På andra sidan jorden

Idag vaknade jag kl 7 av att det var ljust ute och fåglarna kvittrade för fullt och jag flög upp och tänkte att PERKELÄ, jag har försovit mig, och började vimsa runt.

Tills min hjärna insåg att det var söndag.

Men då var det ju försent, jag var ju redan klarvaken. Så jag slog igång datorn och kollade tidningarna online och inser att ni har Melodifestival därhemma. Så in på SVT och började kolla live, Tanken slog mig vilken skillnad det är nu när jag bor i Sydney, mot när jag bodde på Cooköarna. Där var jag helt isolerad ifrån hemma. Ingen Skype. Inget internet. Inget IKEA med svensk mat. I Sydney är det ju ibland nästan som om man bor hemma. Sitter och lyssnar på P3 när jag jobbar, IKEA runt hörnet med svensk mat, och SVT live när jag känner för det. Världen har krympt!

Hur som helst har jag följande viktiga inlägg att göra i er Melodifestivalhets:

1. Jag är nu kär i Björn Gustafsson

2. Jag är bitter över att Charlotte Perelli har en så snygg och vältränad kropp, fast hon fött två barn. Jag har mer greppbara lovehandles någonstans över mina hängandes skinkor än vad hon har, och jag har inte fött barn. Fast jag börjar tror att jag kanske har det men glömt bort det. Är det inte så att kroppen glömmer allt som är obehagligt?

3. Å andra sidan tycker jag att hon var misstänkt lik Christer Lindarw där på scen. Kanske det var han?

4. Den där slutgrupperingen får jag lite rysningar av. Det är väldigt mycket Israel över det hela.  Det har satt skräckminnen i mig när jag tänker på Israels alla schlagerbidrag från 70-talet när de jämt rörde sig som en klunga (minns "Här kommer de stora barnen" på nytt) A bane bi. Hallelujah. Det var alltid en grupp som satt ihop som en klunga. Nu är Charlotte/Christer likadan. Jag står inte ut.

Nej, nu är det dags för en svenska knäckemacka med Kalles kaviar på. En alldeles vanlig söndagmorgon i Sydney.