På andra sidan jorden

 

Igår blev jag inbjuden till ett evenemang jag inte kunde slingra mig ur.

 

Min schweiziska väninna har en vän från Nya Zeeland som bor här.  Det har han nog gjort sista 50 åren eller så, han har varift gift med en lokal dam som dessvärre har gått bort, och har barn och barnbarn på ön. När andan faller på så bjuder han in till Soaree i sitt hem, som ligger precis vid stranden. Les, som han heter, har nämligen en jättebildskärm som han visar DVD filmer på.

 

Inte direkt några högaction filmer. Nej, han visar klassisk musik och opera. Och jag blev lite överrumplad när frågan kom om jag inte ville komma, så medans jag mumlade att jag ska kolla så vi inte är uppbokade på något han Thea yla "Ja, hon kommer" till Les i telefonen.

 

Så igår bar det av dit. Klockan 19 samlades vi, ett gäng glada pensionärer, och jag Vi minglade lite, så fällde Les ner sin stora duk, och så satte galan igång. Det som var väldigt positivt var att han har luftkonditionering i det rum det gals i, det var helt underbart att få känna sig KALL. Hettan här är fortfarande helt, totalt olidlig.

 

Jaha, Les var i toppfrom och DVD dj:ade för fullt. Först ut var Pavarotti and Friends. Det var lite trevligt, med söt liten barnkör från Tibet eller så. Jag stod ut, även om Thea bredvid mig började bli lite i toppform och satt och sjönd med Pavarotti.

 

Så kom vi till nummer två. Wiens kammarorkester eller så, spelar klassisk musik. Med inhyrd operasångerska mellan varven. Jag hade kunna levt med om det inte var för att det var från 70 talet. Alla fiolgubbar såg ut som Bobby Ewing i håret, dirigenten såg helt galen ut, och mellan varven kastade de in lite bilder på österrikare från 70 talet som dansade lite galant till den tyska klassiska musiken. Jag stod inte ut. Nu började även Les bli lite slirig och stod i sitt DVD bås och sjönd med på härmad tyska i de fina verken.

 

Så när vi äntligen var klara med österrikarna tog han fram "The Priests". Ett gäng fula präster från Irland. De blev ännu fulare när de sjöng måste jag säga. En av dem såg ut som Mr Bean när han sjöng. Nu var jag verkligen redo att gå hem, men Les hade lagt in högsta växeln, kom fram till soffan och sa "Eftersom du är här, har jag tagit fram något speciellt för din skull. "I will play Greek" . Jag tänkte att nej, nu har de blivit helt vansinniga. Jag är inte grek. Jag är svensk. Men jag log glatt, och sa "Nej, meeen, vad rart" samtidigt som jag tänkte NEEEEEJ, jag kommer aldrig komma härifrån. Så bytte Les DVD och berättade för resten av församlingen att nu blir det Greek. Peer Gynt. Aaah, där trillade kronan ner. Grieg. Ja vad fasen, det är inte långt mellan Zorba och Peer Gynt.

 

Les fick in DVDn. Omgång nummer tre var Peer Gynt. Omgång nummer två på DVDn var Moldau. Dessvärre var Les nu så på kanelen att han inte längre kunde hantera fjärrkontrollen. Vi såg Moldau tre gånger. Och tog oss aldrig till Peer Gynt. Vid tredje omgången Moldau reste sig en herre och sa att nu skulle han tacka för sig. Jag hakade på snabbare än blixten, och satt jag måste åka hem jag med. Les ville absolut att jag skulle stanna, Peer Gynt var ju runt hörnet. Men jag sa till Les att det är ju TOPPEN att vi inte fick se Peer Gynt idag, nu har du lämnat oss med en riktig Cliffhanger till nästa gång.

 

Fasiken. Jag orkar inte med en nästa gång, varför sade jag så?

 

Jag smög iväg ut till motorcyklen, och det sista jag hörde när jag gasade iväg var att Les nu satt sig ner och börja spela på sitt piano för den trötta församlingen.

 

Ah, vilken kväll - jag var helt slut. Det är som jag brukar säga till pappa - det tar på krafterna att vara pensionär!

 

.