Vad ska jag bli när jag blir stor?
Det kommer jag nog att fundera på ändå tills jag står där vid ättestupan. Men tur är väl det, att man får drömma lite.
Fast det är mycket lättare att komma på vad man INTE vill göra med sitt liv, än VAD man vill göra.
Jag känner starkt att jag skulle kunna bli en sådan som döper saker, t ex flygplatser. Sverige har mycket att jobba på där. Landvetter. Sturup. Arlanda. Hur spännande låter det? Nej, tacka vet jag flygplatser som Mauritius, där namnet på flygplatsen är så långt så de nästan måste bygga ut terminalen för att få plats med namnet på väggen.
Jag känner också att jag skulle kunna tänka mig att bli världskänd krukdrejare. Det verkar så harmoniskt att sitta och dreja krukor. (Ja, okej då, kanske det finns en liten stilla förhoppning att Patric Swayze helt plötsligt ska dyka upp och hjälpa till lite också).
Jag skulle kunna tänka mig att bli färjekapten i Sydneys hamn på båtarna mellan city och Manly. Så ska jag översätta hela "Den gamla Nordsjön" till engelska "The old Pacific ocean" så ska jag och min besättning glatt sjunga den hela dagarna. Men hur översätter man "Och så svävar han ut i ett krafigt HURRA!" till en bra engelsk mening? En utmaning för framtiden.
Deckarförfattare - c´est moi. Men mina deckare är mest baserade på att jag ser ett spännande namn någonstans. T ex Kenneth Malone. Döps man till Kenneth Malone så är ju ens väg utstakad. Kan man bli annat än deckare med det namnet? Så mina deckare kommer så långt som att t ex Kenneth tänder en cigarett. Kylan smyger sin in under trenchcoaten, han drar upp kragen tajtare runt halsen. Helt plötsligt hörs ett skrik i den kalla vinternatten!
Sedan kommer jag inte längre. Jag känner att jag måste jobba lite mer på intrigen innan jag blir deckarförfattare på heltid.
Fotograf skulle också vara kul att bli. Men då jag redan haft två avancerade kameror i mitt liv, svindyra och säkert jättebra, men aldrig kommit längre än till autoknappen på dem, så känner jag att det nog måste läggas ner lite mer jobb mellan mig och bruksanvisningen innan det blir mitt heltidsjobb.
Sedan, med allt tid jag får över, då jag kan pensionera mig ung och stenrik efter en kort intensiv karriär som något av ovanstående, så ska jag lära mig:
Spanska
Förstå mig på vin
Fotografera bättre (Om det är så att jag blir sjökapten istället för fotograf)
Dreja (se ovan)
Vad trevligt det låter som mitt liv ska bli!
Fast det är mycket lättare att komma på vad man INTE vill göra med sitt liv, än VAD man vill göra.
Jag känner starkt att jag skulle kunna bli en sådan som döper saker, t ex flygplatser. Sverige har mycket att jobba på där. Landvetter. Sturup. Arlanda. Hur spännande låter det? Nej, tacka vet jag flygplatser som Mauritius, där namnet på flygplatsen är så långt så de nästan måste bygga ut terminalen för att få plats med namnet på väggen.
SIR SEEWOOSAGUR RAMGOOLAM INTERNATIONAL AIRPORT - I like, verkligen.
Jag känner också att jag skulle kunna tänka mig att bli världskänd krukdrejare. Det verkar så harmoniskt att sitta och dreja krukor. (Ja, okej då, kanske det finns en liten stilla förhoppning att Patric Swayze helt plötsligt ska dyka upp och hjälpa till lite också).
Jag skulle kunna tänka mig att bli färjekapten i Sydneys hamn på båtarna mellan city och Manly. Så ska jag översätta hela "Den gamla Nordsjön" till engelska "The old Pacific ocean" så ska jag och min besättning glatt sjunga den hela dagarna. Men hur översätter man "Och så svävar han ut i ett krafigt HURRA!" till en bra engelsk mening? En utmaning för framtiden.
Deckarförfattare - c´est moi. Men mina deckare är mest baserade på att jag ser ett spännande namn någonstans. T ex Kenneth Malone. Döps man till Kenneth Malone så är ju ens väg utstakad. Kan man bli annat än deckare med det namnet? Så mina deckare kommer så långt som att t ex Kenneth tänder en cigarett. Kylan smyger sin in under trenchcoaten, han drar upp kragen tajtare runt halsen. Helt plötsligt hörs ett skrik i den kalla vinternatten!
Sedan kommer jag inte längre. Jag känner att jag måste jobba lite mer på intrigen innan jag blir deckarförfattare på heltid.
Fotograf skulle också vara kul att bli. Men då jag redan haft två avancerade kameror i mitt liv, svindyra och säkert jättebra, men aldrig kommit längre än till autoknappen på dem, så känner jag att det nog måste läggas ner lite mer jobb mellan mig och bruksanvisningen innan det blir mitt heltidsjobb.
Sedan, med allt tid jag får över, då jag kan pensionera mig ung och stenrik efter en kort intensiv karriär som något av ovanstående, så ska jag lära mig:
Spanska
Förstå mig på vin
Fotografera bättre (Om det är så att jag blir sjökapten istället för fotograf)
Dreja (se ovan)
Vad trevligt det låter som mitt liv ska bli!
Kommentarer
Trackback
