På andra sidan jorden

Det verkar som om Cats föräldrar har rest bort igen. Förhoppningsvis bara över helgen. I torsdags klev Cat bara in vid nio snåret på kvällen, gick rätt in i sovrummet och hoppade upp till SIN kudde (som råkar vara MIN kudde i mina ögon) och bestämde sig för att sova över. Jag fick sova i vardagsrummet, då någon hade snott min sängplats.



Vid två vaknade jag av att hon ev. ville gå hem. Så klarvaken gick jag upp och öppnade dörren för henne (det har visat sig på senare tid att Cat är en hon, inte en han) Då satte hon sig bara på tröskeln och glodde misstänksamt ut i mörkret i två minuter, sedan vände hon och sprang tillbaka till MIN huvudkudde igen. Jag lade mg på nytt i vardagsrummet, klarvaken.

Smeagol, som bara tittar in en gång om dagen i vanliga fall och vill ha mat, som han aldrig får, är nu också här hela dagarna och ser lidande ut. Igår var jag ute på en långpromenad mellan Bondi och Coogee, en härlig promenad längs kusten på ett par timmar, och när jag kom hem låg Smeagol och väntade på mig på bänken utanför ytterdörren, och njöt av den värmande höstsolen.



Jag känner att jag hinner inte med två hungriga katter som kräver att man myser med dem massor också. Det är ett heltidsjobb att vara Smeagol och Cat till lags. De tycker verkligen inte om att vara ensamma. Samtidigt verkar de inte gilla varann alls, så om den ena är här och den andra kliver in tittar de först jättesurt på varann, sedan jättesurt på mig, för att jag har släppt in den andra.

Cat och Smeagols föräldrar kom tillbaka!  - allt är förlåtet.