New kids on the block
Här kommer veckans viktiga djurrapport, så att ni kan luta er tillbaka i era kliniskt rena hem därhemma med ett glas rödvin i handen, och tänka att åååååååhhhh så skönt det är att inte ha massor spindlar och kackerlackor hemma.
Jag tror att alla aussiedjurs små barn de fick i våras nu är stora och ska börja skolan. I allafall kakaduornas.
Kakaduan är ett väldigt skränigt djur. Innan jag åkte hem i julas var det alltid ett par stycken i palmerna på tomten som satt och skrek till varann. Jag sprang ut och skrek tillbaka "Säg G´Day Mate", men det sa de aldrig. Grottmannen satt inne och skämdes.
Men sedan jag kom tillbaka har det varit ganska tyst i träden. Tills igår. När en bautaskock på mellan 50-100 gamla kakaduetonåringar kom flygande i en stor skock. In da hood. Verkligen.
De skränade och skrek men med lite mer målbrottsröster än deras föräldrar och ett helt gäng satte sig i ett träd hos grannen och försökte vara lite tuffa och burra upp mohikanen. Men de hade bara minimohikan, och de tuffaste såg ungefär som AceofBace Uffe när han var som tuffast. Stackars kakaduorna.
Och alla spindlar är i toppform. Alla mina grannar verkar tycka att det är helt ok att ha galna spindlar och spindelnät över hela trädgårdrarna, jag står inte ut, det är överallt. Jag höll på att svimma när jag drog undan köksgardinen häromdagen och hittade ett bautanät i gardinen. Då vet man ju att någon av de härliga spindlarna har flyttat in!
Igår kom storspindelns fru gående precis utanför mitt fönster med, jag stod inte ut, och sprang och gömde mig. Min livvakt förflyttade henne till en annan del av trädgården. Efter den dagliga matchen badminton ute på tomten, och ex antal bollar i rabatten, så känns det alltid som om man har spindelnät i hela huvudet, och jag känner mig som en gammal vindsklenod.
Och Cat har förvandlats till en Tiger. Ofta klättrar hon upp på hustaket och jagar stackars fåglar, när hon borde jaga kackerlackor och spindlar i stället. Så har hon fått en pojkvän som står och ylar och är patetisk i vår trädgård var och varanna kväll också. En natt vaknade jag av att han stod där och sjöng sin fula sång så jag lackade ur och sprang ut och ryade på honom.
Slut på den viktigt djurrapporten ifrån Sydney minizoo. Med önskan om en trevlig helg!
Jag tror att alla aussiedjurs små barn de fick i våras nu är stora och ska börja skolan. I allafall kakaduornas.
Kakaduan är ett väldigt skränigt djur. Innan jag åkte hem i julas var det alltid ett par stycken i palmerna på tomten som satt och skrek till varann. Jag sprang ut och skrek tillbaka "Säg G´Day Mate", men det sa de aldrig. Grottmannen satt inne och skämdes.
Men sedan jag kom tillbaka har det varit ganska tyst i träden. Tills igår. När en bautaskock på mellan 50-100 gamla kakaduetonåringar kom flygande i en stor skock. In da hood. Verkligen.
De skränade och skrek men med lite mer målbrottsröster än deras föräldrar och ett helt gäng satte sig i ett träd hos grannen och försökte vara lite tuffa och burra upp mohikanen. Men de hade bara minimohikan, och de tuffaste såg ungefär som AceofBace Uffe när han var som tuffast. Stackars kakaduorna.
Och alla spindlar är i toppform. Alla mina grannar verkar tycka att det är helt ok att ha galna spindlar och spindelnät över hela trädgårdrarna, jag står inte ut, det är överallt. Jag höll på att svimma när jag drog undan köksgardinen häromdagen och hittade ett bautanät i gardinen. Då vet man ju att någon av de härliga spindlarna har flyttat in!
Igår kom storspindelns fru gående precis utanför mitt fönster med, jag stod inte ut, och sprang och gömde mig. Min livvakt förflyttade henne till en annan del av trädgården. Efter den dagliga matchen badminton ute på tomten, och ex antal bollar i rabatten, så känns det alltid som om man har spindelnät i hela huvudet, och jag känner mig som en gammal vindsklenod.
Och Cat har förvandlats till en Tiger. Ofta klättrar hon upp på hustaket och jagar stackars fåglar, när hon borde jaga kackerlackor och spindlar i stället. Så har hon fått en pojkvän som står och ylar och är patetisk i vår trädgård var och varanna kväll också. En natt vaknade jag av att han stod där och sjöng sin fula sång så jag lackade ur och sprang ut och ryade på honom.
Slut på den viktigt djurrapporten ifrån Sydney minizoo. Med önskan om en trevlig helg!
Kommentarer
Trackback
