På andra sidan jorden

 

Efter den som vanligt låååånga flygresan över halva jorden så landade jag 36 timmar senare arla morgonstund på vackra Rarotonga. Solen hade ännu inte behagat visa sig för dagen, och det var kolsvart när det stora flygplanet taxade in mot den lilla terminalen där flygplats Jake stod och harklade upp sig med sin ukulele, i väntan på nästa lass med turister.

 

På terminalen finns en ganska ny galant skylt som är upplyst nattetid, där det står "Welcome to the Cook Islands". High Tech. När vi nu närmade oss såg till min fasa att de två första bokstäverna slocknat, och att det nu stolt stod  "Welcome to the ok islands".

 

Jag stod verkligen inte ut. Jag log inombords, efter att ha bott här ett par år måste jag dessvärre säga att det symboliserade hela livsstilen och mentaliteten här. Ett par slocknade bokstäver hit eller dit.

 

Självklart stod inte GM och väntade när jag kom ut i ankomsthallen. Då jag är en härdad kvinna så vet jag att han vanligtvis dyker upp efter en stund, han kör bara Island time. Så jag satte mig ner och väntade utanför i den fuktiga luften, och efter tio minuter kom han släntrandes i sakta mak, och i den parkerade bilen väntade Fattie och Chiquita. Home sweet home!

 

Nu försöker jag sakta vänja mig vid den oändliga smutsen igen. Ödlebajs överallt i alla fönster. Jag hinner inte med att hålla undan, men försöker ta ett skåp per dag nu. Idag när jag gick igenom bokhyllan såg jag på insidan av "Alkemisten" att det var ett litet hål in bland sidorna. När jag började bläddra så visade det sig att hålet var en maskgång genom typ 50 sidor. En liten uppäten gång. Och inne i mitten bodde en mask. Jaja. Alkemisten var en tungrodd bok ändå, den åkte i soptunnan tillsammans med masken och hans gång/bo. Resten av bokhyllan var fylld av fint träflis damm, termiter har tagit över hela hyllan.

 

Gaaah. Välkommen tillbaka till the ok islands