så ihärdigt på dörren mitt i natten? Mumien bredvid mig är i coma. Jag virar ett lakan runt mig och upp och öppnar dörren. Där står grannen, bärandes på sin lilla ettårs bebis. "Det är tsunamivarning!" Ja hallå ja? Jag stod inte ut. Då vi även har en cyklon cirklandes runt, som vanligt, tänkte jag cyklon, så jag sade att jaha, då ska vi genast bära in alla möbler. Han tittade förvånat på mig, och på mumien som stod askalas bakom mig.

När han gått insåg jag att det var tsunami och inte cyklon. På med datorn och kolla min toppen tsunamisida på internet. Samtidigt börjar min lokala seismolog i Sverige, Sissi, skickade meddelanden om det hela. Jaha, vad göra nu? Det är mitt i natten, kolsvart ute, TVn har ingen fortfarande orkat fixa på en vecka, så ingen info går att få av lokala myndigheter. 

Snark, snark, snark från soffan. GM förstod nog inte ens vad som hände, han lade sig på soffan och somnade som en stock innan grannen knappt hunnit gå. Ringde min väninna och väckte henne och berättade. Och sakta märker man hur hela ön börjar vakna mitt i natten. Det värsta är bristen på information, den orsakar sådan total panik bland folk. Jag bestämde mig för att ta på mig lämplig tsunamiklädsel, och mitt lakan kändes inte som sådan. Trosor - check, behå -check, t-shirt - check, shorts- check.

Snark, snark, SNAAAARK ifrån soffan.

Packade väskan. Känns lite som folk som ska till BB med allt tsunamipackande. Pass - check , laptop -check, pengar- check.

Snarkelisnark.

På något sätt måste jag ju få på den snarkande mumien kläder...lade fram ett par shorts och en t-shirt till honom i väntan på vågen. Min experttsunamisida från Hawaii sade nu att ca 0815 skulle ev våg beräknas nå Rarotonga. Bestämde mig för att sätta klockan på 0630 och försöka få två timmars sömn. Ute på den lilla vägen börjar bilar nu åka upp mot berget och den kolsvarta natten börjar fyllas av aktivitet bland panikslagna människor, som inte vet mer än att det är en tsunamivarning. Då ingen myndighet varnar hör jag nu bilar åka runt vår lilla väg som snirklar runt ön tutandes ihärdigt, för att väcka folk.

Lade mig i sängen och blundade. Tut tut, tut tut. Jaha, nu har polisen vaknat med. Kanske bäst att få på GM kläder. Snark, snark, snark.  Ut i vardagrsummet. Skaka, skaka, skaka. Skrika, skrika. "Vakna NU!!" Snark, snark, snark. "Vakna NU!!! Örfil och blandade skak. Mumien rör på sig och stirrar förvånat på mig. "Nu lyssnar du, det här är allvar! Hör du polissirenerna?! Klä på dig ett par shorts och en t-shirt så du iallafall är beredd om något händer!!"" . Mumien stirrar förvånat på mig, jag tror inte ens han minns att grannen varit och knackat på. Han får på sig ett par shorts och dunsar ner i soffan igen.

Snark, snark, snark.

Så här sitter jag. Väskan packad. GM också packad, ha ha. Nu ska jag sova ett par timmar, sedan ska jag fortsätta den oändliga väntan. Allt detta väntande! Detta är tredje gången vi har tusnamivarning sedan vi flyttade hit, och jag vet inte hur många cyklonvarningar vi haft. Och så förbereder man sig så gott det går, så sitter man sedan bara där och väntar, och väntar, och väntar. Ska det komma en våg? Ska cyklonen gå över oss? Jaja, man kan ju inte påverka det, så det är lika bra att sova en stund. Tupparna galer på lika galet som vanligt utanför, så om de säger att djuren är de som märker först vad som är på G, så har tupparna verkligen inte märkt något än.

0432. Dags för en tupplur.

Ha, ha, ha!

Sista dagen på jobbet innan jag åkte från Sverige den här gången så fick jag besked att jag skulle få sällskap tillbaka denna gång. Av Evert.



Evert är en ganska hårig , men söt och mjuk karl i sina bästa år. Han gör inte mycket väsen av sig, tycker om mysiga hemmakvällar i soffan.

Dock skar det sig mellan oss redan efter ett dygn. Lördag kväll när jag skulle packa stuvades Evert in och ut ur olika väskor fram och tillbaka, tills han till slut hamnade inklämd i flygplansstörningsposition i handbagaget, instuvad mellan en laptop och en kamera. Evert vart sur. Sedan mosades han ihop mer och mer för varje gång någon snipig kontrollant skulle ha mig att ta upp laptopen ur det hårt packade handbagaget (fyra gånger denna gång), ocn när han sedan fick komma upp ur väskan på slutdestination Rarotonga satt han på mitt nattduksbord och var sur i ett par veckor. Men förra veckan talade vi ut, och Evert bestämde sig för att hänga med mig, the Fat Boy och the Skinny Bitch (jaja, kära barn har många namn. Coconut har gått från Chico till Coconut till The Fat boy. Han lyssnar till alla. Bara man har en bit mat i handen) ner till stranden på en lunchpromenad. Han blev helt extas, och vi har nu byggt broar. Han snodde mina solglasögon och ville aldrig gå hem!



Då han är utsänd av kontoret vet jag ännu inte riktigt om jag törs lita på honom. Kanske han hängde mer ner för att kolla att jag verkligen bara tar en timmes lunch, och inte ligger på stranden hela dagen och får betalt för det?

Men, nej, hans tycke för Söderhavet känns äkta. För även i söndags när GM och jag åkte till min snäckstrand och plockade snäckor ville Evert absolut med. Han satte sig på ett träd och spanade ut över havet, medans jag och GM gick och letade snäckor. Evert är en riktig livsnjutare! Snart ska han väl hänga med på krogen med!



Vi bygger broar. Nu har jag lovat Evert att visa honom runt på den lilla ön, så det kan hända att han insisterar på att dyka upp fler gånger på bloggen.

Helgen har varit kokhet, vidrigt fuktig, och intagits i så mycket skugga som träden kunnat fresta med. Igår, lördag, åkte vi till den lilla staden Avarua och inhandlade myggnät som ska tejpas runt sovrumsfönstret. Jag har fått en akut överdos av handflatestora spindlar och fula vidriga kackerlackor i mitt hus, och speciellt i mitt sovrum.

Efter det åkte vi till markanden och inhandlade vidrigt getkött, kokat på något specialvis a la Mauke, som vi alltid tar med till Papa på lördagar. Veckans delikatess. Hos Papa blev vi sittandes en stund tills ca 8-10 bilar helt plötsligt stannade utanför, och in stormade runt 40-50 finklädda personer, med virkade hattar och finklänningar och slips och skjorta i Papas lilla hus. Med sig hade de två gitarrer. Jag stod inte ut. Det var "Seventh day apostlic church" som kommer till gamla och sjuka varje lördag och sjunger den lokala maorivariatnen till "Pärleporten". Jag gjorde hemliga "Nu åker vi omedelbart härifrån" tecknet till GM, och vi tog John Silver och smög iväg från frälsningen. Papa varken hör eller ser mycket så jag tror inte hade brydde sig så nämnvärt om deras fina visit.

Idag var ännu en toppensöndag.

Kl 0706. Ring ring ring. RING RING RRRRRIIIIIING!

Jag (coma):  Hello..........zzz................
Svärmor (extas): HellooOOOOOOOO! Oh, sorry, were you sleeping?
Jag (extremt sur): Ja.

Lång obekväm tystnad för alla inblandade.

Svärmor (nu mer extas för att dämpa det obekväma): Jag har köpt en fisk till GM!

Vem ringer 0706 en söndag morgon i extas för att meddela att de redan hunnit inhandla en fisk till sin son?

Jag: Jag ska berätta det för honom. När han VAKNAT!
Svärmor: Ok. Bye bye!

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!  Jag var så förbannat grinig så jag höll på att dö. Om det var fösta söndagen det hände hade jag kunnat leva med det, men nu börjar deras tidiga söndagsvanor bli en tradition jag absolut inte vill bli en del av.  GM sov som en stock såklart och den enda som var klarvaken var jag. Jag tog tillfälligt i akt och gjorde mig en god kopp kaffe, sjönk ner i soffan och började kolla på en "feelgood" DVD. Sakta, sakta började mitt griniga morgonhumör ge med sig när...

Ring ring , RIIIIING. Ca 0900.

Jag; "Hello?"
Svärmor (extas); Hellloooooo! Are you awake now???

Men vad tror du?? Du ringer ju nu igen, så även om jag sov så har du ju lyckats väcka mig igen!!!

Jag; "Ja"
Svärmor (fortfarande extas": "Säg till GM att jag har lagt fisken i frysen!"

Jag stod inte ut. Hon ringer kl 0900  igen bara för att meddela att hon lagt sin himla fisk i frysen. Jag ska åka hem till dem och slå den frysta fisken i huvudet på henne snart, tänkte jag.

Svärmor: "Tycker du om den fisken?"
Jag: "Jag vet inte, jag har aldrig smakat!
Svärmor: "You have to try it. Its not poisonous!"

Som om det skulle vara något att vara extra tacksam för? Att hon vill ge oss en fisk som inte är giftig?

GAAAAaaaaaaaaaaaaaAAAAAAAAAAAAAh! Jag vaknade verkligen på fel sida. Jag var arg ända till klockan 1300 när GM tog mig ut på en lång snäckplockningspromenad, tillsammans med Evert (mer om honom i veckan). Helt plötsligt infann sig harmoni och jag gick först och sjöng "Chocolate salty balls" som Chef från South Park sjöng den, på stranden, sedan infann sig harmoni med "Så skimrande var aldrig havet", fast jag kunde inte alla orden, och det var nog lite falskt här och där. GM tordes inte klaga, då jag åtminstone var på bättre humör än på förmiddagen.

Nu har jag inte sett så jättemycket på svensk TV de sista fyra åren, men när jag var mindre minns jag att tyckte det var väldigt exotiskt när det blev "Tillfälligt avbrott" på TV hemma. Ibland kunde det ju hålla i sig flera minuter, det var verkligen en happening!

Här är vi nu inne på tredje dygnet utan fungerande TV. Då vi bara har en enda liten TV kanal på den lilla ön, och satelliten måste blåst bort med en cyklon eller så, så har det inte gått att se på TV på tre dagar här. SJ skulle anses som höginformativa jämfört med informationssamhället här, för det kommer ingen info alls. Ingen fin "Tillfälligt avbrott" ruta heller. Bara myrornas krig. Det resulterade i att Svärmor tog sin TV och åkte till TV lagaren. Där stod alla andra Mamas på rad med sina TV apparater, alla trodde de att just deras TV gått sönder. TV mannen lyckades dock lura av Svärmor en hundring, han hävdade att han passade på och gjorde rent hennes TV.

Men mer bild fick hon inte för den skull. För det verkar inte som om någon har någon brådska att lösa TV problemet.

Coconut time.

Svärmor gillar ju pengar. Man skulle kunna kalla henne väldigt ekonomisk. Med betoning på väldigt. Illasinnade skulle eventuellt kanske t o m kunna dra till med snål. Men inte ska jag.

Nu har hon fått vittring på våra två stora mangoträd, och meddelade i morse GM att hon och Slaven skulle komma hit och plocka mango på eftermiddagen. Sagt och gjort, hit kom de, och Slaven skickades ut att försöka plocka mango. Med svärmor ryandes på maori åt honom bakom ryggen. Skönt att jag inte förstår, annars skulle jag nog bli ännu mer irriterad.

Svärmor nämner alltid ordet "money" minst en gång varje gång vi har en konversation. Idag berättade hon på nytt exakt hur mycket hon har betalat precis för Slavens terminsavgift i skolan, samt hans skoluniform. Och så ska hon minsann också betala för gymnastikuniformen med för slaven. Vojne, vojne. Och han som utför så mycket gratis slaveriarbete åt henne dygnet runt, det kan väl aldrig bära sig... Svärmor berättade att hon skulle sälja mangosarna för 10 spänn styck. Och med tanke på att hon plockade minst 30-40 mangos så lär hon få iihop en slant. Hon sprang även över till grannen med sin hov, och plockade av deras träd. Jag skämdes inte alls....

I samma veva hann hon berätta att det var insamling till katastrofdrabbade Aitutaki i deras by, där svärmor bor. Alla hushåll ombedes skänka motsvarande SEK 150. Svärmor vägrade. Varför skulle hon ge pengar till Aitutaki????

Ja strunta i att de flesta inte har tak över huvudet, och knappt mat för dagen. Självklart ska man inte hjälpa andra som behöver hjälp, bättre att sälja sina snodda mango och sätta in pengarna på sitt eget konto. Och sedan gå till kyrkan varje söndag och berätta för Gud vilken god person du är.

Hej då.

Även Grottmän får ont i kroppen när de ansträngt den för länge, och för hårt.  GM har haft ont en period nu, så igår när han kom hem från jobbet sade han att han skulle ta en sväng på John Silver och kolla efter en massör. Han hade hört om ett par äldre lokala gubbar som hjälpte till med massage mot betalning.

Efter fem minuter kom han hem, och bakom honom kom en riktig lokal byfåne. Inget fel på honom, han var rar. Men konstig, precis som en äkta byfåne. Han var inte vacker. Alls. Och han luktade verkligen inte smågodis. Enligt GM höll han på och pysslade med sin gris när GM kom hem till honom. Och så vinglade han lite och hade något tourettes liknande över sig. Hur som helst, jag drog till med sedvanlig kindpuss, med risk för livet, och hälsade honom åter kl 2000 för massage av GM.

Strax efter åtta, ovanligt punktligt för att vara en lokalinvånare, dök han upp igen. Nu kan han eventuellt ha duschat, för han hade tagit av det smutsiga efter jobbet linnet, och hade nu ett rent linne och en tjusig Hawaiiskjorta över. Frisyren var en blandning av en yvig Bobby Ewing och Thomas Bolme. Med sig hade han självklart en flaska underverksolja från Mauke.  Så satte de igång. Han höll på i säkert upp emot en timme och gav GM en rejäl helkroppsmassage. För det arbetet tog han..... 50 kronor. Man står inte ut. "Ge karln en hundring!" sade jag till GM, under parollen "Köp dig något snyggt". Så han fick en hundring och så några gamla DVD filmer vi aldrig hade tänkt titta på igen ändå. Byfånen blev jätteglad och ska komma tillbaka på lördag!

GM gav massagen topp poäng, men sade att byfånen hade jättetorra händer, så det rispade på huden när han masserade runt. Kanske han borde smörja in sina händer med lite underverksolja till nästa gång?

I helgen har det varit olidligt varmt. Vindarna, som fortfarande är ganska starka, känns som en gåva från ovan helt plötslligt, för utan dem skulle man börja koka. 84 % luftfuktighet och runt 30 grader får en att krevera.

Igår var det fixardag. Vi lånade en bil och fick äntligen iväg Coconut till veterinären. De tömde hans analsäckar och det luktade skunk, så gav de honom två sprutor i nacken, så ska han äta antibiotika i en vecka. Han var väldigt tapper för att vara en Coconut som inte är van vid varken bilar eller veterinärer, hans dagliga liv består ju av att springa mellan hans familjs villa uppe på berget och familjens villa nere på stranden. Tills han träffade mig. Nuförtiden består hans dagliga liv av att följa vartenda steg jag tar.

Sedan åkte jag hem och städade. De starka vindarna virvlar runt massa smuts, och det blir någon sorts kladdig seg smuts av den höga luftfuktigheten. Jag polerade lampor och takfläktar och polerade väggarna från 1.ödlebajs och 2. döda myror. Så nu har vi tillfälligt ingen knottertapet heller. Fönstrena är även de tvättade, men i det här klimatet brukar det ta ungefär en vecka innan de ser ut som om man hemma i Sverige inte hade tvättat dem på fem år eller så.

Regeringen har fått massor av kritik för att de dels orsakade panik på Rarotonga (som vanligt) med felaktig information om att Pat var på väg rätt ås oss och att de förklarade även Raro katastrofområde. Och dagen efter att Pat förstört Aitutaki flög regeringen dit och satte sig och åt en god trerätterslunch i flera timmar, och retade upp en Nya Zeeländsk affärsman så hans fru fick hålla i honom för att han inte skulle gå fram och nita dem. Hela ön var kaos, och alla som hade en ledig hand hjälpte till och försöka plocka bråte och börja den oändliga renoveringen. Förutom de 12 inflygna regeringsmedlemmarna som satte sig och åt en långlunch istället. Ca 50 miljoner SEK behöver man akut för att återställa ön. Eftersom elen gick så stängdes ju alla kylskåp och frysar av med, så all mat blev ganska snart oätlig i den extrema värmen. De har behov av allt på ön just nu. Det man är bra på här är dock att samla in pengar till varann. Brinner ett hus ner i en by här så ställer sig hela byn och lagar mat och säljer, eller tvättar bilar, eller andra fiffiga saker som kan dra in pengar, så donerar man hela summan till husägarna så de kan bygga nytt. Så i lördags var det insamling till Aitutaki på ön. Insamlingen bestod av en lastbil med flak a la studentflak. Där satt det kanske tio personer, med en stor högtalare som dundrade ut dånande hög musik, så skrek de "Aitutaki" lite då och då, så bakom dem kom en kille gående med en tom glass låda, typ en Bigpack, som de samlade in pengar till. Då jag just donerat halva min förmögenhet till den voluntära veterinärkliniken och ändå var på G, så gav jag en slant till de stackars människorna på Aitutaki med.

Jag funderade idag när jag läste tidningen, på var ska man gömma sig om det kommer en cyklon. Två turister hade krypit in in garderoben och suttit där hela natten när cyklonen drog över Aitutaki. Men jag är rädd för kackerlackor, och det finns det säkert i garderober, så jag skulle vägra det.

Hellre cyklonvind i huvudet än en kackerlacka i rumpan!

Pat var en elak cyklon. Hon svassade inte förbi ute till havs som de två föregående. Nej, hon passade på att ta vägen över Aitutaki, 40 minuters litet flyg härifrån, och där säger uppgifter att hon förstört 70 % av bebyggelsen på ön. Elen är utslagen, telefonnätet utslaget. Presidenten höll mumlande tal på extrainslag på TV i förmiddags och deklarerade Aitutaki katastrofområde. Mitt Aitutaki - den vackraste platsen i hela Söderhavet! Antagligen inte nu längre.

De visade bilder någon lyckats få över på fyra hus som verkligen inte var hus längre. Nu använder de nog förvisso inte riktigt samma byggteknik som vi gör hemma i Sverige, men det var verkligen bara spillror kvar av dem. Stackars människor!

Premiärministern passade även på att deklarera Rarotonga "State of emergency", innan Pat ens tagit sig hit, det tycker jag var lite överilat. Han ville nog bara sluta tidigare från jobbet idag, och säger han att det är så måste alla stänga. Så vi har stängt skolor och bommat igen allt. Igen. Och jag har väntat och väntat på Pat. Kom an rå! Men hon höll sig ute till havs och frestade oss bara med lite blandad galen storm och regn. Kanske tur det. Men nu säger de att en ny cyklon håller på att formas utanför Samoa, så nu får vi börja vänta igen. Tack San, för det fina namntipset på nästa cyklon! Klart den måste heta Queer! Jag ska genast ringa Cyklonkommiten och tipsa dem!

Nu ringer vi ut Pat och ringer in Queer!

Veckans analys går som vanligt så här års till namnet på cyklonerna. Nu är vi inne på vår trede cyklonvarning på två veckor, nu är man så härdad så man orkar inte hetsa upp sig så mycket. Blir vi inregnade får vi äta mangos, för nu har vi inga konserver lagrade längre.

Första veckan var det Nisha. Det vet man ju inte vad det är för kön, det låter som en indisk gud. Sedan kom Oli. Det kan ju vara både en Oliver eller en Olivia, och nu har vi cyklonen Pat. Det kan ju också vara vilket kön som helst. I år är alltså ett unisexår för cykloner!

Pat ska fräsa förbi oss i morgon bitti, så det blir en mysdag med spöregn. Och mango.

Igår såg jag äntligen Stieg Larson "Män som hatar kvinnor". Det var så trevligt, och när Mikael Blomqvist som bäst stod och lagade köttbullar hemma i sitt systers kök hörde man Grottmannen mumla ute i köket:

"Köttbullar"

Ah, sådana viktigt ord han lärde sig när han var i Sverige. Med köttbullar kan man komma långt!

Så var det söndag igen, och den började underbart och härligt som vanligt. Jag är ingen morgontjej, jag vill ha lugn och ro när jag just har vaknat, så blir jag i sakta mak en normal människa man eventuellt kan tala med inom 45 minuter eller så. Här hade jag just klivit upp, fått på mig lite kläder, och just försökt få liv i GM, då vi hade bråttom till fiskaffären innan den stängde, då svärfars röda pickup kör upp framför ytterdörren - halvnio söndag morgon. Jag stod inte ut.

Svärfar: "Var är Grottmannen? Säg åt honom att komma ut, jag har två bananträd med mig som jag vill att han ska plantera"

Men det var väl toppen. Det hade inte gått fint att plantera dem efter klockan tio eller så, när normala människor kanske har hunnit få på sig kläder en söndag morgon. GM ut och grävde, vi planterade de specialbra bananträden, och sedan fick vi kasta oss på motorcykeln till fiskaffären för att köpa fisk som skulle avnjutas till sedvanlig söndaglunch med Papa. Jag hade inte ens hunnit duscha.

Papas luktsinne är det nog tyvärr inget fel på men som tur är ser inte Papa toppenbra, och han hör inte bra alls heller, annars skulle han nog tycka att jag var ett riktigt dåligt kap för hans adoptivson. Jag är ju inte som andra ökvinnor om man säger så.

Papa bor i ett ganska traditionellt Söderhavshus som han stolt berättat att han byggde 1962. I det hårda klimatet här, med antingen stekande kokhet sol eller stormiga cyklonvindar, och en extrem luftfuktighet i kombination med salt från havet så slits hus oerhört snabbt. Hans hus kanske skulle behöva en renovering, och framför allt, i äldre hus har insekter verkligen boat in sig.

Så när vi kommer hem till Papa springer jag runt och försöker dämpa mina skrik, för att inte Papa ska inse vilken stadstjej jag är. GM och jag förbereder maten (mest GM, då jag ju som bekant lagar vidrig mat), men jag dukar, sopar och diskar. GM och Papa äter ju med händerna, jag är det enda exotiska inslaget som äter med bestick. Bestickslådan öppnas nog inte så ofta, för när jag drog ut den för att ta fram och kniv och gaffel satt det en megastor, ful, vidrig kackerlacka i lådan och glodde förskräckt på mig. Jag fick insektsextas, men måste ju dämpa mig då vi var hemma hos Papa, så jag kunde inte göra annat än slänga igen lådan, väsa till GM vad som skett, och sedan försöka se normal ut. Sedan dess vill jag inte öppna några skåp hemma hos Papa, utan jag väser till GM vad jag behöver, och i vilket skåp, så får han öppna lådor och skåpluckor och säkra området, och ta fram t ex diskmedel, bestick etc.

Idag skulle jag sopa under Papas säng. I Söderhavshus finns det vanligtvis inga dammsugare. Nej, en rekorderlig Söderhavskvinna överlever inte utan sin Kikau broom. En Kikau broom är en kvast gjord av strimlade kokospalmsblad, och den är nyckeln till all städning. Så där svassade jag runt på andra sidan jorden och försökte städa upp i Papas sovrum med min kokoskvast. Det låg tuppfjädrar, löv och annat smått och gott på golvet så jag viskade till GM att när jag säger hemliga lösenordet så har jag sett ett vidrigt djur, och då kommer du springande till undsättning NU, inte en halvtimme senare. Annars ringer jag polisen. Det gick dock fint, jag undvek de mörkaste hörnen, och behövde inte ringa polisen.

När GM och jag ätit klart tycker han att vi ska resa oss och gå ut så att Papa får äta klart i lugn och ro. Hemma skulle ju det vara oerhört oartigt, men här är det comme il faut. Förra veckan gick vi som vanligt ut och satte oss på två stolar i Papas trädgård och satt och småpratade lite när jag ser att en säck som hänger på en hög stålpinne i Papas trädgård plötsligt rör sig. Jättemycket. Jag har väldigt svårt att se djur lida så jag GM hamnade i en extrem intressekonflikt när jag frågade VAD det var i säcken, och vad det än var så måste det antingen dödas eller släppas ut, jag kan inte acceptera att en hund, katt, tupp eller var Papa nu hade lyckats få tag i och hängt upp i en säck, skulle ligga där inne och plågas till döds. Jag meddelade GM att det här får du lösa bäst du vill, så älgade jag in till Papa och låtsades som ingenting. När jag kom ut var säcken tom. Jag har inte frågat GM vad han gjorde, vissa svar vill man inte veta.

Idag skulle vi även promenera över till Papas granne och ge en liten present till deras bebis. Här ser man efter varann, så även fast de inte känner Papa alls från start, så går de glatt dit med mat till honom, och går och hälsar på honom varje dag. Så självklart ville vi tacka dem på något sätt, och gick dit med en exotisk Älgskallra jag inköpt på Arlanda. Där blev jag sittandes i en konversation med frun, som var från en liten, liten ö utanför Fiji, och hennes mamma. Vi pratade naturmedicin gjord på gröna kokosnötter, och annat smått och gått, precis som man hemma sitter och pratar om det senare klädesplagget man sett på HM eller så. Jag kände mig väldigt insatt då de hade varit till medicinkvinnan GM var till förra året, så jag kunde ju säga att utöver medicinen ger hon ju också helande massage. Jag sade dock inte att det var prostatamassage.

GM skickade iväg mig att köpa lite sallad före maten. Jag åkte iväg, solen sken, livet lekte, och jag gled fram på John Silver ätandes en fantastiskt god muffins, när kedjan hoppas av, och hela jag och John började vingla hit och dit. Som tur var räddade jag min goda muffin!. Jag tog mig in till sidan av vägen, när en krigare som såg ut som en Gettotonåring snällt stannar och frågar om jag var ok. Det var jag ju inte. Så snälla gettokrigaren satte sig snällt ner och fixade John, och blev kolsvart på hela händerna, så jag sedan kunde åka vidare hem till Papa med min sallad.

Ah, vilken traumatisk söndag. Jag ska avsluta den med ännu en stärkande mango

Ett av mina populära nöjen, och faktum är att nuförtiden kan till och med GM tycka att det är en munter tillställning, är när jag läser högt ur tidningen för GM. På maori.

Maori är jättesvårt. Och jag är jättedålig. Så för att se hur dålig jag är, så läser jag högt små notiser ur tidningen på maori för honom, så ska vi se om han förstår och kan säga på engelska vad det betyder. Jaja, bor man på en liten liten ö mitt ute i ingenstans där det inte händer något så får man skapa sig egna nöjen. I onsdags hade vi följande spännande högläsning under rubriken "Missing":

"E tai toa puaka topata teatea e te kerekere kua ngaro i rotapu ia Blackrock e Tokerau.
 Tona ingoa ko CJ Aravei ia  Iro Rangi."

GM skrattade så han fick ont i magen innan han fick ur sig att en vit och en svart gris hade rymt från en gubbe i Blackrock, och att man skulle ringa gubben om man sett dem.

På lördagar kommer vi till veckans nästa höjdpunkt i tidningen - högläsning om veckans alla domstolsärenden, med namn angivna. Jag läser namnen, som ibland är lika svåra som hela saknade gris annonsen, och så ska vi se om GM känner dem, och om han känner dem berättar jag vad de har åkt dit för. Jag bokstaverar vissa namn på bästa slow motion maori, men ofta måste GM ta tidningen ändå och läsa för att förstå vem jag menar, så rabblar han ur sig samma namn på ett helt annat sätt , som AHaaaaa, menade du HAN! Vi hade t ex Tuarongo Pareanga, Travel Tangatapto, Meruamoeroa Tangataporo - svåra namn. Så kom vi till Wilfred Dauvois som brukar hänga på krogen och ser ut som Johnny Depp. Trevligt, men han har alltid halvslutna ögon, jag tror han kan ha en egen ganjaplantage uppe i bergen, han ser så ut. Nu hade han minsann åkt dit för excess breath acohol och excessive noise. Vi blev inte förvånade. Sedan kom jag till lätta namn som  Marcel Matapo och.... STOPP DÄR! GM, är inte Marcel vår polare rånaren som ska döda brorsan Grus? Jodå, visst var det det. Jag står inte ut. Marcel erkände sig skyldig till att ha varit i slagsmål på parkeringen bakom Rehab och fick böta 130 NZD. Och vem hade han slagits med? Jo, min hund Coconuts ägares systerson! Han i sin tur erkände sig dels skyldig till att även han ha slagits på parkeringen bakom Rehab, och också för "carrying a bush knife" som domstolen tyckte var ett "offensive weapon". Vem tar med sig en bushknife när man ska ut på krogen? Han åkte på lite mer bara därför och fick böta NZD260. GM visste minsann att min vän Rånaren hade blivit förbannad för att Cococunts släkting kallat honom våldtäktsman. Jag frågade GM om han var en våldtäktsman. Det visste han inte. Och jag törs verkligen inte fråga Rånaren, såg honom i lördags men höll mig på avstånd och frestade med en vinkning från andra sidan baren.
Flera var upp i domstol för att de var "of unsound mind". Jag tycker också att jag har lite unsound mind alltsom oftast, jag vet inte riktigt hur man ska tolka det, men det låter förvirrat. Snart åker man väl i finkan!

Ah, så mycket man missar bara man är borta några veckor! 

Engelskan är lite rostig när man varit borta ett par veckor. Kanske man kan få skylla på cyklon, jetlag eller värmechock, vad vet jag. Men också svåra ord och annan kultur.

Härdomdagen när vi åkte runt på John Silver säger GM plötsligt:

"There s steak on the other side of the road"

Jag fattade ingenting. En stek på andra sidan gatan? Så jag frågade vardå.

"From the newspaper"

En stek från en tidning. Jag kollade och kollade och fick till slut säga att jag förstår faktiskt inte alls vad du pratar om nu. "Steak" fräste GM. "Som du såg i tidningen igår". Ja, just sa. Jag låg och ju och läste vår viktiga lokaltidning igår, och då var det bild på några som varit ute och åkt kanot, och en av dem hette Steak. Jag stod inte ut och höll på att dö av skratt när jag läste tidningen. Det var Steak som var ute och gick på andra sidan gatan, inte ett stycke kött som låg på en tidning eller så.

När vi åkte runt samma kväll så förklarade jag för GM att min väninnas man var sjuk. Vad är fel, frågade GM .

Jag: "He s got goat on his toe"
GM: "Vaddå? En get på foten"

Ja, pucko. Jag artikulerade och fräste till en gång till om hans goat. När vi kom hem och hoppade av John Silver frågade GM om det inte var "gout" jag menade. Men vad fasen. Gout eller goat, det är ju nästan samma.

Hellre en get på foten än en infektion i tån.