Jan Lindblad junior
I lördags hade jag massor med visioner som vanligt på allt jag skulle göra. Jag hann ändra mig arton gånger och när jag väl bestämt mig så visade det sig att det var banarbeten åt det hållet jag skulle till med tåget (det är det ALLTID här i Sydney, ständigt avstängt och bussar som lovas ska gå istället som inte går), så till slut bestämde jag mig för att göra Sydneys botaniska trädgård istället.
Det var så harmoniskt. Solen sken och det var kokhett, det var så vackert allting, och folk var ute och strosade och joggade och jag tänkte att TÄNK om jag ändå hade strosat här när Matthew Mc Connaughey kom joggande här och livet var på topp!
Efter en stunds stros satte jag mig på en soffa för att läsa min braiga tidning, dricka min White chocolate mocca från Starbucks (med grädde högst upp, jag är HELT beroende) och en Coconut bread (beroende nummer två från dem) i ett avskilt hörn i solen och bara mysa. Sagt och gjort. Jag trodde ingen skulle hitta mig i mitt lilla avskilda hörn och jag var helt inne i min tidning. Tills jag hör ett jättefågelkrax precis bredvid mig!
Näää. ett helg gäng med Gettokakaduor hade smygit sig upp och var jättesugna på mitt Coconutbread. Jag trodde faktiskt att en av dem skulle äta upp mina tår, han såg så hungrig ut så jag fick lyfta benen så högt jag kunde ( Expressen hade nog kallat incidenten för "Troschock", då jag hade kort kjol och antagligen visade trosorna för halva parken. Iallafall för kakaduorna).
Så jag fick älga iväg på nya upptäcktsfärder i den vackra parken, gick in i ett snårigt område med någon exotisk botanisk beteckning och YEEEESS, det är inte bara i MIN trädgård de bor, det här måste vara huvudkvarteret! Det hängde spindlar i vartenda träd, och varenda skylt. Jag stod verkligen inte ut och powerwalken har nu fått ett ansikte i Sydney för jag jag tog verkligen sjumilakliv ut genom trädgården.
Vilket motionspass. Nu förstår jag varför Matthew sprang så snabbt genom Botansika parken!
Det var så harmoniskt. Solen sken och det var kokhett, det var så vackert allting, och folk var ute och strosade och joggade och jag tänkte att TÄNK om jag ändå hade strosat här när Matthew Mc Connaughey kom joggande här och livet var på topp!
Efter en stunds stros satte jag mig på en soffa för att läsa min braiga tidning, dricka min White chocolate mocca från Starbucks (med grädde högst upp, jag är HELT beroende) och en Coconut bread (beroende nummer två från dem) i ett avskilt hörn i solen och bara mysa. Sagt och gjort. Jag trodde ingen skulle hitta mig i mitt lilla avskilda hörn och jag var helt inne i min tidning. Tills jag hör ett jättefågelkrax precis bredvid mig!
Näää. ett helg gäng med Gettokakaduor hade smygit sig upp och var jättesugna på mitt Coconutbread. Jag trodde faktiskt att en av dem skulle äta upp mina tår, han såg så hungrig ut så jag fick lyfta benen så högt jag kunde ( Expressen hade nog kallat incidenten för "Troschock", då jag hade kort kjol och antagligen visade trosorna för halva parken. Iallafall för kakaduorna).
Så jag fick älga iväg på nya upptäcktsfärder i den vackra parken, gick in i ett snårigt område med någon exotisk botanisk beteckning och YEEEESS, det är inte bara i MIN trädgård de bor, det här måste vara huvudkvarteret! Det hängde spindlar i vartenda träd, och varenda skylt. Jag stod verkligen inte ut och powerwalken har nu fått ett ansikte i Sydney för jag jag tog verkligen sjumilakliv ut genom trädgården.
Vilket motionspass. Nu förstår jag varför Matthew sprang så snabbt genom Botansika parken!
Kommentarer
Postat av: Alexanderyvonne
This page is very informative and interesting although often sad and upsetting.
Trackback
