På andra sidan jorden

När man väljer att vistas i en kultur på andra sidan jorden, så får man jobba mycket med förståelse. När folk beter sig på ett sätt som jag inte är van vid hemifrån Sverige, och som man kanske tycker är lite underligt får man istället försöka förstå varför de gör som de gör, tänker som de tänker, och säger som de säger. Ibland lyckas man att förstå, andra gånger är det bara att komma till acceptans, utan att förstå.

Idag har vi haft en utdragen diskussion, som slutade i acceptans.

Regnet har öst ner hela natten. Tropisk, galen storm, och om det inte var för att det inte står på väderleksprognosen att det är en cyklon skulle jag lugnt tro att vi satt mitt i den. Det kommer helt vansinnigt arga stormbyar, och regnet piskar så hårt mot taket att man inte kan prata och höra vad den andra personen säger, ljudnivån blir enorm. Men det är nog bara ett vanligt tropiskt regn.

GM gick för att sätta sig i vardagsrumssoffan, mumlade, uttalade sedan en arg förbannelse, och jag undrade vad som stod på, och vem han pratade med.

GM: Kolla soffan! Dynan är dyngsur.

Jag kollade, och höll med. Naturligtvis tittar man då upp för att börja kolla taket. Regnar det in? Det gör det i var och varannat hus här på ön, speciellt när det stormar så som det gör nu. Taket var dock snustorrt. Då blir alltid Chiquita huvudmisstänkt.

Jag: Det ser ju inte ut som om det regnat in. Det måste vara Chiquita. Hon äter ju medicin just nu som hon ska bli extra törstig av, så hon måste varit jättekissnödig i natt, och inte tordats väcka oss, och tyckte det var toppen att göra det i soffan.

GM: Nej, det kan inte vara hon. Det är för mycket för att en liten hund ska kunna åstadkomma det.

Det kunde jag förvisso hålla med om. Det var massor av vätska. När vi lyfta på dynan RANN det ur den, och det var en fläck på golvet, så det hade till och med gått igenom dynan. Min teori var dock att hon antagligen gjort samma sak natten innan, vi har inte märkt det, då vi inte var hemma och satt i soffan på hela dagen innan, så har hon fyllt på i natt, och då har det skvalat över totalt.

GM (instirerande): Nej, det KAN inte vara hon. Det är alldeles för mycket.
Jag: Nähä. Vem är det då då? Har du gått i sömnen och kissat i soffan? Det finns inte så många andra alternativ.

Vi var båda eniga om att det inte kan vara Chico. Han är för tjock för att kunna hoppa upp i en soffa.

GM (helt allvarlig): Jag tror det är en ande.

Gaaah. Vad säger man? Jag har ju väldigt svårt att hålla med om att det nog är en ande som kommit in och kissat i vår vardagsrumssoffa medan vi sov. Så jag sa emot. GM sa emot mig. Så höll vi på så en stund, så kände jag att jaja, jag ORKAR inte träta om det här mer, så jag kapitulerade och sa att jaha, om det är en ande, vad gör vi då?

GM: Vi säger åt honom.
Jag: Ja, men gör det då.
GM: Det har jag redan gjort. När jag hittade fläcken, då svor jag ju till anden, hörde du inte det?
Jag: Jaha, vem är anden då?
GM: Det vet jag inte.

Här tänkte jag föreslå att det kanske var min mamma som varit och hälsat på, men jag tänkte att då skulle diskussionen dra ut ännu mer och GM skulle inte förstå min festliga humor.

Synd att Svärmor är så sur på mig så hon inte pratar med mig. Annars kunde jag be henne ringa in den katolska prästen för att komma och skvätta lite vatten i det här huset. Det är nog det som saknas huset och andarna.

Eller det kanske är den katolska prästen som har skvätt vatten i min soffa i natt?