På andra sidan jorden

Igår var det fiinal på Australian Princess på TV. Hon som vann heter Kylie Booby. Det står jag VERKLIGEN inte ut med.

Äntligen kom regnet igår och sänkte ner  temperaturen till runt 30 grader och jag kan andas och tänka klart igen. Regn idag med och jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta regn så mycket som jag gör nu.

Dock är prognosen utmärkt för imorgon, och det är viktigast på hela året. I morgon är det Australia Day, landets nationaldag, och hela landet är ledigt och man firar i samma stil som USA. Massor av evenemang, parader, regattor, fyrverkerier, sufare som ska paddla runt i hamnen (då vet jag var jag ska vara) och alla laddar för ett gigantiskt barbie. Allt förkortas här, så även barbeque såklart. Jag har svårt att välja vad jag ska ta del av för aktiviteter. Ska jag vara med och slå världsrekord i att flyta på luftmadrass som ser ut som flipflop sko på Dee why beach eller kanske vara med på gigantiskt  satellit foto  i Centennial Park och klä mig i vitt och stå och le tillsammans med alla andra glada Aussisar? Eller Bananer i pyjamas live on stage? Nä så många saker att välja på!

Det har dock varit stora debatter i tidningen sista dagarna om man ska få vifta med landets flagga eller ej. För ett år sedan hade man stora kravaller i en av Sydneys förorter, Cronulla, med starka rasistiska inslag och flaggor både brändes samt användes av nationalister mot invandrare. Och nu är man rädd för att flaggan ska skapa oro och våld. Då kan jag blir sur. Ska några små losers få förstöra för alla andra? Och jag kan verkligen tycka att det är EXTRA ironiskt med rasister i det här landet, där ALLA är invandrare så nyligen som slutet på 1700 talet då de första galna engelsmännen kom hit. Om någon ska ha rätt att ha en åsikt så är det aboriginerna.

För ett par dagar sedan hade vi en hajattack utanför Sydney igen. En dykare som var nere på åtta meters djup befann sig helst plötsligt inne i munnen på en vit haj. (Helt plöstligt känns tanken på att fräsha upp mitt dykcert här inte så lockande längre). Han hade hela huvudet inne i hajen och halva överkroppen, men lyckas komma på tanken att man ska peta dem i ögonen, så det gör han med den arm som sticker ut, och hajen blir sur och sticker iväg. Det är ju synd för min egen överlevnad, men även om man VET att man ska peta hajar i ögonen tror jag aldrig att jag skulle komma på tanken att börja treva efter hajens öga om jag hade mitt huvud inne i ett hajgap. Sedan skrev tidningen att han hade svart bälte i karate. Hur mycket jag än analyserar det kan jag inte förstå vad det har med det hela att göra, och hur det skulle hjälpa.
"Oj, en vithaj. Bäst att jag svävande i vattnet intar karatepose och riktar av några välriktade karatesparkar, som går i slowmotion i vattnet. Då sticker han säkert på en gång".
Det enda bra jag kan komma på med det är att iallafall när jag ska låtsas att jag är bra på karate och drar av en karatespark (bara tre centimer hög eller så då jag inte är så vig. En gång ramlade jag omkull när jag skulle göra en karatespark) så skriker jag "HAI!" för det får jag för mig att Bruce Lee och hans kompisar gör. Men man kan ju ändå inte skrika under vattnet. Och skulle det locka till sig haj att göra det (om man kunde skrika dvs) eller skulle den sticka? Som vanligt , i sann krokodilanda, så sade denna sönderbitna man när han kom till sjukhuet "I m all right". Jag måste säga  att jag gillar den positiva andan här!

Dags att sluta och träna på nationsången och Walzing Matilda så man hänger med i morgon! Inför morgondagen gäller följande käcka orningsföreskrifter enligt Aussiedau bilagan i tidningen:

"Remember to drink plenty of water, and slip, slop,slap and wrap"

Jag har ingen aning om vad jag förväntas göra när jag sa slippa, sloppa, slappa (den är jag bra på) och wrappa. Men det blir säkert jättekul.